Trädkrypare Certhia familiaris Linné 1758

 

Utbredning

 

Trädkryparen häckar tämligen allmänt i skogsmark i hela Västmanland.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.4-30.6) 2012-2022.

 

Numerär

 

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 45 000 par, motsvarande en genomsnittlig täthet av drygt 8 par/km² skogsmark. Figuren nedan indikerar ett rätt stabilt bestånd över tid, möjligen svagt ökande.

 

 

Historik

 

Johan Fischerström (1785) nämner trädkryparen i sin beskrivning av Mälaren: ”Kryparen (Certhia Familiaris), som både sommar och vinter smyger sig omkring i trän och buskar, at leta fram insecter och frön.”.

 

I Örebro län ansåg Carl Rudolf Sundström (1868, s. 11) att trädkryparen var ”...allmän hela året om”, men i Hällefors, i länets nordvästra hörn, var den dock sällsynt: ”Hellefors (A. Giöbel). Selten.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 58). Adr. Giöbel (1888) beskriver också att trädkrypare besökte utfodring i Hällefors: ”I en å gården på en stubbe utstäld fogelbur, som hindrade hundar att äta upp den utlagda kosten, lyckades vi en vinter få dagliga påhelsningar af följande fogelarter: skata (som dock ej tordes gå in i sjelfva buren, det alla de andra gjorde), nötskrika, grå- och gulsparf, talgoxe, entita, trädkrypare....

 

I början av 1920-talet betecknades trädkryparen som ”Rätt allmän. Häckar i Wås trakten, å Björnön 1923.” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9] respektive ”Allmän Wästerås enl O. M. Floderus Förekommer tämligen allmänt utäfter Mälaren såsom på Ridön Barkarö skn: vid Strömsholm m.fl. ställen enl. ombudsman R. Tenow Wästeråstr: ej sällsynt häckfågel, bo med ungar på Björnön 1923 enl G. Nilsson” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

 

I Lundby socken var den ”...häckande, mindre allmän” under perioden 1945-1953 (Sven-Olof Andersson 1954) medan den var ”Sparsamt häckande” vid Norsa i Munktorp (Arne Eklöw 1970). I Västanfors och Västervåla ansågs den vara en ”...allmän häckfågel” (Leif Lejdelin 1984).

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

 

Vid en inventering av naturskogsklädda öar i Mälaren 1979-1981 var den minsta ön med förekomst av trädkrypare 3,2 hektar (Ingemar Ahlén & Sven G. Nilsson 1982). På de båda öarna Gräggen och Stora Jungfrun, båda cirka 12 hektar, i mälarfjärden Blacken i Rytterne fanns trädkryparen med ett (1) respektive två par år 1981 (Thomas Skoglund 1981), motsvarande 9-17 par/km² skogsmark. Vid en heltäckande inventering av Ängsö socken 1983-1984 var den minsta ön med häckande trädkrypare Norra holmen på cirka ett (1) hektar (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985).

 

Vid Asköviken fanns möjligen en tendens till ökning under perioden 1992-2000 (Thomas Pettersson, opubl.).

 

 

Under en månads vistelse 9 februari – 10 mars 1970 vid Finnåker i Fellingsbro noterade Göran Cederwall ”minst 2 ex dagligen” (Anonym 1970k).

 

Under 13 inventeringstillfällen vid Asköviken i Västerås-Barkarö vintern 1975/76 noterades trädkrypare åtta gånger, men aldrig mer än 2 ex. (Lars Lindell 1976).

 

Flyttning och övervintring

 

Trädkryparen är i huvudsak stannfågel, men vid ett tillfälle har en sträckande trädkrypare rapporterats:

 

2012      1 str. (S) Kvicksund i Rytterne 29.9 (Pontus Lindberg m.fl., opubl.).

 

Ett ringmärkningsåterfynd med anknytning till Västmanland har gjorts: en fågel av okänd ålder som märktes på Eggegrund i Gävlebukten den 22 september 1991, återfanns död vid Bröstorp i Nora 20 februari 1992 (RC/Å 1992:136).

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen C. f. familiaris.

 

Övrigt

 

Gustaf Eriksson (1984) har redogjort för en omfattande studie av trädkrypare i arbogatrakten.

 

Senast uppdaterad 2024-01-22