Bofink
Fringilla coelebs Linné 1758
Utbredning
Bofinken häckar i skogsmark och i tätorternas parker. Den förekommer allmänt i hela Västmanland.
Numerär
Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 330 000 par, motsvarande en genomsnittlig täthet av 60 par/km² skogsmark. Med ledning av inventeringsresultat från 1980-talet, se nedan under Historik, kan detta vara en underskattning, varför jag väljer att justera upp siffran till 400 000 par.
Historik
Johan Fischerström (1785) nämner bofinken i sin beskrivning av Mälaren: ”Bofinken (Fr. Cœlebs) som värderas för sin angenäma sång (1) [”(1) Detta gäller endast om Hanen, som skiljer sig från Honan genom sit röda bröst. I bur bör Lin-frö eller Rof-frö vara hans vanligaste föda, se Econom. Diction. 2. D. s. 263.”], som infinner sig vid kiäldraget, bygger sit bo up i trän af späd mossa och de finaste quistar, bortreser vid löf-fällningen”.
I Örebro län var bofinken i mitten av 1800-talet ”mycket allmän.” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 12). I Hällefors var den också allmän, dit den tydligen brukade anlända i första veckan i april: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein. Kam 1885 am 1. April.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 79); ”Hellefors (A. Giöbel). Kam den 6. April [1887].” (Carl Rudolf Sundström 1892, s. 30). I övrigt från slutet av 1800-talet föreligger följande notiser:
1888 ”Bofinken kommer nog af sig sjelf, der träd ej alldeles saknas...” (Adr. Giöbel 1888).
1890 ”…och bofinken voro i full fart… [Alten i Kila, våren 1890].” (Carl Kjellin 1906).
1894 ”Rätt som det är skriker också en bofink till uppifrån en gran, och vid hans gälla och upprepade tvint-tvint… [Fänsbosjön i Fellingsbro, ”en majmorgon 1894”]” (Carl Kjellin 1904).
Från 1900-talets första decennier finns några notiser som inte tyder på annat än att bofinken förekom allmänt:
1902 ”Bland fåglar som tydligt visa sitt tycke för mot dem vänliga människor, är bofinken en af de mest framstående [Järle i Ervalla].” (Adrian Giöbel 1902).
1914 ”Tre bofinkbon, som voro fästade inne i mycket täta, cypressliknande enbuskar på Östra holmen [Västerås], 1,5-2 m. öfver marken… [—] Ett par dylika bon från Elba… [Västerås]” (August Heintze 1915).
1920 ”Enl. J. Maule ankomst tidigast 12/3-20. Samma år har jag [Gustaf Nilsson] den antecknad som iakttagen den 7/3” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9].”Tidigaste ankomsttid den 7/3 1920 Wästerås enl. Gust.Nilsson” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).
1921 ”I en af lyktorna i kandelabern å Fiskartorget i Västerås byggdes i våras af en bofinkhona bo…” (Anonym 1921b).
I Lundby socken var bofinken ”…häckande, allmän, medelankomst 28.3” under perioden 1945-1953 (Sven-Olof Andersson 1954) liksom den var vid Norsa i Munktorp: ”Allmänt häckande.” (Arne Eklöw 1970).
Enligt Tomas Carlsson (1984) var bofinken en av karaktärsarterna ”På de magra tallhedar som följer Svartälven [Sävsjöområdet i Hällefors]…”. Beträffande Västanfors och Västervåla skrev Leif Lejdelin (1984) att bofinken var en ”allmän häckfågel, enstaka kan övervintra”.
Resultat från inventeringar av öar med naturskog i Mälaren 1979-1981 visade att ett par bofink klarar sig med mindre än ett (1) hektar skogsmark (Ingemar Ahlén & Sven G. Nilsson 1982). En heltäckande inventering av Ängsö socken 1983-1984 visade att bofinken fanns på praktiskt taget samtliga öar och holmar, även de allra minsta, mindre än ett (1) hektar skogsmark (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985). Dessa resultat motsvarar således en täthet av minst 100 par/km² skogsmark, vilket utslaget på Västmanlands sammanlagda skogsmarksareal skulle ge minst 550 000 par. En noggrann inventering år 1981 av öarna Gräggen och Stora Jungfrun i mälarfjärden Blacken i Rytterne, visade dock avsevärt högre tätheter, 322-342 par/km² skogsmark (Thomas Skoglund 1981).
Punkttaxeringar vid Asköviken 1992-2000 visade en negativ tendens som är statistiskt nästan säkerställd (rs=˗0,723, P<0,10; Thomas Pettersson, opubl.).
Vid simultana sträckobservationer på tjugo lokaler i östra Västmanland den 18 april 1971, inräknades sammanlagt 5 290 ex. i blandflockar med bergfink (Sören Larsson 1971).
De största (minst 3 000 ex.) ansamlingarna av rastande bofinkar eller högsta dagssummorna av sträckande bofinkar, ofta med visst eller stort inslag av bergfink, före 1976:
1975 15 000 str. Asköviken i Västerås-Barkarö 27.9 (Kjell-Olof Hedlund, opubl.).
1975 36 007 str. (S) Notudden i Fläckebo 29.9 (Kalle Källebrink, opubl.).
1975 5 145 str. (S) Notudden 7.10 (Kalle Källebrink, opubl.).
Större (minst 3 000 ex.) ansamlingar av rastande bofinkar under perioden 1976-1999:
1995 3 000 r. Södra Husby i Nora 27.4 (Anders Carlberg, opubl.).
Höga (minst 10 000 ex.) dagssummor av sträckande bofinkar under perioden 1976-1999:
1979 13 681 str. Gnien i Ramnäs 28.9 (FiV 11:83).
1998 20 000 str. Södra Ås i Nora 15.4 (Anders Carlberg, opubl.).
Övervintring av bofink är känt åtminstone sedan 1900-talets början, men tycks ha blivit mer regelbundet först på 1950-talet. Kända uppgifter i litteraturen om vinterfynd av bofink före 1976:
1913/14 ”Fors, Väster Fernebo, Vst: Öfv. (1914) litet hvarstäd s 10-20 st. Förr iakttaget.” (Hialmar Rendahl 1916)
1923/24 ”Wästerås: ♀ obs iakttagen den 27/1 1924 vid Stensborg d.s. det händer ju även att enstaka exempl. övervintrar” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).
1953/54 ”Regelbundet övervintrande vid silosmagasin vid Askö gård N Asköviken [Västerås-Barkarö], i 5-10 ex. ♂ och även enstaka ♀. Även på andra lokaler i trakten visar sig stundom hannar vintertid.” (Jens Wahlstedt 1955b); ”Därför [den milda vintern 1953/54] stannade bofinkarna kvar vid Askö gård, där de f. ö. uppehöll sig tillsamman med bergfinkar…” (Bertil Walldén 1955, s. 231).
1965/66 ”Sekr. ansåg att det trots den stränga vintern var ovanligt gott om bofink och bergfink.” (V.N.F. 1966-01-31, § 9).
1969/70 ”Enstaka bofinkar och bergfinkar har övervintrat som vanligt.” (Anonym 1970d).
Flyttning och övervintring
Bofinken flyttar i början av september till början av oktober. Den återvänder i mitten eller slutet av mars. Vårflyttningen kulminerar i första halvan av april.
Mediandatum för första vårobservation av minst 10 ex., fynd före 1 mars exkluderade, under perioden 1976-2024 är den 23 mars. Mediandatum för sista höstfynd av minst 10 ex. under samma period är den 24 oktober.
| Period | Mediandatum för första fynd (minst 10 ex) | Mediandatum för sista fynd (minst 10 ex) |
| 1976-1985 | 2 april | 12 november |
| 1986-1995 | 2 april | 9 oktober |
| 1996-2005 | 20 mars | 20 oktober |
| 2006-2015 | 16 mars | 17 november |
| 2016-2024 | 17 mars | 23 oktober |
Sträcket kan ibland vara mycket omfattande, särskilt på hösten men också på våren, och fyrsiffriga dagssummor är inte ovanliga. Under sträckperioderna kan också stora ansamlingar ses rasta, särskilt vid bakslag i vädret. De högsta (minst 10 000 ex.) dagssummorna av sträckande bofinkar, ofta med visst eller stort inslag av bergfink, 2000-2024:
2005 32 000 str. (S) Snickarberget i Sura 1.10 (Ralf Lundmark, opubl.).
2007 10 000 str. Backgården i Västanfors 14.9 (FiV 39:107).
2011 14 500 str. (SV) Gnien i Ramnäs 23.9 (FiV 43[2-3]:55).
2012 10 490 str. (S) Kvicksund i Rytterne 29.9 (FiV 44[2-3]:56).
Större (minst 3 000 ex.) ansamlingar av rastande bofinkar, ofta med visst eller stort inslag av bergfink, under perioden 2000-2024:
2008 5 000 r. Stormossen i Ramnäs 12.4 (FiV 40:109).
2011 4 000 r. Sjömosjön i Fellingsbro 1.10 (FiV 43[2-3]:55).
2021 3 000 r. Berga i Skultuna 2.4 (Västmanlands rapportkommitté).
2024 3 000 r. Lisjö ängar i Sura 24.3 (Västmanlands rapportkommitté).
Vinterfynd av bofink har gjorts praktiskt taget varje vinter sedan början av 1970-talet. Antalet individer en enskild vinter kan dock variera rätt stort, men en tendens till ökad frekvens efter millennieskiftet är tydlig. Vintern 2012/13 var uppenbarligen särskilt gynnsam för övervintrande bofinkar och sammanlagt 1 031 ex. bokfördes. Den vintern sågs också ett par exceptionellt stora ansamlingar för att vara vintertid:
2012 500 ex. Snar-Sörby i Hubbo 4-28.12 (FiV 44[2-3]:55-56).
2012 200 ex. Lyckmans i Haraker 9-28.12 (Håkan Johansson m.fl., opubl.).
Ringmärkta bofinkar i Västmanland har givit upphov till fem (5) återfynd, se tabell nedan med geografisk och månadsvis fördelning.
| Område/månad | J | F | M | A | M | J | J | A | S | O | N | D |
| Sverige (södra) | 1 | 1 | 1 | |||||||||
| Belgien | 1 | |||||||||||
| Frankrike | 1 |
Rasförhållanden
Arten är företrädd av nominatrasen F. c. coelebs.
Senast uppdaterad 2025-03-21