Spillkråka Dryocopus martius (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Spillkråkan häckar i grovstammig skog, särskilt barr- och blandskog men åtminstone i Mälarområdet även i lövskog. Den förekommer i hela landskapet, men eventuellt finns vissa utbredningsluckor i vissa skogfattiga slättbygder respektive i hårt brukade skogsområden i Övre Bergslagen.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-84. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

 

Lokaler med fynd av spillkråka under häckningstid (1.3 – 30.6) 1996-2017.

 

Numerär

 

I Fagersta kommun (Västanfors och Västervåla) ansågs spillkråkan vara en ”tämligen allmän häckfågel” (Leif Lejdelin 1984).

 

Inventeringar av naturskogsklädda öar i Mälaren och Hjälmaren 1979-81 pekade på att spillkråkan behöver ca 100 hektar skogsmark för ett revir (Ingemar Ahlén & Sven G. Nilsson 1982).

 

Följande kända inventeringsdata föreligger i övrigt:

 

Område

År

Täthet

(par/km² skog)

Källa

Askö-Tidö, Dingtuna/Rytterne/
Västerås-Barkarö

1982

0,1

Thomas Skoglund (1983b)

Ängsö socken

1983-84

0,3

Åke Berg & Thomas Skoglund (1985)

 

Figuren nedan antyder en kraftig ökning sedan millennieskiftet. Den är troligen inte överensstämmande med verkligheten utan beror sannolikt på en allt högre benägenhet att rapportera observationer av spillkråka. Det kan dock noteras att antalet rutor med fynd under häckningstid har minskat de tre senaste åren.

 

 

 

Ulf Ottosson m.fl. (2012) beräknade det västmanländska beståndet till 1 200 par, vilket motsvarar en täthet av 0,2 par/km² skogsmark. Detta ligger i linje med de få inventeringsdata som finns för landskapet.

 

Historik

 

Spillkråkan nämns av Johan Fischerström (1785) i sin beskrivning av Mälaren: ”Spill-kråkan (Picus Martius), som skriker i flygten, och bortsnappar de minsta insecter i de minsta springor (1) [”(1) Ungarne äro i medlet af Junii månad fullväxte.”]”.

 

I Örebro län ansåg Carl Rudolf Sundström (1868) att den ”...finnes spridd öfver hela länet, men är ingenstädes synnerligen allmän.”.

 

Följande rapport härrör gissningsvis från 1920-talet och troligen avser uppgiften Ridön i Västerås-Barkarö: ”...på Ridön i Mälaren fann E. Wibeck ungar i boet mellan den 20 och 25 i nämnda månad [april].” (Kai Curry-Lindahl, 1959-63, s. 1472).

 

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns 19 skinnlagda spillkråkor (11 ♂♂, 8 ♀♀) från Västmanland. Samtliga härrör från åren 1936-45, från Romfartuna (1), Badelunda (2), Kila (3), Västerås (8) och ”salatrakten” (5), (Göran Frisk, in litt.).

 

I Västerås stadsarkiv finns följande vittnesbörd om att spillkråkan ibland ansågs som ett skadedjur: ”Konungens befallningshavandes i Västmanlands län resolution på framställning av Kungl. Vattenfallsstyrelsen om tillstånd att få med skjutvapen döda spillkråkor, som åsamka skada å styrelsens kraftledningsstolpar; given Västerås slott i landskansliet den 8 april 1936.”. Det kan för övrigt noteras att Västmanlands Naturvetenskapliga Förening tillstyrkte framställningen.

 

I Västerfärnebo var spillkråkan ”mycket vanlig” (Olof Knöppel 1951) och i Lundby socken var den allmänt häckande (Sven-Olof Andersson 1954).

 

I övrigt nämns spillkråkan mest i förbigående från olika håll i landskapet, vilket kan tyda på en åtminstone rätt allmän förekomst.

 

Vid en veckovis inventering vid Asköviken vintern 1975/76 noterades spillkråka endast vid ett av 13 inventeringstillfällen (Lars Lindell 1976).

 

En rapport om sträckrörelse före 1976 föreligger:

 

1973      4 ex. str. (S) Skanssjön, Hallstahammar 16.9 (Thomas Pettersson, opubl.).

 

Flyttning och övervintring

 

Spillkråkan betraktas i huvudsak som en stannfågel, men flyttningsrörelser har emellanåt noterats på hösten, framförallt i september. I ett fåtal fall har också några fåglar av respektive rapportör bedömts som sträckande i februari-mars. Oftast rör fynden enstaka fåglar, men vid något enstaka tillfälle har fler individer setts:

 

2007      10 str. (S) Kvicksund, Rytterne 1.9 (Joachim Strengbom, m.fl., opubl.).

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen D. m. martius.

 

Övrigt

 

Gustaf Eriksson (1982) rapporterade från Arboga vintrarna 1980/81 och 1981/82 om spillkråka som äter talg.

 

Senast uppdaterad 2018-08-17