Småsnäppa Calidris minuta (Leisler 1812)

Förekomst

Småsnäppan är en regelbunden men sparsam genomflyttare under vår respektive sommar och höst. Antalet rapporterade småsnäppor varierar starkt mellan olika år.

Antal fynd av småsnäppa 2000-2023.

Historik

Den första uppgiften om småsnäppa i Västmanland utgörs av en fågel i Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar (nr. C 38): ”Köpingstr. sept. 1921 V.N.F. E. Råberg”.

Konservator Edvard Råberg, Köping, nämner också arten i brev av den 11 juni 1923 till lektor O. M. Floderus, Västerås: ”…i aug o sept ses Tringa minuta [=småsnäppa], subarquata, alpina, islandica, mest ungfåglar då å då någon gammal.”.

Nästa fynd gäller 1 ex. vid Hässlösundet i Irsta/Västerås den 12 augusti 1937 (Hans Avelin 1954), där Bengt H. Girell (1958) betecknade småsnäppan som ”relativt sällsynt”.

Därefter dröjer det till 1950-talet innan småsnäppan börjar att rapporteras mer frekvent. Från Östersjön i Sura rapporterade Harald Wedérus (1958) att ”I de små lagunerna mellan vassruggarna blottlägges vid lämpligt vattenstånd ett stråk av gyttjebankar och här kan fågelskådaren få verkliga högtidsstunder, när vadaresträcket från norr pågår under eftersommaren och hösten. Birger Andersson, som under en lång följd av år hållit området under uppsikt, har åtskilliga intressanta fynd noterade i sina anteckningar. [---] Ljungpiparen kommer ned från de lappländska fjällhedarna, och mosnäppor kilar omkring på bankarna, ofta i sällskap med Ishavskustens småsnäppor.”. Göran Lundqvist (1972) kompletterade med: ”Av de så kallade småsnäpporna eller gruppen Calidris var kärrsnäppan och småsnäppan de allmännast förekommande. Ett 15-tal (av respektive art) kunde observeras samtidigt.”.

Förteckning över samtliga kända fynd under 1950-talet:

1952      1 ex. Västerås stads soptipp 18.8 (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1956).

1953      2 str. Asköviken i Västerås-Barkarö 4.10 (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1956; Bo Kumlin, opubl.)

1954      1 ex. Djuphamnen i Västerås 16.9 (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1956; Bo Kumlin, opubl.).

1954      2 r. Asköviken 3.10 (Bo Kumlin, opubl.).

1957      2 r. Lillåudden i Västerås 29.8 (Janne Virking, opubl.).

1957      1 r. Lillåudden 8.9 (Janne Virking, opubl.).

1957      5 r. Asköviken 17.9 (Janne Virking, opubl.).

1957      3 r. Asköviken 21-22.9 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1959      ”Områdena kring Köpingsåns utlopp i Mälaren med där befintliga dybankar utgör värdefulla rastplatser för vadare. [---] Den 6.9.1959 vistades här 10 småsnäppor (Calidris minuta) (Hans Avelin, Carl Nordlund, Lennart Åkerbrandt).” (Hans Avelin m.fl. 1962).

Först från och med mitten av 1960-talet rapporterades småsnäppan mer eller mindre årligen. De största (minst 10 ex.) ansamlingarna före 1976:

1970      ”Ca 20 ex. under hösten Västersjön, Surahammar (Göran Lundkvist)…” (Arne Sjögren 1972). ”Endast höstobservationer. Ett tjugotal passerade hösten 1970 [Västersjön i Sura].” (Thomas Forsberg & Hans Karlström 1972).

1972      ”Tidig obs. 15 ex 1.7 sträckte S över Notudden [Fläckebo].” (Stefan Björklund 1973e).

1972      25 r. Stensjön i Möklinta/Sala 27.8 (Stefan Björklund & Stig Öhman, opubl.).

1972      20 r. Stensjön 28.8 (Stig Öhman, opubl.).

1975      21 r. Västersjön i Sura 17.8 (Västmanlands rapportkommitté). ”...medan småsnäppa uppträdde talrikare än normalt, t. ex. 20 ex Västersjön 17.8…” (Lars Lindell 1975g).

1975      18 r. Hässlösundet i Irsta/Västerås 24.8 (Henry Hirsimäki, opubl.). ”...medan småsnäppa uppträdde talrikare än normalt, t. ex… …18 ex Björnösundet [=Hässlösundet] 24.8.” (Lars Lindell 1975g).

1975      10 r. Gimpelstenarna i Ängsö 30.8 (Anders F. Andersson, opubl.).

Större (minst 50 ex.) ansamlingar under perioden 1976-1999:

1996      70 r. Hötjärnen i Grängesberg/Ljusnarsberg 13.9 (FiD 30:56).

1998      Gnien i Ramnäs 27.8-2.9, som mest 163 r. 27.8 (FiV 30[2]:36).

1998      Hötjärnen 28-29.8, som mest 70 r. 28.8 (FiD 32:58).

Flyttning och övervintring

Småsnäppan är sparsamt förekommande under vårsträcket som äger rum framför allt i mitten och slutet maj, men betydligt talrikare under höststräcket, huvudsakligen från mitten av juli till och med september. Höststräcket kulminerar i slutet av augusti och början av september då också de största ansamlingarna av rastande fåglar har setts.

Veckovis fördelning av fynd 2000-2023.

Mediandatum för första och sista vårobservation under perioden 1976-2023 är den 18 maj respektive den 22 maj. Mediandatum för första och sista höstfynd under samma period är den 20 juli respektive den 21 september.

Senast uppdaterad 2024-03-18