Stare Sturnus vulgaris Linné 1758

Utbredning

Staren häckar i anslutning till odlingsmark över i stort sett hela Västmanland. Det torde samtidigt innebära att förekomsten sannolikt är betydligt glesare i Skogslåglandet och Bergslagen och att vissa utbredningsluckor i kartorna nedan är reella.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.5-30.6) 2012-2022.

Numerär

Inventeringsdata från Västmanland är mycket sparsamma och det är därför inte möjligt att bedöma populationsstorleken. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har bedömt antalet par till 20 000, en siffra som jag får ansluta mig till. Detta motsvarar en täthet av 2,4 par/km² landarea. Figuren nedan indikerar en rätt stabil förekomst.

Historik

Johan Fischerström (1785) nämner staren i sin beskrivning av Mälaren: ”Staren (Sturnus vulgaris) som läraktig, pratsam och narraktig, älskas af Landtfolket, reser härifrån til Skåne strax efter skördetiden”.

L. A. Jägerskiöld (1919) publicerade en karta över starens utbredning i Sverige med två markeringar med betydelsen ”före 1858”, i nordvästra resp. nordöstra Västmanland:

Beträffande Örebro län, innefattande västra halvan av Västmanland, skrev Carl Rudolf Sundström (1868) att staren ”...träffas ganska talrikt, isynnerhet i löfskogsregionen.”. I Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar finns en stare: ”♀ Tillberga. 10.5.1875. S. Lampa” (nr. C 226).

Från Hällefors finns en del rapporter från slutet av 1800-talet, signerade Adrian Giöbel, varav denna är den första: ”Af de flyttfoglar, som lätt och gerna hylla sig till menniskorna, är staren den först ankommande.” (Adr. Giöbel 1888). Giöbel rapporterade också till Carl Rudolf Sundström (1888), bl.a. att den första staren år 1885 anlände den 16 mars, men återvände för att återkomma först två veckor senare pga. vinterförhållanden. Han skrev också att stararna levde farligt för sparvhöken före lövsprickning och att de häckade i holkar: ”Hellefors (A. Giöbel). Kam 1885 den 16. März, während noch tiefer Schnee den Boden bedeckte; kehrte jedoch nach Süden zurück und blieb bis zum 31. März aus (die Jüngsten bis zum 14. April). Zuweilen kommt es im Frühling vor, dass Schneefall die Stare ganz vertreibt, so dass sie in demselben Jahre nicht wieder zurückkommen. Bevor die Bäume sich mit Laub bekleiden, sind diese Vögel in grosser Gefahr vor Sperbern. Die Stare brüten in den Brütekästchen, die nahe bei der Wohnung des Beobachters ausgehängt sind. Selten bekommt mehr als die Hälfte der dort brütenden Paare Junge, obgleich, wie es scheint, alle in solche Brütekästchen Eier legen.”. År 1887 anlände staren den 26 mars: ”Hellefors (A. Giöbel). Kam den 26. März.” (Carl Rudolf Sundström 1892, s. 35).

Giöbel flyttade uppenbarligen senare till Järle i Ervalla, varifrån han nämner staren som holkbyggare och som sångfågel: ”Fågelhålkar hafva därför äfven den fördelen med sig, att därigenom lockas den första grundstammen till gården, nämligen starar, mesar och flugsnappare m.fl.” respektive ”Rödstjerten låter då och då höra sina klara, underbara toner. Grönsiskan likaså - men afton och morgon är det full konsert och kör af trast och stare...” (Adrian Giöbel 1902).

Uppgifter i lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv, gör gällande att staren var allmän i ”noratrakten” och i ”Köpingstr. allmän i ekbackarna enstaka ex. även på förvintern enl. konservator E Råberg”.

Från Hällefors nämner Nils Helger (1945) staren bland andra förekommande tättingar: ”Av småfåglar hyser våra bygder en mångfald släkten och arter, typiska för mellansvenska skogsbygder, t. ex. starar, finkar, sparvar, ärlor och mesar av flera arter, flugsnappare, flera trastarter…”.

I Västerfärnebo var staren ”…givetvis också en karaktärsfågel...” (Olof Knöppel 1951) och i Lundby socken var den allmänt häckande med ”…ankomsttid 20-25 mars.” (Sven-Olof Andersson 1954).

Den sena våren 1956 anlände de första stararna till Fellingsbro ”…omkring den 1.4. I många fall matades ungarna i boet långt in i juli månad. Någon tillbakagång ej märkbar.” (Åke Ulander 1958). Från Norrsjön i Sura skrev Harald Wedérus (1958) ”...en dunge av åldriga, ihåliga aspar, där de lediga lägenheterna har anammats av hålbyggare av olika slag: kajor, starar...”. Vid Torrvarpen i Grythyttan kom stararna ”…i stora flockar och satt lite stelfrusna i björkarnas rimfrost innan de bestämde sig för vilken holk de skulle invadera.” (Greta Carlstedt-Pihl 1960).

Vid Norsa i Munktorp var staren ”allmänt häckande” och ”I vassen övernattande flockar på upp till 5000 ex brukar ibland ses.” (Arne Eklöw 1970).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

Resultat från punkttaxeringar vid Asköviken 1992-2000 antydde en ökad förekomst under den perioden.

På de båda öarna Gräggen och Stora Jungfrun i mälarfjärden Blacken i Rytterne, båda cirka 12 hektar stora, förekom staren år 1981 med 12 respektive 9 häckande par (Thomas Skoglund 1981). Det innebär en genomsnittlig täthet på cirka 90 par/km² landarea. Denna höga täthet är förstås inte representativ för Västmanland som helhet, men kan förklaras med en relativt hög frekvens av naturliga bohål på öarna som domineras av naturskog. Intressant nog tycktes stararna i hög grad födosöka på fastlandet, några kilometer från boplatserna (Thomas Pettersson, opubl.).

År 1975 inräknades vid Gnien i Ramnäs 473 sträckande starar på våren och 1 610 på hösten (Sören Larsson 1975b).

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns fyra starar från Västmanland: en juvenil hanne från Ervalla 30.6 1907, ett ägg från Furunäs i Ervalla 8.5 1949, en hanne från Tidö i Rytterne 6.5 1951 samt en adult hona från Hällefors 7.11 1968 (Göran Frisk, in litt.).

Vinterfynd (1.12-28.2) före 1976 gjordes ganska sällan jämfört med nutid, men med en klart ökande frekvens i början av 1970-talet:

1923/24    ”En mindre flock (6 a 7 st) observerad Julen 1923 ō nyåret 1924 O. M. Floderus Wid Wås stads renhållningsverk enl R Tenow” (O. M. Floderus kartotek). ”En flock övervintrade vid Västerås den stränga vintern 1923-1924.” (Matts Floderus 1925).

1937         Noterad Hässlö i Västerås 21.2 (Hans Avelin, opubl.).

1939         3 ex. Munkängen i Västerås 17.1 (Hans Avelin, opubl.).

1939         2 ex. Hässlö 26.2 (Hans Avelin, opubl.).

1940         2 ex. Viksäng i Västerås 8.12 (Hans Avelin, opubl.).

1956/57    ”De som till äventyrs trodde sig ha upplevat staren som vårtecken borta vid andelsslakteriet [Västerås] togs ur denna villfarelse. En starflock har nämligen hållit till i de där krokarna hela vintern.” (V.N.F. 1957-02-13, § 1). 8 ex. Västerås stad 10.2 (Bo Kumlin, opubl.).

1961/62    1 ex. Ekeholm, Västerås-Barkarö 5.12 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1966/67    8 ex. Askö i Västerås-Barkarö 21.12 (Leif Johansson & Lars Lindell, opubl.).

1967/68    8 ex. Askö 1.12 (Leif Johansson, opubl.).

1967/68    1 ex. Skultuna 6.12 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1968/69    1 ex. Västanfors kyrka 2.1 (Per Ålind, opubl.).

1969/70    ”Staren [övervintrat 1969/70] i Fagersta (Eero Kauramäki).” (Anonym 1970d). 2 ex. Norrby i Västanfors 4.2 (Per Ålind, opubl.).

1971/72    1 ex. Sala stad 10-31.1 (Kjell Eklund & Stig Öhman, opubl.).

1972/73    Noterad Köping 25.2 (Göran Pettersson, opubl.).

1973/74    1 ex. Strömsholm i Kolbäck 24.2 (Thomas Pettersson, opubl.).

1973/74    5 ex. Gyttorp i Nora 25.2 (Roland Thuvander, opubl.).

1973/74    1 ex. Ösby i Västerfärnebo 25.2 (Erik Andersson, opubl.).

1974/75    10 ex. Näs i Fläckebo 7.12 (Västmanlands rapportkommitté).

1974/75    6 ex. Näs i Fläckebo 8.12 (Kalle Källebrink, opubl.).

1974/75    1 ex. Ängsön i Ängsö 21.12 (Tommy Eriksson & Björn Wester, opubl.).

1974/75    1 ex. Gorgen i Västerfärnebo 25-27.12 (Västmanlands rapportkommitté).

1974/75    6 ex. Askö 28.12 (Öyvind Dössland, opubl.).

1974/75    1 ex. Kungsängen i Sala 31.12 (Västmanlands rapportkommitté).

1974/75    2 ex. Bjurhovda i Västerås, 14.1 (Stefan Karlsson, opubl.).

1974/75    1 ex. Hallstahammar i Svedvi 20.1 (Västmanlands rapportkommitté).

1974/75    15 ex. Barkarö i Västerås-Barkarö 6.2 (Västmanlands rapportkommitté).

1974/75    1 ex. Lövsta i Dingtuna 9.2 (Västmanlands rapportkommitté).

1974/75    1 ex. Västerfärnebo 14.2 (Västmanlands rapportkommitté).

1975/76    ”...stare på ett par lokaler, bl. a. i Hällefors och vid Västerås soptipp.” (Lars Lindell 1976c).

1975/76    3 ex. Västerfärnebo 14.12 (Västmanlands rapportkommitté).

Större (minst 3 000 ex.) rapporterade ansamlingar före år 2000:

1970      5 000 r. Sala stad, Sala 24.9 (Kalle Källebrink, opubl.).

1972      3 150 ex. Norsa, Munktorp 25.8 (Thomas Pettersson, opubl.).

1974      3 000 ex. Frövisjön, Skultuna 18.5 (Stefan Karlsson, opubl.).

1974      3 000 r. Gussjön, Fläckebo 25.9 (Stefan Björklund, opubl.).

1976      4 000 ex. Lagårdssjön i Kolbäck 12.9 (Per Eriksson, opubl.).

1977      4 500 ex. Norsa i Munktorp 15.8 (Leo Mäkinen, opubl.).

1978      10 000 ex. Gruffet i Rytterne 15.6 (Västmanlands rapportkommitté). 

1978      4 000 ex. Norsa 12.7 (Göran Pettersson, opubl.).

1980      3 000 ex. Norsa 29.7 (Håkan Lernefalk, opubl.).

Jan Schylström (1973) redovisar studier av tre starhäckningar i holk.

Flyttning och övervintring

Starens höstflyttning tycks vara utdragen i tiden från i huvudsak juli till oktober. I november är i regel de större skarorna borta, men den ses de flesta år i låga antal även i december. Den återkommer vanligen i februari eller i början av mars.

Mediandatum för sista observation under perioden 1976-2023 är den 27 december. Mediandatum för första observation (fynd under perioden 1.1-15.2 exkluderade) under perioden 1976-2023 är den 26 februari. Om man tar hänsyn till observationer av minst 100 ex. får man en bild som visar när staren anlänt mer frekvent, se tabell nedan.

Veckovis fördelning av fynd med minst 100 ex. 2000-2023.

Vinterfynd görs nästan årligen men i starkt varierande antal individer.

Större (minst 3 000 ex.) ansamlingar under perioden 2000-2022:

2011      3 000 ex. Kungsudden i Kungs Barkarö 15.8 (Patrik Rhönnstad, opubl.).

2011      7 000 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 9.9 (Torbjörn Hegedüs, opubl.).

2011      3 500 r. Lövsta i Dingtuna 13.9 (Torbjörn Hegedüs, opubl.).

2016      3 000 ex. Asköviken 27.7-2.8 (FiV 48[2-3]:62).

2016      3 000 ex. Asköviken 2.10 (FiV 48[2-3]:62).

2018      5 000 förbifl. Hässlö i Västerås 28.7 (Pentti J. Tatti, opubl.).

2018      Frövisjön i Skultuna 10-26.8, som mest 4 000 r. 26.8 (FiV 50[2]:52).

2018      Asköviken 18-23.9, som mest 8 000 r. 21.9 (FiV 50[2]:52).

Av ringmärkta starar, det stora flertalet som boungar, i Västmanland finns 35 återfynd. I tabellen nedan har också inkluderats sex fynd i Västmanland av annorstädes märkta fåglar (märkmånad). Dessa fördelar sig på månad och område enligt tabell.

Sträckriktningen synes utpräglat sydvästlig om hösten och de viktigaste övervintringsområdena verkar ligga i nordsjöländerna inklusive Brittiska öarna.

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen S. v. vulgaris.

Senast uppdaterad 2024-01-22