Fjällvråk Buteo lagopus (Pontoppidan 1763)

Förekomst

Fjällvråken är en regelbunden och stundom tämligen allmän genomflyttare vår och höst. Höststräcket är i regel talrikare och vissa goda sträckdagar kan höga antal inräknas. Möjligen uppvisar antalet iakttagelser under föråret en ökande trend, en bild som förmodligen är förstärkt av ett ökat antal vinterfynd. Höststräcket synes dock oförändrat i numerär, även om mellanårsvariationerna är rätt stora. Sedan millennieskiftet har allt fler fjällvråkar övervintrat. Tillfälliga häckningar har också ägt rum, men inte under perioden 2000-2023. Sommarfynd görs annars blott sällan, inte årligen, och de är rätt väl spridda över landskapet.

Historik

Uppgifter om fjällvråk i den äldre litteraturen är förvånansvärt få för Västmanlands del. Carl Rudolf Sundström (1868, s. 16) skriver förvisso att den ”...förekommer ofta under flyttningen...”, men i övrigt är endast två uppgifter från 1800-talet kända. Den första kända fynduppgiften kommer från Västervåla, september 1868: ”I slutet af sistlidna september fångades här i ett fogelgiller en Fjösbent Wråk, hvilken, så långt tillbaka mina iakttagelser sträcka sig, icke förr varit sedd i denna ort. Engelsberg, i december 1868. P. A. Timm.” (P. A. Timm 1868). En fjällvråk lär också ha skjutits vid Stora Katthavet i Rytterne kring förra sekelskiftet: ”Fjällvråk Katthavet, Ryttern” (Ur: Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern [1897-1902] skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.).

En fjällvråk sköts i Tillberga i september 1914: ”Skjuten vid Tillberga Sept. 1914.” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9]. En annan fjällvråk, från Köping i mars 1915, tillbringade sin sista tid på Skansen i Stockholm: ”*Fjällvråk. Archibuteo lagopus Bränn. Ex. från Norrland. Ett ovanligt tecknadt ex., tillvarataget i mars 1915 erhölls samma år. Från Köping.” (Alarik Behm 1916). I O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv, finns också följande odaterade uppgift: ”Wid ett tillfälle erhöll jag för konservering en fjällvråk som tagits på ett mindre vanligt sätt. Det var en orienteringslöpare med brun basker som sprang buskarna en vacker höstdag. Rätt som det var satt en fjällvråk på hans huvud som han genast fångade men förlorade tävlingen. Någon har sagt att vissa rovfåglar ej fånga sitt byte i flykten. Men undantag finnes alltid”.

Sedan dröjer det ända till 1950-talet innan fjällvråken dyker upp igen i rullorna och det var några fjällvråkar som övervintrade 1952/53, som var anledningen till uppmärksamheten. Jens Wahlstedt (1955b) beskriver fenomenet utförligt: ”Arten har en intressant övervintringshistoria. Från att tidigare aldrig ha observerats vintertid i trakten kvarstannade flera ex. stationära vintern 1952-53 på grund av sorktillgången. Sedan dess är fjällvråken årsviss övervintrare. Denna vinter uppehöll sig alltså stationära 2 fjällvråkar vid Asköviken, förmodligen en ♂ juv. och en ♀ ad. Den 18 jan. iakttogs här på en gång 3 ex. Samtidigt fanns ett ex. vid Hesslösundet S Västerås, ett ex. vid Ångsjön i Kärrbo och ett ex. vid Ängsösund [Björksta] SO Västerås. En fjällvråk ♂ juv. inlämnades till konservator i Västerås för uppstoppning. Fågeln hade hittats döende på ett fält vid Badelunda, förmodligen ej av förgiftning utan magsjukdom... Följande vintrar har en eller två vråkar uppträtt stationärt på de nämnda lokalerna. [---]”. Utöver de lokaler som Wahlstedt nämner, sågs en fågel också i Lundby vintern 1952/53: ”Ett ex. observerades vid Lundby utanför Västerås den 19.2.1953.” (Sven-Olof Andersson 1953).

Åtminstone den nästföljande vintern 1953/54 stannade några fjällvråkar kvar, varom bland annat följande vittnesbörd finns: ”Den ovanligt sena hösten var den sannolika orsaken till iakttagelser av... ...fjällvråk mitt under vintern.” (V.N.F. 1954-04-06, § 1). Exempelvis vid Asköviken i Västerås-Barkarö fanns upp till fyra individer: ”Fyra juv. ex. den 17.1.1954. Under februari ett ex., juv. ♀.” (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1955). Bertil Walldén (1955, s. 239 resp. s. 255) skrev att fjällvråken ”...regelbundet gästar höst och vår, stannar också i sällsynta undantagsfall om vintern.” och att den var en årsviss genomflyttare och vintergäst vid Asköviken. Bengt H. Girell (1958, s. 112) fyllde på med: ”Även vintertid är ett besök i Hässlö-Geddeholmsterrängen [Irsta/Västerås] av intresse. [---] Oftast brukar även någon fjällvråk eller ung kungsörn dröja vintern över.”; liksom Hans Avelin (1958, s. 190): ”Vintertid vistas… …fjällvråk… …vid Asköviken.”. Men efter vintern 1953/54 saknas i stort sett konkreta fynduppgifter om övervintrande fjällvråk i Västmanland, möjligen övervintrade dock 1-2 ex. vid Asköviken 1957/58 (Janne Virking, opubl.), och en seglivad skröna togs av daga först år 1970: ”Tycks ej övervintra i Mälardalen numera.” (Ingvar Granqvist 1970b).

Förutom enstaka iakttagelser sommar- respektive vintertid före 1976 speglar de rapporterade observationerna en regelbunden genomflyttning vår och höst. Följande iakttagelser bör dock nämnas; vinterfynd (januari-februari), sommarfynd (juni-juli) och höga sträcksiffror (minst 10 ex.):

1953      11 str. Asköviken i Västerås-Barkarö 4.10 (Bo Kumlin, opubl.).

1964      1 ex. Asköviken 7.1 (Ola Björlin m.fl. 1965).

1965      1 ex. Asköviken 13.6 (Gunnar Forsman & Gunnar Pettersson 1966).

1965      1 1K Asköviken 1.8 (Gunnar Forsman & Gunnar Pettersson 1966).

1974      32 str. Hörendesjön i Karbenning/Västerfärnebo 13.10 (Lars Lindell 1975h).

1974      84 str. Gnien i Ramnäs 13.10 (Lars Lindell 1975h).

1975      11 str. Asköviken 7.9 (Thomas Skoglund 1976).

Tillfälliga häckningar har ägt rum år 1987, med sammanlagt tre par i Grythyttan och Hällefors (Tomas Carlsson 1987).

De högsta (minst 50 ex.) dagssummorna av sträckande fjällvråkar under perioden 1976-1999:

1977      53 str. Fläcksjön i Fläckebo 6.10 (Kalle Källebrink, opubl.).

1982      69 str. (SV) Asköviken i Västerås-Barkarö 10.10 (FiV 14:95).

1987      83 str. (S) Rossberget i Haraker 27.9 (FiV 19:65-67).

1987      67 str. (S) Stensjön i Möklinta 18.10 (FiV 19:65-67).

1987      113 str. Gnien i Ramnäs 18.10 (FiV 19:65-67).

Flyttning och övervintring

Fjällvråkens höststräck passerar Västmanland huvudsakligen från mitten av september och kulminerar i regel i början eller mitten av oktober. De högsta (minst 50 ex.) dagssummorna under perioden 2000-2023 har infallit under perioden 30 september – 20 oktober:

2001      84 str. (S) Snickarberget i Sura 18.10 (FiV 33:70).

2010      69 1K str. (S) Kvicksund i Rytterne 10.10 (FiV 42[2-3]:30).

2014      257 str. (S) Gnien i Ramnäs 15.10 (FiV 46[2-3]:35).

2014      62 str. (SO) Sura skans i Sura 20.10 (FiV 46[2-3]:35).

2016      79 str. (SV) Gnien 30.9 (FiV 48[2-3]:39).

2022      55 str. (SO) Gnien 9.10 (Västmanlands rapportkommitté).

Vårflyttningens inledning är något diffus, beroende på alltfler övervintrande fjällvråkar, men synes i regel pågå från början av mars till mitten eller slutet av april. Några högre dagssummor som på hösten förekommer inte och den största noterade sträcksumman är 8 ex. vid Gussjön i Fläckebo den 8 april 2007 (Johan Södercrantz, opubl.).

Antalet observerade fjällvråkar vintertid (december-februari) har ökat markant sedan 1990-talet. Under 1970- och 1980-talen var fjällvråken långt ifrån årlig vintertid i Västmanland, men från och med vintern 1998/99 har åtskilliga tiotal individer bedömts övervintra, framför allt i landskapets östra och södra slättbygder.

Sommarfynd (juni-juli) görs sällan, i genomsnitt knappt vartannat år under perioden 2000-2023. Dessa fynd är geografiskt väl spridda över landskapet.

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen B. l. lagopus.

Senast uppdaterad 2024-01-31