Lövsångare Phylloscopus trochilus (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Lövsångaren häckar i skog, främst löv- och blandskog, samt dungar, buskmarker och trädgårdar. Den förekommer allmänt i hela Västmanland. Skillnaden mellan utbredningskartorna nedan antyder en minskning, men skillnaden beror mer sannolikt på bristande rapportering av en ändå så pass allmänt förekommande art.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-84.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.6-31.7) 2007-2017.

 

Numerär

 

Inventeringar av öar med naturskog i Mälaren 1979-81 visade att ett par lövsångare behöver högst ett (1) hektar skogsmark (Ingemar Ahlén & Sven G. Nilsson 1982), motsvarande en täthet av minst 100 par/km² skogsmark. Utslaget på hela landskapets skogsmarksareal skulle det ge en populationsstorlek på 550 000 par. På de båda öarna Gräggen och Stora Jungfrun, båda cirka 12 hektar, i mälarfjärden Blacken i Rytterne, fanns arten med 12 respektive 11 par år 1981 (Thomas Skoglund 1981), motsvarande 92-100 par/km² skogsmark. Vid en inventering av Ängsö socken 1983-84 var Stora Vibusken (<1 hektar) den minsta ön med förekomst av lövsångare (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985).

 

Tätheten är sannolikt betydligt högre på de lövskogsdominerade mälaröarna i jämförelse med de oftast magrare och bohålsfattigare miljöerna i framför allt Skogslåglandet och Bergslagen. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 260 000 par, en siffra som jag i brist på annat underlag får ansluta mig till.

 

Några uppgifter om förändringar av populationsstorleken i stort i Västmanland är inte kända, men punkttaxeringar vid Asköviken 1992-2000 indikerade en långsiktig ökning som är statistiskt nästan signifikant (P<0,10; rs=+0,716; Thomas Pettersson, opubl.).

 

 

Historik

 

I Johan Fischerströms (1785) beskrivning av Mälaren, nämns lövsångaren (”Trochilus”), men som vanligt utan särskilt mycket information om förekomsten: ”Kongsfoglen (M. Regulus) som bor i trän, och kan anses för den minsta bland våra foglar (1) [”(1) Utom desse Qvickstjertar finnes äfven Motac. Schoenobænus, Hippolais, Rubetra och Trochilus, hvilka blifvit sedde vid Stäke och Sjöö, enligt en förteckning som Hr. Tengmalm behagat lämna mig öfver Foglar, funne vid nämde sätesgårdar.”]”.

 

Lövsångaren fanns dock ”talrikt häckande” i hela Örebro län i mitten av 1800-talet (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 10). Nästa uppgift i litteraturen utgörs av en notis, sannolikt från Nora, i augusti 1883, där lövsångaren nämns mer eller mindre i förbigående: ”med henne följde fler små Löfsångare (Sylvia trochilus), hvilka visade sig högligen förgrymmade och ängsliga” (Carl Gustaf Löwenhielm 1884). Från Hällefors lämnade Adr. Giöbel (1888) följande upplysning: ”Den på sjelfva marken häckande löfsångaren kommer gerna af sig sjelf till hvarje något så när tilltalande ängsbacke.”. I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en skinnlagd lövsångarhanne från Ervalla den 27 juni 1907 (Göran Frisk, in litt.) och från Västerås rapporterade August Heintze (1915) ett bo år 1914. Vid Björkborn i Järnboås var lövsångaren allmän (”allm.”), enligt ett brev den 10 april 1922 från lektor J. E. Ljungqvist, Örebro, till lektor O. M. Floderus.

 

I övrigt under perioden 1950-75 rapporterades lövsångare under häckningstid från Ängsö, Kärrbo, Skultuna, Tillberga, Västerås, Västerås-Barkarö, Dingtuna, Rytterne, Hallstahammar, Kolbäck, Munktorp, Odensvi, Kungs Barkarö, Arboga, Möklinta, Västerfärnebo, Fläckebo, Kila, Ramnäs, Sura, Ramsberg, Lindes, Nora, Norberg, Västanfors, Västervåla, Skinnskatteberg, Grythyttan och Hällefors.

 

Flyttning och övervintring

 

Lövsångaren flyttar huvudsakligen i augusti till början av september. Mediandatum för sista observation under perioden 1976-2017 är den 2 oktober. Det allra senaste fyndet gjordes i Fellingsbro den 24 oktober 1993 (Joakim Johansson, opubl.). De första individerna återkommer oftast i mitten eller slutet av april och mediandatum för första observation under perioden 1976-2017 är den 22 april. Det allra tidigaste vårfyndet gjordes vid Hässlö i Västerås den 11 april 2016 (FiV 48[2-3]:59).

 

Period

Mediandatum för

första observation

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

29 april

20 september

1986-1995

27 april

6 oktober

1996-2005

20 april

1 oktober

2006-2015

16 april

2 oktober

2016-2017

16 april

3 oktober

 

Fjorton i Västmanland ringmärkta lövsångare, merparten (13) årsungar, har resulterat i återfynd med geografisk och tidsmässig fördelning enligt tabell nedan. Dessutom har sju fynd gjorts i Västmanland av annorstädes i Sverige märkta fåglar och dessa ingår i tabellen nedan (märkområde). Fynden fördelar sig på månad och område enligt tabell:

 

Område/månad

J

F

M

A

M

J

J

A

S

O

N

D

Sverige (södra)

 

 

 

 

6

 

 

8

1

 

 

 

Danmark

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

Ryssland (Kaliningrad)

 

 

 

 

 

 

 

1

1

 

 

 

Schweiz

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

Frankrike

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

Italien

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kai Curry-Lindahl (1959-63, s. 1889) nämner ett återfynd av en i Västmanland ringmärkt lövsångare av rasen Ph. t. acredula: ”Återfynd av... ...östlig lövsångare har gjorts... ...en från Västmanland i Frankrike (datum okänt)...”. Det kan möjligen röra sig om den fågel som enligt Ringmärkningscentralen (in litt.) märktes som bounge vid Baggå i Skinnskatteberg den 17 juni 1952 och som återfanns vid Puy-de-Dôme, Auvergne, i centrala Frankrike den 30 augusti 1952. Om rasbestämningen är korrekt är det ett anmärkningsvärt fynd, både vad avser häckningsplatsen, klart söder om rasens kända häckningsområde, och flyttningsriktningen, som för den rasen i allmänhet är mer rakt sydlig till övervintringsområden i östra Afrika.

 

Rasförhållanden

 

Arten är i Sverige företrädd av två raser. Nominatrasen Ph. t. trochilus häckar i södra Sverige upp till sydligaste Svealand. Norr därom förekommer rasen Ph. t. acredula (Linné 1758). Sannolikt tillhör de västmanländska häckfåglarna nominatrasen. I vilken utsträckning rasen Ph. t. acredula uppträder i Västmanland är inte närmare känt. Med största sannolikhet är den dock regelbunden som genomflyttare.

 

Publicerad 2018-11-03