Dvärgbeckasin Lymnocryptes minimus (Brünnich 1764)

Förekomst

Dvärgbeckasinen noteras sparsamt på flyttning genom Västmanland. På våren registreras flertalet genom att de hörs spela medan höstfynden uteslutande rör rastande fåglar. Under perioden 2000-2023 gjordes fynd samtliga år, såväl vår som höst. En ökning av antalet vårfynd har förmärkts sedan början av 1990-talet. Det är inte närmare känt i vilken utsträckning dvärgbeckasinen spelar under aktivt sträck, men åtskilliga observationer med endast en spelstrof hörd, tyder på att fåglarna spelar under sträck. Indikationer på häckning saknas i stort sett under perioden 2000-2023, men ett fynd av 1-2 ex. vid en myr i Västra Skedvi 13-18 juni 2005 (FiV 37:118) är anmärkningsvärt och kan tyda på häckning, även om inga andra omständigheter än tidpunkten och möjligen biotopen tyder på det.

Historik

På 1800-talet anträffades dvärgbeckasinen ”åtskilliga gånger” inom Örebro län (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 21). En ”Halvenkel beckasin” [=dvärgbeckasin] sköts i Rytterne något av åren 1897-1902 (Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.). Från 1920-talet föreligger följande två höstfynd:

1921      ”Hittad vingbruten 15/10-21 Lundby.” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9]. ”Wästerås Lundby ett ex hittad vingbruten 15-10 1921 enl G. Nilsson” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

1924      ”Skjuten sept 1924 vid Hesslö i Badelunda socken.” (Ur anteckningar daterade den 19 november 1924 och undertecknade Karl Alexandersson).

Sedan föreligger delvis motstridiga uppgifter om ett fynd den 1 januari 1931. För det första sägs att ”En halvenkel beckasin (♂) hade skjutits vid Västerås 1931 1/1 enl. hr G. Nilsson; fågeln var tydligen stadd i flyttning, ehuru ovanligt sent, då sträcket enl. Kolthoff börjar i slutet av september och räcker tills vattnen börja frysa till.” (V.N.F. 1931-01-24, § 10). Långt senare berättades följande: ”Nyårsdagen 1931 påträffades 1 ex i Västerås. Försök gjordes att mata fågeln med myrlarver och insekter. Fågeln dog dock efter ca en vecka” (VF 29:122). Om det inte vore så att dvärgbeckasinen var så sällsynt, särskilt vid denna tid på året, så skulle man kunna tänka sig att det rörde sig om olika fåglar. Ett skrivfel synes vara den troligaste orsaken till förvirringen, se nedan under vinterfynd.

Hans Avelin (opubl.) såg 1-2 ex. vid Hässlö i Västerås den 5 oktober 1941.

Harald Wedérus (1951) återger följande från Västersjön i Sura år 1949: ”Det var dvärgbeckasinen... ...som den 2-6 maj gladde åhörarna med sitt säregna spel. Det rörde sig givetvis om en fågel på genomflyttning, men det var i alla fall glädjande, då arten, mig veterligt, ej tidigare hörts i trakten”. Vid Asköviken betraktades dvärgbeckasinen vid mitten av 1950-talet som en ”årsviss genomflyttare” (Bertil Walldén 1955), även om Hans Avelin (1958) betraktade arten som en förnämitet där, vid sidan av blåhake, lappsparv, svarthalsad dopping m.fl. Rolf Kumlin & Bo Kumlin (1956) preciserar dock med; ”Regelbunden höstgenomflyttare vid Askö. Sporadiskt förekommande på våren. Den 10.10.1954 trampades 6 ex. upp vid Askö”. Från Östersjön i Sura på 1950-talet, skriver Göran Lundqvist (1972), att ”sent på hösten kunde man stöta upp dvärgbeckasinen om man hade lite tur”. Antalet kända fynd av dvärgbeckasin i övrigt under 1950- och 1960-talen är dock rätt få.

Under 1970-talets första hälft ökade antalet fynd något och arten tenderade att bli mer regelbundet observerad.

Det kan inte helt uteslutas att det i åtminstone vissa fall kan ha ägt rum häckningar i Västmanland. Särskilt kan detta misstänkas vid de lokaler och vid de tidpunkter, då även honor hörts. Detta har registrerats enligt följande under perioden 1976-1999:

·         Morskogasjön i Ramsberg, 7 maj 1978 (Hans Ljungkvist 1987).

·         Björkhyttan-Dammsjön i Linde, 25 och 27 maj 1986 (FiV 18:68-69).

·         Sörängarna i Linde, 26 april 1991 (Västmanlands rapportkommitté).

·         Gubbmossen i Ramsberg, 26 april 1991 (Västmanlands rapportkommitté).

·         Asköviken i Dingtuna/Rytterne/Västerås-Barkarö, 26 april – 4 maj 1991 (Västmanlands rapportkommitté).

·         Asköviken, 26 och 28 april 1992 (FiV 24:103-104).

·         Albäcksån i Linde, 7 maj 1996 (FiV 28:144).

Hans Ljungkvist (1987) menar dock, trots att lämpliga biotoper synes finnas på ett tjog lokaler bara i Lindesbergs kommun, att det ändå är tveksamt om arten häckat. Dels har även på året sent spelande hannar tystnat kring den 25 maj, dels har spelens intensitet och varaktighet varit lägre än på kända häckningslokaler i övriga landet. I exempelvis sydvästra Småland hörs spel även under dygnets ljusare timmar, till skillnad från den absoluta merparten av observerade spel i Västmanland, som hörts efter mörkrets inbrott.

Tre vinterfynd är kända före 1976:

1931      ”En halvenkel beckasin (♂) hade skjutits vid Västerås 1931 1/1 enl. hr G. Nilsson; fågeln var tydligen stadd i flyttning, ehuru ovanligt sent, då sträcket enl. Kolthoff börjar i slutet av september och räcker tills vattnen börja frysa till.” (V.N.F. 1931-01-24, § 10).

1967      ”Det andra fyndet gjordes 9.1.67 vid en öppen bäck inom Västerås stad. Fågeln infångades med hjälp av en låda och flyttades till Västerås stads fågeldammar. Trots försök att mata beckasinen med myrägg och myrlarver dog den efter en vecka (Hans Avelin).” (VF 29:122)

1971      1 ex. Bjursfall i Norberg 12.12 (MVOF 9:50).

Inget vinterfynd gjordes under perioden 1976-1999.

Flyttning och övervintring

Dvärgbeckasinens höstflyttning synes utdragen från augusti och början av september (låga antal noterade) till början eller mitten av oktober, då sträcket tycks kulminera. Ett fynd av en rastande fågel vid Kungsudden i Kungs Barkarö den 17 juli 2005 (Västmanlands rapportkommitté) ligger därför något utanför den hittills kända flyttningsperioden. Fynd görs regelbundet även i slutet av oktober, i vart fall milda höstar, och undantagsvis också i november. Nio vinterfynd (1.12-28.2) är kända under perioden 2000-2023:

2000      1 ex. Hötjärnen i Grängesberg/Ljusnarsberg 17.12 (FiV 32:79; FiD 34:70).

2006      1 ex. Gnien i Ramnäs 4.12 (FiV 38:120).

2007      1 r. Norsa i Munktorp 1.12 (FiV 39:75).

2009      1 r. Johannisbergs flygplats i Västerås 14.2 (FiV 41:86).

2012      1 ex. Surahammar i Sura 9.12 (FiV 44[2-3]:37).

2014      1 r. Gnien 15.12 (Västmanlands rapportkommitté).

2016      1 r. Skinnskatteberg 12.1 (Västmanlands rapportkommitté).

2018      1 r. Ösby i Sala 4.12 (Västmanlands rapportkommitté).

2022      1 r. Södra Ås i Nora 2.12 (Västmanlands rapportkommitté).

På våren noteras arten undantagsvis i början av april, men fullt regelbundet från och med mitten av månaden. Det på året tidigast kända fyndet gjordes vid Gatstugan i Ramnäs den 4 april 2009 (Västmanlands rapportkommitté). Ett fynd av en rastande fågel vid Malmön i Köping den 17 mars 2012 (Västmanlands rapportkommitté) kan ses antingen som ett vinterfynd eller ett extremt tidigt vårfynd. Spelande fågel har som tidigast under perioden 2000-2023 hörts vid Norsa i Munktorp den 16 april 2004 (Västmanlands rapportkommitté). Vårsträcket kulminerar i månadsskiftet april-maj.

Veckovis fördelning av fynd 2000-2023. 

Senast uppdaterad 2024-03-18