Kungsfiskare Alcedo atthis (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Kungsfiskaren häckar sällsynt vid vattendrag med höga strandbrinkar. Den förekommer mycket lokalt i samtliga naturgeografiska regioner. Förekomsten, och därmed utbredningen, varierar åtskilligt mellan olika år. Några av de mest frekventerade vattendragen är Kolbäcksån, Hedströmmen och Arbogaån.

 

 

Numerär

 

Under perioden 1976-2017 har häckningar rapporterats med i genomsnitt knappt 5 par årligen, medianvärdet är lika med 3. Rapporter om häckning föreligger alla år utom nio: 1978-82, 1985, 1987-88 samt 2011-2013. Populationen kulminerade i storlek i mitten av 1990-talet med 14 par 1993 respektive 13 par både 1994 och 1995. Med tanke på att bevakningen och rapporteringen sannolikt var avsevärt sämre under 1970-talet än under 1990-talet, är det troligt att 1975 var till och med ett bättre år än 1993, i så fall det hittills bästa i modern tid (Juhani Vuorinen, in litt.).

 

Kungsfiskaren är mycket känslig för kalla vintrar, vilken är den viktigaste förklaringen till de kraftiga populationssvängningarna. Exempelvis satte den sena och kalla våren 1996 sina tydliga spår i kungsfiskarpopulationen. År 1988 rapporterades endast en iakttagelse överhuvudtaget, men den milda vintern 1988/89 medförde att arten åter kunde etablera sig som häckande i landskapet. År 2011 hade beståndet åter knäckts av en hård vinter, men därefter skjutit i höjden igen med rekordnoteringen 26 häckningar år 2017.

 

 

Arten är för sin häckning hårt knuten till långsamt rinnande vattendrag med höga strandbrinkar, men ibland observeras den i mer atypiska miljöer. Exempelvis sågs den vid Ridön i Västerås-Barkarö den 24 juli 1977 (MVOF 9:48), vid Hörendesjön i Karbenning/Västerfärnebo den 5 maj 1979 (FiV 11:79), vid Södra Hörken i Ljusnarsberg den 29 juni 1990 (FiD 24:77) samt vid Gångholmen i Västerås-Barkarö den 21 oktober 2005 (FiV 37:128). Beståndet i västmanlandsdelen av Västmanlands län beräknades i mitten av 1980-talet till cirka 5 par (Thomas Skoglund 1985, s. 24). Sett över hela perioden 1976-2016 synes detta tal vara ett relevant genomsnittsvärde för hela landskapet. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har dock beräknat antalet par i Västmanland till 10. Kungsfiskaren hinner ofta med mer än en kull, dock sällan fler än två. Från Svartån i Skultuna beskriver dock Calle Folkesson (1995) en observation den 4 september 1993 av en tredje flygg kull. Ett område vid Järleån i Nora följdes noggrant upp under perioden 1990-2002 med följande resultat (Juhani Vuorinen, opubl.):

 

År

Antal par

Antal kullar

Antal flygga ungar

1990

1

2

-

1991

1

2

12

1992

4

8

37

1993

5

10

40

1994

1

2

10

1995

3

3

18

1996

0

-

-

1997

1

2

13

1998

1

1

7

1999

1

1

7

2000

1

-

-

2001

3

2

14

2002

0

-

-

 

Historik

 

Det första kända fyndet av kungsfiskare i Västmanland gjordes vid Ramshyttan i Kil, någon gång under 1919. Det finns minst sex olika referenser till detta fynd, varav fyra daterade det till november 1919 och två till sommaren 1919. Den längsta utläggningen hade J. E. Ljungqvist (1921): ”Hösten 1919 inköptes till Karolinska läroverkets i Örebro museum en kungsfiskare (Alcedo ispida) från Ramshyttan i Kils socken, Nerike. I kilens in i Västmanland skjutande nordspets är den gamla bruksegendomen belägen, och torde därför fyndorten vara den hittills nordligaste för arten och kan indicera dess framträngande norrut. Fågeln hade under sommaren 1919 påträffats död af inspektor T. Lange i ett fisknät, utlagdt i Ramsjön strax intill egendomen”. Man levde uppenbarligen i villfarelsen att Ramshyttan och Rammsjön skulle ligga i Närke! Sannolikt var det hos Kjell Kolthoff (1920) som fågeln monterades: ”Under hösten har dessutom inkommit en Kungsfiskare (Alcedo ispida) fångad i något fiskredskap vid Nora i Närike”. Ett par av de övriga notiserna var: ”En kungsfiskare anträffades enligt Nerikes Allehanda af den 28/11 1919 för någon tid sedan i ett vid Ramshyttan för fiske utlagdt nät” (Anonym 1919); ”En kungsfiskare eller isfågel, en i våra orter mycket sällsynt fågel, hittades för någon tid sedan i ett vid Ramshyttan utlagt nät. [---] Genom en intresserad person blev den vackra fågeln uppstoppad och har nu införlivats med länsmuseets samlingar. [---] Nora i dec. 1919” (Johan Nilsson 1920). Fyndet refererades också av Paul Rosenius (1943-54, s. 63): ”...så i slutet av november 1919 vid Ramshyttan i Närke 8) [”8) Nerikes Allehanda.”]...”; och L. A. Jägerskiöld & Gustaf Kolthoff (1911-26, s. 447): ”...iakttagits... ...i Närke vid Nora (där en fågel tillvaratagits i ett fisknät vid Ramshyttan sommaren 1919, F. o. Fl. 1919, s. 288)”.

 

Matts Floderus (1925) publicerade följande, korthuggna uppgifter från Köping och Kolsva: ”Köpingsåns utlopp; Bro vid Hedströmmen 1922”. Ursprunget till uppgifterna står att finna i två brev från konservator Edvard Råberg, Köping, till lektor O. M. Floderus. Det första avsändes den 11 juni 1923: ”Kungsfiskare iakttages då o. då, längs Hedströmmen på sommaren, i Köpingsåns utlopp på hösten”. Uppenbarligen ville Floderus veta mer och i nästa brev, daterat den 28 juni 1923, är Råberg utförligare: ”…kungsfiskaren… …är iakttagen av mig cirka nov. vid snö dock öppet vatten vid Köpingsåns utlopp i Mälaren, den andra kungsfiskaren är iakttagen av Gunnar Gustavsson [?] Bro i Hedströmmen vår och sommar 1922 att ej senare iakttagelser förekommit från hans sida torde på att platsen ej besökts så ofta, ingen har skjutits”. Observationerna vid Bro inger onekligen misstanke om häckning, i så fall Västmanlands första kända.

 

Därefter är inte något fynd känt förrän 1949, då ”en kungsfiskare uppges ha skjutits vid Kolbäck” (V.N.F. 1949-10-24, § 2). Under 1950-talet rapporterades arten nästan årligen och häckningar, eller förmodade häckningar, förelåg i åtminstone fyra fall:

 

1954      Har sannolikt även 1954 häckat vid Järleån [Ervalla/Nora] (O. Liljedahl)” (VF 14:259). Möjligen kan häckning ha ägt rum även 1953: ”…Järleån 1953 (Geijer 1954, 1955)...” (Kai Curry-Lindahl 1959-63, s. 1392).

-1955     ”…har häckat vid Kolbäcksån (bofynd av Ulf Malmgren)…” (Bertil Walldén 1955, s. 224).

-1955     ”…har häckat… …och troligen vid Hedströmmen, där den iakttagits flera år (E. Berggren)” (Bertil Walldén 1955, s. 224).

1959      ”... kungsfiskaren, den sällsynta och fridlysta fågeln, har slagit bo på Svartåns strand vid Vallby [Västerås]. Två unga fågelkännare, västeråspojkarna Juha Hongisto och Kent Johansson har gjort iakttagelsen... ...försvann helt från våra trakter under 1940-talets kalla vintrar. Strörapporter de senaste åren har tytt på att den sökt sig tillbaka. De båda västeråspojkarna tror sig ha observerat den på samma plats redan i höstas...” (Anonym 1959b).

 

Från 1950-talet är i övrigt ett dussintal ströfynd kända och minst något fynd föreligger från alla år utom 1955, 1956 och möjligen 1958. De två marsfynden 1952 förtjänar att påpekas. Annars gjordes de flesta fynden vintertid, vilket är naturligt, då kungsfiskarna kan koncentreras till de vatten som ännu inte frusit igen, vilket ofta är fallet i anslutning till tätorter och andra befolkade områden.

 

1951      ”1951 vistades den vid Kvarnfallet [Västerås] (E. Björklund; S. O. Sandell)” (Bertil Walldén 1955, s. 224).

1952      1 ex. Oppboga i Fellingsbro 2.3 (Jan-Erik Malmstigen 1986).

1952      ”Kungsfiskaren uppenbarade sig vid Norbergsån i Ängelsberg [Västervåla] den 12 mars 1952 (Sven Carlson)” (Bengt H. Girell 1958).

1953      1 ex. Ramsbergs bruk i Ramsberg 6.4 (Jan-Erik Malmstigen 1986).

1953      ”1 ex. uppehöll sig vid Svartån i några dagar före jul inne i Västerås centrum och kunde beskådas av en mångfald ornitologer. Fågeln häckar ej i trakten” (Jens Wahlstedt 1955b). ”Sista tillfället var dagarna före jul 1953, då Johan Cullberg kunde anordna visning från Biskopsgården” (Bertil Walldén 1955, s. 224).

1954      1 ex. Storå i Lindes våren (Jan-Erik Malmstigen 1986).

1957      ”I Svartån vid Forsby, Skultuna, sågs ett ex. den 17.2.1957 (Leif Eriksson)” (VF 21:317).

-1958     ”En exotiskt färgad fågel är kungsfiskaren, som ibland kan ses efter ån [Arbogaån i Näsby]” (Erik Sjöstedt 1958). Avser möjligen en iakttagelse redan 1945: ”...Arbogaån 1945 (Sjöstedt 1947)...” (Kai Curry-Lindahl 1959-63, s. 1392).

-1958     ”Kungsfiskaren skall ha visat sig för några år sedan vid Sörkvarn [Hallstahammar], men häckning har inte säkert kunnat konstateras” (Harald Wedérus 1958).

1959      ”Underrättade Martin Johansson om han nyligen iakttagit kungsfiskaren vid Forsby [Skultuna]” (V.N.F. 1959-12-02, § 1).

1959      ”Den 26.12.1959 observerades ett ex. vid Västerås kraftverk (Patrik Fredriksson)” (VF 21:317).

1950-tal?  ”En annan gång lät den Hans Avelin och förf. falla i ornitologisk hänryckning, när den vid ett besök på Aggarön [Kärrbo] först med sitt zitzande läte kom våra pulsar att banka och sedan ett par ögonblick - som en blå blixt - gled över näthinnan” (Bertil Walldén 1955, s. 224).

 

Under 1960-talet uppträdde kungsfiskaren i stort sett som årtiondet före, dvs. tämligen oregelbundet. Häckning, eller tänkbar häckning, förelåg i åtta fall:

 

1960      ”En lyckad häckning i Järleån [Ervalla/Nora] på gränsen till Västmanland (Knut Borg)” (VF 20:334).

1961      1 ex. Järle kvarn i Nora 11.5, 16.5, 12.8 och 21.8 (Lisbeth Uhr, opubl.).

1962      ”2 ex. iakttogs vid Kolbäcksån, Hallstahammar, den 1.7.1962 (Hans Olof Hellkvist, Ronny Sköller, Leif Eriksson, Jan Virkning)” (VF 25:63).

1965      1 ex. Storå i Lindes 8.5 (Jan-Erik Malmstigen 1986).

1965      1 ex. Semla i Västanfors 5.5 (Per Ålind, in litt.). ”I Kolbäcksån [Västanfors, maj] uppehöll sig vid några tillfällen en kungsfiskare” (Per Leif Lejdelin 1965).

1966      1 ex. ”Sågen” i Ramnäs 14.4 (Anonym 1967).

1967      ”Iakttagelser under häckningstid har dessutom gjorts i... ...Arbogaån [Fellingsbro]...” (VF 27:361).

1969      1 ex. Hässlösundet i Irsta/Västerås 12.5 (Magnus Ullman, in litt.).

 

Liksom på 1950-talet sågs kungsfiskaren sällsynt under vinterhalvåret även på 1960-talet:

 

1960      1 ex. Norasjön i Nora 11.9 (Peter Bernövall, opubl.).

1960      1 ex. Gnien i Ramnäs 31.10 (Arne Persson, opubl.).

1961      1 ex. ”Sågbladsfabriken” i Nora 14.2 (Lisbeth Uhr, opubl.).

1962      ”2 ex. observerades vid Kolbäcksån inom Surahammars järnvägsområde [Sura] den 8.12.1962. En av dem höll sig kvar till den 17.12.1962” (VF 27:78).

1963      ”Den 10 november såg E. H. en vacker syn nedanför Kanalhagen [Ramnäs], det var en kungsfiskare som uppehöll sig vid kanalen (Birger Andersson)” (Anonym 1964).

1966      1 ex. Semla i Västanfors 22.12 (Per Ålind, in litt.).

1968      ”1 ex senare delen av okt Västerås (Bengt Flodén)” (VF 29:122).

 

Först under 1970-talets första hälft sköt antalet fynd i höjden. Det gäller såväl häckningsfynd som övriga fynd. Bland annat bör nämnas att arten häckade vid Svartån vid Skultuna årligen 1970-75 (MVOF 7[2]:5; Lars Lindell m.fl., opubl.). I fågelrapporten för 1972 (VF 32:228) står ”Ingen häckning känd”, vilket alltså inte stämde riktigt. Men förutom den häckningen föreligger endast ett fynd från 1972: ”1 ex. 4.11 Hedströmmen, Kolsva” (VF 32:228), vilket väl visar hur antalet kungsfiskare snabbt fluktuerar. De mest frekventa vattendragen var för övrigt Kolbäcksån och Hedströmmen. Något som ytterligare understryker hur arten expanderade i mitten av 1970-talet, var en ansamling av hela fyra individer vid Ångkraftverket i Västerås i december 1975 (MVOF 7[1]:22).

 

Flyttning och övervintring

 

Kungsfiskaren kan ses praktiskt taget året om, men de flesta individer flyttar bort under hösten. I histogrammet nedan syns frekvenstoppar både i april och i augusti. Den senare rör sannolikt ungfåglar under spridning. Toppen i april kan naturligtvis återspegla en sträcktopp, men kan samtidigt också vara ett uttryck för ökad ornitologisk aktivitet. Antalet fynd i januari är förhållandevis många, särskilt i jämförelse med månaderna maj, juni och juli, som är de månader på året då minst antal kungsfiskare ses i landskapet. Genomförda övervintringar är få och under perioden 1976-2017 har sammanlagt 37 individer svarat för den bedriften, varav fyra vardera enbart vintrarna 2002/03 och 2004/05, 5 ex. vintern 2005/06 och 6 ex. vintern 2007/08:

 

1975/76    1 ex. Ångkraftverket i Västerås december-3.4 (Lars Lindell m.fl., opubl.).

1976/77    1 ex. Ångkraftverket i Västerås 6.12-22.2 (MVOF 9:48).

1989/90    1 ex. Övre dammen i Haraker 13.1-6.2 (Hans-Olof Hellkvist m.fl., opubl.).

1991/92    1 ex. Arboga 1.1-24.4 (FiV 24:112-113).

1992/93    1 ex. Ångkraftverket i Västerås 21.1-11.3 (FiV 25:90-91).

1994/95    1 ♂ Västerås 13.11-3.4 (FiV 26:132; FiV 27:135).

1995/96    1 ex. Övre dammen i Haraker 6.1 och 5.3 (FiV 28:152).

2002/03    1-4 ex. Ångkraftverket i Västerås 3.11-2.3 (FiV 35:121).

2003/04    1-2 ex. Ångkraftverket i Västerås 25.10-21.3 (FiV 35:121; FiV 36:141).

2004/05    3-4 ex. Ångkraftverket i Västerås 4.10-7.4 (FiV 36:141; FiV 37:128).

2005/06    4-5 ex. Ångkraftverket i Västerås 19.9-4.4 (FiV 37:128; FiV 38:135).

2006/07    1 ex. Ångkraftverket i Västerås 19.9-3.3 (FiV 38:135; FiV 39:85).

2007/08    1-2 ex. Ångkraftverket i Västerås 20.10-27.2 (FiV 40:89).      

2007/08    1-2 ex. Kolbäcksån vid Surahammar i Sura 26.10-11.2 (FiV 40:89).

2007/08    1-2 ex. Köpings hamn i Köping 31.12-29.3 (FiV 40:89).

2008/09    1-2 ex. Ångkraftverket i Västerås 17.10-29.3 (FiV 40:89; FiV 41:97).

2008/09    1 ♀ Semla i Västanfors 3.1-14.3 (FiV 41:98).

2009/10    1-2 ex. Ångkraftverket i Västerås 27.10-1.4 (FiV 41:97; FiV 42[2-3]:43).

2010/11    2 ex. Ångkraftverket i Västerås 23.10-23.3 (FiV 42[2-3]:43; FiV 43[2-3]:44).

2011/12    1 ex. Ångkraftverket i Västerås 24.10-6.3 (FiV 43[2-3]:44; FiV 44[2-3]:44).

2014/15    2 ex. Ångkraftverket i Västerås 2.11-12.3 (FiV 46[2-3]:49; FiV 47[2-3]48-49).

2015/16    1-2 ex. Ångkraftverket i Västerås 8.11-3.3 (FiV 47[2-3]48-49; FiV 48[2-3]:51).

2016/17    1-2 ex. Ångkraftverket i Västerås 15.10-24.2 (FiV 48[2-3]:51; FiV 49[2-3]:52).

2016/17    1 ex. Köpings hamn i Köping 11.11-29.3 (FiV 48[2-3]:51; FiV 49[2-3]:52).

 

Veckovis fördelning av fynd 1976-2017.

 

Kungsfiskaren återkommer i april, tidiga år redan i mars. Boungar som ringmärkts i Västmanland har resulterat i återfynd i bl.a. Norge, Danmark respektive Nederländerna. Förteckning över samtliga ringmärkningsåterfynd med anknytning till Västmanland:

 

 

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns sex kungsfiskare från Västmanland, daterade 1974 (2; Kolsva resp. Arboga), 1976 (2; Ljusnarsberg resp. Västerås), 1982 (Arboga) resp. 1985 (Arboga), (Göran Frisk, in litt.).

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av rasen A. a. ispida Linné 1758.

 

Senast uppdaterad 2018-08-17