Skedand Spatula clypeata (Linné 1758)

Utbredning

Skedanden häckar sparsamt vid grunda, vegetationsrika sjöar i Mälarområdet och i Skogslåglandet. Den häckar fåtaligt i Bergslagen.

Lokaler med fynd under häckningstid (1-30.6) 2000-2022.

Numerär

Under perioden 2000-2022 har sammanlagt 55 säkerställda häckningar rapporterats från tio olika lokaler. Därutöver föreligger i genomsnitt 14 troliga häckningar per år med en tendens till minskning.

Sammanlagt har skedanden påträffats under häckningstid (21 maj – 31 juli) på cirka 55 lokaler i landskapet. På några lokaler förekommer fler än ett par, på andra är förekomsten troligen inte regelbunden. Skedanden synes klart talrikare än årtan Spatula querquedula, vars population uppskattats till cirka 10 par. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat beståndet till 110 par, vilket förefaller väl högt, särskilt med tanke på en tendens till minskning av fynd under häckningstid sedan millennieskiftet. Jag föreslår därför, något försiktigt, 60 par.

Historik

Västmanlands äldsta kända fynd av skedand daterar sig till 1847: ”ex. skjutna i Näsby 1847” (Matts Floderus 1925). Uppgiften hade Floderus fått i brev av den 2 april 1922 från lektor J. E. Ljungqvist i Örebro: ”Skedand, Medinge (Vestm.) 1847”. Det skulle också kunna vara detta fynd som Carl Rudolf Sundström (1868, s. 24) avser, även om dateringen stämmer dåligt: ”en i sjön Wäringen fälld hanne af denna art insändes till Örebro museum den 24 April detta år af Brukspatron R. Tersmeden”.

Från 1900-talets tre första decennier föreligger uppgifter enbart från Mälarområdet. Från Ängsö rapporterade skogvaktare H. Nordahl (i brev den 25 maj 1925 till lektor O. M. Floderus) att skedanden häckar och av odaterade anteckningar i V.N.F.:s arkiv, undertecknade av [Ragnar?] Tenow, framgår att arten var ”Tämligen allmän som vid Mellansundet (Katthaven) [Rytterne]”. Även i trakten av Köping tillhörde skedanden de andarter som ”äro alla rätt så allmänna” (ur odaterat brev från konservator Edvard Råberg, Köping, till lektor O. M. Floderus). Två skedänder i Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar kommer båda från köpingstrakten: ”♂ Köpingstrakten. Maj 1920. V.N.F. E. Råberg” (nr. C 8) och ”♀ juv. Köpingstrakten 11/8 1924. V.N.F. Sk. av G. Nilsson” (nr. C 9). Därutöver nämner Matts Floderus (1925): ”Barkarö hösten 1918 [---] Dingtuna 1920; Tortuna 1924 11/8 och Ryttern 1924 23/8”. Sven Ekman (1922, s. 106) uppger också att skedanden förekommer ”nära Arboga och på Malmön utanför Köping (meddel. av G. Hartelius)”. I Zoologiska museet, Uppsala universitet, finns en skedand från Strömsholm i Kolbäck, daterad den 2 september 1930 (Lars Wallin, in litt.). Flera iakttagelser gjordes vid såväl Hässlö i Västerås som Asköviken i Västerås-Barkarö, årligen 1935-1941, inklusive under häckningstid på båda lokalerna (Hans Avelin, opubl.).

Från 1940-talet är antalet uppgifter få. Från Asköviken rapporterar Bengt H. Girell (1942), att skedanden ”är rätt vanlig och kan sägas vara en karaktärsfågel för viken”. I en redogörelse för jaktåret 1946/47 i Västmanlands län (Anonym 1947) sägs följande: ”Brunanden, skedanden och årtan förekommer i vissa för dessa arter mera lämpliga sjöar, dock mera sparsamt. Såväl sked- som brunanden har under året visat någon ökning”.

Av uppgifter om häckning på 1950-talet finns bl.a. denna från Östersjön i Sura, den första utanför Mälarområdet: ”Skedanden häckade, åtminstone i början på -50-talet, då man kunde få se dess ungar” (Göran Lundqvist 1972). Övriga lokaler, varifrån skedand nämns under 1950-talet var Asköviken (Bertil Walldén 1955, s. 255; Hans Avelin 1958), Ångsjön i Irsta/Kärrbo 1951-1953 (Bo Kumlin, muntl.), Hässlösundet i Irsta/Västerås (Bengt H. Girell 1958), Gussjön i Fläckebo (Bengt H. Girell 1958), Gnien i Ramnäs (Anonym 1965) samt ”Vålen” i Ramnäs/Sura (Harald Wedérus 1958).

Betydligt fler rapporter från häckningstid föreligger från 1960-talet och 1970-talets första hälft: Frövisjön i Skultuna (Claes Karlsson & Sören Larsson 1976); Asköviken (Bengt H. Girell 1972); Ribbholmen i Säby (Thomas Pettersson, opubl.); Norsa i Munktorp (Arne Eklöw 1970; Arne Eklöw 1970c); Storsjön i Möklinta (Stefan Björklund 1973); Fläcksjön i Fläckebo (Anonym 1970h; Bengt H. Girell 1972; Stefan Björklund 1973d); Gussjön i Fläckebo (Anonym 1970h; Bengt H. Girell 1972; Stefan Björklund 1973b); Gorgen i Västerfärnebo (Erik Andersson 1973); Västersjön i Sura (Thomas Forsberg & Hans Karlström 1972); Sörsjön i Sura (Arne Persson 1972); ”Fagersta-markerna” (Per Leif Lejdelin 1965); Spaden i Hed (Lars Lindell 1974c). Det första fyndet i Fagersta kommun gjordes vid Sundbo i Västanfors den 29 mars 1964 (Per Ålind, in litt.).

Under perioden 1976-1999 rapporterades sammanlagt 16 säkerställda häckningar från åtta olika lokaler. Därutöver föreligger i genomsnitt 12 troliga häckningar per år med en tendens till ökning under 1980- och 1990-talen. Vid Nötmyran i Västerfärnebo fanns 1 par 1975, men tio år senare hela 3-5 par (Åke Berg & Bo Eriksson 1992).

Lokaler med fynd under häckningstid (1-30.6) 1976-1999.

Vårarna 1981-2000 räknades skedänder vid Asköviken nästan dagligen och där var en positiv tendens rätt tydlig, om än inte statistiskt säkerställd (r_s = +0,302).

I övrigt bör från tiden före år 2000 nämnas några större (minst 20 ex.) ansamlingar:

1953      20 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 30.10 (Bo Kumlin, in litt.).

1954      50 ex. Asköviken 10.10 (Bo Kumlin, in litt.).

1972      25 ex. Gorgen i Västerfärnebo 14.6 (Hans Avelin, opubl.).

1977      50 ex. Asköviken 7.8 (MVOF 9:42).

1989      20 ex. Asköviken 3.9 (Martin Green, opubl.).

1997      22 ex. (20 ♂♂, 2 ♀♀) Asköviken 8.6 (Västmanlands rapportkommitté).

1998      20 ex. Asköviken 4.10 (Västmanlands rapportkommitté).

1999      20 ex. (17 ♂♂, 3 ♀♀) Gorgen vid Hällby i Västerfärnebo 11.5 (Västmanlands rapportkommitté).

1999      Asköviken 5-24.7, som mest 25 ex. 5.7 (Västmanlands rapportkommitté).

Därtill tidiga (före 1 april) respektive sena (fr.o.m. 1 november) fynd före år 2000:

1954      1 r. Asköviken i Västerås-Barkarö 7.11 (Bo Kumlin, in litt.).

1973      2 ex. Lagårdssjön i Kolbäck 27.3 (Västmanlands rapportkommitté).

1975      4 ex. (3 ♂♂, 1 ♀) Lagårdssjön 24.3 (Västmanlands rapportkommitté).

1975      6 ex. (4 ♂♂, 2 ♀♀) Lagårdssjön 25.3 (Västmanlands rapportkommitté).

1975      4 ex. (3 ♂♂, 1 ♀) Lagårdssjön 27.3 (Västmanlands rapportkommitté).

1975      2 ♂♂ Lagårdssjön 28.3 (Västmanlands rapportkommitté).

1989      1 ♂ Sjömosjön i Fellingsbro 14.3 (Västmanlands rapportkommitté).

1989      2 ex. (1 ♂, 1 ♀) Fläcksjön i Fläckebo 18.3 (Västmanlands rapportkommitté).

1990      2 ex. (1 ♂, 1 ♀) Hammarn i Grythyttan 13.3 (Västmanlands rapportkommitté).

En skedand som ringmärktes vid Aggarö i Kärrbo den 20 juni 1933 återfanns i Danmark vid Wedellsborgsbukten på Fyn den 19 december 1933 (GNM/Å 1934:20).

Flyttning och övervintring

Skedanden flyttar i augusti till början av oktober. Mediandatum för sista observation 1976-2022 är den 21 oktober. Den på året senaste iakttagelsen under perioden 1976-2022 gjordes vid Asköviken i Västerås-Barkarö den 23 november 2012 (Janne Virking, opubl.). Större (minst 20 ex.) höstansamlingar 2000-2022:

2000      23 ex. Asköviken 15.8 (Markus Rehnberg, opubl.).

2001      minst 23 honf. Asköviken 21.7 (FiV 33:64).

2002      22 ex. Asköviken 11.7 (FiV 34:98).

2002      20 r. Barkaröviken i Kungs Barkarö/Köping 20.9 (FiV 34:98).

2009      21 ex. Asköviken 30.9 (FiV 41:67).

2010      23 ex. Asköviken 25.8 (FiV 42[2-3]:23).

2011      Asköviken 16.9-7.10, som mest 42 ex. 21.9 (FiV 43[2-3]:23).

2012      21 r. Asköviken 1.9 (FiV 44[2-3]:24).

2012      50 r. Asköviken 7.10 (FiV 44[2-3]:24).

2016      22 honf. r. Frövisjön i Skultuna 21.8 (FiV 48[2-3]:30).

2018      21 r. Frövisjön i Skultuna 23.7 (Berndt Söderlund, opubl.).

2020      27 r. Gnien i Ramnäs 5.10 (FiV 52[2-3]:35).

2021      28 honf. r. Gnien 20.8 (Västmanlands rapportkommitté).

Arten återkommer för det mesta i april, men tidiga vårar redan i mars. Mediandatum för första observation 1976-2022 är den 7 april. Inte heller på våren är större flockar särskilt frekvent förekommande. De största (minst 20 ex.) under perioden 2000-2022 är följande:

2003      30 ex. (kön ej uppgivet) Asköviken 1.5 (FiV 35:95).

2005      23 ex. (22 ♂♂, 1 ♀) Asköviken 29.5 (FiV 37:98).

2006      20 ex. (16 ♂♂, 4 ♀♀) Asköviken 1.5 (FiV 38:96).

2009      20 ex. (kön ej uppgivet) Asköviken 19.4 (FiV 41:67).

2013      20 ex. (10 ♂♂, 10 ♀♀) Asköviken 1.5 (FiV 45[2-3]:23).

2019      25 ex. (kön ej uppgivet) Asköviken vid Lövsta i Dingtuna 24.4 (FiV 51[2-3]:24).

2020      20 ex. (10 ♂♂, 10 ♀♀) r. Asköviken vid Lövsta i Dingtuna 14.4 (FiV 52[2-3]:35).

2020      21 ex. (18 ♂♂, 3 ♀♀) Norsa i Munktorp 17.6 (FiV 52[2-3]:35).

2021      21 ex. (12 ♂♂, 9 ♀♀) Frövisjön i Skultuna 26.4 (FiV 54[2]:32).

2021      21 ex. (19 ♂♂, 2 ♀♀) Frövisjön 16.6 (FiV 54[2]:32).

Det första och hittills enda vinterfyndet gjordes 2008, då 1 ♂ uppehöll sig vid Gnien i Ramnäs 27.2-2.3 (Ralf Lundmark m.fl., opubl.). Detta bör anses som ett vinterfynd och inte en tidig ankomst. Dels var fågeln i vinterdräkt, dels anlände de första vårflyttarna en månad senare.

Senast uppdaterad 2023-07-07