Kricka Anas crecca Linné 1758

Utbredning

Krickan häckar i hela landskapet, tämligen allmänt i Bergslagen och Skogslåglandet, mindre allmänt i Mälarområdet. Den förekommer vid de flesta typer av vatten, men företrädesvis kanske vid mindre sjöar.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (16.5-30.6), exklusive fynd av större (minst 10 ex) flockar, 2012-2022. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Krickan är en svårinventerad art och det är vanskligt att bilda sig en uppfattning om hur många par som häckar i Västmanland. Några inventeringsresultat från perioden 2000-2023 är inte kända, men på basis av äldre inventeringar, se under Historik nedan, kan Västmanlands bestånd uppskattas till 900 par. Ulf Ottosson m.fl. (2012) uppskattade landskapets bestånd till 2 000 par, vilket jag bedömer är för högt.

Beståndsutvecklingen i landskapet är osäker, men antalet årligen rapporterade säkerställda häckningar tenderar att minska.

Antal rapporterade säkerställda häckningar per år 2000-2022.

Historik

De tidigaste spåren av kricka i Västmanland utgörs av subfossila lämningar (ca 6000-5500 f. Kr.) från utgrävning av stenåldersboplats vid Dalkarlstorp i Kila (S. Welinder 1977).

Från historisk tid är Johan Fischerström (1785) först ut: ”Årtan (A. Crecca) som anses för det minsta slag af Änder, och hvars kött smakar väl, ehuru den ofta har tilhåll på sumpiga ängar och i gyttie-pölar.”. Men även om uppgifterna i den äldre litteraturen är sparsamma, tycks det som om krickan tillhört de allmännaste andarterna sedan lång tid. Enligt Carl Rudolf Sundström (1868, s. 25) var krickan således allmän i Örebro län och ”träffas deremot rätt allmänt häckande både vid större och mindre vatten.” Från Saladamm i Sala omkring år 1900 nämner K. V. Ossian Dahlgren (1950, s. 30): ”Gräsänderna och de små näpna krickorna blevo bofasta i den grönskande sommarsjön”. En kricka ingick också bland de fåglar som sköts vid Stora Ekeby i Rytterne åren 1897-1902: ”Krick and.” (Ur: Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.). A. Kempe (1911, s. 11) skriver: ”Vid stränderna af Mälaren och inlandets vatten är uttern ej sällsynt, och i dess vassbänkar och säfbestånd uppehålla sig änder i mängd, mest gräsänder, men äfven krickor, årtor o. a.”.

I köpingstrakten tillhörde krickan de änder som ansågs ”rätt så allmänna” (ur odaterat brev från konservator Edvard Råberg, Köping, till lektor O. M. Floderus) och arten häckade även i Ängsö, enligt brev av den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare på Ängsö, till lektor O. M. Floderus. Av anteckningar, undertecknade Karl Alexandersson och daterade den 19 november 1924, framgår att krickan var ”allmän i Fläcksjön och förekommer även årligen i Norra Lisjön Sura socken häckande.”. Henrik Hasselgren (1923) nämner krickan som möjligen häckande vid ”de små insjöar, som genom lertagning till tegelfabriken bildats vid vägen ut till Sala landsförsamlings kyrka”, enligt en iakttagelse pingsten 1923. Från 1900-talets första decennier kan också ett fynd av en albino fågel nämnas: ”Slutligen förevisades en albinosvarietet av kricka, skjuten 1920 15/9 vid Hamre i Badelunda av lantbrukaren E. Hamre.” (V.N.F. 1925-12-04, § 4).

Hans Avelin (opubl.) uppger fynd av kricka, inklusive under häckningstid, från Ångsjön i Irsta/Kärrbo 1937, Hässlö i Västerås årligen 1936-1941 samt från Asköviken i Västerås-Barkarö 1936, 1938 och 1939.

I en redogörelse för jaktåret 1946/47 i Västmanlands län sägs att i kategorin ”övriga andfåglar” var krickan ”allt fortfarande den allmännaste av denna kategori” (Anonym 1947). Från 1940-talet rapporterades krickan ”finnas” vid Spaden i Hed (Nils Lorichs 1942) och vid Asköviken förekom den ”i förhållandevis stort antal i synnerhet vår och höst” (Bengt H. Girell 1942). Under efterföljande decennier nämns krickan som häckande eller eljest uppträdande på en lång rad lokaler i alla naturgeografiska regioner. En uppgift i Kai Curry-Lindahl (1951) gör gällande att krickan minskat i Västmanland. Även Erik Sjöstedt (1958) påstår att krickan försvunnit från Väringen i Ervalla/Näsby: ”...som förr flög i stora svärmar, har krickan försvunnit...”.

Inventeringsresultat föreligger i två fall, dels 8 par vid Frövisjön (cirka 38 hektar sjöyta) i Skultuna 1974 (Claes Karlsson & Sören Larsson 1976), dels 7 par vid Södra Hörken (960 hektar sjöyta; 60,5 km strandlängd) i Grängesberg/Ljusnarsberg (Leif Nilsson 1978).

I Västanfors och Västervåla häckade krickan ”fåtaligt i småtjärnar och myrgölar” (Leif Lejdelin 1984).

En inventering av sjöarna i Lindesbergs kommun 1987-1989 gav vid handen 44 par i 29 sjöar, motsvarande en täthet av 4,49 par/10 km² sjöyta (Jan-Erik Malmstigen & Mats Andersson 1990). Om detta värde slås ut på landskapets hela vattenareal erhålls cirka 300 par, en förmodligen alltför låg siffra. Av 19 inventerade myrar i västmanlandsdelen av Örebro län år 1981, fanns kricka på 6 av dem. Den genomsnittliga tätheten av kricka på alla inventerade myrar var 0,68 par/km², men ser man till enbart de myrar som hyste kricka var den genomsnittliga tätheten 1,70 par/km² (Leif Sandgren 1982). Från enstaka sjöar och delar av större sjöar föreligger dock en rad olika täthetsuppgifter (baserat på sjöareal):

·      Ängsö 1983; 0,05 par/km² (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985).

·      Asköviken och Tidö i Rytterne 1982; 0,17 par/km² (Thomas Skoglund 1983).

·      Storsjön i Möklinta 1983; 1,56 par/km² (Stefan Björklund 1983).

·      Morskogasjön i Ramsberg 1989; 9,35 par/km² (Mats Andersson 1990c; Mats Andersson 1990e).

·      Södra Hörken i Grängesberg/Ljusnarsberg; 0,73-1,04 par/km² (Berndt Larsson 1980).

Vid cirka 250 hektar ängsmark vid Nötmyran i Västerfärnebo, fanns krickan med 2-3 par 1975, men med så många som 5-10 par 1985, sannolikt mest beroende på den omfattande vårfloden det senare året (Åke Berg & Bo Eriksson 1992). Vid ett antagande av i genomsnitt 2 par/km² sjöyta utanför Mälaren ger detta knappt 900 par. Beståndet i Mälaren antas vara marginellt.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Under de tolv jaktsäsongerna 1982/83-1993/94 sköts i genomsnitt 46 krickor per säsong i Västmanlands län, som mest 162 individer jaktåret 1982/83 (Lars Björk, in litt.).

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns dels en hona från ”köpingstrakten” 1955, dels en skinnlagd, adult hanne från Guldsmedshyttan i Linde den 6 maj 1958 (Göran Frisk, in litt.).

Uppgifter om större ansamlingar, dvs. i tresiffriga tal, dyker upp först på 1950-talet. Det rör sig då om idel höstnoteringar från Asköviken, som mest 125 ex. den 19 september 1954 (Bo Kumlin, in litt.), samt 100 ex. vid Ångsjön i Irsta/Kärrbo den 11 augusti 1954 (Bo Kumlin, muntl.). En relativt tidig uppgift föreligger också från Barkaröviken i Kungs Barkarö/Köping år 1969, tid på året obekant: ”I den näraliggande Barkaröviken förekom under sträcket vissa arter i stora mängder, exempelvis kricka 300 á 400 ex...” (Arne Eklöw 1970c). De största ansamlingarna under 1970-talets första hälft sågs dock på vårsträcket och de allra största noteringarna var följande två:

1972      1 000 ex. Fläcksjön i Fläckebo 2.5 (Bo Eriksson 1977).

1975      1 000 ex. Gorgen i Västerfärnebo 22.4, 26.4, 28.4 och 30.4 (Bo Eriksson 1977).

Större (minst 1 000 ex.) ansamlingar på våren under perioden 1976-1999:

1978      2 055 ex. Fläcksjön i Fläckebo 28.4 (Bo Eriksson 1982).

1981      1 102 ex. Nötmyran i Västerfärnebo 22.4 (FiV 13:73, Bo Eriksson opubl.).

1981      1 076 ex. Gorgen i Västerfärnebo 24.4 (FiV 13:73).

1981      Fläcksjön 25.4-4.5, som mest 1 710 ex. 27.4 (FiV 13:73; Erik Andersson opubl.).

1988      1 000 ex. Gnien i Ramnäs 18.4 (Sören Larsson, opubl.).

1995      1 100 ex. Svartån vid Sörsalbo i Västerfärnebo 22.4 (FiV 27:114).

1995      1 103 ex. Gnien 2.5 (FiV 27:114).

1996      1 000 ex. Sjölundamaden i Arboga 3.5 (FiV 28:128).

Noggranna räkningar vid Asköviken vårarna (april-maj) 1981-2000 gav dock inte vid handen någon trend under den perioden. År 1994 förmärktes dock som ett toppår, något som också var fallet i landskapet som helhet.

Två vinterfynd (december-februari) före 1976 är kända:

1969      1 honfärgad Semla i Västanfors 2.1 (Per Ålind, in litt.).

1972      1 ♂ Hörnsjöfors i Västerfärnebo 6.2 (Lars Lindell 1973e).

En kricka som ringmärktes vid Pembroke i södra Wales, Storbritannien, den 11 december 1935, sköts av ”hr Gustav Schröder” vid Björken i Ljusnarsberg den 14 september 1936 (Einar Lönnberg 1937).

Flyttning och övervintring

Krickan flyttar huvudsakligen i augusti-september och återvänder tidigt, de första fåglarna oftast redan i mars. Vårsträcket kulminerar vanligen i slutet av april.

Veckovis fördelning av antalet rapporterade krickor 2000-2023.

Ansamlingar under våren på 1 000 krickor eller mer har under perioden 2000-2023 rapporterats från fem (5) lokaler enligt följande:

2001      1 000 ex. Gnien 25.4 (FiV 33:63).

2002      1 085 ex. Gnien 23.4 (FiV 34:96).

2003      1 050 r. Lisjö ängar i Sura 18.4 (FiV 35:94).

2009      Nötmyran i Västerfärnebo 14-18.4, som mest 1 250 ex. 18.4 (FiV 41:66).

2013      1 000 ex. Gorgen i Västerfärnebo 22.4 (FiV 45[2-3]:22).

2021      1 000 ex. Asköviken vid Lövsta i Dingtuna 27.3 (FiV 54[2]:33).

Fläcksjön i Fläckebo och Gorgen i Västerfärnebo är de enda lokaler genom tiderna i Västmanland där minst 1 500 ex. noterats, ett antal som utgör kriterium för internationellt betydelsefulla rastlokaler i Västeuropa (Thomas Pettersson 1990).

Lokaler med större (minst 500 ex) ansamlingar vårarna 2000-2023.

Sommartid kan relativt stora ansamlingar uppträda på vissa lokaler. Dessa utgörs i regel av ruggande hannar och uppgifter rörande minst 100 krickor i juni eller juli är kända från blott sju (7) lokaler under perioden 2000-2023:

• Asköviken i Västerås-Barkarö, som mest 250 ex. 19.7 2012 (Västmanlands rapportkommitté).

• Frövisjön i Skultuna, som mest 500 ex. 31.7 2017 (FiV 49[2-3]:28).

• Frösvibäcken i Romfartuna, som mest 150 ex. 21 juni 2022 (Västmanlands rapportkommitté).

• Gnien i Ramnäs, som mest 175 ex. 26.7 2015 (Lennart Eriksson, opubl.).

• Fläcksjön i Fläckebo, som mest 200 ex. 17.6 och 1.7 2001 (Daniel Green, opubl.).

• Gorgen i Västerfärnebo, som mest 450 ex. 13.6 2010 (Berndt Söderlund, opubl.).

• Österhammarssjön i Fellingsbro, som mest 172 ex. 11.7 2001 (Sven Larsson, opubl.).

Lokaler med större (minst 100 ex) ansamlingar sommartid (1.6-31.7) 2000-2023.

Höststräcket är mer utdraget från mitten av augusti till slutet av september. Det är dessutom mindre talrikt än vårsträcket. De största (minst 750 ex.) höstkoncentrationerna av rastande krickor 2000-2023:

2000      Fläcksjön vid Näs 16.8-1.10, som mest 900 ex. 11.9 (FiV 32:61).

2000      Finnåkerssjön i Fellingsbro 19-24.8, som mest 1 700 – 1 800 ex. 23-24.8 (FiV 32:61).

2005      1 000 r. Nötmyran i Västerfärnebo 23.8 (FiV 37:97).

2009      Gorgen i Västerfärnebo 23.8-13.10, som mest 3 800 ex. 28.8 (FiV 35:94).

2011      Asköviken i Västerås-Barkarö 23.8-19.10, som mest 1 100 ex. 26.8 och 16.9 (FiV 43[2-3]:22).

2020      800 r. Lagårdssjön i Kolbäck 5.10 (FiV 52[2-3]:36).

2020      900 r. Gnien i Ramnäs 5.10 (FiV 52[2-3]:36).

2021      800 r. Gnien 28.8 (FiV 54[2]:32).

2023      1 100 r. Gnien 28.8 (Västmanlands rapportkommitté).

2023      Nötmyran i Västerfärnebo 11.9-2.10, som mest 2 000 r. 16.9 och 2.10 (Västmanlands rapportkommitté).

2023      Bocksjön i Tillberga/Tortuna 16.9-5.10, som mest 3 200 r. 25.9 (Västmanlands rapportkommitté).

2023      1 200 r. Österhammarssjön i Fellingsbro 25.9 (Västmanlands rapportkommitté).

2023      Gussjöbäck i Fläckebo 5-27.10, som mest 6 000 r. 26.10 (Västmanlands rapportkommitté).

2023      1 000 r. Svartån vid Hogglumbacken i Västerfärnebo 6.10 (Västmanlands rapportkommitté).

Lokaler med större (minst 500 ex) ansamlingar på hösten (fr o m 1.8) 2000-2023.

Av figuren ovan synes ingen långsiktig förändring av sträckets numerär, varken vår eller höst.

Fynd under månaderna december till februari är ovanligt och oftast rör det sig om sena höstfynd i december, ibland in i januari månad, eller mycket tidiga vårfynd i februari. Den osedvanligt milda hösten 2000 medförde att flera fynd gjordes på sammanlagt sex lokaler under tiden 1-22 december. Som mest sågs cirka 50 ex. vid Asköviken den 3 december (Markus Rehnberg, opubl.) respektive 53 ex. vid Gnien i Ramnäs den 16 december (Ralf Lundmark, opubl.).

Senast uppdaterad 2024-02-01