Skäggmes Panurus biarmicus (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Skäggmesen häckar i näringsrika sjöar med förekomst av stora bladvassområden. Utbredningen är därför begränsad till i huvudsak Mälaren och Hjälmaren, men skäggmesen har också tillfälligt observerats under häckningstid och ibland konstaterats häcka vid andra sjöar, både i Skogslåglandet och i Bergslagen. Lokaler med fynd under häckningstid (1 april – 31 augusti) utanför Mälaren och Hjälmaren (ingen säkerställd häckning rapporterad):

 

·         Lundbysjön i Odensvi (2008).

·         Västlandasjön i Kolsva/Västra Skedvi (2005).

·         Gålsjön i Arboga (2006).

·         Gussjön i Fläckebo (2005, 2023).

·         Fläcksjön i Fläckebo (2022).

·         Gnien i Ramnäs (2005).

·         Glåpen i Sura (2005, 2006, 2020, 2021).

·         Västersjön i Sura (2001).

·         Råsvalen i Linde (2001, 2003, 2009).

·         Österhammarssjön i Fellingsbro (2000, 2015).

·         Väringen i Näsby (2001, 2007).

·         Hötjärnen i Grängesberg/Ljusnarsberg (2001).

 

Lokaler med fynd av skäggmes under häckningstid (1.4-31.8) under perioden 2000-2023.

 

Numerär

 

Numerären har växlat rätt starkt mellan olika år. Den kan snabbt växla från säsonger med fåtaligt uppträdande. Det är praktiskt taget ogörligt att försöka uppskatta antalet par, men under goda år kan det säkerligen handla om hundratalet häckande par på en enskild lokal som t.ex. Asköviken eller Barkaröviken. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat den västmanländska populationen till 65 par, en siffra som jag i brist på bättre ansluter mig till som ett medelvärde för de senaste två decennierna.

 

Antalet lokaler med fynd under häckningstid har legat rätt stabilt de senaste 10-20 åren, men med vissa mellanårsvariationer. Det kan noteras att fynd under häckningstid utanför Mälaren och Hjälmaren saknades helt under perioden 2010-2014 liksom 2016-2019. vilket kan tyda på att endast vissa lokaler med särskilt gynnsamma betingelser regelbundet hyser ett häckande bestånd.

 

 

Historik

 

Före 1976 gjordes två fynd:

 

1973      1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 27.9 (VF 33:249; Lars Lindell 1974b).

1975      1 ex. Asköviken 15.2 (MVOF 7 [2]:6; VF 35:323).

 

Skäggmesens etablering som häckande i Västmanland är av sent datum. Ett enstaka fynd av 2 ex. vid Asköviken i Västerås-Barkarö den 4 april 1976 (MVOF 8:81), alltså under häckningstid, följdes inte upp förrän tio år senare av några observationer på samma lokal. Hösten 1986 sågs också för första gången så kallad högflykt (FiV 18:74-75; VF 46:408), vilket indikerar att häckningar ägt rum. Därefter sågs skäggmes under häckningstid årligen vid Asköviken och den dök upp även på flera andra mälarlokaler de kommande åren. Första fyndet under häckningstid vid Hjälmaren gjordes 1989 (FiV 21:83; VF 49:421) och Väringen i Ervalla/Näsby intogs år 1991 (FiV 23:109). År 1990 ansågs skäggmesen vara ”ordentligt etablerad” vid Asköviken och flera hundra individer observerades (FiV 23:109).

 

 

Lokaler med fynd av skäggmes under häckningstid (1.4-31.8) under perioden 1976-1999.

 

Fynd under häckningstid (1 april – 31 augusti) utanför Mälaren och Hjälmaren under perioden 1976-1999 (år med säkerställd häckning har markerats med fetstil):

 

·         Storsjön i Möklinta (1992).

·         Glåpen i Sura (1998, 1999).

·         Norrsjön i Sura (1993).

·         Sörsjön i Sura (1993).

·         Råsvalen i Linde (1993).

·         Hultasjön i Linde (1993).

·         Gällingen i Fellingsbro (1992).

·         Väringen i Näsby (1991, 1992, 1993, 1996).

·         Grythytteviken i Grythyttan (1992).

 

 

Ett tidigt fynd utanför Mälaren bör nämnas, det fjärde fyndet någonsin i Västmanland:

 

1976      1 ♀ Gussjön i Fläckebo 22.10 (MVOF 8:81).

 

Under perioden 1990-1998 ringmärktes 2 204 skäggmesar vid Asköviken i Västerås-Barkarö, merparten (95 %) vid Asköbäcken 1991-1998 (Thomas Pettersson m.fl., opubl.). Vid sju tillfällen översteg dagssumman 50 individer. Som mest fångades 78 fåglar vid sex timmars nätfångst en dag, dels den 19 juni 1998 (9 ad. + 69 1K), dels den 17 juli 1998 (4 ad. + 74 1K). Märkningarna genererade 42 återfynd och kontroller på annan plats (1,9 %), merparten (40) inom Sveriges gränser. De svenska återfynden fördelade sig landskapsvis enligt följande: Bohuslän (1), Västergötland (1), Södermanland (27), Uppland (2), Småland (7), Närke (2). Vid den relativt närbelägna (24 km) märkplatsen Idö vid Sörfjärden i Södermanland kontrollerades 24 av fåglarna från Asköviken. Åtta av återfynden gjordes vid kustlokaler: Röda grind vid Kungälv i Bohuslän (1), Landsort i Södermanland (2), Sandemar i Södermanland (1), Björn vid Hållnäs i Uppland (2), Uknö vid Gamleby i Småland (2). Utländska återfynd:

 

●            1 2K+ ♂ som märktes vid Asköbäcken 26.6 1997, återfanns död på Øksningan i Herøy, Nordland, Norge 8.11 1998, 752 km från märkplatsen (RC/Å 1998:119).

●            1 1K ♂ som märktes vid Asköbäcken 27.6 1998, kontrollerades vid Rybachiy, Kaliningrad, i Ryssland 30.10 1998, 544 km från märkplatsen (RC/Å 1999:129).

 

Vid Asköviken kontrollerades också sammanlagt 37 skäggmesar som hade märkts på annat håll i Sverige. Hela 27 av dessa hade märkts vid Sörfjärden i Södermanland. Övriga kontroller fördelade sig på följande märkplatser: Hornborgasjön i Västergötland (2), Kvismaren i Närke (5), Tåkern i Östergötland (1), Roxen i Östergötland (1), Inre fjärden i Gästrikland (1).

 

Detta material visar en hög grad av rörlighet hos skäggmesen, ibland över stora distanser och åt snart sagt alla väderstreck. Rörligheten kan också illustreras av följande exempel och observera att båda kontrollerna gjordes under häckningstid:

 

●            1 ♂ som märktes vid Sörfjärden i Södermanland 8.10 1994, kontrollerades dels vid Asköviken 9.8 1996, dels vid Tåkern i Östergötland 19.6 1997 (RC/Å 1996:134; RC/Å 1997:128).

 

Flyttning och övervintring

 

Flyttningsrörelser i form av så kallad högflykt noteras framför allt under hösten, från början av september till början av november. Detta gäller särskilt efter goda häckningssäsonger och fenomenet rapporteras inte varje höst. I ett fall finns beteendet rapporterat från våren, nämligen 8 ex. (4 par) vid Asköviken i Dingtuna den 3 april 2001 och som verkade ha nyligen anlänt till lokalen (FiV 33:96; Thomas Pettersson, opubl.). Antagandet att ett inflöde ägde rum under våren stärks av att det gjordes bara en enda observation av skäggmes på lokalen under februari och mars detta år och att det därefter gjordes ett flertal iakttagelser på olika håll vid Asköviken.

 

Veckovis fördelning av fynd av skäggmes med högflyktsbeteende ("sträckförsök") under perioden 2000-2023.

 

Årsvis fördelning av fynd av skäggmes med högflyktsbeteende ("sträckförsök") under perioden 2000-2023.

 

Vissa vintrar tycks beståndet kunna slås ut så gott som helt, vilket åtminstone avsaknaden en del år av iakttagelser i februari månad indikerar. Däremot görs fynd i mars de flesta år, vilket ytterligare indikerar ett inflöde denna månad och/eller i början av april.

 

Fynd av skäggmes i februari under perioden 2000-2023.

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen P. b. biarmicus.

Senast uppdaterad 2024-12-04