Björktrast Turdus pilaris Linné 1758

Utbredning

Björktrasten häckar i skogsmark, men även i parker och trädgårdar i tätorter. Den är allmän till tämligen allmän i hela landskapet.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.5-31.7) 2012-2022.

Numerär

Täthetsuppgifter saknas från Västmanland. För att kunna uppskatta storleken av landskapets häckande population, används därför data från Uppland (Martin Tjernberg 1996, s. 457). Där uppskattades finnas i början av 1990-talet cirka 30 000 par, vilket motsvarar 2,4 par/km² landarea. Applicerat på Västmanlands landarea ger detta cirka 20 000 par. Med hänsyn till att Uppland i högre utsträckning än Västmanland hyser löv- eller blandskogar, där tätheten synes vara högre, bör en nedjustering göras, förslagsvis med 5 000 par, till 15 000 par. Ulf Ottosson m.fl. (2012) beräknade antalet till 14 000 par. Beståndet synes vara stabilt över tid.

Historik

Björktrasten var bekant redan för Johan Fischerström (1785): ”Snöskaten (T. pilaris) som de gamle Romare räknade för en stor läckerhet, bygger här almänt i gamla trän, och har redan kläckt i början af Junii”. Enligt Carl Rudolf Sundström (1868, s. 9) var björktrasten ”högst allmän hela året om” i Örebro län. I Arboga skolors fågelsamling finns två björktrastar från Arboga 1866 resp. 1868, båda med angivelsen ”Hr G. Öhrström” (Ulf Eriksson 1985). I landskapets nordvästra hörn, i Hällefors, uppgavs arten häcka i lövskogar, men var mycket sällsynt på vintern: ”Hellefors (A. Giöbel). Brütet in Laubwäldern. Sehr selten im Winter” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 26).

År 1914 rapporterade August Heintze (1915) ”Två bon från trakten af Västerås”, i samband med en studie av bland annat fåglars fröspridning. I övrigt är uppgifterna från slutet av 1800-talet och 1900-talets första hälft ytterst få. Adr. Giöbel (1888) skriver från Hällefors, bl. a. att ”Starhålkarne passade äfven för svalorna, och med stararnes växande mängd infunno sig björktrastar, ortolaner och andra sälskapliga foglar”. En ”Snöskata” sköts också vid Stora Ekeby i Rytterne vid den tiden (Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern [1897-1902] skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.).

Björktrasten var 1945-1953 allmänt häckande i Lundby socken (Sven-Olof Andersson 1954) och enligt Erland Green (1954) var den en mycket allmän häckfågel på Kronön i Storsjön, Skinnskatteberg. Kolonihäckning nämns i förbigående av Harald Wedérus (1958) från Surahammar i Sura: ”lugnet störes endast då och då av ett irriterat tjattrande från björktrastkolonien i utkanten”. Greta Carlstedt-Pihl (1960) skriver från Torrvarpen i Grythyttan, att ”bland bärbuskarna härjar björktrast…”. Hösten 1964 uppträdde björktrasten rikligt, i vart fall i västeråstrakten: ”Sekreteraren [Hans Schiölde] omnämnde de individrika flockar av björktrast, som på senhösten uppträtt i trakten och rensat rönnarna från sina bär” (V.N.F. 1964-12-15, § 4). Bertil Walldén (1955, s. 188-190) beskriver björktrasten som ”den obestridligt främste mistelspridaren och bärkonsumenten över huvud taget”. I sin avhandling om misteln Viscum album, skriver Bertil Walldén (1961) bl. a. följande om björktrasten: ”Redan i slutet av november, då bären i regel fått sin definitiva vita färg, sätter fåglarna igång. Flockar av björktrastar (Turdus pilaris) drar då under ljudligt skorrande fram genom mistelskogen, åtskilliga tycks stanna kvar under vintern, andra, som varit söderut, tillkommer framåt våren. [---] Jämte sidensvansen är björktrasten den enda mera betydande konsumenten av mistelbär i Mälarområdet”.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

Beståndsutvecklingen vid Asköviken 1992-2000 uppvisade rätt stora variationer mellan olika år, men ingen långsiktig trend.

Från vintern 1969/70 nämndes bl. a. följande: ”Björktrastar har i enstaka ex liksom en del koltrastar övervintrat i de norra om­rådena. Förra vintern lyste björktrasten med sin frånvaro” (Anonym 1970d). Vid simultana sträckstudier på tjugo platser i östra Västmanland den 18 april 1971, noterades endast svagt sträck, som mest 204 ex. vid Åvestbo i Västanfors (Sören Larsson 1971). Vid Gnien i Ramnäs räknades sträckande björktrastar 1975, totalt 39 ex. på vårsträcket och 1673 ex. på hösten (Sören Larsson 1975b). Vid linjetaxeringar vid Asköviken i Västerås-Barkarö vintern 1975/76 (13 gånger; 23 november – 21 februari) registrerades björktrastar endast fåtaligt, som mest 5 ex. vid ett och samma tillfälle (Lars Lindell 1976).

Större (minst 10 000 ex.) ansamlingar av björktrastar före år 2000:

1988      15 000 str. (SV) Ängsö 21.10 (Martin Green, opubl.).

1997      25 000 – 30 000 ex. Gnien i Ramnäs 21.10 (FiV 29: 156).

En bounge som ringmärktes vid Ställdalen i Ljusnarsberg 1962, sköts i norra Frankrike den 30 januari 1968 (RC/Å 1968: 104) och en bounge som märktes vid Malma i Västerås-Badelunda 1962, återfanns död i norra Frankrike i februari 1963 (VF, Suppl. 6: 165). En björktrast som ringmärktes på Helgoland i Tyska bukten den 3 oktober 1932, återfanns död i Hed den 23 april 1935 (Einar Lönnberg 1935b).

Flyttning och övervintring

Björktrasten flyttar i oktober-november, och återvänder i mars-april. Åtminstone vissa höstar sker kraftiga inflöden av björktrastar, sannolikt från öster. Samtidigt övervintrar en hel del västmanländska fåglar regelbundet. Antalsvariationerna mellan olika år är dock stora. Emellanåt bildas mycket stora ansamlingar av björktrastar och de allra största (minst 10 000 ex.), inklusive dagssummor av sträckande, under perioden 2000-2022 är följande:

2004      46 300 str. (V) Storängen i Ängsö 12.10 (FiV 36:148).

2004      15 700 str. (V) Storängen i Ängsö 13.10 (FiV 36:148).

Återfynd av i Västmanland ringmärkta björktrastar, mest boungar, föreligger i 27 fall och med geografisk och tidsmässig fördelning enligt tabellen nedan.

Senast uppdaterad 2023-08-04