Tornseglare Apus apus (Linné 1758)

Utbredning

Tornseglaren häckar allmänt till tämligen allmänt i anslutning till bebyggelse. Den vanligaste boplatsen är under tegelpannor, men även häckning i holkar, såväl s.k. starholkar som holkar särskilt utformade för arten, förekommer.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.6-31.7) 2012-2022. Fynd av sträckande liksom ansamlingar (minst 50 ex.) har exkluderats.

Numerär

Inga inventeringsdata föreligger. Med användande av tätheten i Uppland (Martin Tjernberg 1996, s. 409) erhålls cirka 72 000 par. Möjligen finns en högre andel ”obebyggda” marker i Västmanland, vilket i så fall skulle motivera åtminstone en liten nedjustering till 70 000 par. Enligt Daniel Green (1999) kan ”en större lada med intakt tegeltak”, ”med lätthet” hysa 20-50 boplatser. Hur många sådana lador som för närvarande finns i landskapet är inte känt, men de blir allt färre. Ulf Ottosson m.fl. (2012) beräknar dock beståndet till blott 15 000 par.

Tillgängliga uppgifter tyder inte på några större förändringar av det häckande beståndet under det senaste decenniet.

Historik

Tornseglaren nämns först av Johan Fischerström (1785) i sin beskrivning av Mälaren: ”Ringsvalan eller Kyrkosvalan (Hir. Apus) som vid Kyrkor och torn har sit tilhåll och försvinner i augusti”.

I Örebro län häckade arten allmänt i mitten av 1800-talet, ”till och med midt in i vilda skogen, der ihåliga aspar finnas” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 14). Detsamma gällde även för Hällefors på 1880-talet, varifrån A. Giöbel berättar dels att arten häckade i trädhål i skogen, dels att den också häckade i holkar uppsatta på hus. Han berättade även att tornseglaren övertog holkar, där stare Sturnus vulgaris tidigare samma år häckat och var dessa häckningar sena, så blev äggen ofta utkastade när tornseglarna anlände. Så här lyder notisen i original: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein. Brütet in hohlen Bäumen tief im Walde. Nach dem der Beobachter an seinem Hause Brütekästchen angebracht, brüten jährlich mehrere Paare Mauersegler in denselben, wenn die jungen Stare flügge geworden sind. Wenn der Star Eier hat bei der Ankunft der Mauersegler, so wird der erstere oft vertrieben und die Eier werden herausgeworfen. Kam 1885 den 23. Mai an.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 121). Angående tornseglarens ankomst på våren, anlände den till Hällefors år 1885 den 23 maj, se ovan, och år 1887 den 31 maj (Carl Rudolf Sundström 1892, s. 12). Adr. Giöbel (1888) skriver också, att arten ”kommer hit ungefär samtidigt med starens äggkläckningstid eller först i juni månad”. I Arboga skolors fågelsamling finns en tornseglare: ”Arboga 1867 Hr. G. Örström” (Ulf Eriksson 1985). I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns fyra insamlade ägg av tornseglare från Västmanland. Dessa härrör från Fellingsbro den 11 juni 1868, Kolbäck den 15 juni 1895, Guldsmedshyttan i Linde den 6 juni 1903 respektive Strömsholm i Kolbäck den 9 juni 1906 (Göran Frisk, in litt.). Det finns skäl att tro att dessa datum representerar dagen för värpning. Paul Rosenius (1929, s. 321) ansåg att åtminstone den 3 juni var ett ”tidigt datum” för äggläggning.

I Järnboås var tornseglaren ”vanlig” kring år 1920, enligt brev den 10 april 1922 från lektor J. E. Ljungqvist, Örebro, till lektor O. M. Floderus. Även i Sala stad förekom tornseglaren vid denna tid, ”där hon med förkärlek bor under husens tegelpannor” (Henrik Hasselgren 1923). Från det tidiga 1900-talet föreligger slutligen detta korta omnämnande av arten från Västersjön i Sura den 21 juli 1911: ”tornsvalorna hvina redan i full ifver fram och tillbaka öfver de sanka strandängarna” (Carl Kjellin 1911).

Tornseglaren häckade allmänt i Lundby socken 1945-1953 (Sven-Olof Andersson 1954) och från Grythyttan berättar Greta Carlstedt-Pihl (1960), att ”bakom tornuret på Grythytte herrgård har tornsvalan haft en av sina ständiga häckningsplatser”. Från Västerås skriver Bertil Walldén (1955, s. 244) så här: ”Den fågel, som under sommarmånaderna är talrikast över vår stad är tornsvalan... Dess första representanter kommer kring den 10-15 maj... I början av augusti anträder förtruppen den långa resan till södern”. Arten nämns även från Väringen i Ervalla/Näsby (Erik Sjöstedt 1958).

Från 1960- och 1970-talen föreligger inga särskilda häckningsuppgifter, vilket torde tyda på en allmän förekomst i landskapet. En uppgift om en sen häckning bör dock nämnas: ”Ej utflugen kull påträffades den 30.8.1962. Ekholmen, Barkarö sn, Västerås” (Hans Avelin 1966).

Ulf Tannlund (1924) redogör för en mycket sen iakttagelse av tornseglare nära Sala år 1923: ”Fredagen den 2 nov. detta år iakttog undertecknad en tornsvala (Cypselus apus) strax utanför staden. Fågeln betedde sig som vanligt under jakt efter insekter. Svalan iakttogs på några få meters avstånd, varför misstag är fullkomligt uteslutet. Av vad anledning hade fågeln dröjt sig kvar så länge? Var det den osedvanligt milda hösten. Jag kan ej påminna mig ha sett svalor förut så sent på året. Hur jag än ansträngde mig, kunde jag blott iakttaga denna enda svala. Omkring den 15 september bruka svalorna i allmänhet ha flyttat från dessa trakter.”.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

Mediandatum för första och sista fynd under perioden 1976-1999 är den 13 maj respektive 9 september.

Större (minst 1 500 ex.) ansamlingar före år 2000:

1976      10 000 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 11.8 (MVOF 8:79). Den största kända ansamlingen någonsin i Västmanland!

1996      >3 000 str. (N) Asköviken 20.5 (FiV 28:152).

Vid Gnien i Ramnäs summerades 366 sträckande tornseglare hösten 1975 (Sören Larsson 1975b).

Ett par extremt sena fynd, kanske av samma individ, före år 2000:

1983      1 ex. Finnslätten i Västerås 4.11 (Västmanlands rapportkommitté).

1983      1 ex. Björnövägen i Västerås 5.11 (Västmanlands rapportkommitté).

Såvitt jag vet reflekterades det aldrig vid tidpunkten för iakttagelserna över om dessa fynd skulle ha kunnat gälla blek tornseglare Apus pallidus (Shelley 1870). Med tanke på att de sista tornseglarna normalt ses i början av september och att den svenska fyndbilden av blek tornseglare visar en topp i slutet av oktober och början av november skulle jag hålla det för rentav troligt att fynden handlade om just blek tornseglare! Jämför även fyndet från 1923 ovan.

Ringmärkning av såväl gamla som unga tornseglare vid Fullerö i Västerås-Barkarö åren 1927-1930 gav åtminstone 14 kontroller åren efter märkningen på samma plats. Längsta tid mellan märkår och senaste kontroll var sex år (L. A. Jägerskiöld 1930; GNM/Å 1930, 1931, 1932, 1933, 1937). Dessa märkningar genererade veterligen endast ett återfynd på annan plats. Det var en fågel som märktes den 20 juli 1933 och som kontrollerades vid Fiholm i Rytterne den 15 augusti 1936 (GNM/Å 1937:126). Ytterligare exempel på ortstrogna tornseglare finns från Aggarö i Kärrbo 1932-33 (GNM/Å 1934:18), Halvarsbenning i Norberg 1937-39 (GNM/Å 1940:100) samt Rosendal i Norberg 1939-1942 (GNM/Å 1943:79). Dessutom föreligger ett återfynd av en bounge, ringmärkt vid Gyva i Norberg den 30 juli 1959, kontrollerad vid Lingbo i Hälsingland den 24 juni 1962 (VF Suppl. 5:109). Det mest långväga återfyndet utgörs av en bounge som märktes vid Tidö i Rytterne den 25 juli 1948 och som återfanns död vid Łódź i centrala Polen den 16 augusti samma år (RC, in litt.). Därutöver bör nämnas en fågel som märktes vid Hagfors i Värmland den 27 juli 1950, och som återfanns vid Hörken i Ljusnarsberg fjorton år senare, i slutet av juni 1964 (RC/Å 1965:92).

Flyttning och övervintring

Tornseglaren flyttar i juli-augusti. Då kan ibland stora ansamlingar ses, särskilt över sjöar. Följande ansamlingar på minst 1 500 individer är kända under perioden 2000-2023, samtliga faller inom tidsperioden 21 juli – 14 augusti:

2002      3 000 ex. Gnien 27.7 (FiV 34:110).

2002      2 300 str. (S) Gnien 7.8 (FiV 34:110).

2003      1 890 str. (S) Gnien 14.8 (FiV 35:121).

2006      3 100 str. (S) Kvicksund i Rytterne 21.7 (FiV 38:135).

2015      1 500 ex. Frövisjön i Skultuna 27.7 (Västmanlands rapportkommitté).

Arten återvänder i maj, merparten oftast i mitten av månaden. Mediandatum för första fynd under perioden 2000-2023 är den 6 maj. Det allra tidigaste fyndet gjordes vid Sjömosjön i Fellingsbro den 28 april 2012 (FiV 44[2-3]:44). Även under vårflyttningen kan stora ansamlingar ses och de största (minst 2 000 ex.) kända är följande:

2004      2 000 ex. Notudden i Fläckebo 26.5 (FiV 36:140).

2006      2 000 ex. Näs i Fläckebo 17.5 (FiV 38:135).

2007      3 000 ex. Västeråsfjärden i Västerås 22.5 (FiV 39:84).

Veckovis fördelning av fynd av minst 1 000 tornseglare, 2000-2023.

Två boungar, båda ringmärkta i Södermanland, har återfunnits i Västmanland.

Övrigt

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns skelettet av en hona från Norberg, insamlad den 28 maj 1985 (Göran Frisk, in litt.).

Epimeletiskt beteende hos flygande tornseglare har studerats vid Frösåker i Kärrbo (Olle Tenow m.fl. 2008; Olle Tenow m.fl. 2009).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen A. a. apus.

Senast uppdaterad 2024-03-15