Kärrsångare Acrocephalus palustris (Bechstein 1798)

Utbredning

Kärrsångaren häckar i högvuxen örtvegetation, ofta vid sjöstränder och mindre vattendrag, även diken, ibland även i bladvass. Den förekommer huvudsakligen i södra och östra Västmanlands slättbygder.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.6-31.7) 2012-2022.

Numerär

Efter ett par toppår 1988-1989 tycktes utvecklingen ha stabiliserats på en något lägre nivå, men under 2000-talets första decennier åter ha tagit fart. Under perioden 2012-2023 rapporterades i genomsnitt 76 kärrsångare per år. Om man antar att det verkliga antalet är minst det dubbla, skulle det tyda på en population på cirka 150 par. Kärrsångaren har under perioden 2012-2023 rapporterats under häckningstid (1.6-31.7) från 153 så kallade atlasrutor (5x5 km), men förekomsten är nog regelbunden i troligen högst 100 av dessa medan flera rutor hyser säkerligen fler par. Således föreslås 150 par, en siffra som även Ulf Ottosson m.fl. (2012) kom fram till.

Antal kärrsångare 2000-2023.

Säkerställda häckningar har rapporterats i liten utsträckning och från perioden 2000-2023 föreligger endast tre fall:

2011      1 1K Malmön i Köping 7.8 (FiV 43 [2-3]:51).

2014      1 par (föda åt ungar) Semla i Västanfors 18.6-27.7 (FiV 46 [2-3]57).

2023      2 ad. med föda åt ungar Hörksbyn i Grängesberg 14.6-9.7 (FiV 56[2-3]:54).

Historik

Det första fyndet i Västmanland gjordes år 1965, då en fågel observerades vid Norrmogen i Ramsberg 3-4 juli (Lars Lindell 1975h). Under återstoden av 1960-talet föreligger ytterligare tre rapporter:

1966      ”Ett ex. sjöng den 12.6.1966 vid Broholmen [Kolbäck], Munktorps sn (Bo Kumlin)” (Hans Avelin 1968).

1967      ”1 sjungande ex. Askö [Västerås-Barkarö] den 2.6.-18.6. (Hans-Olof Hellkvist m.fl.)” (Hans Avelin 1969).

1967      ”Ett ex hördes vid Fullerö [Västerås-Barkarö] den 4 juni 1967” (Anonym. Odat.).

Från och med 1970 har kärrsångaren uppträtt årligen, men i början av 1970-talet mycket fåtaligt. Först år 1975 rapporterades så många som nio individer. De sammanlagt 27 kärrsångare som rapporterades under perioden 1965-1975, fördelade sig naturgeografiskt enligt följande: Mälarområdet (15), Skogslåglandet (6), Bergslagen (6). Ett fynd från 1972 bör nämnas: ”2 st, troligen 3, södra änden av sjön S Vättern [Nedre Vättern], Skinnskatteberg 19-20 juni” (Ingvar Granqvist 1972).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Antal kärrsångare 1976-1999.

Säkerställda häckningar under perioden 1976-1999:

1977      Bofynd Malmön i Köping 20.6 (Arne Eklöw, opubl.; Jan-Åke Holmbring 1982).

1981      1 sj. + 1 ”bodragande” Asköbäcken i Västerås-Barkarö 16.6 (Daniel Green & Magnus Liljefors, opubl.).

1992      1 ex. med mat i näbb Lisjöviken i Sura 18.7 (FiV 24:118).

1993      Ad. matar juv. Sala kyrka 27.7 (FiV 25:95-96).

1999      2 ex. bobygge Fridhem i Sala 21.6 (FiV 31:134).

Flyttning och övervintring

Kärrsångaren flyttar huvudsakligen i augusti och endast ett fåtal fynd föreligger från september månad. Mediandatum för senaste höstfynd under perioden 1976-2023 är den 22 augusti. Det senast kända fyndet utgörs av 1 1K vid Hamre våtmark i Västerås den 18 september 2023 (FiV 56[2-3]:54). Den återkommer i regel i slutet av maj, sena vårar först i början av juni. Således gjordes den första observationen den sena våren 1991 den 7 juni (FiV 23:108). Mediandatum för första observation under perioden 1976-2023 är den 23 maj. Det tidigaste fyndet gjordes vid Knapptorp i Viker den 5 maj 1990 (FiV 22:115).

Veckovis fördelning av antalet kärrsångare under perioden 2000-2023.

Ett ringmärkningsåterfynd är känt:

• En 2K+ ♂ som märktes vid Trådarön i Irsta den 27 juni 2000, kontrollerades sjungande vid Åbo i sydvästra Finland 9.6 2001 (RC, in litt.).

Senast uppdaterad 2024-09-09