Kricka Anas crecca Linné 1758

 

Utbredning

 

Krickan häckar i hela landskapet, allmänt i Bergslagen och Skogslåglandet, mindre allmänt i Mälarområdet. Den förekommer vid de flesta typer av vatten, men företrädesvis kanske vid mindre sjöar. I Fagersta kommun häckar den ”fåtaligt i småtjärnar och myrgölar” (Leif Lejdelin 1984).

 

 

Numerär

 

Krickan är en svårinventerad art och det är vanskligt att bilda sig en uppfattning om hur många par som häckar i Västmanland. En inventering av sjöarna i Lindesbergs kommun 1987-89 gav vid handen 44 par i 29 sjöar, motsvarande en täthet av 4,49 par/10 km² sjöyta (Jan-Erik Malmstigen & Mats Andersson 1990). Om detta värde slås ut på landskapets hela vattenareal erhålls ca 300 par, en förmodligen alltför låg siffra. Av 19 inventerade myrar i västmanlandsdelen av Örebro län år 1981, fanns kricka på 6 av dem. Den genomsnittliga tätheten av kricka på alla inventerade myrar var 0,68 par/km², men ser man till enbart de myrar som hyste kricka var den genomsnittliga tätheten 1,70 par/km² (Leif Sandgren 1982). Från enstaka sjöar och delar av större sjöar föreligger dock en rad olika täthetsuppgifter (baserat på sjöareal):

 

·      Ängsö 1983; 0,05 par/km² (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985).

·      Asköviken och Tidö i Rytterne 1982; 0,17 par/km² (Thomas Skoglund 1983).

·      Storsjön i Möklinta 1983; 1,56 par/km² (Stefan Björklund 1983).

·      Morskogasjön i Ramsberg 1989; 9,35 par/km² (Mats Andersson 1990; Mats Andersson 1990e).

·      Södra Hörken i Grängesberg; 0,73-1,04 par/km² (Berndt Larsson 1980).

 

Vid ca 250 ha ängsmark vid Nötmyran i Västerfärnebo, fanns krickan med 2-3 par 1975, men med så många som 5-10 par 1985, sannolikt mest beroende på den omfattande vårfloden det senare året (Åke Berg & Bo Eriksson 1992). Vid ett antagande av i genomsnitt 2 par/km² sjöyta utanför Mälaren ger detta knappt 900 par. Beståndet i Mälaren antas vara marginellt. Ulf Ottosson m.fl. (2012) uppskattar landskapets bestånd till 2 000 par, vilket jag bedömer är för högt.

 

Under de tolv jaktsäsongerna 1982/83-1993/94 sköts i genomsnitt 46 krickor per säsong i Västmanlands län, som mest 162 individer jaktåret 1982/83 (Lars Björk, in litt.).

 

Historik

 

De tidigaste spåren av kricka i Västmanland utgörs av subfossila lämningar (ca 6000-5500 f. Kr.) från utgrävning av stenåldersboplats vid Dalkarlstorp i Kila (S. Welinder 1977).

 

Från historisk tid är Johan Fischerström (1785) först ut: ”Årtan (A. Crecca) som anses för det minsta slag af Änder, och hvars kött smakar väl, ehuru den ofta har tilhåll på sumpiga ängar och i gyttie-pölar.”. Men även om uppgifterna i den äldre litteraturen är sparsamma, tycks det som om krickan tillhört de allmännaste andarterna sedan lång tid. Enligt Carl Rudolf Sundström (1868, s. 25) var krickan således allmän i Örebro län och ”träffas deremot rätt allmänt häckande både vid större och mindre vatten.” Från Saladamm i Sala omkring år 1900 nämner K. V. Ossian Dahlgren (1950, s. 30): ”Gräsänderna och de små näpna krickorna blevo bofasta i den grönskande sommarsjön”. En kricka ingick också bland de fåglar som sköts vid Stora Ekeby i Rytterne åren 1897-1902: ”Krick and.” (Ur: Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.). A. Kempe (1911, s. 11) skriver: ”Vid stränderna af Mälaren och inlandets vatten är uttern ej sällsynt, och i dess vassbänkar och säfbestånd uppehålla sig änder i mängd, mest gräsänder, men äfven krickor, årtor o. a.”.

 

I köpingstrakten tillhörde krickan de änder som ansågs ”rätt så allmänna” (ur odaterat brev från konservator Edvard Råberg, Köping, till lektor O. M. Floderus) och arten häckade även i Ängsö, enligt brev av den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare på Ängsö, till lektor O. M. Floderus. Av anteckningar, undertecknade Karl Alexandersson och daterade den 19 november 1924, framgår att krickan var ”allmän i Fläcksjön och förekommer även årligen i Norra Lisjön Sura socken häckande.”. Henrik Hasselgren (1923) nämner krickan som möjligen häckande vid ”de små insjöar, som genom lertagning till tegelfabriken bildats vid vägen ut till Sala landsförsamlings kyrka”, enligt en iakttagelse pingsten 1923. Från 1900-talets första decennier kan också ett fynd av en albino fågel nämnas: ”Slutligen förevisades en albinosvarietet av kricka, skjuten 1920 15/9 vid Hamre i Badelunda av lantbrukaren E. Hamre.” (V.N.F. 1925-12-04, § 4).

 

I en redogörelse för jaktåret 1946/47 i Västmanlands län sägs att i kategorin ”övriga andfåglar” var krickan ”allt fortfarande den allmännaste av denna kategori” (Anonym 1947). Från 1940-talet rapporterades krickan ”finnas” vid Spaden i Hed (Nils Lorichs 1942) och vid Asköviken förekom den ”i förhållandevis stort antal i synnerhet vår och höst” (Bengt H. Girell 1942). Under efterföljande decennier nämns krickan som häckande eller eljest uppträdande på en lång rad lokaler i alla naturgeografiska regioner. En uppgift i Kai Curry-Lindahl (1951) gör gällande att krickan minskat i Västmanland. Även Erik Sjöstedt (1958) påstår att krickan försvunnit från Väringen i Ervalla/Näsby: ”...som förr flög i stora svärmar, har krickan försvunnit...”.

 

Inventeringsresultat föreligger i två fall, dels 8 par vid Frövisjön (ca. 38 ha sjöyta) i Skultuna 1974 (Claes Karlsson & Sören Larsson 1976), dels 7 par vid Södra Hörken (960 ha sjöyta; 60,5 km strandlängd) i Grängesberg/Ljusnarsberg (Leif Nilsson 1978).

 

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns dels en hona från ”köpingstrakten” 1955, dels en skinnlagd, adult hanne från Guldsmedshyttan i Lindes den 6 maj 1958 (Göran Frisk, in litt.).

 

Uppgifter om större ansamlingar, dvs. i tresiffriga tal, dyker upp först på 1950-talet. Det rör sig då om idel höstnoteringar från Asköviken, som mest 125 ex. den 19 september 1954 (Bo Kumlin, in litt.), samt 100 ex. vid Ångsjön i Irsta/Kärrbo den 11 augusti 1954 (Bo Kumlin, muntl.). En relativt tidig uppgift föreligger också från Barkaröviken i Kungs Barkarö/Köping år 1969, tid på året obekant: ”I den näraliggande Barkaröviken förekom under sträcket vissa arter i stora mängder, exempelvis kricka 300 á 400 ex...” (Arne Eklöw 1970c). De största ansamlingarna under 1970-talets första hälft sågs dock på vårsträcket och de allra största noteringarna var följande två:

 

1972      1 000 ex. Fläcksjön i Fläckebo 2.5 (Bo Eriksson 1977).

1975      1 000 ex. Gorgen i Västerfärnebo 22.4, 26.4, 28.4 och 30.4 (Bo Eriksson 1977).

 

Två vinterfynd (december-februari) före 1976 är kända:

 

1969      1 honfärgad Semla i Västanfors 2.1 (Per Ålind, in litt.).

1972      1 ♂ Hörnsjöfors i Västerfärnebo 6.2 (VF 32:227).

 

En kricka som ringmärktes vid Pembroke i södra Wales, Storbritannien, den 11 december 1935, sköts av ”hr Gustav Schröder” vid Björken i Ljusnarsberg den 14 september 1936 (Einar Lönnberg 1937).

 

Flyttning och övervintring

 

Krickan flyttar huvudsakligen i augusti-september och återvänder tidigt, de första fåglarna ofta redan i mars. Vårsträcket kulminerar vanligen i slutet av april. Ansamlingar under våren på 1 000 krickor eller mer har under perioden 1976-2016 rapporterats från sju (7) lokaler enligt följande:

 

1978      2 055 ex. Fläcksjön i Fläckebo 28.4 (Bo Eriksson 1982).

1981      1 102 ex. Nötmyran i Västerfärnebo 22.4 (FiV 13:73, Bo Eriksson opubl.).

1981      1 076 ex. Gorgen i Västerfärnebo 24.4 (FiV 13:73).

1981      Fläcksjön 25.4-4.5, som mest 1 710 ex. 27.4 (FiV 13:73; Erik Andersson opubl.).

1988      1 000 ex. Gnien i Ramnäs 18.4 (Sören Larsson, opubl.).

1995      1 100 ex. Svartån vid Sörsalbo i Västerfärnebo 22.4 (FiV 27:114).

1995      1 103 ex. Gnien 2.5 (FiV 27:114).

1996      1 000 ex. Sjölundamaden i Arboga 3.5 (FiV 28:128).

2001      1 000 ex. Gnien 25.4 (FiV 33:63).

2002      1 085 ex. Gnien 23.4 (FiV 34:96).

2003      1 050 r. Lisjö ängar i Sura 18.4 (FiV 35:94).

2009      Nötmyran i Västerfärnebo 14-18.4, som mest 1 250 ex. 18.4 (FiV 41:66).

2013      1 000 ex. Gorgen i Västerfärnebo 22.4 (FiV 45[2-3]:22).

 

Fläcksjön i Fläckebo och Gorgen i Västerfärnebo är de enda lokaler i Västmanland där minst 1 500 ex. noterats, ett antal som utgör kriterium för internationellt betydelsefulla rastlokaler i Västeuropa (Thomas Pettersson 1990).

 

 

 

Sommartid kan relativt stora ansamlingar uppträda på vissa lokaler. Dessa utgörs i regel av ruggande hannar och uppgifter rörande minst 100 krickor i juni eller juli är kända från blott sex (6) lokaler under perioden 1976-2016:

 

 Höststräcket är mer utdraget från mitten av augusti till slutet av september. Det är dessutom mindre talrikt än vårsträcket. De största (minst 750 ex.) höstkoncentrationerna av rastande krickor 1976-2016:

 

2000      Fläcksjön vid Näs 16.8-1.10, som mest 900 ex. 11.9 (FiV 32:61).

2000      Finnåkerssjön i Fellingsbro 19-24.8, som mest 1 700 – 1 800 ex. 23-24.8 (FiV 32:61).

2005      1 000 r. Nötmyran i Västerfärnebo 23.8 (FiV 37:97).

2009      Gorgen i Västerfärnebo 23.8-13.10, som mest 3 800 ex. 28.8 (FiV 35:94).

2011      Asköviken i Västerås-Barkarö 23.8-19.10, som mest 1 100 ex. 26.8 och 16.9 (FiV 43[2-3]:22).

 

Period

Mediandatum för

första observation

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

3 april

4 november

1986-1995

22 mars

28 oktober

1996-2005

23 mars

5 november

2006-2015

15 mars

13 november

2016

14 mars

5 november

 

 

 

Av figuren ovan kan skönjas ett rikligare uppträdande under vårsträcket på 1990-talet. Noggranna räkningar vid Asköviken vårarna (april-maj) 1981-2000 gav dock inte vid handen någon trend under den perioden. År 1994 förmärktes dock som ett toppår, något som också var fallet i landskapet som helhet.

 

 

Fynd under månaderna december till februari är ovanligt och oftast rör det sig om sena höstfynd i december (till och med den 1 januari i två fall!) eller mycket tidiga vårfynd i februari. Nio vinterfynd rapporterades från perioden 1976-99:

 

1978         1 ex. Mölntorp i Säby 18-26.2 (MVOF 10:47).

1985         1 ♀ Asköbäcken vid Boda i Dingtuna 1.1 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1989         1 ♂ Oppboga i Fellingsbro 2.12 (Magnus Köpman, opubl.).

1990         150 ex. (!) Österhammarssjön i Fellingsbro 24.2 (Sven-Olof Eriksson, opubl.).

1990         1 ex. Kraftvärmeverket i Västerås 24.2 (Daniel Green, opubl.).

1990         1 ♂ Gussjön i Fläckebo 26.2 (Kalle Källebrink, opubl.).

1992         1 ♀ Sjömosjön i Fellingsbro 27.12 (Ulf Jacobsson, opubl.).

1993         1 ex. Västerås hamn 1.1 (Mikael Hedman, opubl.).

1995         1 ♂ Brunnsparken i Sala 13-27.2 (FiV 27:114).

1995/96    1 ♂ Ekebydamm i Sala 1.12-3.1 (FiV 27:114; Kalle Källebrink, opubl.).

 

Den osedvanligt milda hösten 2000 medförde att flera fynd gjordes på sammanlagt sex lokaler under tiden 1-22 december. Som mest sågs ca 50 ex. vid Asköviken den 3 december (Markus Rehnberg, opubl.) respektive 53 ex. vid Gnien i Ramnäs den 16 december (Ralf Lundmark, opubl.). Vinterfynd fr.o.m. 2001:

 

2001      1 ♀ Sjömosjön i Fellingsbro 26.1 (FiV 33:63).

2002      1 ♂ Nyckelbergsparken i Köping 27.11-25.12 (FiV 34:96).

2002      1 ♀ Ångkraftverket i Västerås 13-22.12 (FiV 34:96).

2003      1 ♂ Ångkraftverket 7.1 (FiV 35:94).

2003      1 ♂ Köpings hamn i Köping 1-26.1 (FiV 35:94).

2003/04 1 ♂ Ångkraftverket 23.12 och 22.1-2.2 (FiV 35:94; FiV 36:107).

2006      1 honf. Frövi i Näsby 9.12 (FiV 38:95).

2007      1 honf. Frövifors i Näsby 3-29.1 (FiV 39:49).

2007      1 r. Lagårdssjön i Kolbäck 2.12 (FiV 39:49).

2008      2 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 27.2. 1 ♂ Asköviken 29.2 (FiV 40:49).

2008      1 ♂ Lagårdssjön i Kolbäck 29.2 (FiV 40:49).

2008      1 ♀ Gnien i Ramnäs 29.2 (FiV 40:49).

2008      2 ♂♂ + 2 ♀♀ Malmön i Köping 6.12 (FiV 40:49).

2009      1 ♀ Kungsudden i Kungs Barkarö 1-3.1 (FiV 41:66).

2009      13 r. Asköviken 2.12 (FiV 41:66).

2009      7 r. Västerfärnebo 1.12 (FiV 41:66).

2009      4 r. Gussjön i Fläckebo 1.12 (FiV 41:66).

2009      Fläcksjön i Fläckebo 1-2.12, som mest 17 r. 1.12 (FiV 41:66).

2009      1 ♀ r. Åliden i Ramnäs 28.12 (FiV 41:66).

2010      1 ♀ Munkängen Västerås 1-10.12 (FiV 42[2-3]:22).

2014      2 par r. Asköviken 25.2 (FiV 46[2-3]:25).

2014      1 par r. Gussjöbäck i Fläckebo 25.2 (FiV 46[2-3]:25).

2014      1 ♀ r. Gnien i Ramnäs 25-28.2 (FiV 46[2-3]:25).

2014      1 honf. r. Östersjön i Sura 1.12 (FiV 46[2-3]:25).

2014      2 honf. Asköviken 2.12 (FiV 46[2-3]:25).

2014      1 r. Hagaberg, Frövi, i Näsby 4.12 (FiV 46[2-3]:25).

2015/16 1 ♂ Semla i Västanfors 1.12-27.2 (FiV 47[2-3]:27; FiV 48[2-3]:30).

2016      1 ♀ Norberg 21.2 (FiV 48[2-3]:30).

 

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen A. c. crecca.

 

Senast uppdaterad 2017-08-25