Sånglärka Alauda arvensis Linné 1758

Utbredning

Sånglärkan häckar allmänt på odlad mark i hela landskapet. Den förekommer även sparsamt på myrar i Skogslåglandet och Bergslagen. Vid en jämförelse mellan utbredningskartan nedan och den motsvarande för perioden 1974-1984, se nedan under Historik, tycks förekomsten ha glesnat betydligt i såväl Bergslagen som Skogslåglandet.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.4-31.7) 2012-2022. Sträckande fåglar liksom uppenbart endast rastande har exkluderats.

Numerär

I landskapet finns cirka 1 200 km² åkermark. Vid ett antagande av att tätheten i Ängsö på 1980-talet, 10,6 par/km² , är representativ för merparten av åkermarken i landskapet, ger detta knappt 13 000 par. Därtill kommer de sånglärkor som förekommer i andra miljöer, dvs. annan jordbruksmark eller myr. Förslagsvis uppvägs denna förekomst av den nedgång i populationen som sannolikt varit fallet under 1990-talet. Ulf Ottosson m.fl. (2012) beräknade dock beståndet i Västmanland till 40 000 par.

Historik

Sånglärkan tycks ha varit välkänd för Johan Fischerström (1785) som i sin beskrivning av Mälaren skriver: ”Sånglärkan (Alauda arvensis) som under sin upstigande flygt från åkerfälten, ständigt drillar och tirrar (1) [”- - Suum tirile, suum tirile tractat.”] och hvars sång vid hitkomsten i mars blott bevisar, at fläckar äro bara på fälten”. Angående Örebro län skrev Carl Rudolf Sundström (1868, s. 13), att sånglärkan ”förekommer talrikt”. I Arboga skolors fågelsamling finns en sånglärka (♂) från Arboga, tyvärr odaterad, men med angivelsen ”Hr G. Örström” (Ulf Eriksson 1985), och härrör troligen därför från 1860-talet. Också i Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar finns en sånglärka: ”♀ Tillberga. maj 1875 S. Lampa.” (nr. C 185). I Hällefors betecknades arten som mindre allmän i slutet av 1800-talet och år 1885 anlände den första sånglärkan den 14 mars: ”Hellefors (A. Giöbel). Weniger allgemein. Kam 1885 den 14. März.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 109). Våren 1887 sjöng den första lärkan den 6 mars: ”Hellefors (A. Giöbel). Sang den 6. März.” (Carl Rudolf Sundström 1892, s. 41). Adr. Giöbel (1888) skriver, sannolikt beträffande Hällefors, att ”En af den odlade bygdens mest behagliga foglar, eller sånglärkan, förekommer i skogstrakterna endast vid de större gårdarne.”. Väderbakslag med bland annat ymnigt snöfall i Mellansverige den 24 april 1888 fick följande notis till följd: ”Från… …Vesteråstrakten, ha vi fått underrättelser derom, att antalet af flyttande sångfoglar snart sagdt af alla arter i år visat sig temligen ringa… I synnerhet påfallande har den ringa tillgången å lärkor varit... (Anonym 1888). Uppgifter om sånglärka på 1800-talet avslutas med en notis från Kvarnbyn i Kila: ”Till den lilla landtbondegården Kvarnby… … våren 1890… [---] …åkrarnas lyftande lärkor, luften var full av sång…” (Carl Kjellin 1906).

Anteckningar om flyttfåglars ankomst vid Botebo 1909-1916 respektive Norra Heden 1916-1931 i Möklinta gav ett genomsnittligt ankomstdatum på 22 mars med extremerna 2 mars 1920 och 12 april 1931 (Sivert Wester 1986). I en redogörelse för fåglars fröspridning redovisar Aug. Heintze (1916) maginnehållet hos en sånglärka vid Västerås den 22 mars 1914 och från Sala, pingsten 1923, skriver Henrik Hasselgren (1923), att ”runt kring oss drillade hundratals lärkor…”. Från Strömsholm i Kolbäck nämner A. G. Bäckström (1924, s. 64), att ”ängarna livas av… …vanliga lärkor…”.

I Lundby socken var sånglärkan allmänt häckande åren 1945-1953 (Sven-Olof Andersson 1954) och från Grythyttan skrev Greta Carlstedt-Pihl (1960), att ”över ängarna kring kyrkogården steg lärkans jublande drillar mot skyn”. I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en monterad fågel från ”köpingstrakten” 1960 samt ett ägg från Dåvö i Munktorp, insamlat den 3 juni 1964 (Göran Frisk, in litt.). Uppgifter om häckningsförekomst i övrigt till och med 1970-talets första hälft är få. Från området mellan Dysjön och Sjömosjön i Fellingsbro, skriver Åke Ulander (1958) angående den sena våren 1956, att sånglärkan ”hördes någorlunda regelbundet först i slutet av mars. Antalet synes emellertid icke ha reducerats i påfallande grad” och vid Norsa i Munktorp var den ”allmänt häckande på intilliggande åkrar” (Arne Eklöw 1970). Revirkartering av tre myrar i Ramsberg (Gälsmossen och Spelmossen 1973, Stormossen 1975), konstaterades 6, 6 respektive 3 revir, motsvarande en täthet av 13,5 par/km² myr (Sören Svensson 1978).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

Av 19 inventerade myrar i västmanlandsdelen av Örebro län år 1981, befanns sånglärkan förekomma på 9 av dem (Leif Sandgren 1982). Tätheterna varierade från 0,6 par/km² vid Salbomossen i Ljusnarsberg till 9,1 par/km² vid Komoramossen i Ljusnarsberg. Den minsta myren som hyste sånglärka, 1 par, var den 30 hektar stora Bergkarlsmossen i Hällefors. Den genomsnittliga tätheten av sånglärka på alla inventerade myrar var 0,92 par/km², men ser man till enbart de myrar som hyste sånglärka var den genomsnittliga tätheten 2,16 par/km². Från inventering av jordbruksmark föreligger följande täthetsdata:

1983      Ängsö; 103 par/974 ha ”odlad mark” ger 10,6 par/km² (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985).

1985      Nötmyran i Västerfärnebo; 4 par/250 ha äng ger 1,6 par/km² (Åke Berg & Bo Eriksson 1992).

1986      Holm i Västerås-Barkarö; 3 par/127 ha jordbruksmark, varav 83 % åkermark, ger 2,4 par/km² (Thomas Pettersson 1992).

Notiser i övrigt rör mestadels iakttagelser om den första lärkan, flockbildningar eller att den bara nämns i förbigående. Från 1950-talet föreligger dock följande: ”Flockbildning som den vid Asköviken 8 april 1951, i snösmältningstiden, med 70-80 snösparvar torde höra till undantagen. Denna flock var starkt uppblandad med sånglärkor” (Jens Wahlstedt 1955b). Bertil Walldén (1955, s. 244) nämner från ”tipparna vid Mälaren” i Västerås, att ”i mitten på mars 1954 kan man där se och höra den första lärkan”. Vidare betecknades sånglärkan som ”årsviss” vid Asköviken (Bertil Walldén 1955, s. 255) och från Trätten i Norberg skrev Bengt H. Girell (1958), att ”på sumpiga ängs- och betesmarker invid sjön, oftast översvämmade på våren, träffar man årets första sånglärka”. Våren 1970 iakttogs årets första sånglärka vid Storå i Linde den 21 mars (Anonym 1970i). Vid Bo Wallins (1970) bevakning vid Lagårdssjön i Kolbäck 20 augusti – 18 september 1970, observerades sånglärka vid nästan varje tillfälle, som mest med 10-15 ex. den 4 september. I litteraturen från 1970-talets första hälft, nämns arten, mer eller mindre i förbigående, av Anonym (1971d), Thomas Forsberg & Hans Karlström (1972), Per Angelstam (1972) och Per-Åke Persson (1972).

Före 1976 är följande vinterfynd (1.12-28.2) kända:

1935      Noterad Nordanby gärde i Västerås 24.2 (Hans Avelin, opubl.).

1961      1 str. Hässlö i Västerås 20.2 (Janne Virking, opubl.).

1961      1 sj. Forsen i Skinnskatteberg 21.2 (Claes-Göran Carlsson, opubl.).

1966      4 str. (N) Asköviken i Västerås-Barkarö 28.2 (Göran Andersson, opubl.).

1972      1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 20.2 (Lars Lindell 1973).

1973      1 ex. Stormossen i Ramnäs 14.2 (Sören Larsson 1973).

1973      1 ex. Asköviken 16.2 (Lars Lindell 1974d).

1974      Asköviken: ”Anlände redan 23.2 i stora antal” (Thomas Skoglund 1975).

1974      1 ex. Johannisberg i Västerås 15.12 (Håkan Östholm, opubl.).

1975      Asköviken, dagligen 22-28.2 (Öyvind Dössland m.fl., opubl.).

1975      3 str. (NO) Färjebron i Fläckebo 22.2 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      1 str. Tränhammar i Hubbo 25.2 (Janne Virking, opubl.).

1975      25 str. Flocksta i Hubbo 26.2 (Janne Virking, opubl.).

1975      3 ex. Färjebron 28.2 (Västmanlands rapportkommitté.).

Fynd i januari under perioden 1976-1999:

1985      1 ex. Boda i Dingtuna 15.1 (Magnus Liljefors & Daniel Green, opubl.).

1993      1 ex. Mölntorp i Säby 16.1 (Ulf Carlson, opubl.).

Vid Asköviken noterades stora ansamlingar i slutet av mars 1972: ”Stora flockar i slutet av mars efter kraftigt snöoväder: 700 ex 29.3 och 600 ex 30.3” (Lars Lindell 1973; Lars Lindell 1973b). Under flyttfågelräkningar vid Gnien i Ramnäs 1975, summerades 676 sånglärkor på våren och 1 085 ex. på hösten (Sören Larsson 1975b).

Större (minst 500 ex.) ansamlingar under perioden 1976-1999:

1982      1 000 ex. Askö i Västerås-Barkarö 20.3 (Martin Green, opubl.).

1982      500 ex. Boda i Dingtuna 21.3 (Thomas Pettersson, opubl.).

1982      1 000 ex. Askö 9.4 (Martin Green, opubl.).

1992      500 ex. Skråmsta i Haraker 15.3 (Pentti J. Tatti, opubl.).

Flyttning och övervintring

Sånglärkan flyttar i september-oktober. Mediandatum för sista observation under perioden 1976-2023 är den 1 november.

De största (minst 500 ex.) ansamlingarna 2000-2023 av rastande eller flyttande sånglärkor under hösten är följande:

2001      500 ex. Hällby i Tillberga 22.9 (FiV 33:92).

2005      1 000 ex. Davids backe i Himmeta 11.9 (FiV 37:131).

2006      550 str. (SV) Davids backe 23.9 (FiV 38:139).

2007      600 str. (S) Malmön i Köping 30.9 (FiV 39:90).

2018      500 str. (SV) Sjömosjön i Fellingsbro 6.10 (FiV 50[2]:49).

Novemberfynd är ovanliga. Fynd i december är direkt sällsynta och under perioden 2000-2023 är endast följande kända, varav två den milda hösten 2000:

2000      1 ex. Hötjärnen i Grängesberg/Ljusnarsberg 13.12 (FiV 32:89).

2000      1 ex. Lögarängen i Västerås 26.12 (FiV 32:89).

2004      1 str. Borgåsen i Sura 6.12 (FiV 36:144).

2011      1 ex. Alntorp i Nora 24-31.12 (FiV 43[2-3]:46).

2021      1 r. Lagårdssjön i Kolbäck 12.12 (FiV 54[2]:62).

Arten återkommer i regel i början av mars, på senare år ofta redan i slutet av februari. Mediandatum för första observation under perioden 1976-2023 är den 28 februari.

I regel uppträder arten tämligen frekvent direkt från att ha saknats helt dagen innan. De tidigaste fynden på året är 1 ex. vid Bärlingen i Kolbäck den 10 februari 2002 (FiV 34:112), 1 ex. vid Asköviken i Västerås-Barkarö den 5 februari 2004 (FiV 36:144) respektive 1 ex. vid Södra Ås i Nora den 9 februari 2008 (FiV 40:93) samt 1 str. (NO) vid Norrtuna i Munktorp den 10 februari 2022 (Västmanlands rapportkommitté).

Den första och hittills enda övervintringen registrerades vintern 2011/12:

2011/12    1 ex. Alntorp i Nora 24.12-4.2 (FiV 43[2-3]:46; FiV 44[2-3]:46).

I samband med väderbakslag kan sånglärkorna samlas i flockar, i den mån de inte temporärt återvänder söderut. De största (minst 500 ex.) ansamlingarna är följande:

2002      500 ex. Storängen i Ramnäs 23.3 (FiV 34:112).

2006      1 500 ex. Gräsö i Köping 31.3 (FiV 38:139).

2006      600 ex. Gräsö 1.4 (FiV 38:139).

2006      500 r. Älghagen i Kungs Barkarö 1.4 (FiV 38:139).

2006      700 ex. Majaskeka i Köping 2.4 (FiV 38:139).

Veckovis fördelning av fynd av minst 100 sånglärkor 2000-2023.

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen A. a. arvensis.

Uppdaterad senast 2024-01-15