Drillsnäppa Actitis hypoleucos (Linné 1758)

Utbredning

Drillsnäppan häckar vid rinnande vatten samt vid steniga sjöstränder. Den är tämligen allmänt förekommande i så gott som hela Västmanland, men saknas i vissa slättbygder.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.6-15.7) 2012-2022. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Sentida inventeringsdata saknas, men baserat på äldre inventeringsresultat och resonemang kring det, se nedan under Historik, kan beståndet i Västmanland uppskattas till 700 par. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har dock beräknat beståndet till det tredubbla – 2 300 par. Av figuren nedan synes populationen hålla sig rätt stabil. De låga värdena under millenniets första decennium beror självklart på underrapportering.

Historik

Drillsnäppan nämns första gången av Johan Fischerström (1785) i sin beskrivning av Mälaren: ”Strandsikelen, Strandskrykelen (Tr. Hypoleucus) som ofta träffas vid steniga strandbräddar och som i Frankrike ätes med begärlighet.”. I Örebro län var drillsnäppan i mitten av 1800-talet ”talrik vid både sjöar och rinnande vatten. Kallas, liksom arterna af slägtet Totanus, «beckasin» af menige man.” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 22). Enligt L. A. Jägerskiöld & Gustaf Kolthoff (1911-26, s. 278) hette den också ”Ötjeteta” i Västmanland. Därutöver finns ett fåtal uppgifter från 1800-talet, varav en från Arboga skolors fågelsamling: ”Arboga 1867 Hr. C. Örström” (Ulf Eriksson 1985) och en annan från Stora Ekeby i Rytterne något av åren 1897-1902: ”Drillsnäppa.” (Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.). Ett första ankomstdatum rapporterades från 1887: ”Hellefors (A. Giöbel). Kam den 7. Mai.” (Carl Rudolf Sundström 1892, s. 61). I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns tre ägg av drillsnäppa från Västmanland. Dessa härrör från Aspholmen i Munktorp den 30 maj 1899, Gäddeholm i Irsta den 2 juli 1933 resp. ”Väringen” i Ervalla/Näsby den 26 maj 1949 (Göran Frisk, in litt.).

Från 1920-talet finns uppgifter från Köping, där den ansågs allmän (brev från konservator Edvard Råberg, Köping, den 11 juni 1923, till lektor O. M. Floderus). Vidare rapporterades den från Ängsö (brev den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare på Ängsö, till lektor O. M. Floderus) och från Västerås: ”♂ Västeråstrakten. 1923.” (Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar, nr. C 44). Drillsnäppan förekom också vid sjöarna Sången i Hjulsjö/Järnboås, Usken i Lindes samt Fåsjön i Järnboås/Linde/Nora (brev den 10 april 1922 från lektor J. E. Ljungqvist, Örebro, till lektor O. M. Floderus). Uppgifter om ringmärkta drillsnäppor föreligger dels från Flaten i Västerås-Barkarö den 27 juni 1926 (G. Nilsson), dels från Mellansundet i Rytterne den 3 juli 1927 (trol. Ragnar Tenow; ”juv.”). Från Asköviken rapporterade Bengt H. Girell (1942), att drillsnäppan ”häckar i något enstaka par på vikens norra mera stenbundna strand”, en uppgift som kan ställas mot dagens förhållanden, då nämnda strand numera är så pass igenvuxen att den inte längre är lämplig för arten. En tidig observation vid Asköviken förmedlades också av Hans Avelin (1958): ”Jag slår i min dagbok och finner att den 2 aug. 1940 var en bra dag här ute. Redan kl. 4 på morgonen satt jag väl gömd vid en av gölarna i vassen. [---] …en drillsnäppa kom flygande tätt över vattnet”.

Från 1950-talet föreligger följande uppgifter som tyder på häckningsförekomst: ”Norbergstrakten”: ”drillsnäppan förekomma… …regelbundet” (Bengt H. Girell 1958); Väringen i Ervalla/Näsby: ”Drillsnäppan är bland strandens fåglar den älskligaste. Vid vilken timme man än kommer till sjön, nog hörs dess mjuka vissling som tecken på att den är vaken” (Erik Sjöstedt 1958); Vågsjön i Gunnilbo/Odensvi/Sura: ”De karga strändernas karaktärsfågel, drillsnäppan, far med kupade vingar utefter vattenspegeln” (Harald Wedérus 1958); Östersjön i Sura: ”Av Tringa-arterna häckade här endast drillsnäppan” (Göran Lundqvist 1972); Torrvarpen i Grythyttan: ”Av övriga fåglar, som häckar kring Torrvarpens stränder är drillsnäppan numera ganska vanlig” (Greta Carlstedt-Pihl 1960).

Häckningsuppgifter från 1960-talet och fram till och med 1975 är blott följande tre: Norsa i Munktorp (Arne Eklöw 1970; Arne Eklöw 1970c); Norrsjön i Sura (Arne Persson 1972); Västersjön i Sura, 1 par (Thomas Forsberg & Hans Karlström 1972).

I betydligt fler fall nämns drillsnäppan, ofta endast som en i raden av olika vadare, som rastare och på en rad lokaler: Hässlösundet i Irsta (Bengt H. Girell 1958); Lagårdssjön i Kolbäck (Bo Wallin 1970; Bo Kumlin 1971b); Norsa i Munktorp (Erik Strandell 1958; Arne Eklöw 1970; Arne Eklöw 1971); Gussjön i Fläckebo (Arne Sjögren 1970); Fläcksjön i Fläckebo (Stefan Björklund 1973d); Östersjön i Sura (Harald Wedérus 1958); Västersjön i Sura (Thomas Forsberg & Hans Karlström 1972); Norrsjön i Sura (Kjell Holmgren 1972); Norrmogen i Ramsberg (Hans Källander 1965). Av ovanstående bör framhållas Bo Wallins (1970) bevakning vid Lagårdssjön 20 augusti – 18 september 1970, då drillsnäppa observerades nästan vid varje tillfälle och som mest med 8 ex. den 20 augusti. Även Bo Kumlins (1971b) iakttagelse av 8 ex. vid samma lokal den 10 augusti 1971, bör nämnas. Vid Gnien i Ramnäs sågs vid flyttfågelräkningar 1975 endast få drillsnäppor, 5 ex. på vårsträcket och 2 ex. på höststräcket (Sören Larsson 1975b).

I Västanfors och Västervåla var arten en ”allmän häckfågel vid större sjöar, i mindre antal vid större tjärnar och bäckar” (Leif Lejdelin 1984).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

En heltäckande inventering av sjöar i Lindesbergs kommun 1987-1989, gav vid handen 103 par fördelade på 59 sjöar. Av dessa sjöar var 42 st. (71 %) större än 10 hektar. I sjöar mindre än 10 hektar fanns drillsnäppan endast i var tionde (Mats Andersson & Jan-Erik Malmstigen 1990). Kommunens totala sjöyta, cirka 99 km², ger en genomsnittlig täthet av 1,04 par/km². Vid enstaka sjöar noterades väsentligt högre tätheter, till exempel vid Glien i Ramsberg, som hyste 7 par, motsvarande 3,15 par/km² sjöyta. Inventeringar i Ängsö 1983-1984 gav avsevärt lägre tätheter, nämligen 25 par/43 km² sjöyta, motsvarande 0,58 par/km². Fler uppgifter är tyvärr inte tillgängliga och användbara värden saknas alltså helt från landskapets vattendrag. Förekomsten i Ängsö antas vara representativ för Mälaren i sin helhet, vilket innebär cirka 130 par. Likaså antas värdena från Lindesbergs kommun vara representativa för resten av landskapets sjöar, vilket ger ytterligare cirka 450 par. När det gäller vattendragen får det bli en tämligen ren gissning, cirka 100 par. Sammantaget ger detta en population i storleksordningen 700 par.

Större (minst 20 ex.) ansamling före år 2000:

1999      27 ex. Borgåsund i Kolbäck/Rytterne 17.7 (FiV 31:122).

Flyttning och övervintring

Drillsnäppan flyttar bort i juli-september med mediandatum för sista observation den 17 september. Den nederbördsfattiga sommaren 1976 studerades vadarrastningen vid Österhammarssjön i Fellingsbro. Där räknades vadare vid 47 tillfällen under tidsperioden 17 juli – 12 september och under den tiden noterades 1-6 drillsnäppor vid endast åtta tillfällen 27 juli – 12 augusti (Jan-Erik Malmstigen 1977). Motsvarande studier samma år vid Findlaviken i Arboga gav, vid 17 observationstillfällen 24 juli – 7 oktober, sju noteringar av 1-2 drillsnäppor 24 juli – 15 augusti (Ulf Eriksson 1977). Nästan dagliga räkningar av rastande drillsnäppor vid Hötjärnen i Grängesberg/Ljusnarsberg 10 juli – 10 oktober 1988, visade en tydlig sträcktopp från slutet av juli till början av augusti och den 30 september sågs den sista drillsnäppan för året där (Bertil Rahm 1989). Följande mycket sena fynd har rapporterats:

1986      1 ex. Hammarn i Grythyttan 1.11 (FiV 18:69).

1998      1 ex. Frövifors i Näsby hösten – 7.11 (FiV 30[2]:40).

Veckovis fördelning av fynd av minst 10 drillsnäppor under perioden 2000-2023. 

Drillsnäppan återkommer i mitten eller i slutet av april, med mediandatum för första observation 1976-2023 är den 21 april. Det på året tidigaste kända fyndet gjordes vid Skultuna bruk i Skultuna den 7 april 2023 (Västmanlands rapportkommitté). En sträcktopp märks i mitten av maj.

Drillsnäppan uppträder oftast ensam eller i mindre grupper och ansamlingar överstigande 20 individer betraktas som stora. Större (minst 20 ex.) ansamlingar under perioden 2000-2023:

2002      24 r. Fläcksjön i Fläckebo 19.5 (FiV 34:107).

2006      22 r. Svarvarbo i Västerfärnebo 18.5 (FiV 38:124).

2020      20 r. Rammsjön i Kil 21.5 (FiV 52[2-3]:48-49.).

En fågel av okänd ålder som ringmärktes vid Trönninge i Halland den 26 juli 1962, återfanns död vid Saxhyttan i Grythyttan i maj 1968 (RC/Å 1968:61). En årsunge som ringmärktes på Visingsö i Vättern, Småland, den 16 augusti 1991, kontrollerades vid Solmyra i Gunnilbo i juni 1992 (RC/Å 1992:71).

Uppdaterad senast 2024-03-18