Vinterhämpling

Linaria flavirostris (Linné 1758)

Förekomst

Vinterhämplingen är en regelbunden och tämligen allmän genomflyttare vår och höst. Den uppträder också de flesta vintrar, men i starkt varierande antal. Fynd sommartid (juni-augusti) saknas helt under perioden 2000-2024.

Historik

Redan på 1800-talet skrev Carl Rudolf Sundström (1868, s. 12) att vinterhämplingen ”…anträffas under flyttningstiderna, men i ringa antal.”. På 1950-talet anför Jens Wahlstedt (1955; 1955b) att ”Arten ses någorlunda regelbundet i Västeråstrakten som genomflyttare och övervintrare.”, respektive ”Regelbundet övervintrande i större eller mindre flockar, särskilt vid sopstationer, vintern 1954-55 dock sällsynt (jfr föreg. [gråsiska]). I mars och början av april ses stora flockar ofta på sopstationer ivrigt sjungande i dagsmejan.”.

De första kända fynduppgifterna kommer från Västerås från och med år 1949: ”Studeranden Olle Tenow redogjorde därefter för iakttagelsen av en flock gulnäbbade hämplingar nere vid ångkraftverket. Det är sannolikt första gången, som denna västliga fågelart påträffats i Västeråstrakten.” (V.N.F. 1950-01-23, § 2); ”Vid Västerås kraftverk har denna art iakttagits vid följande tillfällen: 5.12. 1949 10 ex., 30.12. 1950 32 ex., sistnämnda flock var kvar även den 6.1.1951. ” (Olle Tenow 1952b); ”…iakttogs i västeråstrakten för första gången nere vid Kraftverkstippen 1949 (O. Tenow, V. F. 1952: 3) och har sedan varit årsviss där och även uppträtt vid Asköviken.” (Bertil Walldén 1955, s. 232). Ytterligare iakttagelser från Munkängen i Västerås: ”En del av vinterns fåglar hade redan uppenbarat sig. Tibbling hade sålunda sett vinterhämplingen nere vid tippen.” (V.N.F. 1957-11-12, § 2); ”Vid den s.k. Tippen i närheten av ångkraftverket i Västerås brukar sedan några år tillbaka en mindre flock av denna art hålla till vintertid (Hans Avelin, Bengt H. Girell, G. Tibbling).” (VF 21:318); ”Vid Kraftverkstippen sågs den 23/2 [1962] en vinterhämpling…” (Lennart Ståhle 1962).

Även vid en annan tipp, nämligen vid Östersjön i Sura, sågs vinterhämpling emellanåt: ”På örternas fruktställningar klänger ständigt hämplingar, grönsiskor och andra fröätare. Någon gång kan man se en brokig steglits, och i senhöstens flockar hittar man en och annan vinterhämpling.” (Harald Wedérus 1958, s. 348). Vid Norsa i Munktorp brukade vinterhämplingen ”…ses under vinterhalvåret i flockar upp till 100 ex.” (Arne Eklöw 1970).

Övriga anmärkningsvärda fynd, dvs. vinterfynd och större (minst 100 ex.) flockar, före år 1976:

1952      11 ex. Ångsjön i Kärrbo 27.2 (Bo Kumlin, opubl.).
1962      ”Liten flock” Fagerön i Ängsö 3.1 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).
1967      4 ex. Askö i Västerås-Barkarö 22.1 (Bo Kumlin, opubl.).
1967      1 ex. Galttegen, Lundby, i Västerås 3.2 (Bo Kumlin, opubl.).
1967      15 ex. Hälla i Västerås 14.12 och 1 ex. samma lokal 21.12 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).
1968      9 ex. Biskopsängen i Västerås 21.2 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).
1969      ”100 ex. Norrby gärde, Fagersta, i Västanfors 6.4 och tre veckor framåt (Göran Cederwall).” (Ingvar Granqvist 1970b).
1974      150 ex. Norrby, Fagersta, i Västanfors 6.11 (Jan Hellström, opubl.).
1974      2 ex. Stormossen i Ramnäs 1.12 (Thomas Pettersson, opubl.).
1975      45-85 ex. Lövsta i Dingtuna 9.2-2.3 (Thomas Pettersson m.fl., opubl.).
1975      100 ex. Gnien i Ramnäs 28.3 (Lars Lindell 1976d).
1975      180-200 ex. Askö i Västerås-Barkarö 10-11.4 (Lars Lindell 1976d).

De allra största (minst 100 ex.) flockarna under höststräcket, perioden 1976-1999:

1999      100-150 r. Holmbo och Österäng i Kumla 2-3.11 (Anonym, opubl.).

De allra största (minst 200 ex.) flockarna under vårsträcket, perioden 1976-1999:

1989      200 str. (V) Lindesberg i Linde 17.3 (Magnus Köpman, opubl.).

De största (minst 100 ex.) vinteransamlingarna 1976-1999:

1992      150 ex. Tösta i Romfartuna 11.2 (Håkan Johansson, opubl.).

De två i särklass senaste vårfynden gjordes båda år 1995 och båda i landskapets västligaste delar:

1995      1 ex. Björskogsnäs i Grythyttan 13.5 (Tomas Carlsson, opubl.).
1995      3 ex. Älvhyttan i Viker 17.5 (Västmanlands rapportkommitté).

Flyttning och övervintring

Vinterhämplingens höststräck passerar Västmanland i regel från slutet av september eller början av oktober, kulminerar i månadsskiftet oktober/november och har i regel ebbat ut i slutet av november. Mediandatum för första höstfynd under perioden 1976-2024 är den 3 oktober. De två allra tidigaste höstfynden under perioden 1976-2024:

1981      1 r. Vagnshäll i Ervalla/Näsby 9.9 (FiN 5:50).
2008      8 r. Stackerud i Linde 6.9 (Mats Andersson, opubl.).

De allra största (minst 100 ex.) flockarna under höststräcket, perioden 2000-2024:

2000      200 r. Gnien i Ramnäs 25.10 (Ralf Lundmark, opubl.).
2010      200 r. Åsby i Kolsva 4.12 (FiV 42[2-3]:54).
2012      130 r. Snar-Sörby i Hubbo 28.12 (FiV 44[2-3]:57).
2015      110 ex. Spikskär i Björskog 4.11 (FiV 47[2-3]:60).
2016      120 r. Oskarsvik i Nora 22.10 (FiV 48[2-3]:63).
2017      100 r. Myra i Kolsva 13.12 (FiV 49[2-3]:67).
2023      150 r. Hillsta i Svedvi 11.12 (Västmanlands rapportkommitté).

Vårflyttningen tar sin början i regel i mitten av mars, kulminerar oftast i mitten av april och har mestadels passerat före utgången av april. Mediandatum för sista vårfynd under perioden 1976-2024 är den 26 april. I maj månad föreligger totalt endast sex (6) fynd under perioden 2000-2024. Dessa har oftast gjorts i samband med bakslag i vädret.

Period	Mediandatum för
	senaste vårfynd	tidigaste höstfynd
1976-1985	23 april	4 oktober
1986-1995	25 april	11 oktober
1996-2005	28 april	5 oktober
2006-2015	24 april	28 september
2016-2024	28 april	3 oktober

De allra största (minst 200 ex.) flockarna under vårsträcket, perioden 2000-2024:

2012      200 r. Lagårdssjön i Kolbäck 17.4 (FiV 44[2-3]:57).
2012      200 r. Utnäs i Säby 19.4 (FiV 44[2-3]:57).
2015      200 r. Mista i Köping 28.3 (FiV 47[2-3]:60).
2016      300 r. Barkaröskären i Kungs Barkarö 8.4 (FiV 48[2-3]:63).
2016      300 r. Fiskartorp i Sura 14.4 (FiV 48[2-3]:63).
2017      250 r. Hällby i Västerfärnebo 14.4 (FiV 49[2-3]:67).
2018      300 (100+200) förbifl. Stora Grillsjön i Västervåla 10.4 (FiV 50[2]:58).
2023      250 r. Nederby i Fellingsbro 16.4 (Västmanlands rapportkommitté).

Vinterhämplingen uppträder alltmer frekvent vintertid under 2000-talet, jämfört med 1970- och 1980-talen. Förekomsten är dock ojämn mellan åren, från rikligt uppträdande vissa vintrar, till exempel 2010/11, 2020/21 och 2023/24, till att saknas nästan helt andra. De största (minst 100 ex.) vinteransamlingarna under perioden 2000-2024:

2004      100 ex. Hacksta i Västerås 8.2 (FiV 36:156).
2006      200 r. Uckelsta i Köping 5.2 (FiV 38:157; publicerat datum felaktigt!).
2010      200 r. Åsby i Kolsva 4.12 (FiV 42[2-3]:54).
2011      175 ex. Nederby i Fellingsbro 8.1 (FiV 43[2-3]:56).
2012      130 r. Snar-Sörby i Hubbo 28.12 (FiV 44[2-3]:57).
2017      100 ex. Viby i Arboga 1.1 (FiV 49[2-3]:67).
2023      150 r. Hillsta i Svedvi 11.12 (Västmanlands rapportkommitté).
2024      150 ex. Nederby 13.1 (Västmanlands rapportkommitté).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen L. f. flavirostris.

Senast uppdaterad 2025-03-22