Buskskvätta Saxicola rubetra (Linné 1758)

Utbredning

Buskskvättan häckar i ängs- och hagmarker, t.ex. igenväxande strandängar, på kalhyggen samt på myrar med glest trädskikt. Den förekommer tämligen allmänt i hela landskapet.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.6-31.7) 2012-2022.

Numerär

Om man i Mälarområdet räknar med i genomsnitt 1,3 par/km² landarea, erhålls drygt 9 000 par. För såväl Skogslåglandet som Bergslagen föreslås en lägre täthet, 0,5 par/km² landarea. Detta ger ytterligare cirka 3 000 par, inalles cirka 12 000 par i landskapet. Ulf Ottosson m.fl. (2012) beräknade antalet par i Västmanland till 9 500. Figuren nedan antyder inte någon större förändring av beståndets storlek under det senaste decenniet.

Historik

Johan Fischerström (1785) nämner i sin beskrivning av Mälaren buskskvättan (”Rubetra”) i förbigående: ”Kongsfoglen (M. Regulus) som bor i trän, och kan anses för den minsta bland våra foglar (1) [”(1) Utom desse Qvickstjertar finnes äfven Motac. Schoenobænus, Hippolais, Rubetra och Trochilus, hvilka blifvit sedde vid Stäke och Sjöö, enligt en förteckning som Hr. Tengmalm behagat lämna mig öfver Foglar, funne vid nämde sätesgårdar.”]”.

Enligt Carl Rudolf Sundström (1868, s. 10) var buskskvättan ”ganska allmän” i Örebro län. I Arboga skolors fågelsamling finns en buskskvätta (♂) från Arboga, tyvärr odaterad, men med angivelsen ”Hr G. Örström” (Ulf Eriksson 1985), och härrör därför troligen från 1860-talet. I Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar finns en buskskvätta: ”♂ Tillberga. 3.5.1875. S. Lampa.” (nr. C 227).

I Hällefors var buskskvättan mindre allmän: ”Hellefors (A. Giöbel). Weniger allgemein.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 33).

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns två skinnlagda buskskvättor, dels en hanne från Ervalla 30.6 1907, dels en ”juvenil” från Norberg 28.5 1959 (Göran Frisk, in litt.).

Från Björkborn i Järnboås rapporterades att buskskvättan var den vanligaste fågeln i trakten: ”Buskskvättan d. vanligaste fågeln i trakten (Bj-n).” (ur brev den 10 april 1922 från lektor J. E. Ljungqvist, Örebro, till lektor O. M. Floderus).

Henrik Hasselgren (1923) nämner buskskvättan från de så kallade lergroparna i Sala: ”I denna del av groparna finnes f. ö. flera andra småfåglar, vi nämna endast den egendomligt färgade buskskvättan.”. Ragnar Tenow (1932) nämner i förbigående att han midsommaraftonen 1931 hörde ”sången av en buskskvätta” vid Tunbyvägen i nuvarande stadsdelen Iggebygärdet i Västerås. Den häckade allmänt i Lundby socken på 1950-talet (Sven-Olof Andersson 1954) och betecknades som ”årsviss” vid Asköviken av Bertil Walldén (1955, s. 255). Från Trätten i Norberg förtäljer Bengt H. Girell (1958, s. 120) att ”på ängsmarkerna med deras inslag av sälg och videbuskar häcka med förkärlek buskskvätta”.

I Västanfors och Västervåla betecknades buskskvättan som en ”...allmän häckfågel” (Leif Lejdelin 1984).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

Arne Eklöw (1970) anförde att buskskvättan var ”allmänt häckande” vid Norsa i Munktorp och vid Spaden i Hed häckade ”enstaka par i anslutning till maderna” (Lars Lindell 1974c).

Följande inventeringsresultat föreligger från perioden 1976-1991:

1976           24 par/km² strandäng vid Asköviken i Dingtuna/Rytterne/Västerås-Barkarö, där 60 revir fanns på ca 250 hektar strandäng (Leif Johansson 1979).

1983           3 par/km² på Ängsön i Ängsö, där 26 revir fanns på ca 10 km² öppen mark (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985).

1984           16 par/km² vid de s.k. Trådarängarna i Irsta, dvs. ett område mellan Limstabäcken och Gäddeholm, där 14 revir karterades på ca 86 hektar strandäng och vallodling (Åke Berg 1985).

1985           6 par/km² äng vid Nötmyran i Västerfärnebo, där 14 revir karterades på ca 250 hektar ängsmark, hävdad såväl som ohävdad (Åke Berg 1986; Åke Berg & Bo Eriksson 1992).

1985-91      9-36 par/km² strandäng vid Asköviken i Dingtuna/Rytterne/Västerås-Barkarö, där 10-39 revir karterades på 108 hektar strandäng (Thomas Pettersson, opubl.).

1988           22 par/km² äng vid Nötmyran i Västerfärnebo, där 37 revir karterades på 170 hektar ängsmark (Bo Eriksson 1989).

Myrarna Gälsmossen (24 hektar), Spelmossen (24 hektar) och Stormossen (63 hektar) i Ramsberg revirkarterades 1973 resp. 1975 (Sören Svensson 1978). Tätheten befanns då i genomsnitt vara 2,7 revir/km² myr. Vid en linjetaxering av fåglar på myrar i Örebro län 1981 (Leif Sandgren 1982) noterades buskskvätta på sex av de nitton taxerade myrar som faller inom landskapet Västmanland. På dessa varierade tätheten betydligt. De högsta tätheterna registrerades på Komoramossen i Ljusnarsberg  med 9,1 par/km² myr respektive Römyren och Rostamossen i Hjulsjö/Ljusnarsberg med 7,1 par/km² myr. Tätheten på de övriga fyra myrarna låg i intervallet 0,3-2,0 par/km². Om man bortser från de tretton myrar i inventeringen som saknade (?) buskskvätta, är den genomsnittliga tätheten 3,3 par/km² myr, vilket överensstämmer rätt väl med Sören Svenssons revirkarteringar.

Resultat från punkttaxeringar vid Asköviken 1992-2000 antydde en långsiktig minskning, men med ett markant toppår 1998.

Ett ovanligt tidigt fynd gjordes vid Harkie i Kärrbo den 19 april 1942 (Hans Avelin, opubl.).

Större (minst 25 ex.) ansamlingar före år 2000:

1995      35 r. Norasjön i Nora 26.8 (Anders Carlberg, opubl.).

Flyttning och övervintring

Buskskvättan flyttar i augusti-september och återvänder i slutet av april och början av maj. Mediandatum för årets sista observation under perioden 1976-2022 är den 19 september. Den hittills allra senaste observationen rapporterades från Grythytteviken i Grythyttan 11-23 oktober 2017 (Västmanlands rapportkommitté). Mediandatum för årets första observation under perioden 1976-2022 är den 28 april. Den hittills allra tidigaste observationen rapporterades från Köpingsön i Köping den 15 april 2008 (Staffan Ekelund, opubl.).

Större ansamlingar av buskskvättor är relativt ovanligt, men förekommer under sensommaren, ibland också på våren. De största (minst 25 ex.) är följande:

2011      30 r. Gnien vid Högbyn i Ramnäs 18.7 (Sören Larsson, opubl.).

2011      30 ex. Hällby i Västerfärnebo 11.8 (Berndt Söderlund, opubl.).

2011      40 r. Södra Ås i Nora 28.8 (Anders Carlberg, opubl.).

2013      50 ex. Gnien i Ramnäs 30.7 (Lennart Eriksson, opubl.).

2014      45 r. Hässlö i Västerås 24.8 (Marcus Teveborg, opubl.).

2015      47 r. Gnien 5.5 (Ralf Lundmark, opubl.).

2015      25 r. Turkiet i Ramnäs 5.5 (Mikael Mälberg & Rose-Marie Mälberg, opubl.).

2017      32 r. Storängen i Ramnäs 15.5 (Ralf Lundmark, opubl.)

2017      25 r. Gnien i Ramnäs 15.5 (Ralf Lundmark, opubl.).

2017      30 r. Storängen i Ramnäs 17.5 (Lennart Eriksson, opubl.).

2017      50 r. Gnien vid Högbyn i Ramnäs 21.8 (Mikael Mälberg, opubl.).

2018      26 r. Södra Ås 25.8 (Anders Carlberg, opubl.).

2019      45 ex. Gnien vid Högbyn i Ramnäs 13.7 (Jacob Rudhe & Daniel Hedenbo, opubl.).

Ett par återfynd av i Västmanland ringmärkta buskskvättor föreligger. Det mest långväga utgörs av en fågel som ringmärktes vid Västerås den 30 juni 1934 och som återfanns, under okända omständigheter, i Landes i sydvästra Frankrike den 22 september samma år (GNM/Å 1935:65). En fågel av okänd ålder som ringmärktes vid Fläcksjön i Fläckebo den 5 september 1979, kontrollerades på Nidingen utanför hallandskusten den 19 maj 1980 (RC/Å 1980:3:64).

Senast uppdaterad 2023-08-07