Hornuggla Asio otus (Linné 1758)

Utbredning

Hornugglan häckar i anslutning till öppen mark, i första hand jordbruksmark men även mindre inägor och hyggen. Under år med god förekomst av smågnagare, i första hand åkersork Microtus agrestis (Linné 1761), förekommer den tämligen allmänt i Mälarområdet och i Skogslåglandet, men i Bergslagen finns betydande utbredningsluckor.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.3-31.7) 2012-2022. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Antalet säkerställda häckningar, baserat på iakttagelser av mattiggande ungar, varierar starkt mellan olika år beroende på varierande tillgång på bytesdjur, främst smågnagare. Ett toppår följs ofta av ett bottenår och till exempel år 2012 rapporterades endast två (2) säkerställda häckningar i Västmanland efter 78 häckningar året före. Som mest under perioden 2000-2022 har 101 säkerställda häckningar rapporterats, vilket var fallet år 2010.

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 450 par. Detta förefaller något högt med tanke på att antalet rapporterade häckningar tenderar att minska. Fler än 100 häckningar har rapporterats bara ett år sedan millennieskiftet. Ett visst mörkertal finns säkert, men jag föreslår 200 par som en aktuell genomsnittlig siffra.

Historik

Johan Fischerström (1785) nämner hornugglan i sin beskrivning av Mälaren, men utan referens till Västmanland och dessutom med en något egendomlig uppgift om boplats: ”Horn-Uglan (Str. Otus), som bor i hålige trän”.

Beträffande Örebro län skriver Carl Rudolf Sundström (1868) att hornugglan ”...häckar i länet, fastän i ringa mängd. Mera ofta förekommer den höst och vår.”.

Uppgifter om hornuggla i Västmanland är få under 1900-talets första decennier, vilket inte nödvändigtvis behöver betyda att den var sällsynt eller ovanlig, snarare kanske tvärtom. Det sägs bl.a. att den ”Häckar i trakten [Västerås], men periodisk i sin förekomst, förmodligen beroende på tillgång på föda.” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9]. Även i Ängsö förekom den: ”Vidare förekommer här ex. av hökuggla, hornuggla, sparv- och perluggla…” (ur brev den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare på Ängsö, till lektor O. M. Floderus) och vid Kanik-Lundby i Västerås gjordes ett bofynd, sannolikt i början av 1920-talet: ”Wästeråstrakten Kanik-Lundby enl. G. Nilsson Wästerås Lundby bo med ungar enl G. Nilsson” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

Följande uppgift gäller ett exempel på hornugglans födoval: ”Jag erhöll vid ett tillfälle en hornuggla med fast[-?] jord vid näbben. Då maginnehållet undersöktes fanns 5 st. någon vecka gamla råttungar. I den litteratur, som stått mig till buds, har jag emellertid aldrig funnit något nämnt om att ugglor även gräver fram råttor ur deras bon och gångar. Detta torde dock vara förhållandet med hornugglan, i annat fall torde väl knappast ovan nämnda råttungar kunnat hamna i ugglans mage då de ju vore för små att själva kunna praktisera sig utanför boet.” (ur brev den 17 april 1923 från Gustaf Nilsson till lektor O. M. Floderus).

I övrigt föreligger enstaka uppgifter om skjutna fåglar från förra sekelskiftet:

c. 1900     ”Skogsuf.” (Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern [1897-1902] skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.).

c. 1900     ”Rytterne, c:a 1900 V.N.F. Ridderstolpe.” (Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar, nr. B 83).

c. 1900     ”Vester Fernebo omkring 1900 exemplar skjutet.” (Ur anteckningar daterade den 19 november 1924 och undertecknade Karl Alexandersson).

Från och med 1950-talet finns ett flertal notiser om hornugglans häckningsförekomst i landskapet. Sven-Olof Andersson (1954) anger att den var ”...tillfälligt häckande” i Lundby socken 1945-1953 medan Hans Avelin uppgav att hornugglan ”...häckar flerstädes, bl. a. årligen vid Hässlö [Västerås] (Avelin)...” (Bertil Walldén 1955, s. 239). Samme Bertil Walldén (1955, s. 253) uppgav också att den ”...häckar årligen vid Asköviken.”. Vid Hässlö i Västerås noterades ungar 1939 och 1941 (Hans Avelin, opubl.).

Att hornugglan inte ansågs direkt vara någon ovanlig häckfågel bekräftas av följande två uppgifter:

1954      ”Från Västmanland rapporteras arten som tämligen allmän, möjligen med ökning senare år (J. Wahlstedt).” (Stig Lundberg 1955).

1958      ”Hos ugglorna är kattugglan den vanligaste med hornugglan som god tvåa [Västmanlands län].” (Olof Knöppel 1958).

Dessutom bör nämnas att uppgifter om häckning lämnades även från Bergslagen:

1958      ”Av ugglor ha kattuggla, hornuggla, pärluggla och sparvuggla träffats häckande [”Norbergstrakten”].” (Bengt H. Girell 1958).

1958      ”Ugglesläktet representeras av kattuggla, pärluggla, sparvuggla samt även hornuggla [Hällefors].” (Axel Forsberg 1958).

Åren 1973 och i synnerhet 1974 var goda häckningsår för hornugglan i Västmanland, vilka följdes av ett bottenår 1975:

1973      ”Förekomsten av gnagare (sorkar och möss) var mycket god i Ramnästrakten under våren. En följd av detta torde vara att hornugglor hördes ropa på fler platser i år, än de senaste sex åren. Ett av sommarnätternas trevliga läten i trakten, skulle också bli hornuggleungarnas mattiggarrop. Minst sex kullar hornugglor fanns i området.” (Sören Larsson 1973). ”46 häckningar rapporterade. Därtill ca 10 ropande hanar.” (Lars Lindell 1974f).

1974      ”Sammanlagt 139 häckningar rapporterade. Härav 26 kullar i Surahammars kommun, 24 i Fläckebo-Sala-området, 31 inom Grimsö forskningsområde [Ramsberg], samt 23 i Hälleforstrakten.” (Lars Lindell 1975h).

1975      ”Endast en häckning, vilket kan jämföras med 139 rapporterade häckningar året innan.” (Lars Lindell 1976d).

Inventeringar i Västerås kommun 1984-1985 visade betydande lokala skillnader i förekomst mellan olika år (Anders F. Andersson 1985b).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

Mats Andersson & Per Angelstam (1988) visade ett tydligt positivt samband mellan antalet hornugglehäckningar och förekomst av sork vid Grimsö i Ramsberg. Som mest har 185 säkerställda häckningar rapporterats, vilket var fallet år 1988.

Vinterfynd (1 januari - 15 februari, december) före 1976:

1951         ”Strax väster om Västerås sågs en fågel den 17.1.1951, den var i god kondition.” (Sven-Olof Andersson 1951).

1952         1 ex. Kvarntorpet i Västerås-Barkarö 20.1 och 3.2 (Jens Wahlstedt 1955b). ”...själv såg jag den 20 jan. och 3 febr. 1952 en hornuggla vid Asköviken, Västmanland...” (Jens Wahlstedt 1959).

1959         1 ex. Saltängen i Västerås 20.1 och 22.1 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1961         1 ex. Saltängen 7.1 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1963/64    4 ex. Norra Björnö i Västerås 27.12-9.1 (Göran Andersson m.fl., opubl.).

1965         1 ex. Lövudden i Västerås 7.2 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1970         1 ex. Fagersta i Västanfors 7.2 (Anonym 1970d).

1971         ”1 ex. övervintrade i Storå [Lindes] (Ola Almkvist).” (Lars Lindell 1972e).

1973         1 ex. Norrsjön i Sura 10.2 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1974         1 ex. Örbäck i Karbenning 3.2 (Kjell Eklund & Bo Eriksson, opubl.).

1975         1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 18-19.1 (Thomas Pettersson m.fl., opubl.).

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns 33 hornugglor från Västmanland. De äldsta av dessa utgörs av två skinnlagda ungar från Kärrgruvan i Norberg, daterade 27 maj 1884. Övriga hornugglor i samlingen härrör från 1974 och framåt (Göran Frisk, in litt.).

Flyttning och övervintring

Antagligen flyttar de flesta hornugglor från Västmanland under hösten och antalet höstfynd efter mitten av augusti är mycket få. Å andra sidan är de ju mycket svårobserverade utom häckningstid. Vinterfynd (1 december – 15 februari) görs nästan varje år i varierande antal men utan någon tydlig tendens till minskning eller ökning. Undantagsvis kan enstaka hornugglor vissa år höras ropa redan i januari men mer frekvent efter mitten av februari. Flest ropande hornugglor hörs från mitten av mars till början av april.

Mattiggande ungar hörs i regel från slutet av maj till början av juli, men kan undantagsvis höras både tidigare och senare. Mediandatum för första och sista observation av mattiggande unge under perioden 1976-2023 är den 1 juni respektive den 24 juli.

Två ringmärkningsåterfynd med anknytning till Västmanland föreligger:

·         En fågel av okänd ålder som märktes vid Falsterbo i Skåne 6.11 1967, återfanns död i Köping 25.6 1970 (RC/Å 1970:76).

·         En unge som märktes på ön Nabben i Sundsjön, Grythyttan, 10.6 1984, återfanns nyligen död i Vest-Agder i södra Norge 31.1 1987 (RC/Å 1987:3:60).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen A. o. otus.

Senast uppdaterad 2024-01-23