Trana Grus grus (Linné 1758)

Utbredning

Tranan häckar sparsamt på myrar samt vid stränder med hög vegetation vid sjöar och vattendrag. Sören Larsson (1982) biotopklassade 136 häckningslokaler för trana. De två i särklass vanligaste biotoperna var ”skogstjärn med angränsande myr” (42 %) respektive ”myr med gölar el vattenförande stråk” (38 %). Övriga biotoper var ”slättsjö” (15 %), ”mosse” (4 %) och ”näringsrik vik i oligotrof sjö” (2 %). Av 35 funna boplatser 1979-1980 inom Sala, Skinnskattebergs och Surahammars kommuner, låg 31 st. ”på tuvor eller öar omflutna av vatten, mycket ofta i eller i anslutning till bladvassruggar” (Sören Larsson 1982). Arten förekommer numera i praktiskt taget hela landskapet sedan Mälarområdet koloniserades i mitten av 1980-talet.

Lokaler med säkerställd häckning av trana 2013-2023.

Numerär

Två sentida (perioden 2000-2023) bedömningar av landskapets populationsstorlek föreligger. Dels Daniel Greens (2001) bedömning att 650 par häckade i Västmanland runt millennieskiftet, dels Ulf Ottossons m.fl. (2012) beräkning till 1 100 par. Under perioden 2013-2023 har tranan påträffats under häckningstid och i lämplig häckningsmiljö i 259 så kallade atlasrutor (5x5 km).

Om tätheten i Ramnäs och Sura (cirka 5 par per atlasruta; Sören Larsson 1982; Daniel Green, in litt.) antas vara representativ för Skogslåglandet (cirka 140 rutor), erhålls cirka 700 par. Vid ett antagande av halva tätheten i resten av landskapet läggs cirka 300 par till denna siffra, inalles cirka 1 000 par.

Historik

Ortnamn med förleden ”Tran-”, ”Trän-” eller ”Tränn-” förekommer på minst 26 platser i Västmanland, vilka indikerar äldre tiders förekomst av trana. De båda förstnämnda förleden är klart vanligast och ”Tränn-” finns veterligen bara på en plats, nämligen Tränntjärnen i Viker. Efterleden i ortnamnen är nästan uteslutande sådana som mycket väl beskriver lämpliga häckningsmiljöer för arten. De vanligaste efterleden är ”-mossen”/”-mossarna” (10 st.) och ”-myran”/”-myren” (3). Ortnamnen  är nästan helt koncentrerade till Skogslåglandet, den naturgeografiska region som även idag utgör tyngdpunkten i tranans utbredningsområde i landskapet. Merparten av ortnamnen tycks alltså indikera häckningsplatser för trana, men exempelvis ”Tranropsudd” på Fagerön i Ängsö torde stå för något annat, kanske förbiflyttande tranor.

I litteraturen omnämns tranan redan på 1700-talet, dels av Olof Grau (1754, s. 41); ”Tranor… …låta ofta här se sig wid deras fram- och återflyttning emellan de södre och norre orterne”, dels av Johan Fischerström (1785); ”Tranan (Ardea Grus) som hvilar mäst på en fot, lefver af ormar, grodor och fisk, hitkommer vårtiden, träffas vid kärr och sumpiga ängar, kan sällan skjutas, om icke för skylt eller skjuthäst”.

I Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar finns tre tranor: ”♀ Västerås. 29.11.1863” (nr. B 1), ”♂ juv Västerås 15.8 1864” (nr. C 58) och ”♂ juv Västerås 15.8 1864” (nr. IV). Enligt Carl Rudolf Sundström (1868, s. 22) häckade tranan i Örebro län ”sparsamt på stora mossar”. Från Hällefors uppgav, enligt Carl Rudolf Sundström (1890, s. 23), A. Giöbel, att tranan år 1885 anlände den 17 april (”Kam 1885 am 17. April.”). Detta stämmer väl med anteckningar om flyttfåglars ankomst vid Botebo respektive Norra Heden i Möklinta 1909-1931, vilka gav ett genomsnittligt ankomstdatum på 19 april med extremerna 10 april 1925 och 4 maj 1931 (Sivert Wester 1986).

Under 1900-talets första hälft är häckningsuppgifter synnerligen sparsamma:

1902      ”Trana häckande 1902 vid Finnåkers Bruks marker, Fellingsbro.” (V.N.F. 1925-04-26, § 10).

1918      ”observerad i Strömsholmstrakten [Kolbäck] i juni antagl. 1918”. (Matts Floderus 1925).

1922/23 ”Häck å Finnmossen, Sura skn 1922 el 1923 enl. senare meddel. av K. Alex.” (Ur anteckningar daterade den 19 november 1924 och undertecknade Karl Alexandersson). ”Häckande i Sura 1923 eller 1924…” (Matts Floderus 1925). ”Tillförlitliga uppgifter torde kunna lämnas av Disp. Kuylenstjerna och Jägmästaren Rickard Alexandersson, Surahammar.” (Ur promemoria daterad av år 1924, undertecknad av J. V. Ödman).

c. 1925   ”Påstås häcka på Långmossen vid Dömsta i Bro socken [Kolsva].” (Ur odaterade anteckningar i V.N.F.:s arkiv, undertecknade av Tenow, förvarade i Västerås stadsarkiv). ”Häckande… …troligen även i Bro…” (Matts Floderus 1925).

1928      ”Av allt att döma synes ett tranpar häcka å sankängarna kring Köpingsåns utlopp i Mälaren [Köping]. Jag har under en månads tid observerat först en ensam trana, sedan två tranor i sällskap kretsa över markerna för att sedan slå ned och beta. Mig veterligt ha tranor ej vistats på dessa trakter förut annat än under flyttningstiden. Köping den 5 juli 1928.” (Holger Lindström 1928).

1942      ”Sommaren 1942 häckade ett par tranor nära Lundby i Rytterne socken, Västmanland. ...sågos av många personer under tiden juni-september. ...en unge kläcktes och blev flygfärdig. Det torde åtminstone i våra dagar vara tämligen enastående, att tranor häcka i de tätbebyggda, till Mälaren gränsande Västmanlandssocknarna. [---] Icke ens tidiga författare som t. ex. Fischerström (Utkast t. beskrifn. om Mälaren, Sthlm, p. 162) synas ha känt till arten annat än såsom passerande flyttfågel i dessa trakter.” (John Bernström 1943).

Under 1940- och 1950-talen är i övrigt följande häckningsuppgifter kända:

1947         Vågsjön i Gunnilbo/Odensvi/Sura (Hans Avelin gm Sören Larsson, in litt.).

1947         ”Tranan är också en pålitlig häckfågel på flera håll i länet.” (Anonym 1947).

1948         Fågelmossen i Ramnäs (Hans Avelin gm Sören Larsson, in litt.).

1950-tal   Vitmossen i Fläckebo (Hans Avelin gm Sören Larsson, in litt.).

1950         Holmsjön i Ramnäs (B. Lagercrantz i Kai Curry-Lindahl 1951).

1952         ”Den 11 maj 1952 påträffade Sven Carlson ett bo av trana med två ägg vid en mosse intill sjön [Gäsjö-Dammsjön i Norberg] (foto finns)” (Bengt H. Girell 1986).

1956         Djupen i Ramnäs (Harald Wedérus 1958).

1957         Ersbomossen i Fläckebo (Bengt H. Girell 1958).

-1958       ”mossarna vid byn Ingolsbenning” i Norberg (Bengt H. Girell 1958).

-1958       ”Om våren höres ofta rop från tranan som har gott om lämpliga häckningslokaler på Hälleskogen [Västerfärnebo] och även begagnar dessa möjligheter. De tranor, som häckar här, anländer tidigt, medan snöfläckar ännu ligger kvar i terrängen, och innan tjälen släppt i mossarna” (Gustaf Adolf Olsson 1958).

-1958       Norrsjön i Sura (Harald Wedérus 1958).

-1958       Glåpmossen i Sura (Harald Wedérus 1958).

-1958       ”Vålsjöarna” i Ramnäs/Sura (Harald Wedérus 1958).

Därutöver nämner Nils Helger (1945) tranan som häckande i Hällefors, något som också bekräftades av Axel Forsberg (1958): ”Något enstaka tranpar söker sig däremot en skyddad häckningsplats på någon enslig och otillgänglig myr eller flark”. Att tranan under 1950-talet var betydligt ovanligare än under t.ex. 1980- och 1990-talen synes tveklöst. Arten ansågs skygg och förknippades i hög utsträckning med ödemarken, till exempel genom Olof Knöppels (1951) beskrivning från Västerfärnebo: ”…mindre skogssjöar och gölar… …vid vars stränder man stundom kan möta skogsdjupens skyggaste fågel, tranan. Hon häckar på ett par, tre ställen inom socknens mest svårtillgängliga sumpområden... Under häckningstiden för hon en hemlighetsfull tillvaro och det är mest under flyttningstider, höst och vår, som hon observeras”. Eller Hugo Sjörs (1958): ”Har man tur ser man tranans karakteristiska fotspår avteckna sig i höljornas nakna torvslam”. Samt: ”Meddelade målaremästare E. Westerlund om iakttagelser av… …häckande trana i Salatrakten.” (V.N.F. 1956-02-01, § 3).

Adrian Giöbel (1904) skildrar följande från Järlemossen i Ervalla: ”Tranorna komma i långa fylken, men blifva på en gång liksom oroliga och kretsa omkring, som vore de osäkra om rätta kosan. Iakttagaren finner dock, att de under kretsandet, ledda af någon gammelfar, höja sig alltmera, för att slutligen när de kommit upp i för dem gynnsamma luftlager med passande vindförhållanden tvärt intaga rätta kursen och upphöra med det ideliga kacklandet, som gör dem så bemärkta af oss jordkrypare. Ofta befinnes, att detta luftlager ligger i jämnhöjd med de lätta strömoln, som där gå och som då till hälften dölja de stora fåglarna, hvilkas rad nu liksom svajar och svänger för en tydligen starkare vind än den här nere rådande. Därtill märker man, att denna vind, som tranorna söka, är sidovind eller half medvind, hvari de sedan med lugn fart fortsätta färden.”.

Från Sala och Västerfärnebo berättas följande ovanliga episod från år 1910: ”En rätt egendomlig syn tedde sig vid jultiden för Salabornas blickar. Ej mindre än ett 30-tal tranor sträckte en f. m. öfver bygden från norr till söder. Deras sång uppmärksammades af massor af gladt öfverraskade åskådare. Äfven i V. Färnebo iakttogs tranflocken. Sala P.” (SJT 49:62). Det kanske mest egendomliga i denna notis är att Västerfärnebo ligger cirka 20 km västnordväst (!) om Sala. Antingen var tranflocken rejält desorienterad eller så var flera flockar i farten den dagen, vilket också synes mycket egendomligt med tanke på årstiden.

På 1950-talet var tranan en årsviss genomflyttare vid Asköviken (Bertil Walldén 1955), men ansågs bara vara en tillfällig besökare i Lundby socken 1945-1953 (Sven-Olof Andersson 1954). En för den tiden mycket hög sträcksumma var 300 ex. vid Askö i Västerås-Barkarö den 21 april 1957 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.). Bertil Walldén (1955, s. 234) antyder att Solingsmyran i Kila/Romfartuna var en god rastplats för tranor; ”Solingemyren, vars roll som rastplats för tranor nu gjorts välbekant”. Närmare uppgifter om detta är få, men följande är kända:

1954         500 ex. (Ingvar Nordin 1966).

1950-tal   vår, 800 ex. Avelin (Sören Larsson, in litt.).

1958         120 ex. Solinge 1.5 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1959         500 ex. (Gösta Sandwall i Vestmanlands Läns Tidning våren 1961; 150 ex. 19.4 (Janne Virking, opubl.).

1960         200 ex. 17.4 (Janne Virking, opubl.).

1971         150 ex. 24.4 (Urban Lundberg, in litt.).

Lokaler med fynd av trana under häckningstid före 1976.

Lokaler med säkerställd häckning av trana 1976-1985.

Vid en linjetaxering av fåglar på myrar i Örebro län 1981 (Leif Sandgren 1982) noterades trana på tio av de nitton taxerade myrar som faller inom landskapet Västmanland och den genomsnittliga tätheten var 0,5 par per 100 hektar myr. Sören Larsson (1982) redovisade 141 kända häckande par i Västmanland. På grund av att relativt stora områden inte genomsökts, uppskattade han landskapets population i början av 1980-talet till cirka 190 par. Redan 1985 uppgick dock antalet kända tranrevir till 190 (FiV 16:85). Huruvida detta återspeglar en ökning av beståndet eller att inventeringsluckor täppts till, är inte känt. Till och med 2016 har tranan påträffats under häckningstid och i lämplig häckningsmiljö i 304 så kallade atlasrutor (5x5 km). De välinventerade socknarna Ramnäs och Sura, hyste kring år 1980 i genomsnitt 1,75 par/revir per atlasruta (Sören Larsson 1982). Om detta värde slås ut på hela landskapet erhålls 532 par. Arten har emellertid sedan dess ökat kraftigt i antal och därtill vidgat sitt utbredningsområde. Enligt Daniel Green (in litt.) har antalet häckande par enbart i Ramnäs och Sura ökat från 25 till 75 på tjugo år. Tätheten av häckande tranor är dock inte lika hög vare sig i Bergslagen eller Mälarområdet, jämfört med Skogslåglandet.

Även slätterna vid Saladamm i Sala hyste förr vårrastande tranor i ansenlig mängd. Stefan Björklund (1973f) redogör för observationer vårarna 1967-1973 och som mest noterades 400-500 ex. 1968 och cirka 320 ex. 1971. Toppnoteringarna gjordes från ”normalt omkring den 20/4 och en till två veckor framåt”. Ansamlingar av rastande tranor, överstigande 100 ex., var mycket ovanliga under 1970-talet och större delen av 1980-talet. Det finns dock en uppgift om 600 rastande tranor vid Olsbo i Kila den 22 april 1976 (MVOF 8:75), alltså intill Solingsmyran, där 700 ex. inräknades samma dag (Kalle Källebrink, opubl.). Vid Norsa i Munktorp uppträdde tranan ”fåtaligt men regelbundet som överflygande vår och höst” (Arne Eklöw 1970). Vid simultana sträckstudier på tjugo platser i östra Västmanland den 18 april 1971, noterades bl.a. att den dominerande sträckriktningen för mindre flockar låg mellan nord och nordost. I ett par fall beräknades också flyghastigheten till 35 km/h respektive 50 km/h (Sören Larsson 1971). Vid Gnien i Ramnäs inräknades sammanlagt 103 tranor under vårsträcket 1975 och 171 individer under hösten samma år (Sören Larsson 1975b). I övrigt inskränker sig litteraturnotiserna under 1970-talets första hälft till enstaka häckningsuppgifter eller mycket allmänt hållna uppgifter.

De högsta (minst 500 ex.) noteringarna av vårrastande tranor före år 2000:

1976      700 r. Solingsmyran i Kila 22.4 (Västmanlands rapportkommitté).

1997      500 r. Näs i Fläckebo 15.6 (Västmanlands rapportkommitté).

Fynd i december före år 2000:

1998      1 r. Österhammarssjön i Fellingsbro 10.12 (FiV 30[2-3]:34).

Fynd i februari före år 2000:

1990      2 r. Gullvalla i Kila 26.2 (Västmanlands rapportkommitté).

Flyttning och övervintring

Tranan flyttar söderut från början av augusti till början av oktober. Antalet rastande tranor kulminerar vanligen i mitten eller slutet av september medan sträckande fåglar toppar ungefär en eller ett par veckor senare. Undantagsvis görs sena fynd, till exempel i slutet av oktober eller rentav i november. Fynd i december är dock mycket ovanliga och endast följande är kända under perioden 2000-2023:

2000      1 ad. + 1 1K Silvergruvan i Hällefors 2.12. 1 1K Silvergruvan 4.12 (Tomas Carlsson, opubl.).

2000      2 r. Bryggeriet i Ramnäs 25-26.12 (Sören Larsson, opubl.).

2009      1 r. Salbohed i Västerfärnebo 11.12 (Maud Andersson & Owe Andersson, opubl.).

2009      1 ad. Österby i Kumla 10.11-17.12 (Nils-Erik Johansson, opubl.).

2014      1 ex. Hällby i Västerfärnebo 1.12 (Yngve Wiklund, opubl.).

2015      1 ex. Fröbbesta och Lärsäter i Odensvi 1-30.12 (Kjell Ekelund m.fl., opubl.).

2022      1 r. Bergsmanshyttan i Nora 6.12 (Västmanlands rapportkommitté).

Tranan återvänder normalt i mitten eller slutet av mars, såvitt gäller de häckande paren i landskapet. Medelankomstdatum för ett häckande par vid Österhammarssjön i Fellingsbro åren 1975-1985 var den 5 april (Jan-Erik Malmstigen 1986b, enligt Mats Andersson 1988b). Det övriga vårsträcket passerar huvudsakligen i april med en topp i mitten av månaden. Följande tidiga fynd i februari föreligger under perioden 2000-2022:

2014      2 str. (N) Badelunda i Västerås 22.2 (Roine Andersson, opubl.).

2014      1 str. (Ö) Gnien i Ramnäs 23.2 (Ralf Lundmark, opubl.).

2014      1 förbifl. Arboga 24.2 (Ulf Eriksson, opubl.).

2014      1 str. (NO) Sjömosjön i Fellingsbro 25.2 (Sven-Olof Eriksson & Kjell Jansson, opubl.).

2015      1 str. (N) Gnien i Ramnäs 27.2 (Mikael Mälberg & Rose-Marie Mälberg, opubl.).

2015      1 r. Sörsalbo i Västerfärnebo 28.2 (Berndt Söderlund, opubl.).

2016      1 förbifl. Asköviken i Västerås-Barkarö 27.2 (Fredrik Engström, opubl.).

2019      2 ex. Sågtorpet i Norberg 18.2 (Daniel Lindstein, opubl.).

2020      2 ex. Fellingsbro kyrka i Fellingsbro 18.2 (Västmanlands rapportkommitté).

2020      1 r. Strömsvik i Kolbäck 28-29.2 (Västmanlands rapportkommitté).

2020      1 ex. Häggholmen i Kolbäck 29.2 (Västmanlands rapportkommitté).

2021      1 ex. Ullersätter i Näsby 27.2 (Västmanlands rapportkommitté).

2021      1 ex. Lillgården, Långholmen, i Ängsö 27.2 (Västmanlands rapportkommitté).

2022      1-5 ex. Asköviken i Dingtuna 26-28.2 (Västmanlands rapportkommitté).

2022      1 str. (S) Östersjön i Sura 26.2 (Västmanlands rapportkommitté).

2022      2 ex. Ängen i Västra Skedvi 26.2 (Västmanlands rapportkommitté).

2022      1 r. Bodabäcken i Säby 28.2 (Västmanlands rapportkommitté).

2023      2 r. Fornaboda i Linde 26.2 (Västmanlands rapportkommitté).

Tre fynd i januari föreligger, men som bör betraktas som sena höstfynd, snarare än tidiga vårfynd:

2020      1 ex. Stora Bodarna i Björksta 13.1 (Västmanlands rapportkommitté).

2021      1 ex. Öjesjömossen i Fläckebo 5.1 (Västmanlands rapportkommitté).

2021      1 ad. r. Dalkarlstorp i Kila 28.1 (Västmanlands rapportkommitté).

Lokaler med minst 100 rastande tranor vårarna (t o m 30 juni) 2013-2023.

Efter mitten av 1990-talet har höstrastande tranor ökat markant inom några områden, med särskilt höga antal (minst 500 ex.) i följande sex (med toppnoteringar inom parentes) under perioden 2000-2023:

·         Möklinta: 650 ex. Väster Bännbäck 7.9 2008 (Västmanlands rapportkommitté).

·         Västerfärnebo: 850 r. Kilboslätten 11-17.9 2021 (FiV 54[2]:41).

·         Sala: 746 r. Saladamm 17.9 2006 (Västmanlands rapportkommitté).

·         Fläckebo och Västerfärnebo: Nötmyran i Västerfärnebo 30.8-30.9 2023, som mest 1 600 r. 2.9 (Västmanlands rapportkommitté).

·         Dingtuna: 762 r. Asköviken vid Lövsta 1.9 2017 (FiV 49[2-3]:41).

·         Fellingsbro: 723 r. Finnåkerssjön 31.8 2002 (Västmanlands rapportkommitté).

Lokaler med minst 100 höstrastande tranor 2013-2023.

Vårflyttningen går på bred front över Västmanland i nordlig eller nordostlig riktning. Flertalet goda sträckdagar infaller i april. Höststräckande tranor ses från mitten av augusti till mitten av oktober och kulminerar i regel i slutet av september eller början av oktober.

Veckovis fördelning av observationer av sträckande tranor (minst 100 ex.) 2000-2023.

Dagssummor av sträckande fåglar överstigande 100 ex. är relativt ovanliga, men har ökat i frekvens från mitten av 1990-talet. De allra högsta (minst 1 000 ex.) dagssummorna av sträckande tranor 2000-2023:

2003      2 234 str. (S) Snickarberget i Sura 8.10 (FiV 35:109).

2007      1 213 str. (S) Snickarberget i Sura 27.9 (FiV 39:70).

2018      1 618 str. (SV) Backgården i Västanfors 23.9 (FiV 50[2]:37).

2018      1 401 str. (SV) Sjömosjön i Fellingsbro 23.9 (FiV 50[2]:36-37).

2018      1 989 str. (S) Sura skans i Sura 23.9 (Mikael Mälberg, opubl.).

2019      1 780 str. (SV) Sura skans i Sura 1.10 (FiV 51[2-3]:35).

2019      1 274 str. (SV) Backgården i Västanfors 3.10 (FiV 51[2-3]:35).

2020      1 377 str. (S) Backgården i Västanfors 12.10 (FiV 52[2-3]:43).

2021      1 368 str. (SV) Sura skans i Sura 24.9 (FiV 54[2]:41).

2021      1 200 str. (SV)  Backgården i Västanfors 11.10 (FiV 54[2]:41).

2022      1 014 str. (SV) Hjortbo i Västanfors 29.8 (Västmanlands rapportkommitté).

2023      1 815 str. (SV) Hjortbo 1.10 (Västmanlands rapportkommitté).

2023      1 000 str. (V) Davids backe i Himmeta 1.10 (Västmanlands rapportkommitté).

Ett antal ungar har ringmärkts i Västmanland och dessa har givit upphov till åtminstone tio återfynd, varav sju utomlands, se tabell nedan.

Därutöver har följande två tranor kontrollerats i Västmanland:

·         En unge som ringmärktes vid Tämnaren i nordvästra Uppland den 16 juni 1990, kontrollerades dels i Zaragoza i norra Spanien den 30 november samma år, dels i Västerfärnebo den 23 april 1992 (RC/Å 1992: 66).

·         En unge som märktes i Bälinge i Uppland 1993, kontrollerades dels vid Potsdam i Tyskland den 18 mars 1995, dels vid Svan i Västra Skedvi i månadsskiftet april/maj 1995 (RC/Å 1995: 67).

Daniel Green & Jan-Olov Bergström (2001) redogjorde för ringmärkning av tranor i Västmanland och nämner bl.a. att en trana som ringmärkts i Finland kontrollerades i Västmanland hösten 1995. Resultaten från verksamheten i Västmanland pekar också på att i Västmanland födda tranor övervintrar i Spanien och passerar såväl Tyskland som Frankrike på väg till och från.

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns fyra tranor (2♂♂, 2♀♀) från Västmanland, samtliga från perioden 1975-1983 (Göran Frisk, in litt.).

Senast uppdaterad 2024-03-15