Snatterand

Mareca strepera (Linné 1758)

Utbredning

Snatteranden häckar sällsynt och lokalt vid näringsrika vatten i Västmanland. Arten har dock häckat i samtliga naturgeografiska regioner.

Rutor (5×5 km) med fynd under häckningstid (16.5-30.6) 2015-2025. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Efter millennieskiftet märktes en markant ökning av antalet observerade snatteränder inklusive fynd under häckningstid. Som en aktuell genomsnittlig siffra föreslås 40 häckande par årligen. Ulf Ottossons m.fl. (2025) beräkning landade på 30 par.

Under perioden 2000-2025 har sammanlagt 45 säkerställda häckningar rapporterats, 21 av dem vid Asköviken i Västerås-Barkarö.

Historik

L. A. Jägerskiöld (1919) presenterade en karta över snatterandens utbredning i Sverige och på denna kan en symbol med betydelsen ”Utbredning före 1898” utläsas i trakten av Västerås.

Hans Avelin (opubl.) uppger en observation av en högst trolig snatterand vid Hässlö i Västerås den 14 juni 1938: ”En av änderna hade en vit vingspegel, ant. svart undergump och ant. brunt huvud och hals ljus.”. SOF (1948, s. 54) anger: ”Har troligen häckat i Vstm…”. Detta påstående grundas troligen på uppgiften ”…i Gussjön i Fläckebo socken i Västmanland sågs i augusti 1943 en snatterandhona, vilken av beteendet att döma måste ha haft kull. Enligt en bondes utsago häckade hon året innan ’på exakt samma ställe’ (G. Liljeström)” (Kai Curry-Lindahl (1959-63, s. 186). I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en skinnlagd juvenil hona från Munktorp den 19 september 1953 (Göran Frisk, in litt.). Både Bertil Walldén (1955, s. 256) och Hans Avelin (1958, s. 192) nämner att arten anträffats vid Asköviken i Västerås-Barkarö, men utan närmare uppgifter. En anteckning i regionala rapportkommitténs arkiv gör dock gällande att den observerats där år 1951 av Bo Kumlin. I övrigt från 1950-talet nämner Göran Lundqvist (1972), att ”den sällsynta snatteranden har varit på besök vid två tillfällen” vid Östersjön i Sura. Även under 1960-talet var snatteranden en stor raritet och endast fyra fynd är kända:

1965      1 ♂ + 1 ♀ Norsa i Munktorp 2.5 (Arne Eklöw 1970).
1965      1 ♂ + 1 ♀ Asköviken i Västerås-Barkarö 9.5 (Hans Avelin 1968).
1965      1 ♂ + 1 ♀ Gångholmen i Västerås-Barkarö 9.5 (Hans Avelin 1968).
1966      1 ♂ Asköviken 5.6 (Hans Avelin 1968).

Först från och med 1970 uppträdde snatteranden årligen i Västmanland. Det handlade nästan uteslutande om fynd under vår och höst, medan fynden under häckningstid således var mycket få:

1970      1 ♂ + 1 ♀ Norsa i Munktorp 22.5 (Arne Eklöw 1970; Arne Eklöw 1970b; Arne Sjögren 1972).
1972      1 ♂ Ösby i Västerfärnebo 15.6 (Lars Lindell 1973e).
1975      1 ♂ Fläcksjön i Fläckebo 16.5 (Lars Lindell 1975e; Lars Lindell 1976d).
1975      1 ♂ + 1 ♀ Gångholmen i Västerås-Barkarö 25.5 (Lars Lindell 1976d).
1975      1 ♂ Gussjön i Fläckebo 29.6 och 1.7 (Lars Lindell 1976d).

Rutor (5×5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

Flyttning och övervintring

Snatteranden flyttar bort i augusti-september och återvänder i början eller mitten av april, tidiga vårar i mars. Mediandatum för första och sista fynd under perioden 1976-2025 är den 31 mars respektive den 29oktober. Extremdatum är den 6 mars 2024 vid Sjömosjön i Fellingsbro (Västmanlands rapportkommitté) respektive den 28 november 2024 vid Asköviken i Västerås-Barkarö (FiV 57[2-3]:24).

Period	Mediandatum för första observation	Mediandatum för sista observation
1976-1985	19 april	26 september
1986-1995	10 april	22 september
1996-2005	30 mars	21 oktober
2006-2015	30 mars	31 oktober
2016-2025	20 mars	9 november

Veckovis fördelning av snatteränder 2000-2025.

Något vinterfynd var inte känt före år 2000, då enstaka individer sågs i Fläckebo, Ramnäs och Sura. Följande vinterfynd har gjorts till och med år 2025:

2000      1 ♂ Fläcksjön i Fläckebo 3-12.12 (FiV 32:61).
2000      1 ♂ Västersjön i Sura 3-17.12 (FiV 32:61).
2000      1 ♂ Östersjön i Sura 15.12 (FiV 32:61).
2000      1 ♂ Gnien i Ramnäs 22.12 (FiV 32:61).
2001      1 ♂ Magsjön i Sura 5.1 (FiV 33:62).
2001      1 ♂ + 1 ♀ Asköviken i Västerås-Barkarö 4.12 (FiV 33:62).
2006      1 ♂ Frövifors i Näsby 1.1 (FiV 38:95).
2020      1 ♂ Frövisjön i Skultuna 12-23.12 (FiV 52[2-3]:35).

De största ansamlingarna (minst 50 ex.) utgörs av följande:

2015      Asköviken i Västerås-Barkarö 16.8-17.11, som mest 74 ex. 23.10 (FiV 47[2-3]:27).
2016      Asköviken 14.8-4.11, som mest 110 ex. 11.10 (FiV 48[2-3]:30).
2017      Asköviken 18.8-10.11, som mest 53 ex. 13.10 (FiV 49[2-3]:28).
2018      Asköviken 25.8-26.10, som mest 188 r. 16.10 (FiV 50[2]:24).
2019      50 r. Asköviken vid Lövsta i Dingtuna 12.4 (FiV 51[2-3]:24).
2019      Asköviken 12.9-30.10, som mest 120 ex. 11.10 (FiV 51[2-3]:24).
2020      50 ex. Asköviken 16.9 (FiV 52[2-3]:35).
2023      65 r. Bocksjön i Tillberga/Tortuna 18.9 (FiV 56[2-3]:24).
2024      Frövisjön i Skultuna 8.9-6.10, som mest 72 r. 19.9 (FiV 57[2-3]:24).
2024      60 r. Asköviken 12.10 (FiV 57[2-3]:24).
2025      Asköviken 7.4-12.5, som mest 50 ex. 7.4 (Västmanlands rapportkommitté).
2025      Frövisjön 26.8-30.9, som mest 85 ex. 9.9 (Västmanlands rapportkommitté).
2025      Asköviken 29.9-31.10, som mest 72 ex. (50 ♂♂, 22 ♀♀) 20.10 (Västmanlands rapportkommitté).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen M. s. strepera.

Kommentar

Ett rapporterat fynd om 43 ex. vid Malmön i Köping den 3 augusti 2007 har underkänts för publicering (FiV 39:114).

Senast uppdaterad 2026-04-06