Slaguggla Strix uralensis Pallas 1771

 

Utbredning

 

Slagugglan häckar i barr- och blandskog, ofta nära öppna marker som myrar och inägor. Den förekommer spritt i Skogslåglandet och Bergslagen, men med en synbart glesare förekomst i Lindesbergs, Nora och Skinnskattebergs kommuner. Sedan mitten av 1990-talet har slagugglan expanderat söderut, sannolikt gynnad av holkuppsättningar, och år 2003 konstaterades den första häckningen i Västerås kommun.

 

Lokaler med konstaterad häckning av slaguggla i Västmanland 1976-2016.

 

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns fyra slagugglor från Västmanland (Göran Frisk, in litt.), varav en inte har kunnat lokaliseras av mig:

 

1981      1 ♀ Bergmästarbacken i Hjulsjö 12.3.

1982      1 ♂ Fellingsbro 28.10.

1983      1 ex. ”Stigsbo (väg 764)” 29.11.

1985      1 ♀ Hörken i Grängesberg 25.5.

 

Sören Larsson (1984b) rapporterade om en ovanlig häckningsplats.

 

Numerär

 

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat den västmanländska förekomsten till 60 par, en siffra som jag väljer att ansluta mig till. Antalet konstaterade häckningar varierar rätt stort mellan olika år. Som mest rapporterades 23 häckningar år 2003 men blott en (1) enda år 2015.

 

 

Historik

 

Västmanlands första kända fynd av slaguggla gjordes så sent som den 6 juli 1952: ”Den 6 juli 1952 kl. 22.30-22.45 iakttogs i skymningen en slaguggla väster om Skultuna kyrka på nyskördade sädesfält. [---] Möjligen kan ugglan ha varit en kringstrykande ungfågel.” (Jens Wahlstedt 1956).

 

Under 1950-talet rapporterades ropande slagugglor, både hannar och honor, på flera lokaler i Möklinta, första gången den 4 april 1953 (Jens Wahlstedt 1956; Jens Wahlstedt 1959). Jens Wahlstedt (1956) skrev: ”Av ovannämnda observationer att döma torde det icke vara osannolikt att häckfynd av arten kommer att göras i Västmanland inom en snar framtid.” och tillade senare: ”Det är dock min förhoppning att genom bofynd kunna styrka min bergfasta övertygelse, att slagugglan årligen häckar i detta vildmarksparti av Västmanland.” (Jens Wahlstedt 1959). Olof Knöppel (1958) konstaterade kort att ”Slaguggla och berguv förekomma som häckfåglar inom landskapet.”. Det första häckningsfyndet lät dock vänta på sig till år 1969 (VF 33:249). Möjligen förekom slagugglan på 1950-talet dessutom i landskapets västra halva: ”I v. Vstm har arten hörts från åtminstone början av 1950-talet, men häckningar rapporterades först 1972 och 1973.” (VF 33:249).

 

SLUGG KCL 1961.jpg

Utbredningskarta i Kai Curry-Lindahl (1959-63, s. 1336).

 

Under 1960-talet och början av 1970-talet var rapporterna få, men ändå regelbundna från Möklinta.

 

En död slaguggla påträffades i Västerås i slutet av september 1975, ett gott stycke utanför det då kända utbredningsområdet:

 

1975      ”En död slaguggla, i tillsynes god kondition, påträffades i Västerås i slutet av september.” (Lars Lindell 1975g). ”Ett ex. påträffades död i Västerås i slutet av september (Per Olsson).” (Lars Lindell 1976d).

 

Flyttning och övervintring

 

Slagugglan är i huvudsak en stannfågel. Men särskilt ungfåglar kan åtminstone vissa år företa viss utvandring, men veterligen inte särskilt långt. Av 22 ringmärkta slagugglor, varav 21 boungar, i Möklinta och Sala 1990-2011 var det genomsnittliga återfyndsavståndet 51 km. Det mest långväga ringmärkningsåterfyndet utgörs av en bounge som märktes i Möklinta 1999 och återfanns död den 21 april 2007 vid Sundsvall i Medelpad (avstånd: 257 km).

 

Höstfynd (1.8-31.12) görs sällsynt utanför det huvudsakliga utbredningsområdet, möjligen med en tendens till att bli vanligare på senare år. Samtliga fynd i Mälarområdet 1976-2016:

 

1981      1 ex. Liaskogen i Näsby 7.12 (gm Jan-Erik Malmstigen, opubl.).

1982      1 ♂ död Fellingsbro 28.10 (Naturhistoriska riksmuseet).

1992      1 död Johannesbo i Västerås, 17.10 (FiV 24:111).

2007      1 1K omhändertogs Lögarängen i Västerås 11.10. Frisläpptes efter vård vid Fullerö i Västerås-Barkarö 17.10 (FiV 39:83). Fågeln var ringmärkt som bounge i Möklinta 25.5 2007 (Kalle Källebrink, opubl.).

2008      1 ex. Skästa i Lillhärad 2.11 (FiV 40:87).

2008      1 ex. Stavsholmen i Rytterne 20-30.11 (FiV 40:87).

2011      1 död Östermalm i Västerås 13.10 (FiV 43 [2-3]:43).

2011      1 ex. Gåsmyrevreten i Västerås 20.10 (FiV 43 [2-3]:43).

2011      1 ex. Södra Björnö i Västerås 20.11 (FiV 43 [2-3]:43).

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av rasen S. u. liturata Lindroth 1788.

 

Publicerad 2017-09-01