Snösparv Plectrophenax nivalis (Linné 1758)

Förekomst

Snösparven är en regelbunden och tämligen allmän genomflyttare vår och höst, talrikast på våren. Den förekommer sparsamt och oregelbundet också vintertid. Den tycks ha minskat i antal under de senaste decennierna.

Veckovis fördelning av fynd av minst 50 ex. under perioden 2000-2023.

Historik

I sin beskrivning av Mälaren nämner Johan Fischerström (1785) snösparven: ”Snösparfven (Emberiza nivalis) af våre fogelfängare kallad Paradisfogel, som kommer och går med snön, som eftimeras för sin hvithet, för sin sång, och för sit läckra kött, och som aldrig sofver om nätterna”.

Beträffande Örebro län, innefattande västra Västmanland, skrev Carl Rudolf Sundström (1868) att snösparven ”...kommer under vintern i stora skaror ned till trakten.”. För Hällefors del ansågs den kort och gott allmän: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 76).

I Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar finns två snösparvar:

1918      ”♂ Tortuna. Okt. 1918 V.N.F. G. Nilsson.” (nr. C 131).

1926      ”Västerås 7.11.1926 V.N.F. T. Öberg.” (nr. C 133).

Följande uppgifter finns i lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv: ”Wintertiden ss flyttfågel. Köpingstrakten: ses i små flockar på våren enl konservator E Råberg. Tortuna (uppst. ex i Wås h allm. lvks museum) okt. 1918 enl. G. Nilsson”.

Snösparven ”...besöker tillfälligt trakten [Lundby socken 1945-1953].” (Sven-Olof Andersson 1954).

”Regelbundet övervintrande på slätterna kring Västerås i smärre flockar. Från mitten av febr., då uppsträcket torde börja, observeras flockar med 20-30 ex. ej ovanliga. Flockbildning som den vid Asköviken 8 april 1951, i snösmältningstiden, med 70-80 snösparvar torde höra till undantagen. Denna flock var starkt uppblandad med sånglärkor.” (Jens Wahlstedt 1955b).

Även på större myrar kunde flockar av snösparv ses och beträffande Höskovsmossen i Västerfärnebo skrev Gustaf Adolf Olsson (1958) att ”Vintertid ser man ofta flockar av gästande snösparvar på de öppna myrarna.”, samt ”Snösparvarna i nordanvind med snöyra på Hörsgårdsmossen [=Höskovsmossen]. Början av mars; vi kommer på skidor över mossen, vilkens yta vid denna tid består av hälften snö-, hälften isfläckar. När snösparvarna lyfter för att åter landa, förs de av vinden och åker kana på isen.”.

År 1970 sammanfattades uppträdandet i landskapet så här: ”Ganska regelbunden på våren men höstobservationerna fåtaliga. Har troligen ej övervintrat under senare år.” (VF 29:123).

Större (minst 500 ex.) ansamlingar före år 2000:

1972      Askö i Västerås-Barkarö 29-30.3, som mest 1 200 ex. 30.3 (MVOF 4 [1]: 23; VF 32:228).

1975      600 ex. Sörsalbo i Västerfärnebo 2.2 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      1 000 ex. Gorgen i Västerfärnebo 21.2 (Kjell Eklund, opubl.).

1975      Gorgen 2-11.3, som mest 2 000 ex. 2.3 (Västmanlands rapportkommitté).

1975      3 000 ex. Gorgen 3.4 (MVOF 7 [2]:7).

1983      600 ex. Valsta i Odensvi 1.4 (FiV 15: 95-96).

1984      500 ex. Boda i Dingtuna 31.3 (Daniel Green & Magnus Liljefors, opubl.).

1984      500 ex. Skarvsta i Skultuna 6.4 (FiV 16: 97-98).

1984      Rörbosjön i Fläckebo 6-8.4, som mest 1 200 ex. 8.4 (FiV 16: 97-98).

1985      500 ex. Boda i Dingtuna 14.4 (FiV 17: 79).

År 1975 bokfördes sammanlagt 292 sträckande snösparvar vid Gnien i Ramnäs, 287 på våren och 5 på hösten (Sören Larsson 1975b).

Sommarfynd (juni-juli) saknas helt under perioden 1976-1999, men likväl har en del fenologiska ytterlighetsfynd gjorts i maj, augusti och september:

1977      1 r. Vagnshäll i Ervalla/Näsby 18.9 (Erik Jansson, opubl.).

1977      1 str. Notudden i Fläckebo 24.9 (Tomas Carlberg & Kalle Källebrink, opubl.).

1980      4 r. Vagnshäll 23.9 (Erik Jansson, opubl.).

1982      1 r. Vagnshäll 22.8 (Erik Jansson, opubl.).

1982      3 r. Vagnshäll 25.9 (Erik Jansson, opubl.).

1983      7 r. Stora Lindessjön i Linde 18.9 (Mats Andersson, opubl.).

1984      1 r. Vagnshäll 22.9 (Erik Jansson, opubl.).

1985      1 ex. Västvalla i Fellingsbro 3.5 (Magnus Köpman, opubl.).

1985      2 str. (N) Kvarntorpet i Västerås-Barkarö 7.5 (Västmanlands rapportkommitté).

1986      1 r. Stråssa i Ramsberg 23.9 (Jan-Erik Malmstigen, opubl.).

1995      1 str. Nora 1.5 (Västmanlands rapportkommitté).

1996      1 ex. Västvalla 1.5 (Ulf Jacobsson, opubl.).

Flyttning och övervintring

Snösparvens höstflyttning genom Västmanland äger rum i huvudsak oktober och november. Mediandatum för tidigaste och senaste höstfynd 1976-2023 är den 13 oktober respektive den 13 december.

Vårsträcket är utdraget och sammanfaller uppenbarligen till stor del med kringstrykande övervintrare. Mediandatum för tidigaste och senaste vårfynd 1976-2023 är den 12 januari respektive den 14 april.

Emedan sommarfynd (juni-juli) saknas helt under perioden 2000-2023  har några fenologiska ytterlighetsfynd gjorts i maj, augusti och september:

2003      1 ex. Malmön i Köping 25.5 (Patrik Rhönnstad, opubl.).

2007      1 r. Rågsäcken i Munktorp 20.9 (Mikael Rhönnstad, opubl.).

2007      3 r. Lindesberg i Linde 30.9 (Mats Andersson, opubl.).

Såväl häckningsområde som övervintringsområde för de snösparvar som passerar Västmanland är okända.

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen P. n. nivalis.

Senast uppdaterad 2024-03-21