Fiskgjuse Pandion haliaetus (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Fiskgjusen häckar i anslutning till vatten. Den förekommer tämligen all­mänt till sparsamt i hela landskapet, men med undantag för sjöfattiga slättbygder i östra och södra Västmanland. Den synes också saknas i stora delar av Övre Bergslagen. Det i särklass vanligaste boträdet är tall, följt av gran. Sällsynt förekommer häckning även i lövträd, t.ex. asp och ek.

 

FIGJU19762016.gif

Rutor (5x5 km) med minst en (1) konstaterad häckning av fiskgjuse 1976-2016.

 

Numerär

 

I början av 1980-talet uppskattades den västmanländska populationen till 100-110 par (FiV 14:95), en uppgift som strax därefter reviderades till ca 150 par (FiV 15:83). Beståndet i enbart östra halvan av Västmanland beräknades i mitten av 1980-talet till ca 150 par (Thomas Skoglund 1985, s. 24). En beräkning, avseende hela landskapet, gjord 1987 av Thomas Pettersson och Martin Green (opubl.), gav vid handen ca 225 par. Uppjusteringen torde snarast vara betingad av bättre information än att fiskgjusen skulle ha ökat i motsvarande grad. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 230 par. Eftersom den beräkningen ligger nära den senaste uppskattningen och att beståndet veterligen inte har genomgått någon dramatisk förändring sedan dess, så får den siffran gälla. Man bör dock notera att antalet häckande par i Ängsö, som har inventerats vid flera tillfällen, i genomsnitt har halverats sedan 1980-talet (Thomas Pettersson 2013).

 

Från Karbenning rapporterade dock Tommy Lennartsson (1984, s. 43), att arten minskat där, ”från fyra häckande par 1975 till ett 1983”. Beträffande Lindesbergs kommun, där 15 par bedömdes häcka år 1987, skrev Ingvar Andersson (1988) att ”…för kommunen som helhet kan eventuellt en liten minskning ha ägt rum.”.

 

Antalet rapporterade häckningar varierar stort mellan år och delområden. Det är därför svårt att försöka dra någon slutsats om beståndets utveckling under de senaste fyra decennierna. Sett till rapportmaterialet som helhet finns ingen tendens åt något håll. Inte heller vid Mälaren, där havsörnen etablerade sig som häckande år 2000, kan någon tendens skönjas.

 

 

Historik

 

Fiskgjusen nämns först av Johan Fischerström (1785) i sin beskrivning av Mälaren, men som vanligt utan närmare uppgifter: ”Fisk-liusen eller Fiskblinkaren (F. Haliaætus), som gärna har tilhåll i rörhvassen, och bortsnappar Gäddor rätt behändigt, först om våren, då han hitkommer”.

 

I Örebro län häckade fiskgjusen i mitten av 1800-talet ”sparsamt der och hvar vid sjöarna” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 16).

 

A. Kempe (1911, s. 11) skriver om Mälaren, att där ”fiska doppingar, hafsörnar och fiskgjusar”. Carl Kjellin (1911) nämner i en skildring från Glåpen i Sura den 21 juli 1911, att ”högt uppe i skyn kretsar en fiskgjuse”.

 

Häckningsuppgifter från 1920-talet:

 

1921      ”Ramnäs juli 1921” (Matts Floderus 1925). ”Ramnäs skn: Wirsbo bruks mark juli 1921 enl länsjägmästare A. Nyblom” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

1922      ”Irsta 1922” (Matts Floderus 1925). ”Irsta 1922 enl. stud. G. Nordström” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

1922      ”Surahammar enl. uppgift ett ♀ ex. fl. skjuten 1922 aug. enl. G. Nilsson” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv). ”En fågel skjuten, enl. uppgift vid Surahammar Aug. 1922.” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9].

1923      ”Norrbo härads allmänning 1923 och en följd av år förut” (Matts Floderus 1925). ”Norrbo härads allmänning år 1923 och en följd av år förut, häckat enl. ombudsman R. Tenow” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv). ”Årligen häckande å Norrbo härads allmänning… [Skerike, Skultuna, Haraker, Romfartuna samt Fläckebo]” (Ur odaterade anteckningar i V.N.F.:s arkiv, undertecknade av Tenow, förvarade i Västerås stadsarkiv).

1924      ”Haraker 1924” (Matts Floderus 1925). ”Två bon iakttagna vid Lisjö Sura socken och två bon Svanå i Harakers socken 1924. Iakttages dagligen under sommaren. Har iakttagits tagande andungar.” (Ur anteckningar daterade den 19 november 1924 och undertecknade Karl Alexandersson).

1924      ”Sura 1924” (Matts Floderus 1925). ”Två bon iakttagna vid Lisjö Sura socken och två bon Svanå i Harakers socken 1924. Iakttages dagligen under sommaren. Har iakttagits tagande andungar.” (Ur anteckningar daterade den 19 november 1924 och undertecknade Karl Alexandersson).

1925      ”Häckande vid Dalälven [Möklinta]” (Matts Floderus 1925). ”Häckande vid Dalälven enl. R. Tenow” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv). ”Årligen häckande… …flerstädes vid Dalelven på Sala södra kronopark.” (Ur odaterade anteckningar i V.N.F.:s arkiv, undertecknade av Tenow, förvarade i Västerås stadsarkiv).

1925      ”Lillhärads allmänning” (Matts Floderus 1925). ”Lillhärads allmänning ett ex skjutet vid boet av skogvaktaren Johansson ?” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

1925      ”Köpingstrakten vår, sommar och höst”. (Matts Floderus 1925). ”Köpingstr. ses vår sommar höst enl. E. Råberg” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

 

Notabelt ovan är de förhållandevis fåtaliga uppgifterna från Mälaren.

 

Vid Hans Avelins (1958) första besök vid Asköviken våren 1933, iakttogs fiskande fiskgjuse. Sedan dröjer nästa uppgift till 1944, då O. Knöppel rapporterade att ”i Västmanland… …har fiskgjusen ökat” (Kai Curry-Lindahl 1944). Olof Knöppel (1951) räknar också upp fiskgjusen som en av de vanligaste rovfåglarna i ”färneboskogarna” i Västerfärnebo. Bertil Walldén (1955, s. 228-229) bekräftar artens uppgång och menar att fiskgjusen i mitten av 1950-talet är ”en alldaglig syn”. Walldén redogör också för 38 av honom antecknade boplatser i Mälaren, från Ängsö i öster till Munktorp i väster, samt dessutom; ”Många är också inlandslokalerna: Geddeholmsskogen [Irsta], Malmabergsskogen [Västerås], Lillhärads sockenallmänning, varifrån gjusen flyger att fiska vid Asköviken. [---] Maskinist Fernström i Strömsholm [Kolbäck] har sålunda påvisat, att en gjuse, som brukade fiska där, häckade i Ramnäs... I ett rätt begränsat område nordväst om Skultuna har G. A. Olsson sett fyra bon. Han har vidare från virsbotrakten [Ramnäs] rapporterat fiskgjuse alternerande med pilgrimsfalk i samma bo”. Bengt H. Girell (1958) framhöll att fiskgjusen var ”på kraftig frammarsch norrut”. Från Väringen i Ervalla/Näsby rapporterade Erik Sjöstedt (1958), att ”en av sjöns karaktärsfåglar av det större formatet är fiskgjusen. Den har här som annorstädes stadigt ökat. Tre par är vissa, men troligt är att det finns flera”. Från Grythyttan skriver Greta Carlstedt-Pihl (1960) att ”i en av socknens sydöstligaste sjöar har han sin häckningsplats.”.

 

Äldre uppgifter om vilka slag av boträd fiskgjusen mest frekventerade är fåtaliga, men ett fotografi i Bertil Walldén & Kai Curry-Lindahl (1958, s. 115) visar ett gjusbo i en ek vid Broholmen i Kolbäck 1956. I Gustaf Adolf Olssons (1958) skildring från ”Hälleskogen” i Fläckebo/Västerfärnebo, framskymtar att fiskgjusen emellanåt upplevde brist på lämpliga boträd; ”Men han har ofta otur med sin bobyggnad. Från senare år finns flera exempel på att nybyggda fiskgjusbon kommit till nytta endast ett eller ett par år och därefter rasat eller förstörts av blåst. Fågeln synes lida brist på riktigt bra boträd trots att, enligt vad man vet, skogsvårdare för hans räkning sparar lämpliga sådana”.

 

År 1970 kom en rapport om minskning: ”Har minskat. Många bon övergivna” (Ingvar Granqvist 1970b). Vad uppgiften närmare grundade sig på är dock inte känt. Fiskgjusen var 1971 föremål för en riksinventering i Sveriges ornitologiska förenings regi och 63 ”säkra” häckningar rapporterades från Västmanland (Sten Österlöf 1973). Österlöf klagade dock över västmanlänningarnas inventeringsinsats: ”Här är rapporteringen sorgligt ojämn. Av totalt 63 par hör 45 hemma i Mälaren, samtliga meddelade av ovannämnda sörmlandsornitologer och i omkring vart tredje fall bekräftade från västmanländskt håll. I övrigt tycks det vara otroligt gjusfattigt i detta landskap. Visserligen talar några brev om minskning, men ett femtiotal orapporterade par vågar jag gissa på”. Han ansåg följaktligen att Västmanland torde ha hyst minst 110 par. Vid en inventering i Ängsö 1972, befanns ca 17 par häcka; ”12 av dessas bon hittades. Arten finns representerad på minst 12 öar, vilket är ca 16 % av samtliga ö-bildningar. Flera bon som var bebodda i maj övergavs i juni, och i minst 1 fall på grund av mänsklig störning. Häckningsresultaten är okända, men ’verkar’ vara relativt dåliga” (Lars Lindell 1973c).

 

Vid flyttfågelräkningar vid Gnien i Ramnäs år 1975, summerades 6 fiskgjusar på vårsträcket och 19 ex. på höststräcket (Sören Larsson 1975b).

 

Flyttning och övervintring

 

Fiskgjusen flyttar i augusti-september och ses ibland några dagar in i oktober. Mediandatum för sista observation är den 2 oktober. En extremt sen fiskgjuse sågs vid Hässlösundet i Irsta/Västerås den 20 november 1976 (MVOF 8:74). Fiskgjusen återvänder oftast i början av april, tidiga vårar redan i slutet av mars. Mediandatum för första observation är den 1 april.

 

Period

Mediandatum för

första observation

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

7 april

2 oktober

1986-1995

31 mars

28 september

1996-2005

31 mars

5 oktober

2006-2015

30 mars

30 september

2016

25 mars

1 oktober

 

Sträckande fiskgjusar vår och höst ses oftast ensamma och dagsummorna överstiger sällan fem fåglar. De högsta (minst 10 ex.) dagssummorna 1976-2016:

 

2001      12 str. (S) Snickarberget i Sura 5.9 (Ralf Lundmark, opubl.).

2007      11 str. (SV) Kvicksund i Rytterne 26.8 (Joachim Strengbom, opubl.).

 

Tidsmässig fördelning av fiskgjusar som har bedömts som sträckande 1976-2016.

 

I Västmanland har boungar ringmärkts i relativt stor omfattning genom åren och resulterat i 45 återfynd, se tabell. En fiskgjuse, märkt som bounge i Småland 1985, kontrollerades som häckande hona, dels vid Jättekyrkan i Västra Skedvi 1990 (RC/Å 1990:59), dels vid Römossen i Lindes 1992 (RC/Å 1992:63).

 

Område/månad

J

F

M

A

M

J

J

A

S

O

N

D

Sverige

 

 

 

 

3

1

4

6

2

 

 

 

Finland

 

 

 

 

1

1

1

1

 

 

 

 

Norge

 

 

 

 

 

 

1

 

 

1

 

 

Danmark

 

 

 

 

 

 

 

1

 

1

 

 

Polen

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

Tyskland

 

 

1

1

 

 

 

1

 

 

 

 

Frankrike

 

 

 

3

 

 

 

1

 

 

 

 

Italien

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Spanien

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

Turkiet

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

Algeriet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

Marocko

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

Mali

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Senegal

 

 

 

 

 

1

 

 

1

 

 

 

Elfenbenskusten

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ghana

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

Nigeria

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

Kamerun

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

Övrigt

 

Uppgifter om fiskgjusens häckningsresultat föreligger från en rad undersökningar, se tabell.

 

Tabell. Undersökningar av fiskgjusens häckningsframgång, mätt som antalet stora boungar per påbörjad häckning. n = antalet påbörjade häckningar.

Område

År

n

Häckningsframgång

Referens

Ängsö

1980

14

1,5

Thomas Pettersson, opubl.

Ängsö

1983

16

0,7

Åke Berg & Thomas Skoglund (1985)

Ängsö

1984

11

0,9

Åke Berg & Thomas Skoglund (1985)

Ängsö

1985

8

1,0

Thomas Pettersson, opubl.

Ängsö

1986

8

0,9

Thomas Pettersson, opubl.

Ängsö

1988

12

1,7

Magnus Liljefors (1988)

Ängsö

2005

8

1,9

Thomas Pettersson (2013)

Ängsö

2013

6

1,5

Thomas Pettersson (2013)

Ridön

1988

19

0,9

Niclas Backström (1989)

Ridön

1989

18

1,7

Niclas Backström (1989)

 

Thomas Skoglund (1985b) redogjorde för mänskliga störningars betydelse för fiskgjusens häckningsresultat i Ängsö.

 

Sören Larsson (1995b) skildrar ett tillfälle vid Glåpen i Sura den 13 juni 1994, då en havsörn Haliaeetus albicilla tvingade till sig en braxen Abramis brama (Linné 1758) av en fiskgjuse.

 

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns sex fiskgjusar från Västmanland, samtliga från åren 1972-85 (Göran Frisk, in litt.).

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen P. h. haliaetus.

 

Publicerad 2017-08-31