Spovsnäppa Calidris ferruginea (Pontoppidan 1763)

Förekomst

Spovsnäppan är en regelbunden men sparsam genomflyttare, främst under sommar och tidig höst. Antalet fynd varierar rätt stort mellan olika år, men möjligen kan en vikande tendens skönjas över tid.

Antal fynd av spovsnäppa 2000-2023.

Historik

Den första uppgiften om spovsnäppa i Västmanland utgörs av en fågel i Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar (nr. C 52): ”Köpingstr. sept, 1921 V.N.F. E. Råberg”.

Konservator Edvard Råberg, Köping, nämner också arten i brev av den 11 juni 1923 till lektor O. M. Floderus, Västerås: ”…i aug o sept ses Tringa minuta, subarquata [=spovsnäppa], alpina, islandica, mest ungfåglar då å då någon gammal.”.

Bengt H. Girell (1958) skriver följande: ”Under åren fram till 1945 gjordes åtskilliga besök vid Hässlö [Västerås]. [---] Den bästa tiden för de södersträckande vadarna är från andra veckan i juli till omkring mitten på september. För egen del har jag endast anteckningar från augusti-september. En genomgång av dessa visar följande iakttagna arter: större strandpipare, storspov, skogssnäppa, grönbena, drillsnäppa, rödbena, svartsnäppa, gluttsnäppa, mosnäppa, kärrsnäppa, spovsnäppa och brushane. Av dessa äro samtliga nu nämnda arter utom rödbena, småsnäppa, mosnäppa och spovsnäppa regelbundna arter. [---] Spovsnäppan, vars häckplatser ligga i norra Sibirien, har endast vid två tillfällen iakttagits vid Hässlö. Första gången var den 28 augusti 1937, då Avelin fann en ensam ungfågel därute. En julidag några år senare påträffade han två spovsnäppor, vilka då alltjämt uppträdde i sommardräkt med kopparröd undersida.”.

Spovsnäppan sågs även vid Asköviken i Västerås-Barkarö: ”Vid andra tillfällen har här under höststräcken iakttagits småspov, myrspov, kustpipare, ljungpipare, spovsnäppa.” (Hans Avelin 1958).

På 1950-talet sågs enstaka spovsnäppor vid Östersjön i Sura: ”Ibland dyker det upp ännu mera långväga resenärer, kustpipare och kustsnäppa från den arktiska tundran och någon enstaka gång en spovsnäppa ända bortifrån trakterna kring Taimyrhalvön.” (Harald Wedérus 1958); ”Den tundrahäckande spovsnäppan kom ofta i sällskap om två till tre fåglar.” (Göran Lundqvist 1972).

Förteckning över kända fynd under 1950-talet:

1957      1 r. Lillåudden i Västerås 8.9 (Janne Virking, opubl.).

1958      ”Områdena kring Köpingsåns utlopp i Mälaren med där befintliga dybankar utgör värdefulla rastplatser för vadare. Den 24.7.1958 iakttogs här 4 spovsnäppor (Calidris ferruginea)... (Hans Avelin).” (VF 21:318).

Från 1960-talet föreligger ytterligare sex höstfynd av 1-2 individer. Därefter iakttogs den årligen under perioden 1970-1975, som mest 8 r. vid Hötjärnen i Grängesberg/Ljusnarsberg den 25 juli 1971 (Kjell Bylin 1975).

Antal fynd av spovsnäppa 1976-1999.

Sex vårfynd är kända före år 2000:

1974      1 ad. r. Fläcksjön i Fläckebo 11-12.5 (VF 34:235).

1977      2 ad. r. Vrenninge i Fläckebo 31.5 (MVOF 9:47).

1978      1 r. Gorgen i Västerfärnebo 19.5 (MVOF 10:50).

1985      1 r. Nötmyran i Västerfärnebo 24.5 (FiV 17:67).

1993      1 ad. r. Hötjärnen i Grängesberg/Ljusnarsberg 8.5 (FiD 27:68).

1999      1 r. Hötjärnen 29.5 (FiD 33:51).

Flyttning och övervintring

Sträcket kulminerar i mitten av juli (adulta) respektive i slutet av augusti (årsungar).

Veckovis fördelning av fynd 2000-2023.

Vårsträcket passerar tämligen obemärkt och under perioden 2000-2023 är endast fem vårfynd kända, varav fynden 2007 bedömdes röra samma individ (FiV 39:73). Räknat på mediandatum passerar vårflyttande spovsnäppor runt den 20 maj.

2007      1 r. Norsa i Munktorp 30.4-1.5 (FiV 39:73).

2007      1 ad. r. Asköviken vid Rudö i Rytterne 13.5 (FiV 39:73).

2014      1 ad. r. Asköviken i Västerås-Barkarö 20.5 (FiV 46[2-3]:40).

2018      1-3 r. Asköviken vid Lövsta i Dingtuna 27.5-5.6 (FiV 50[2]:38).

2019      1 ad. r. Asköviken vid Lövsta 9-10.5 (FiV 51[2-3]:37).

Mediandatum för första och sista höstfynd under samma period är den 13 juli respektive den 8 september.

Uppträdandet är normalt rätt fåtaligt, men ibland ses större flockar. Förteckning över de största (minst 25 ex.) ansamlingarna och sträcksummorna under perioden 2000-2023:

2000      Finnåkerssjön vid Mon i Fellingsbro 21-22.8, som mest 30 r. 22.8 (FiV 32:78).

2008      Gnien vid Högbyn i Ramnäs 18-19.7, som mest  42 ad. r. 18.7 (FiV 40:75).

2011      30 str. (SV) Hötjärnen i Grängesberg/Ljusnarsberg 18.7 (Västmanlands rapportkommitté).

2014      28 (12 ad. + 16 1K) r. Gnien vid Högbyn 24.8 (FiV 46[2-3]:40).

 Antalet rastare på hösten klingar snabbt av i september och de senaste fynden har gjorts den 30 september och det allra senaste:

2005      1 1K r. Hötjärnen i Grängesberg/Ljusnarsberg 7.10 (Västmanlands rapportkommitté).

Senast uppdaterad 2024-03-18