Tjäder Tetrao urogallus Linné 1758

Utbredning

Tjädern häckar i skogsmark med inslag av myr. Den förekommer sparsamt till sällsynt i Skogslåglandet och i Bergslagen, men saknas i stort sett i Mälarområdet liksom i östra respektive södra Västmanlands slättbygder.

Rutor (5x5 km) med fynd av tjäder under häckningstid (1.4-30.6) 2012-2022. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat den västmanländska populationen till 1 800 par, vilket motsvarar en täthet av cirka 0,3 par/km² skog. Inom ett 98 km² stort område med skog och myr i Fläckebo och Västerfärnebo, den så kallade Hälleskogen, fann dock Stefan Björklund (1993) betydligt högre tätheter, 0,8-1,3 ♂♂/km², under perioden 1987-1993.

De största (minst 10 ex.) rapporterade lekarna 2000-2023:

Historik

Tjädern har sedan mycket länge varit av stort intresse som jaktbyte och uppgifter i litteraturen förekommer därför relativt ofta. Den allra tidigaste uppgiften härrör från Tidö i Rytterne: ”Tjädern och hjerpen förekomma i jagträkenskaper från 1600-talet, men äro numera ytterst sällsynta.” (F. U. Wrangel 1886).

Från 1700-talet skriver Olof Grau (1754, s. 41) i sin beskrivning av Västmanlands län att ”Willebråd och Skogs-foglar fångas til myckenhet på somlige orter: Sådane äro Käder... ...m. m.”. Från 1600-talets senare del berättar han också att ”Eljest kröker denne sjö [Hallaren i Möklinta/Sala] sig i många wikar och uddar, och orten häromkring är förträffeligen behagelig: Konung Carl den XI. [1655-97] skal esomoftast haft sit nöje at wistas häruppe, i synnerhet wid Käder- och Orre-lekarne...” (Olof Grau 1754, s. 45). I sin beskrivning av Mälaren räknar Johan Fischerström (1785) upp tjädern, men utan att lämna några preciserade förekomstuppgifter: ”Kiädern (Tetrao Urogallus) som lefver af enbär, blåbär, björk- och furu-knopp, och förnöjer med sit spel redan i April, men blir årligen sällsyntare, ty han ofredas både före, efter och under häckningstiden”.

En god förekomst av tjäder i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet indikeras av en jaktjournal, förd av brukspatron Wilhelm Hisinger vid Skinnskattebergs och Baggå bruk i Skinnskatteberg åren 1794-1823. Där nedlades tjädrar samtliga år under perioden, som mest 52 ex. år 1807 (Anonym 1908). Se histogram nedan.

Från Kumla nämner L. F. Kihlman (1828) tjädern som en av de allmännast förekommande fågelarterna: ”...får nämna de allmännaste... ...tjedrar...”. Där tycks tjädern inte alls förekomma idag.

Johan Ludvig Bogislaus von Greiff (1828) berättar följande från någon av sina ägor, antingen Gillberga i Dingtuna eller Åbylund i Romfartuna: ”Ett bewis på hwad nytta och nöje en riktig hushållning med fågelskytte medför, är den wård jag hade om en liten tjäderlek, som fans på mina ägor, då jag bodde i Westmanland. Sällan hördes eller fans der till en början mer än en à två tjädrar, men jag föresatte mig att akta leken wäl, och sköt der intet skott förr än asplöfwet war utsprucket, då jag sjelf sköt 3 på afton och morgon, och dagen derpå sköt min Jägare 3, och ändå woro flere qwar, och leken fullkomlig året derpå”. Varken i Dingtuna eller Romfartuna förekommer tjädern längre.

Under 1800-talet rapporterades förekomsten rätt flitigt, åtminstone från vissa håll i landskapet. Från Ramnäs rapporterade t.ex. ”Skogsförvaltaren C. A. Thorssén” att tjäder ”finnas i denna trakt temligen talrikt och kullarne ha i år [1864] varit fullt medelmåttige, men i allmänhet ganska sene” (SJNT 3:95). Året därpå rapporterade samme Thorssén att ”Skogshönsen, tjäder, orre och hjerpe, ha haft ett  godt år: kullarne voro i allmänhet fulltaliga och dertill särdeles tidiga.” (C. A. Thorssén 1866).

Från ”Norbergs bergslag” rapporterade P. A. Timm (1866) att tjädern hade minskat kraftigt i antal: ”Den verkliga rikedom på tjäder och orre, som för en tjugo år sedan fans i denna trakt, eger numera icke rum, dock finnes ännu någorlunda hjelplig tillgång, åtminstone jemförd med andra orters. Det är i synnerhet tjädrarnes antal, som minskats i följd af skjutning på lek, tidigt skjutande på lock och mest i följd af den grofva skogens borthuggande. I förhållande till några föregående år har likväl 1865 haft bättre tillgång på tjäderkullar och ha kullarne varit mera fulltaliga, troligen med anledning deraf att våren var blid under värpnings- och rufningstiden. Tjäderkullarne voro ock tidigare än vanligt, så att de den 11 augusti voro fullvuxna, hvadan få ungar kunde skjutas på lock. Man har derför förhoppning att nästa år skall blifva ännu rikare på tjäder.”. Bruksförvaltaren P. A. Timm följde upp detta med årliga rapporter de närmast följande åren och som bekräftade den klena förekomsten:

1866      ”Tjäder och orre: stammen af samma storlek som förra årets: kullarne små, 3 till 4 ungar, ej sällan blott 1 eller 2.” (P. A. Timm 1867).

1867      ”Tjäder, Orre, Hjerpe: dålig årgång; i tjäderkullarne endast 1 eller 2…; en följd af den oblida väderleken under dessa foglars fortplantningstid.” (P. A. Timm 1868b).

1868      ”Norbergs bergslag. [---] Tjäder och Orre: Ovanligt betydlig tillgång; kullarne stora och tidiga, 6 till 8 ungar.” (P. A. Timm 1869).

1869      ”Tjäder, orre och hjerpe: så godt som ingen årsafvel, emedan kyla och ogynsam väderlek förstörde både ägg och ungar.” (P. A. Timm 1870).

1870      ”Tjäder, ringa tillgång...” (P. A. Timm 1871).

Även för Örebro län rapporterade Carl Rudolf Sundström (1868) att tjädern minskat och räknade upp en rad orsaker därtill: ”I de större skogarne är denna fogel ej så sällsynt, dock betydligt fåtaligare än för två eller tre årtionden sedan. Hans spelställen äro på många, hufvudsakligast bruks- och kronoskogar, temligen besökta af både tuppar och hönor; det oaktadt är tillgången på ungfogel ej stor, hvilket torde kunna tillskrifvas hufvudsakligen följande orsaker (att icke nämna missgynnande väderleksförhållanden, hvilka kunna åstadkomma en betydlig skilnad under olika år, men som det icke står i mensklig makt att ändra): Skjutandet på spel. [---] Lockning. [---] ...snaror och stockfällor... [---] Hundar,... [---] Kattor. [---] Skogarnes uthuggning. [---]”.

Att det inte bara var ogynnsamma väderförhållanden som bidrog till tjäderns minskning, utan också jaktens utövande, i synnerhet tjuvjakten, bekräftades från Ljusnarsberg: ”Tjäderfogeln **) [”**) Meddeladt af Brukspatron Leo Wallmo.”] har här i Nya Kopparbergs socken (nordligaste delen af Örebro län) säkerligen tredubblats sedan 1865, eller den tid då nya jagtstadgan började tillämpas, och fortfarande tillökning af denna fogelart är att hoppas, emedan stadgans tillämpning med åren blir noggrannare.” (Leo Wallmo 1868).

Därtill nämndes att även rovfåglar ansågs orsaka skada på tjäderstammen: ”Dufhöken gör betydlig skada på tjäderfogeln… [---] Ormvråken, åtminstone den gamla fogeln, tager här i storskogen mycket ofta hönor och ungar af tjäder, orre, jerpe och and…” (Adr. Giöbel 1877).

Under återstoden av 1800-talet lämnades en del rapporter om tjäderförekomsten och i nedanstående tabell sammanfattas de.

Enligt en jaktjournal förd av inspektor Axel E. Björkman på Tunadal i Köping åren 1863-1923, nedlade han sammanlagt 125 tjädrar, varav 17 st. enbart år 1885 (Oscar von Mentzer 1925).

I övrigt från 1800-talets senare del finns en del uppgifter av mer karaktär av kuriosa. Exempelvis spekulerade Adr. Giöbel (1876) i en eventuell sned könsfördelning hos tjädern, men kom inte fram till någon säker slutsats. Från Arboga berättas om en ”egendomlig fogelfångst”: ”I måndags (den 25 september) aftons fingo ett par pigor, som voro sysselsatta i ett brygghus vid mekaniska verkstaden härstädes, se en stor svart fogel komma springande och krypa in i en nässelhög utanför fönstret. Den ena pigan stälde sig att vakta fogeln, den andra gick in till husbonden för att omtala händelsen. Denne tog en bössa och följde med till stället. Pigan utbrast då: »låt mig komma in först, för jag vill inte stå här, när herrn skjuter». »Det behöfs icke», svarade denne, i det han gick fram till nässelhögen – och tog fogeln med handen. Det var en ungtjäder för året, fullkomligt oskadad; hålles nu i bur och tyckes befinna sig väl i fångenskap.” (Anonym 1882). En konkret häckningsuppgift förmedlades från Bredsjö i Hjulsjö: ”Den 27 april kom jag af en händelse att stöta upp en tjäderhöna ur hennes bo. Hon hade då ej värpt mer än 4 ägg, och som jag var nyfiken att se huru snart hon skulle få kullen full gick jag dit fjorton dagar senare eller den 11 maj. Då var hönan borta... ...äggen, ty de lågo qvar och hönan hade värpt ännu ett ägg, så att der lågo 5 stycken.” (G. Nordström 1884). I Nora uppmärksammades en tjäderhöna som i november 1889 flög genom ett fönster till ett magasin (Anonym 1889). Carl Kjellin (1902) skildrar bl. a. följande från området mellan Långtjärnen, Bjurtjärnen och Hökberget i Karbenning år 1890: ”...skogsfågel och hare förekom ganska talrikt...” ”...i talltopparna ute på fallen syntes en och annan tjäder.”

Under 1900-talet till och med 1960 rapporterades följande förekomstuppgifter:

Rutor (5x5 km) med fynd av tjäder under häckningstid 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

De största (minst 10 ex.) rapporterade lekarna 1976-1999:

G. E. Beermann (1903) redogör för försök vid Ställdalen i Ljusnarsberg med tjäder häckande i bur. Gösta Björkegren (1903) skildrar en episod från Gammelbo i Ramsberg den 21 april 1903 med två stridande tjädertuppar, som infångades och efter en tids vård åter släpptes vid ”Björklundshagen” den 16 maj. Att tjäderbon kan prederas av mård Martes martes (Linné 1758) omvittnades av Seth Hultin (1905): ”Den 9 juli i år gick jag… [---] Den ena [mården] befanns i magsäcken hafva 6 – sex – mycket ofullständigt tuggade, halfvuxna ungar af gulsparf, lärka och trast, delar af en ekorre samt skalbitar af tjäderägg.”.

I Zoologiska museet, Uppsala universitet, finns en tjäder från Gisslarbo i Kolsva, daterad augusti 1908 och etiketterad med ”Gul varietet” (Lars Wallin, in litt.).

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns sju tjädrar, sex av dessa (4 ♂♂, 2 ♀♀) från Grythyttan och Hällefors, 29-31 december 1928 resp. 9-15 september 1929. Dessutom finns ett ägg från Norberg, tyvärr odaterat (Göran Frisk, in litt.).

Flyttning och övervintring

Tjädern är en utpräglad stannfågel. Några ringmärkningsåterfynd med anknytning till Västmanland är inte kända.

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen T. u. urogallus.

Kommentar

Fynd av rackelhane (orre ♂ x tjäder ♀):

1868         ”Rackelhanen (Tetrao urogallides Nilss.) är mycket sällsynt. Mig veterligt hafva endast fyra exemplar blifvit anträffade på trakten: ett i Kumla [Närke] för längre tid tillbaka, två i norra och ett i södra delen af länet.” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 18-20).

1911         ”(Till Riksmuseum har benäget öfverlämnats en vacker ung rackelhane jämte följande intressanta meddelande.) ’Öfversänder samtidigt härmed en ung rackelhane, som i dag skjutits å Bjurfors kronopark i Västmanlands län, hvilken såsom varande i ungfågelsdräkt möjligen kan vara af intresse. Ur samma kull, i hvilken rackelhanen fanns, befann sig dessutom tvenne vanliga tjäderhönor och en vanlig tjädertupp, hvilken senare för öfrigt sköts samtidigt, i samma uppflog. Att rackelhanen tillhörde den kull af vanliga tjädrar, i hvilken han för tillfället befann sig, är alldeles påtagligt dels på grund af lokalen och dels äfven att döma af fåglarnas utveckling i öfrigt. I detta sammanhang vill jag äfven omnämna, att under gångna vintern å ungefär samma trakt sköts en vacker äldre rackelhane – som befinner sig uppstoppad i Bjurfors skogsskolas samling för närvarande – hvarför förbindelser af ifrågavarande art ej synas vara så sällsynta här i trakten. Modern till den nu skjutna ungrackelhanen var, såsom ju för öfrigt framgår af ofvannämnda – tjäderhöna. Bjurfors, Avesta den 22/8 1911. Gustaf Lundberg, e. jägmästare, lärare vid K. Skogsinstitutet.’” (Gustaf Lundberg 1911).

1860-tal   I Arboga skolors fågelsamling finns en rackelhane: ”Rackelhane köpt på Arboga torg och skänkt af Hr. Källarmästaren B. Bodin” (Ulf Eriksson 1985).

1963         I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en hanne från Frändesta i Romfartuna den 14 november 1963 (”v. 46, d. 4”) (Göran Frisk, in litt.).

1964         I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en hanne från Västerås i slutet av juni 1964 (”v. 26”) (Göran Frisk, in litt.).

1981         1 ♂ sp. Arboga 10.4 (Tommy Berglund 1984).

1992         1 ♂ sp. Svarttjärnsmossen i Ramsberg 11.4 (Thomas Strid m.fl., opubl.).

1993         1 ♂ sp. Svarttjärnsmossen i Ramsberg 29.8 (Claes Urban Eliasson, opubl.).

2001         1 ♂ Glåpen i Sura 10-11.3 (Sören Larsson, opubl.).

2003         1 ♂ Lilla Värhult i Ramsberg 8.2 (Mikael Hake, opubl.).

Senast uppdaterad 2024-03-15