Smålom Gavia stellata (Pontoppidan 1763)

Utbredning

Smålommen häckar sparsamt till tämligen allmänt i mindre skogssjöar och myrgölar i Bergslagen. Sjöarnas storlek är vanligen högst fem hektar (Mats Andersson 1988). Smålomsparet häckar i regel ensamt på sin lokal och kolonibildningar är sällsynta, men Knuthöjdmossen och Hammarmossen i Hällefors har åtminstone tidigare hyst tillsammans ett tiotal häckande par årligen (Mats Andersson 1988). En ansamling av småsjöar i området på gränsen mellan Västanfors, Västervåla och Norberg hyser årligen i storleksordningen fem par. Häckningslokalerna är ofta fisktomma, men ligger alltid på lämpligt avstånd (högst cirka 10 km) från större, fiskrika sjöar. Enligt Mats Andersson (1988, 1996) finns en tydlig koppling mellan en rik förekomst av siklöja Coregonus albula Linné 1758 i dessa sjöar och förekomst av häckande smålom. Utanför Bergslagen ses smålommen sällsynt, dock årligen, främst vår och höst.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid och i lämplig häckningsmiljö 2000-2022. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Trots att antalet rapporterade häckningslokaler ökade under 1970- och 1980-talen, bedömde Mats Andersson (1988, 1996) det västmanländska smålomsbeståndet som rätt stabilt kring 60-90 par, varav cirka 90 % i landskapets västra halva. Beståndet i västmanlandsdelen av Västmanlands län beräknades i mitten av 1980-talet till cirka 10 par (Thomas Skoglund 1985, s. 24). I Västanfors, Västervåla, Karbenning, Gunnilbo och Skinnskatteberg har dock en viss ökning kunnat noteras sedan 1990-talet och nya häckningslokaler har besatts. År 1998 rapporterades 12 häckningar från detta område. Åren 2003 och 2004 konstaterades också de första häckningarna i Västra Skedvi (FiV 35:100; FiV 36:115). Det kumulerade antalet lokaler i landskapet med häckande smålom uppgick i slutet av 1990-talet till cirka 90. Med tanke på att vissa områden i landskapet kan vara sämre undersökta motiverar detta att Västmanlands population uppskattas till cirka 100 par. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat populationen till 140 par.

Historik

Subfossila fynd (ca 3200-2300 f. Kr.) föreligger från utgrävningar av en stenåldersboplats vid Äs i Romfartuna (Johannes Lepiksaar 1974). ”Lom-” förekommer som förled i ortnamn på minst 41 platser i Västmanland, se karta nedan. I särklass vanligast är ”Lomtjärnen” (25 fall). Därutöver kan nämnas Lomflyn (1), Lomflyna (1), Lomflukan (1), Lomflyten (1), Lomflytjärnen (1) samt Lomsjön i Viker. I samtliga fall kan det med ledning av sjöarnas storlek antas att det är just smålommen som åsyftas i namnen. Utbredningen av dessa namn kan därför antas spegla en historisk utbredning av smålom i Västmanland. Intressant nog sammanfaller den utbredningen, kanske på medeltiden eller något senare, i hög grad med dagens utbredning.

Från historisk tid uppger Carl Rudolf Sundström (1868, s. 26) att smålommen ”häckar inom länet [Örebro län], men sällsyntare än Storlommen”. Paul Rosenius (1942-44, s. 393) skriver att smålommen på 1860-talet ”angivits som häckande i Kils socken, den nordvästliga, bergiga delen”, refererande till ”Löwenhjelm 1864”. Vid kontroll av den förmodade källan (Carl Gustaf Lövenhjelm 1864) synes inget nämnt om smålommen, annat än att den skulle vara allmän. Merparten av Kils socken ligger i Närke, varför uppgiften troligen kan bortses ifrån i detta sammanhang.

Nästa uppgift i litteraturen dyker upp först 90 år senare, då Bengt H. Girell (1958) beskriver en observation i juli 1954 på en häckningslokal i gränstrakterna mellan Norberg och Västanfors. Under 1960-talet och fram till mitten av 1970-talet är uppgifter om häckande smålom sparsamma. Exempelvis rapporterades två par från ”Fagersta-markerna” 1965 (Per Leif Lejdelin 1965). Förekomsten i landskapet sammanfattades 1969: ”Häckar spritt inom Bergslagsområdets västmanlandsdel” (Ingvar Granqvist 1970b). I slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet sågs smålommar regelbundet fiska i Råsvalen i Lindes (Hans Avelin 1968; Ola Almkvist 1970; Ola Almkvist 1970b; Anonym 1971), som mest 13 ex. den 30 juni 1974 (Ola Almkvist, opubl.). Enstaka häckningar konstaterades också i närheten 1970, 1971 och 1973 (Ola Almkvist 1970b; Anonym 1971b; Lars Lindell 1974f). Smålommen sågs ”ej sällan flyga över Stensjön i nordligaste delen av Norbergs köping (Walfrid Pettersson)” (Hans Avelin 1969) och häckning påvisades i ”Norbergstrakten” 1971 (Anonym 1971b). Från hälleforstrakten rapporterades 3 par 1973 (Lars Lindell 1974f). Även om förekomst av smålom tidigare omgärdades av stor diskretion (Bo Wallin, muntl.), ligger det ändå nära till hands att dra den slutsatsen att antalet häckande par i landskapet kring år 1970 var betydligt lägre än till exempel i slutet av 1990-talet. Bengt H. Girell (1972) skrev till exempel att ”i vissa skogstjärnar häckar smålommen”, ett ordval som ett kvarts sekel senare skulle uppfattas som väl försiktigt. På 1970-talet betecknades observationer av smålom i östra Västmanland som ”mycket ovanliga” (Lars Lindell 1973e) och före 1976 är endast fyra sådana fynd kända:

1969      2 ex. Gorgen i Västerfärnebo 27.4 (Lars Lindell 1973e).

1971      3 r. Fläcksjön i Fläckebo 8.5 (Västmanlands rapportkommitté).

1972      1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 16.12 (Lars Lindell 1973; Lars Lindell 1973e).

1974      1 ex. Sörsjön i Sura 19.5 (Västmanlands rapportkommitté).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid och i lämplig häckningsmiljö 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Det på året senast kända fyndet före år 2000 gjordes vid Finnsjön i Järnboås den 16 november 1999 (Västmanlands rapportkommitté). Ett vinterfynd gjordes före 1976:

1972      1 r. Asköviken i Västerås-Barkarö 16.12 (Lars Lindell 1973; Lars Lindell 1973e).

Mediandatum för första och sista observation under perioden 1976-1999 är den 16 april respektive den 29 september.

Ett mycket tidigt fynd, snarast att betrakta som ett vinterfynd, inte minst med tanke på den stränga vintern 1978/79:

1979      1 ex. Köpings hamn i Köping 4.3 (FiV 11:71).

De största (minst 15 ex.) ansamlingarna före år 2000, exklusive kolonibildningar vid häckningslokaler:

1968      15 ex. vid Åmänningen i Västervåla 29.9 (Hans Avelin 1970).

1978      20 ex. vid Torrvarpen i Grythyttan 15.6 (Västmanlands rapportkommitté).

1986      15 ex. Stora Aspen i Västanfors 2.5 (Västmanlands rapportkommitté).

1995      15-17 ex. Råsvalen i Linde 20-24.4 (Västmanlands rapportkommitté).

Figuren nedan antyder en kraftig ökning framför allt under 1990-talet. Denna ökning torde dock till största delen vara skenbar och förklaras med ett ökat eftersök av arten.

Flyttning och övervintring

De västmanländska smålommarna flyttar i augusti-september och återvänder till häckningsområdet i april-maj, tidiga vårar redan i mars, som tidigast den 19 mars 2020 (Västmanlands rapportkommitté). Mediandatum för första observation under perioden 2000-2023 är den 30 mars.

Ett vinterfynd (december-februari) är känt under perioden 2000-2023:

2015/16    1 ex. Hedströmmen vid Östanfors i Hed 19.12 (FiV 47[2-3]:31) och 1 ad. Hedströmmen vid Uttersberg i Skinnskatteberg 3.1 (FiV 48[2-3]:34).

Uppgift saknas helt om västmanländska smålommars sträckvägar och vinterkvarter. Innan islossning ägt rum på häckningslokalerna kan ibland ansamlingar ses i närbelägna större sjöar, som mest 28 r. Södra Hörken vid Hörksbyn den 27 april 2022 (Västmanlands rapportkommitté).

Ansamlingar kan ses även sommartid och de största (minst 25 ex.) ansamlingarna är följande:

2004      32 ex. Åmänningen i Västervåla 24.8 (FiV 36:115).

2005      25 ex. Södra Hörken i Grängesberg/Ljusnarsberg 1.8 (Västmanlands rapportkommitté).

2008      25 ex. Södra Hörken 23.7 och 26.7 (Västmanlands rapportkommitté).

2009      28 ad. Södra Hörken 5.8 (Västmanlands rapportkommitté).

2011      Södra Hörken 30.7-17.8, som mest 36 ad. 17.8 (FiV 43[2-3]:27).

2014      Södra Hörken 9.7-16.8, som mest 27 ad. 19.7 (FiV 46[2-3]:30).

2015      Södra Hörken 15.7-10.8, som mest 31 ex. 17.7 (Västmanlands rapportkommitté).

2016      31 ex. Södra Hörken 29.6 (FiV 48[2-3]:34).

2018      27 ad. Södra Hörken 7.8 (FiV 50[2]:30).

2020      25 ex. (22 ad., 3 1K) Södra Hörken 11.8 (FiV 52[2]:53).

2022      27 ad. Södra Hörken 4.8 (Västmanlands rapportkommitté).

 Veckovis fördelning av smålommar som har rapporterats som sträckande 2000-2023.

Senast uppdaterad 2024-01-17