Brunand Aythya ferina (Linné 1758)

Utbredning

Brunanden häckar sällsynt i vegetationsrika slättsjöar i framför allt östra och södra Västmanland. Under 1980-talet har artens utbredningsområde i landskapet genomgått en påtaglig minskning i takt med att antalet häckande par har minskat. Sedan millennieskiftet häckar brunanden regelbundet på högst en handfull lokaler.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.5-30.6) 2012-2022. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Under perioden 2000-2023 (24 år) rapporterades 7 säkerställda häckningar (i samtliga fall genom observation av ungkullar), vilket kan jämföras med 15 häckningar under perioden 1976-1999 (24 år). Sex av häckningarna rapporterades från Frövisjön i Skultuna medan en (1) häckning rapporterades från Jan-Matsdammen i Grängesberg.

Brunandens minskning har pågått åtminstone sedan 1980-talet och populationsstorleken i landskapet överstiger numera knappast 5 par. Ulf Ottossons m.fl. (2012) beräkning till 50 par är för hög.

Historik

Brunandens invandring till Västmanland är inte dokumenterad. Sven Ekman (1922, s. 119) skriver visserligen, att ”under sista tiden har hon även fattat fast fot i Västmanland” och Matts Floderus (1925) lämnar de första uppgifterna om häckningslokaler: ”Häckande i Ryttern, Strömsholms- och Köpings- samt antagligen även i Västeråstrakten och Ängsö”. Men invandringens tidsmässiga och geografiska förlopp till Sverige i allmänhet och Västmanlands grannlandskap i synnerhet, gör det dock sannolikt att brunanden började häcka i landskapet redan på 1880-talet (Thomas Pettersson 1994), något som också Paul Rosenius (1942-44, s. 53) höll för troligt: ”Under samma årtionde spreds den till andra vatten i Uppland... ...och även till Södermanland och väl ock till Västmanland”.

Uppgifter om brunand är fåtaliga under 1920- och 1930-talen, och en uppgift som ”En brunand hade skjutits vid Fullerö påskdagen 1925” (V.N.F. 1928-01-21, § 9), tyder väl ändå på en viss uppmärksamhet, beroende på att arten inte uppträdde alltför allmänt. Hans Avelin (opubl.) uppger dock fynd av brunand under häckningstid vid Asköviken i Västerås-Barkarö 1937, Ångsjön i Irsta/Kärrbo 1937 samt Hässlö i Västerås 1938 och 1941.

Från 1940- och 1950-talen föreligger en del uppgifter om lokaler med häckande brunand, såsom Ångsjön i Irsta/Kärrbo (Jens Wahlstedt 2004), Hässlösundet i Irsta/Västerås (Bengt H. Girell 1958), Asköviken i Västerås-Barkarö (Bengt H. Girell 1942), Gussjön i Fläckebo (Bengt H. Girell 1958), Västersjön i Sura (Harald Wedérus 1958), ”Vålen” i Ramnäs/Sura (Harald Wedérus 1958) samt Spaden i Hed (Nils Lorichs 1942). Bengt H. Girell (1942) uppskattade antalet häckande par vid Asköviken till ”åtminstone 10” medan Hans Avelin (1958) betecknade brunanden som allmän där. Från jaktåret 1946/47 rapporterades ”någon ökning” i Västmanlands län (Anonym 1947).

Flera källor vittnar om brunandens starka band till skrattmåskolonier, t.ex. vid Asköviken; ”häckar tämligen allmänt, till synes med förkärlek inne i skrattmåskolonien” (Bengt H. Girell 1942) samt ”i flera andra skrattmåsebebodda mälarvikar” (Kai Curry-Lindahl 1959-63, s. 235). Under 1960-talet och 1970-talets första hälft synes brunanden ha befäst sin ställning som en tämligen allmänt häckande fågel i Västmanlands slättsjöar. Lokaler som nämns i litteraturen är Norsa i Munktorp (Arne Eklöw 1970c), Norrsjön i Sura (Kjell Holmgren 1972; Arne Persson 1972), Västersjön i Sura (Thomas Forsberg & Hans Karlström 1972), Stora Aspen i Västanfors (Anonym 1970c), Djupen i Ramnäs (Bertil Eriksson 1972), Asköviken (Bengt H. Girell 1972), Fläcksjön i Fläckebo (Bengt H. Girell 1972), Gussjön i Fläckebo (cirka 25 par enligt Bengt H. Girell (1972)); Stefan Björklund 1973b), Storsjön i Möklinta (Stefan Björklund 1973), Ulvramen i Ramnäs (Bertil Eriksson 1973) samt Spaden i Hed (Lars Lindell 1974c).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid och i lämplig häckningsbiotop 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Under perioden 1976-1999 (24 år) rapporterades 15 säkerställda häckningar, vilket kan jämföras med 7 häckningar under perioden 2000-2023 (24 år).

Vid Asköviken taxerades arten noggrant 1981-2000 och populationsutvecklingen kunde då följas ingående. Efter en dramatisk nedgång under 1990-talet synes arten utgången som häckfågel år 1999 (Thomas Pettersson 1999). Åren därefter häckade dock möjligen återigen något par.

Inventeringar av Nötmyran i Västerfärnebo åren 1975 (Lars Lindell 1975) respektive 1985 (Åke Berg & Bo Eriksson 1992) gav vid handen att brunanden invandrat till området under mellantiden och befanns förekomma med 1-2 par det sistnämnda året.

Vid en heltäckande inventering av Lindesbergs kommun 1987-1989 registrerades endast ett sommarfynd av en hanne vid Österhammarssjön i Fellingsbro (Jan-Erik Malmstigen & Mats Andersson 1990), vilket kan jämföras med en motsvarande, men inte lika fullständig, inventering 1977-1978 (Jan-Erik Malmstigen 1979), då häckningar registrerades i fyra sjöar samt att sommarfynd gjordes i ytterligare sju sjöar.

Martin Green (1991) rapporterade hela sju ungkullar av brunand vid Asköviken sommaren 1987 och dessa uppträdde till den absolut övervägande delen i vikens södra del. Förklaringen till denna preferens för en viss del av viken stod att finna dels i en rikare submers vegetation, exempelvis kransalger, med tillhörande rikare förekomst av evertebrater, dels förekomsten av en större, cirka 2 000 par, koloni av skrattmås Chroicocephalus ridibundus där. Vid en upprepning av denna undersökning sommaren 1992 (Martin Green 1994), påvisades inga kransalger och skrattmåskolonin hade försvunnit. Antalet häckande brunänder var också färre. Vid en utvärdering av ett digert material av taxeringar av brunand vid Asköviken 1981-1994 (Thomas Pettersson 1994), kunde en tydlig geografisk snedfördelning av brunänderna påvisas till vikens södra del under de år, 1981-1990, som en skrattmåskoloni fanns där. Under åren därefter, 1991-1994, fanns inte denna snedfördelning, vilket skulle kunna tyda antingen på att brunanden prefererar närheten till skrattmåsar, eller att de båda arterna söker sig till områden med rikare submerst växt- och djurliv.

Fyra lokaler svarar för samtliga noteringar om större (minst 100 ex.) ansamlingar före år 2000:

1954      200 ex. Asköviken 1.5 (Bo Kumlin, opubl.).

1971      150 ex. Gussjön i Fläckebo 20.5 (Owe Hougström, opubl.).

1972      200 ex. Gussjön 1.5 (Bo Eriksson 1977).

1972      100 ex. Gussjön 17.8 (Stefan Karlsson m.fl., opubl.).

1973      Gussjön 20-25.4, som mest 115 ex. 23.4 (Lars Lindell, opubl.).

1974      100 ex. Gussjön 9-12.4 (Owe Hougström & Per Ålind, opubl.).

1974      Gussjön 1.9-1.10, som mest 200 ex. 25.9 (Stefan Björklund, opubl.).

1975      Gussjön 30.8-13.9, som mest 117 ex. 30.8 (Kalle Källebrink m.fl., opubl.).

1975      100 r. Asköviken i Västerås-Barkarö 21.9 (Anders Arnell & Henry Hirsimäki, opubl.).

1976      100 r. Gussjön 16.4 (Västmanlands rapportkommitté).

1976      150 r. Fläcksjön i Fläckebo 16.4 (Västmanlands rapportkommitté).

1980      120 r. Fläcksjön 24.8 (Västmanlands rapportkommitté).

1981      145 r. Gussjön 11.9 (Västmanlands rapportkommitté).

1982      150 r. Gussjön 25.9 (Västmanlands rapportkommitté).

1996      120 (70 ♂♂, 50 ♀♀) Findlaviken vid Sjölunda i Arboga 8.9 (Västmanlands rapportkommitté).

1997      Findlaviken vid Sjölunda 10.8-21.9, som mest 164 r. 21.9 (Västmanlands rapportkommitté).

1998      100 r. Findlaviken vid Sjölunda 21.4 (Västmanlands rapportkommitté).

1998      Findlaviken vid Sjölunda 18-23.8, som mest 128 r. 18.8 (Västmanlands rapportkommitté).

Vinterfynd före år 2000, exklusive fynd i december:

1976      1 ♂ Munkängen i Västerås 7-25.2 (MVOF 7:21; MVOF 8:72).

1996      1 ♂ Kolbäcksån vid Seglingsberg i Ramnäs 27.1-25.2 (FiV 28:130).

1996/97 1 ♂ Grythytteviken i Grythyttan 29.12-26.2 (FiV 28:130; FiV 29:127).

Flyttning och övervintring

Brunanden flyttar bort huvudsakligen i september och mediandatum för sista observation under perioden 1976-2023 är den 27 oktober. Den återvänder huvudsakligen i april, de första individerna oftast redan i mars. Mediandatum för första observation åren 1976-2023 är den 25 mars.

Vinterfynd under perioden 2000-2023, exklusive fynd i december:

2000      1 ♂ Västerkvarn i Säby den 15.2 (FiV 32:63).

2014      1 ♂ Skanssjön i Svedvi 4.1 (FiV 46[2-3]:26).

2016      1 ♂ Gnien i Ramnäs 8.2 (FiV 48[2-3]:30).

2017      1 ♂ Loppholmarna i Linde 1-2.1 (FiV 49[2-3]:30).

Inga större (minst 100 ex.) ansamlingar har rapporterats under perioden 2000-2023.

Veckovis fördelning av brunänder 2000-2023. 

Övrigt

Vid Jan-Matsdammen i Grängesberg observerades en hybrid den 27 april 1998, troligen mellan brunand och vigg A. fuligula (FiD 32:49). Sannolikt samma individ, 1 ad. ♂, sågs på samma lokal även 4-16 maj 1999 (FiD 33:44). Därutöver sågs 1 1K på samma lokal den 2 oktober 2010 (Germund Kadin & Bertil Rahm, opubl.).

Senast uppdaterad 2024-02-01