Talltita Poecile montanus (Conrad 1827)

 

Utbredning

 

Talltitan häckar i barr- och blandskog i hela Västmanland. Veterligen förekommer den allmänt i hela landskapet. I Västanfors och Västervåla betecknades talltitan som en ”...allmän häckfågel” (Leif Lejdelin 1984). Skillnaden mellan utbredningskartorna nedan antyder en minskning, men som mer sannolikt beror på bristande rapportering av en ändå så pass allmänt förekommande art.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-84.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.4-30.6) 2007-2017.

 

Numerär

 

Vid en inventering av naturskogsklädda öar i Mälaren 1979-81 var den minsta ön med förekomst av talltita 12 hektar (Ingemar Ahlén & Sven G. Nilsson 1982). På de båda öarna Gräggen och Stora Jungfrun, båda cirka 12 hektar, i mälarfjärden Blacken i Rytterne saknades talltitan helt vid en noggrann inventering år 1981 (Thomas Skoglund 1981). En heltäckande inventering av Ängsö socken 1983-84 resulterade i sammanlagt 34 par (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985), motsvarande en täthet av 1,9 par/km² skogsmark. Den minsta ön med revir av talltita var Stensholmen på cirka sju hektar.

 

Sören Larsson (1995c) redovisade enstaka inventeringsresultat från fyra mindre områden (15-19 hektar) i Ramnäs under perioden 1974-1992 med en täthet av talltitor i spannet 5-20 par/km² skogsmark med en tendens till minskning.

 

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 10 000 par, motsvarande i genomsnitt 1,8 par/km² skogsmark.

 

Historik

 

Det kan noteras att talltitan inte alls nämndes av Johan Fischerström (1785) i sin beskrivning av Mälaren. Det hänger samman med att talltita och entita då uppfattades som en och samma art. Talltitan beskrevs som art först år 1827 och den i Sverige förekommande rasen först år 1843.

 

Enligt Carl Rudolf Sundström (1868, s. 11) var talltitan allmän i Örebro län i mitten av 1800-talet: ”Entitan är allmän; men, såvidt författaren kunnat finna, förekommer Nordiska Mesen [talltita] ännu oftare.”. Den ansågs allmän också i Hällefors: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 54). Adr. Giöbel (1888) nämner från Hällefors också ett fall där ett bo rövades av större hackspett Dendrocopos major: ”Om sommaren äro de deremot mindre välkomna, allt sedan en dylik gynnare strax här bredvid förstörde bo och ägg för en liten nordisk mes (Parus borealis), som slagit sig ned i en murken björkstubbe. Från den dagen får stora hackspetten ej bo alltför nära intill gården”. I Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar finns en talltita: ”♂ Tillberga. 1875. S. Lampa.” (nr. C 190). I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns två skinnlagda talltitor från Norberg, den 20 augusti 1958 (Göran Frisk, in litt.).

 

I Lundby socken var talltitan ”häckande, allmän” under perioden 1945-53 (Sven-Olof Andersson 1954) medan den var ”Sparsamt häckande” vid Norsa i Munktorp (Arne Eklöw 1970).

 

Enligt Anonym (1970d) var talltitan ”oerhört allmän förra vintern [1968/69] men uppträder inte alls i samma utsträckning nu [1969/70].”.

 

Under en månads vistelse 9 februari – 10 mars 1970 vid Finnåker i Fellingsbro noterade Göran Cederwall att talltitan var ”fåtalig vid gårdarna; 25 ex.” (Anonym 1970k).

 

Vid 13 inventeringstillfällen vid Asköviken i Västerås-Barkarö vintern 1975/76 noterades talltita sju gånger med 1-2 ex. (Lars Lindell 1976).

 

Vid Fläcksjön i Fläckebo noterades sträckande talltitor vid två tillfällen hösten 1975:

 

1975      5 str. (S) Byberget 13.9 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      13 str. (S) Notudden 19.9 (Kalle Källebrink, opubl.).

 

Flyttning och övervintring

 

Talltitan är i huvudsak stannfågel, men vissa höstar har en del fåglar bedömts som sträckande:

 

1976      21 str. (S) Notudden i Fläckebo 9.10 (Kalle Källebrink, opubl.).

1979      15 str. Notudden 24.9 (Kalle Källebrink, opubl.).

2004      8 str. (SV) Notudden 22.9 (Daniel Green, opubl.).

2004      4 str. (S) Skurusund i Ängsö 12.10 (Ralf Lundmark, opubl.).

2008      1 str. (S) Kvicksund i Rytterne 31.8 (Joachim Strengbom m.fl., opubl.). 

2008      1 str. (S) Kvicksund 9.9 (Tommy Emanuelsson, opubl.).

2010      1 str. (S) Kvicksund 19.9 (Pontus Lindberg m.fl., opubl.).

2010      3 str. (S) Kvicksund 2.10 (Pontus Lindberg & Viktor Eriksson, opubl.).

2011      4 str. (S) Kvicksund 17.9 (Pontus Lindberg & Viktor Eriksson, opubl.).

2011      1 str. (S) Kvicksund 29.10 (Pontus Lindberg, opubl.).

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av rasen P. m. borealis de Selys-Longchamps 1843.

 

Publicerad 2018-09-30