Skogssnäppa Tringa ochropus Linné 1758

 

Utbredning

 

Skogssnäppan häckar vid tjärnar och myrar i barrskog samt i sumpskog. Tyngdpunkten i förekomsten tycks ligga i Skogslåglandet och Bergslagen, medan den förekommer betydligt glesare i Mälarområdet. I Västanfors och Västervåla ansågs att den ”...häckar tämligen allmännt” (Leif Lejdelin 1984).

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid och i lämplig häckningsbiotop 1974-84. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

 

Eftersom häckningstiden överlappas av flyttningstiderna, både nordsträcket som pågår till åtminstone början maj och sydsträcket som tar sin början vissa år redan i slutet av maj, är det mycket vanskligt att ur fyndmaterialet skilja ut de fynd som kan avse häckande fåglar från rastande fåglar på genomresa. Fynd av dunungar har under perioden 1976-2018 rapporterats mellan 29 maj och 26 juli. Även i fält kan det ibland vara svårt att avgöra om iakttagelsen gäller en flyttande fågel eller om det kan vara fråga om häckning i området. Flyttande fåglar kan både sjunga och varna, varför inte heller det är någon säker ledtråd. I kartan nedan redovisas rutor med fynd under tiden 16 maj till 15 juli och där rapportören har angivit ett häckningskriterium, t.ex. sjungande eller varnande fågel.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (16.5-15.7) 2008-2018 och där rapportören har angivit ett häckningskriterium. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

 

Numerär

 

Endast mycket få inventeringsresultat föreligger och de som finns är huvudsakligen från Mälarområdet under 1980-talet. I den regionen är förekomsten betydligt glesare än i övriga Västmanland och den magra förekomsten bekräftas i flera inventeringar därifrån. Vid en inventering vid Asköviken och Tidö i Rytterne med 700 hektar skogsmark år 1982, kunde inte en enda häckning påvisas (Thomas Skoglund 1983; Thomas Skoglund 1983b). En heltäckande inventering av Ängsö socken 1983-84 resulterade i ett (1) revir på Ängsön 1983 (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985), motsvarande en täthet av 0,06 par/km² skogsmark. Revirkarteringar vid Asköviken i Västerås-Barkarö 1985-91 resulterade i enstaka revir under fyra av de sju åren (Thomas Pettersson, opubl.).

 

Vid en inventering av 18 myrar i västra Västmanland år 1981 hittades enstaka häckande par vid Komoramossen i Ljusnarsberg respektive Stormossen-Spelmossen i Ramsberg (Leif Sandgren 1982). Även år 1975 påvisades ett revir vid Stormossen (Sören Svensson 1978). Därutöver föreligger enstaka häckningsuppgifter i litteraturen, såsom vid Nötmyran i Västerfärnebo (3 par 1985; Åke Berg & Bo Eriksson 1992), Hultasjön och Lilla Borssjön i Lindes (Hans Ljungkvist 1986), Morskogasjön i Ramsberg (1 par; Mats Andersson 1990c) samt Hötjärnen i Grängesberg/Ljusnarsberg (”häckar (1-3 par) på sumpig mark runt Hötjärn”; Bertil Rahm 1989).

 

Under perioden 1976-2018 har skogssnäppan påträffats under häckningstid (1.5-30.6) i sammanlagt 216 så kallade atlasrutor (5x5 km), dvs. knappt hälften av rutorna, och där rapportören har angivit ett häckningskriterium. Ett visst mörkertal finns säkert och flera par kan nog förekomma i en och samma atlasruta, men Ulf Ottossons m.fl. (2012) beräkning till 1 300 par, dvs. en täthet av i genomsnitt 0,2 par/km² skogsmark, känns för hög. Jag föreslår därför preliminärt 500 par som en aktuell siffra för Västmanland.

 

Historik

 

Johan Fischerström (1785) nämner skogssnäppan i sin beskrivning av Mälaren: ”Humvipan (Tr. Ocrophus) som icke är så almän”.

 

I Örebro län ansåg Carl Rudolf Sundström (1868) att skogssnäppan ”häckar sparsamt inom länet.”.

 

Uppgifter från 1900-talets första decennier är få och oklara, men ger ändå en bild av att den tycks ha varit sparsamt förekommande och troligen häckande i västeråstrakten: ”Wästeråstr. Ses ibland, troligen häckande enl. G. Nilsson” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv). Från Köping rapporterades att ”i aug. ses myrspov, spov (stor), vipa, enkelbäckasin, drillsnäppa, skogssnäppa allmänna.” (ur brev från konservator Edvard Råberg, Köping, den 11 juni 1923, till lektor O. M. Floderus) och från Ängsö lämnades följande uppgift: ”Ävenså finnas skogssnäppan...” (ur brev den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare på Ängsö, till lektor O. M. Floderus).

 

En skogssnäppa sköts i Rytterne något av åren 1897-1902: ”Skogssnäppa.” (Ur: Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.).

 

Enstaka uppgifter tyder ändå på att skogssnäppan var en regelbunden genomflyttare i Mälarområdet på 1930- och 1940-talen: ”Den 10 aug. [Hässlösundet i Irsta/Västerås 1938] var en bra dag. Redan vid tretiden började iakttagelserna. ’[---] Ett par skogssnäppor ströko förbi i svindlande flykt...’” (Bertil Walldén 1955, s. 234); ”Jag slår i min dagbok och finner att den 2 aug. 1940 var en bra dag här ute [Asköviken i Västerås-Barkarö]. Redan kl. 4 på morgonen satt jag väl gömd vid en av gölarna i vassen. …ett par skogssnäppor lockade från en intilliggande göl...” (Hans Avelin 1958, s. 188).

 

På 1940-talet ansågs det att ”Skogssnäppan är mera sällsynt” i Västmanlands län jaktåret 1946/47 (Anonym 1947) medan SOF (1948, s. 69) uppgav att den inte var uppgiven som häckande i Västmanland. Harald Wedérus (1951) kunde dock rapportera både en säkerställd häckning i Ramnäs/Sura år 1949 och att skogssnäppan förekom ”vid de flesta småsjöar” i surahammarstrakten: ”I ’Förteckning över Sveriges Fåglar’ angives för skogssnäppan... ...att den ej är uppgiven som häckfågel i Västmanland. Emellertid har jag funnit arten vid de flesta småsjöar i skogstrakterna häromkring. Ett par varnade ivrigt vid stranden av Vålsjön den 26 maj, och efter en stunds sökande kunde fyra små ungar uppletas bland starrtuvorna.”. Detta ansågs för övrigt vara sensationellt: ”Föreningens rapportör från Surahammar, Harald Wedérus, lämnade några delvis rätt sensationella upplysningar angående iakttagelser under året. Sålunda har han påträffat bo av skogssnäppa, vilket torde vara första gången i Västmanland.” (V.N.F. 1950-03-06, § 1).

 

Från 1950-talet föreligger följande uppgifter om häckning eller förmodad häckning:

 

1945      ”Under åren fram till 1945 gjordes åtskilliga besök vid Hässlö [Västerås]. [---] Redan efter den första veckan i juni brukade man stöta upp de första mot söder flyttande fåglarna. Det var oftast en eller ett par skogssnäppor och i detta fall honor, som just lämnat sina häckplatser, kanske belägna vid en skogstjärn någonstans i skogslandet två à tre mil norr om Västerås.” (Bengt H. Girell 1958, s. 108).

1955      ”Skogssnäppan, som Wederus påträffat häckande vid Sura, har kanske också här [Gryta i Västerås]... ...sitt bo i något träd.” (Bertil Walldén 1955, s. 245).

1957      ”Vid besök följande år vid motsvarande tid, senast 1957, har tjärnen legat alldeles öde. Någon ersättning har dock bjudits i form av varnande skogssnäppor vid två av de andra tjärnarna [”Norbergstrakten”].” ( Bengt H. Girell 1958, s. 122).

1958      1 sj. 8.6 och 1 varn. 22.6 Kvarntorpet i Västerås-Barkarö (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

 

I övrigt från tiden före 1976 föreligger följande häckningsuppgifter:

 

1961      1 ad. + 1 pull. Timansberg i Nora 7.6 (Gunnar Rosqvist, opubl.).

1969      1 pull. Frövisjön i Skultuna 28.5 (Bertil Oldén, opubl.).

1972      ”Häckar i sjöns närhet [Västersjön i Sura, 1969-72].” (Thomas Forsberg & Hans Karlström 1972).

1974      ”5 par. Skogssnäppereviren var koncentrerade till strandkanten vid skogsdungarna. Under ruvningstid fanns tre par vid sjön, men efter kläckningen anlände ytterligare två par med ungar [Frövisjön i Skultuna].” (Claes Karlsson & Sören Larsson 1976).

1974      ”Häckar i närheten, men furagerar i stor utsträckning i anslutning till sjön [Spaden i Hed].” (Lars Lindell 1974c).

 

Övriga uppgifter från tiden före 1976 bekräftar att skogssnäppan var en regelbunden genomflyttare. Större (minst 10 ex.) ansamlingar före 1976:

 

1953      12 r. Djuphamnen i Västerås 21.7 (Bo Kumlin, opubl.).

1958      10 ex. Munkängen i Västerås 30.7 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1962      10 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 8.4 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1964      10 ex. Asköviken 4.6 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1966      20-25 ex. Asköviken 24.4 (Gunnar Forsman & Per Magnusson, opubl.).

1967      10 ex. Asköviken 25.4 (Max Melin, opubl.).

1971      10 ex. Frövisjön i Skultuna 1.5 (Stefan Karlsson, opubl.).

1973      10 r. Ribbholmen i Säby 13.7 (Thomas Pettersson, opubl.).

1973      10 r. Nötmyran i Västerfärnebo 24.7 (Erik Andersson, opubl.).

1973      10 r. Ribbholmen 12.8 (Thomas Pettersson, opubl.).

 

Vid Gnien i Ramnäs summerades 7 skogssnäppor under vårsträcket 1975 men endast en fågel under hösten samma år (Sören Larsson 1975b).

 

Flyttning och övervintring

 

Skogssnäppans höstflyttning är utdragen i tid men infaller huvudsakligen mellan mitten av juni och mitten av augusti. Redan i början av juni kan dock de första fåglarna ses sträcka söderut och mindre ofta dröjer sig enstaka fåglar kvar in i september. Mediandatum för sista observation under perioden 1976-2018 är den 23 augusti. De allra senaste fynden har gjorts den 30 september, både 2007 och 2016. Skogssnäppan anländer tidigt på våren, numera i regel i slutet av mars. Mediandatum för första fynd under perioden 1976-2018 är den 1 april. Det allra tidigaste fyndet gjordes vid Hörken i Ljusnarsberg den 8 mars 1999 (Sten-Erik Bohlin, opubl.).

 

Period

Mediandatum för

första observation

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

9 april

19 augusti

1986-1995

3 april

7 augusti

1996-2005

28 mars

19 augusti

2006-2015

28 mars

11 september

2016-2018

26 mars

12 september

 

Under flyttningarna, framförallt i april, kan ibland ansamlingar ses rasta, men ganska sällan över 10 fåglar.

 

Veckovis fördelning av fynd av minst 10 ex. 1976-2018.

 

De allra största (minst 40 ex.) ansamlingarna av rastande skogssnäppor 1976-2018:

 

2003      42 r. Turkiesjön i Ramnäs 18.4 (FiV 35:114).

2006      106 r. Gnien i Ramnäs 24.4 (FiV 38:124).

2006      46 r. Västerby i Västerfärnebo 25.4 (FiV 38:124).

2009      Hullberget i Fläckebo 18-19.4, som mest 49 r. 18.4 (FiV 41:88).

2018      56 r. Fiskartorp i Sura 20.4 (Mikael Mälberg, opubl.).

 

Aktivt sträckande skogssnäppor ses ganska ofta, både på våren och under sommar  och höst. I regel ses enstaka eller att par fåglar men undantagsvis kan högre dagssummor uppnås. De högsta (minst 10 ex.) dagssummorna 1976-2018:

 

2011      12 str. (NO) Gnien i Ramnäs 3.4 (FiV 43[2-3]:37).

2012      10 str. Labodasjön i Karbenning 15.4 (FiV 44[2-3]:38).

2013      10 str. (NO) Gnien 17.4 (FiV 45[2-3]:39).

 

Veckovis fördelning av skogssnäppor som har bedömts som sträckande 1976-2018.

 

Den nederbördsfattiga sommaren 1976 studerades vadarrastningen vid Österhammarssjön i Fellingsbro. Där räknades vadare vid 47 tillfällen under tidsperioden 17 juli – 12 september och under den tiden noterades 1-3 skogssnäppor vid elva tillfällen 27 juli – 26 augusti (Jan-Erik Malmstigen 1977). Motsvarande studier samma år vid Findlaviken i Arboga gav, vid 17 observationstillfällen 24 juli – 7 oktober, nio noteringar av upp till 8 skogssnäppor 24 juli – 15 augusti (Ulf Eriksson 1977). Under nästan dagliga räkningar av rastande vadare vid Hötjärnen i Grängesberg/Ljusnarsberg 10 juli – 10 oktober 1988, sågs 1-3 skogssnäppor vid tio tillfällen under perioden 19 juli – 6 augusti (Bertil Rahm 1989).

 

Ett ringmärkningsåterfynd med anknytning till Västmanland är känt. En årsunge som märktes vid Skanör i Skåne den 16 juli 1975, återfanns nyligen död vid Geijerslund i Ervalla i maj 1981 (RC/Å 1981: 3:36).

 

Publicerad 2019-04-06