Vitkindad gås Branta leucopsis (Bechstein 1803)

Förekomst

Arten uppträder främst som genomflyttare, relativt talrikt på hösten men mer sparsamt på våren. Från och med 1988 häckar den också sparsamt och oregelbundet i Mälarområdet. Flertalet häckningar är hittills rapporterade från tre skilda områden; Mälaren, Kolbäcksån mellan Stora Ålsätra i Svedvi och Lagårdssjön i Kolbäck respektive Väringen i Ervalla/Näsby med angränsande delar av Arbogaån i Fellingsbro. Åren 2019 och 2020 rapporterades för första gången säkerställda häckningar i Bergslagen, dels vid Norasjön i Nora 2019, dels vid Åmänningen i Västervåla 2020.

Lokaler med säkerställd häckning av vitkindad gås 2000-2023.

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 5 par, vilket kan förefalla vara ett rimligt genomsnitt.

Historik

Före 1976 var vitkindad gås att betrakta som en raritet i Västmanland och några av de fynd som gjordes misstänktes dessutom att vara ospontana. Följande fynd är kända, men se även under Kommentar nedan:

1965      1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 12.4 och 1-2.5 (Västmanlands rapportkommitté).

1965      1 ex. Stora Toften i Fläckebo 15.4 (Västmanlands rapportkommitté).

1967      ”1 ex. i en flock kanadagäss (B. canadensis) vid Sjömosjön [Fellingsbro] 2.12. var möjligen en parkfågel (Kent Larsson).” (Roger Gyllin & Kent Larsson 1968).

1969      ”1 ex, troligen en förrymd parkfågel, tillsammans med 2 kanadagäss Asköviken 7.5 (Mats Logander).” (Ingvar Granqvist 1970b).

1970      ”Vitkindad gås blev en trevlig och långvarig bekantskap. Första obsen gjordes den 25.4 vid de översvämmade sankängarna i Ervalla, där den vitkindade hade troget följe med ett par kanadagäss. Senare blev jag tillfrågad av en sommarstugeägare vid Väringen om det fanns ’små kanadagäss’. Av beskrivningen han gav kunde det vara den vitkindade. Vid mitt besök den 14.5 på Väringen iakttog jag den vitkindade, även då i följe med en kanadagås. För kontroll skrämdes den i flykt. Sista obsen var den 19.6. Troligen samma gås som vid Ervalla.” (Erik Jansson 1970). ”1 ex. 25.4 på översvämmad ängsmark SV Ervalla k:a tillsammans med 2 kanadagäss (Ragnar Nilsson m.fl.). Foto.” (Ragnar Nilsson 1972).

1973      ”Ett höstfynd: 1 ex. tillsammans med sädgäss Asköviken 24.9.73 (Håkan Östholm).” (Lars Lindell 1975h).

1974      ”1 ex. Västersjön [Sura] 4.4 (Lennart Eriksson), Hovgårdsgärde, Kolbäcksån [Sura], 12.4 (Björn Westman), Asköviken 17.4 (Anders Andersson, Stig-Åke Sundström) och Freden, Strömsholm [Kolbäck], 21.4 (Roger Norman).” (Lars Lindell 1975h).

1975      ”Ett ex. Fläcksjön [Fläckebo] 17.5 (gm Stefan Björklund).” (Lars Lindell 1976d).

Den första säkerställda häckningen rapporterades från Stora Skorven, Mälaren, i Rytterne år 1988 (Leif Johansson 1989; FiV 20:54; VF 48:387). Den häckade där även de tre följande åren, 1989-1991 (VF 49:397; FiV 21:58-59; VF 50[6-7]:34; FiV 22:99; VF 51[7-8]:39; FiV 23:88-89). Därefter rapporterades hybridhäckningar med kanadagås B. canadensis från Skanssjön i Svedvi 1992-1994 samt från Lagårdssjön i Kolbäck 1992. Därefter dröjde nästa häckning till 1999, då ett par häckade på Valfisken, Väringen, i Näsby (FiV 31:101). Sedan dess har säkerställda häckningar, såväl hybridhäckningar som uppenbart artrena häckningar, rapporterats näst intill årligen.

De högsta (minst 200 ex.) sträcksummorna före år 2000:

1976      200 str. Västerås stad 12.10 (MVOF 8:73).

1993      465 str. (SV) Kivsta i Kila 10.10 (FiV 25:70).

1993      300 str. Fagersta i Västanfors 11.10 (FiV 25:70).

Flyttning och övervintring

Arten kan numera ses under i stort sett hela året, men är i särklass mest frekvent under höstflyttningen som äger rum från och med september till slutet av oktober. Vårsträcket, som är klart mindre i numerär, kulminerar i regel i maj månad.

Veckovis fördelning av rapporterade individer av vitkindad gås i Västmanland 2000-2023.

Vissa höstar noteras större sträckande flockar och allt oftare på senare år, undantagsvis även på våren. De högsta (minst 200 ex.) sträcksummorna 2000-2023:

2006      200 str. (SV) Rudö i Rytterne 30.9 (FiV 38:93).

2007      200 str. (SV) Norra Landsberget i Västervåla 28.9 (FiV 39:47).

2010      355 str. (V) Kvicksund i Rytterne 26.9 (FiV 42[2-3]:21).

2013      200 str. Asköviken i Västerås-Barkarö 14.10 (FiV 45[2-3]:21).

2017      1 045 str. (SV) Asköviken 22.9 (FiV 49[2-3]:26).

2018      400 str. (N) Grecken i Nora 22.4 (FiV 50[2]:20).

2019      482 str. (SV) Norra Lövsta i Dingtuna 17.10 (FiV 51[2-3]:21).

2019      430 str. (V) Kvicksund i Rytterne 25.10 (FiV 51[2-3]:21).

2020      200 str. (SV) Backgården i Västanfors 29.8 (FiV 52[2-3]:31).

2020      300 str. (V) Kungsudden i Kungs Barkarö 8.11 (FiV 52[2-3]:31).

2020      400 str. (SV) Häggholmen i Kolbäck 15.11 (FiV 52[2-3]:31).

2021      200 str. (NO) Asköviken 16.5 (FiV 54[2]:29).

2022      200 str. (NO) Hässlö i Västerås 10.5 (FiV 55[2-3]:24).

Större ansamlingar av rastande fåglar är endast kända från höstflyttningen, från slutet av september till slutet av oktober. De största (minst 500 ex.) ansamlingarna 2000-2023:

2014      600 r. Lagårdssjön i Kolbäck 13.10 (FiV 46[2-3]:23).

2018      800 r. Oxfjärden i Ängsö 14.10 (FiV 50[2]:20).

2018      547 r. Asköviken i Västerås-Barkarö 17.10 (FiV 50[2]:20).

2019      500 r. Norsa i Munktorp 24-26.10 (FiV 51[2-3]:21).

2021      200 r. Åby i Kolbäck 24.10 (FiV 54[2]:29).

Arten ses sällsynt vintertid och då oftast med enstaka individer. Antalet vinterfynd har dock tenderat att öka på senare år.

Kommentar

Följande uppgift betraktas som osäker: ”Den 17.9.1953 under bilfärd på stora landsvägen Västerås-Skultuna i Västmanland, c:a 5 km norr om Västerås, såg vi en flock på en stubbåker, c:a 60-70 m från landsvägen. Vi kunde i kikare räkna till c:a 58 ex. Gässen lyfte efter en kvart och försvann på låg höjd i sydostlig riktning.” (Caja Olanders & Staffan Olanders 1955). Flera omständigheter tyder på att iakttagelsen avser kanadagås B. canadensis.

Från och med 1992 har hybridhäckningar med kanadagås B. canadensis rapporterats i varierande omfattning. Det stora flertalet rapporterade häckningar avser Skanssjön i Hallstahammar. I ett fall, nämligen den individ som häckade där 1992-1994, är det klarlagt att den var av subspontan härkomst, se nedan. Det finns skäl att anta att långt ifrån alla hybridhäckningar rapporteras. Dels anses de ofta som inte särskilt intressanta att rapportera, dels har det med tiden infunnit sig osäkerheter med att skilja ”rena” vitkindade gäss från hybrider i andra, tredje eller ännu senare generation. Från Skanssjön har på senare år rapporterats såväl artrena häckningar som hybridhäckningar med kanadagås. Enligt min mening vore det önskvärt att försöka ta bort samtliga gäss åtminstone från området runt Skanssjön, såväl synbarligen artrena fåglar som hybrider, för att undvika ytterligare hybridisering och fortsatt faunaförfalskning. Det kan i sammanhanget noteras att vitkindade gäss har rapporterats sällskapa med kanadagäss även på andra håll i landskapet, t.ex. Sevalla och Fläckebo. Vid ett tillfälle vid Asköviken 1997 har också en vitkindad gås rapporterats sällskapa med grågås Anser anser (FiV 29:123).

Rapporterade hybridhäckningar 1976-2023:

1992      1 ex. i par med kanadagås B. canadensis med fyra ungar Skanssjön i Svedvi (VF Suppl. 19:45-46; FiV 24:89).

1992      1 ex. i par med kanadagås B. canadensis med 5 pulli Lagårdssjön i Kolbäck 5.8-september (VF Suppl. 19:45-46; FiV 24:89).

1993      1 ex. i par med kanadagås B. canadensis Skanssjön (VF Suppl. 22:78).

1994      1 ex. i par med kanadagås B. canadensis Skanssjön med fem ungar. Paret sågs dessutom bl.a. 2.10 tillsammans med 4 1K och 2 2K hybrider (FiV 26:112; VF Suppl. 22:78). Individen, som nu häckade här för tredje året i följd, härstammade från djurparken Skansen i Stockholm, där den kläcktes 1987. Fågeln flyttades till Kolmården i Östergötland den 18 augusti 1987 och är därefter kontrollerad vid Lillfjärden i Hälsingland den 14 juni 1988 och den 15 maj 1989 (Ringmärkningscentralen, in litt.; RC/Å 1995:48).

1996      ”…en fågel häckade med kanadagås…” vid Skanssjön (FiV 28:127).

1999      ”Häckningar vid Skanssjön, Hallstahammar, med såväl kanadagås B. canadensis som med hybrider B. canadensis*leucopsis” (FiV 32:60).

2001      2 ex. i par med kanadagås Skanssjön (FiV 33:60).

2011      1 ad. i par med hybrid vitkindad gås x kanadagås (2 pulli) Skanssjön (FiV 43[2-3]:21).

2014      7 ad. (hybrider vitkindad gås x kanadagås) + 13 pulli Skanssjön 29.6 (FiV 46[2-3]:24).

2017      2 par häckade vid Skanssjön (FiV 49[2-3]:26).

2019      1 par (båda hybrider) med 2 pulli Lagårdssjön i Kolbäck 29.5 (FiV 51[2-3]:65).

2023      1 par (okänt om båda var hybrider eller inte) med 1 pullus Lagårdssjön 4.7 (FiV 56[2-3]:67).

Antalet rapporterade hybrider med kanadagås B. canadensis har ökat dramatiskt på senare år, se figur nedan.

Senast uppdaterad 2024-09-09