Orre

Orre Lyrurus tetrix Linné 1758

Utbredning

Orren häckar i skogsmark och vid mossar. Den förekommer tämligen allmänt i Skogslåglandet och i Bergslagen. I Mälarområdet är den sällsynt och oregelbundet uppträdande, men spelande tuppar uppträder vissa år i närmast ren jordbruksmark.

Rutor (5x5 km) med fynd av orre under häckningstid (1.4-30.6) 2012-2022. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat den västmanländska populationen till 6 000 par. Per Angelstam (1984) anger intervallet 6 000-10 000 individer av båda könen, med hänsyn till variationer mellan olika år. Baserat på inventeringar av områden i Skogslåglandet och i Bergslagen 1979-1983, motsvarande cirka 14 % av landskapets yta, var tätheten i genomsnitt 4,3 orrlekar/100 km² med högre tätheter i Bergslagen. Den största leken hyste 22 ♂♂. I Bergslagen var lekplatserna oftast belägna på hyggen medan högmossar dominerade i Skogslåglandet.

Antal rapporterade fynd av minst 10 lekande orrar 1.3-30.6, 2000-2023.

Särskilt vintertid kan stora ansamlingar ibland ses och de allra största (minst 50 ex.) är följande:

2018 52 ex. Stabäckstorp i Västervåla 17.12 (Västmanlands rapportkommitté).

2019 60 ex. Ställberget i Västervåla 2.12 (Västmanlands rapportkommitté).

2020 70 ex. Märrsjön i Västervåla 10.11 (Västmanlands rapportkommitté).

2020 51 ex. Gillermossen i Karbenning 14.12 (Västmanlands rapportkommitté).

2021 66 ex. Stabäck i Västervåla 2.1 (Västmanlands rapportkommitté).

2021 53 ex. Stabäck 22.1 (Västmanlands rapportkommitté).

2021 65 ex. Gillermossen i Karbenning 25.1 (Västmanlands rapportkommitté).

2021 110 ex. Ställberget i Västervåla 17.2 (Västmanlands rapportkommitté).

2021 90 ex. Bartjärnsbergen i Västervåla 14.11 (Västmanlands rapportkommitté).

2021 50 ex. Skallmossen (Märrsjön) i Västerfärnebo 26.11 (Västmanlands rapportkommitté).

2022 50 ex. Märrsjöträsket i Västervåla 17.2 (Västmanlands rapportkommitté).

2022 72 ex. Djupdalen i Västervåla 9.12 (Västmanlands rapportkommitté).

2023 58 ex. Skennaren i Fläckebo 24.2 (Västmanlands rapportkommitté).

Historik

Orren har sedan mycket länge varit av stort intresse som jaktbyte och uppgifter i litteraturen förekommer därför relativt ofta. Den allra tidigaste uppgiften härrör från Tidö i Rytterne: ”Ifwar Jonsson säges d. 17 januari ofvan nämnde år [1646] hafva lemnat 3 harar, 8 orrar och 6 ’Raphöns’, till ’H. Exc. Hofförtehringh’”. (F. U. Wrangel 1886).

Från 1700-talet skriver Olof Grau (1754, s. 41) i sin beskrivning av Västmanlands län att ”Willebråd och Skogs-foglar fångas til myckenhet på somlige orter: Sådane äro… Orre... ...m. m.”. Från 1600-talets senare del berättar han också att ”Eljest kröker denne sjö [Hallaren i Möklinta/Sala] sig i många wikar och uddar, och orten häromkring är förträffeligen behagelig: Konung Carl den XI. [1655-97] skal esomoftast haft sit nöje at wistas häruppe, i synnerhet wid Käder- och Orre-lekarne...” (Olof Grau 1754, s. 45).

I sin beskrivning av Mälaren räknar Johan Fischerström (1785) upp orren, men utan att lämna några preciserade förekomstuppgifter: ”Orren (Tetr. Tetrix) hvilken med sit ifriga kuttrande låckar honorna til sig bittida om våren, och som tilförne vistades här omkring til stor myckenhet, men måste blifva sällsedd då alla sätt nyttjas til utdödande”.

En god förekomst av orre i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet indikeras av en jaktjournal, förd av brukspatron Wilhelm Hisinger vid Skinnskattebergs och Baggå bruk i Skinnskatteberg åren 1794-1823. Där nedlades orrar samtliga år under perioden, som mest 74 ex. år 1799 (Anonym 1908). Se histogram nedan.

Från jaktmarker någonstans mellan Västerås och Enköping i Uppland skriver friherre Mathias Alexander von Ungern-Sternberg i sin dagbok: ”Till och med 1815 var jagtmarken förnämligast trakten mellan Enköping och Vesterås... [---] De följande åren visa icke heller någon mycket mera betydande siffra, men för år 1804 uppgår hon till 199, nämligen:... ...1 hök... ...3 orrar, 4 jerpar, 58 rapphöns, 2 wachtlar, 1 knarr, 33 beckasiner och 29 stycken hvarjehanda sjöfogel.” (SJNT 19:28-33).

Från Kumla nämner L. F. Kihlman (1828) orren som en av de allmännast förekommande fågelarterna: ”...får nämna de allmännaste... ...orrar...”.

I Zoologiska museet, Uppsala universitet, finns en orre från Västmanland, daterad som inkommen till Uppsala den 17 mars 1857 och etiketterad som ”Varietet” (Lars Wallin, in litt.).

Under 1800-talet rapporterades förekomsten rätt flitigt, åtminstone från vissa håll i landskapet. Från Ramnäs rapporterade t.ex. ”Skogsförvaltaren C. A. Thorssén” att orre ”finnas i denna trakt temligen talrikt och kullarne ha i år [1864] varit fullt medelmåttige, men i allmänhet ganska sene” (SJNT 3:95). Året därpå rapporterade samme Thorssén att ”Skogshönsen, tjäder, orre och hjerpe, ha haft ett godt år: kullarne voro i allmänhet fulltaliga och dertill särdeles tidiga.” (C. A. Thorssén 1866).

Från ”Norbergs bergslag” rapporterade P. A. Timm (1866) att orren hade minskat kraftigt i antal: ”Den verkliga rikedom på tjäder och orre, som för en tjugo år sedan fans i denna trakt, eger numera icke rum, dock finnes ännu någorlunda hjelplig tillgång, åtminstone jemförd med andra orters. [---] Med orrfogeln var förhållandet enahanda, dock med undantag deraf att en och annan kull var senvuxen”. Bruksförvaltaren P. A. Timm följde upp detta med årliga rapporter de närmast följande åren och som bekräftade den klena förekomsten:

1866 ”Tjäder och orre: stammen af samma storlek som förra årets: kullarne små, 3 till 4 ungar, ej sällan blott 1 eller 2.” (P. A. Timm 1867).

1867 ”Tjäder, Orre, Hjerpe: dålig årgång; i tjäderkullarne endast 1 eller 2…; en följd af den oblida väderleken under dessa foglars fortplantningstid.” (P. A. Timm 1868b).

1868 ”Norbergs bergslag. [---] Tjäder och Orre: Ovanligt betydlig tillgång; kullarne stora och tidiga, 6 till 8 ungar.” (P. A. Timm 1869).

1869 ”Tjäder, orre och hjerpe: så godt som ingen årsafvel, emedan kyla och ogynsam väderlek förstörde både ägg och ungar.” (P. A. Timm 1870).

1870 ”Vestmanland, Norbergs bergslag (Bruksförvaltaren P. A. Timm). [---] Tjäder, ringa tillgång, å orre något bättre, fyra, fem ungar i kullen.” (P. A. Timm 1871).

Även för Örebro län rapporterade Carl Rudolf Sundström (1868) att orren minskat i antal: ”Tillgången på denna fogelart är ännu ganska riklig, dock icke såsom för ett par decennier sedan, då han fanns på många ställen, der ej ett enda individ nu anträffas. Orsakerna till dess minskning äro desamma, som vållat tjäderns aftagande i antal;...”.

”Ormvråken, åtminstone den gamla fogeln, tager här i storskogen mycket ofta hönor och ungar af tjäder, orre, jerpe och and…” (Adr. Giöbel 1877).

Under återstoden av 1800-talet lämnades en del rapporter om förekomsten av orre och i nedanstående tabell sammanfattas de.

1871-75	Västmanlands län	”skogsfogel deremot i betänklig grad minskats, detta senare både i följd af ogynsamma vårar och genom rofdjurs härjningar.” (SJNT 16:241).
1877	Västmanlands län	”Från skilda håll i Stockholms, Upsala, Nyköpings och Vesterås län ha vi mottagit sådana uppgifter som dessa: ’godt om fogel på lekarne’... ...’mer orrar än på många år’, ’rik tillgång på fogel, i synnerhet på tjäder’, och så vidare...” (SJNT 16:105).
1878	Ljusnarsberg	”…glest var det i sanning både med orr- och tjäderkullar, och de som funnos voro svaga: 1-2-3 ungar, aldrig deröfver [---] Så inbragte två dagars jagt i de nordligaste markerna endast lika många tiotal foglar, mestadels ripor, och tre andra jagtdagar i de östliga markerna skaffade mig obetydligt flere skott, äfven då mest ripor och deribland ett jemförelsevis större antal gamla tuppar. Specifikationen har följande utseende: 3 harar, 1 gammal och 1 ung tjädertupp, 11 orrar och 28 ripor” ”Att orre här [Högfors i Ljusnarsberg] icke finnes i samma myckenhet som förr är föga att undra på, sedan det förderfliga bulvanskyttet nu så allmänt kommit i bruk. I de bygder, jag genomvandrade, visste folket att berätta, hurusom orrfogel i hundratal, mest hönor, på vintern derifrån sändes till städerna...”. (SJNT 16:171-172).
1878	Arboga	”Hönorna voro väl sällan utan ungar, men de flesta synas ej haft mera än en eller två sådana. En kull med sju ungar har jag dock sett. Då höstjagten varit sparsam, är likväl stammen att anse såsom mycket god. Denna fågel kan icke sägas hafva under senare tid här aftagit, åtminstone ej i skogstrakten och de lågt liggande mossarne åt Hjelmaren till...” (SJNT 16:217-218).
1878/79	Linde	”Tillgången å orrfogel i Lindes bergslag har denna vinter varit betydande, vida bättre än under åtskilliga år, och en ovanlig mängd dylik fogel har skjutits för bulvan.” (SJNT 17:50).
1879	Örebro län	”Från norra delen af Örebro län meddelas att mängden af orrar varit så stor, att man undrar hvarifrån de kommit.” (SJNT 17:187).
1880	Nora	”Från Nora bergslag:… Tjäder- och orrfogel, som ansenligt ökades år 1879, hafva i år illa medfarits af köld på försommaren och torka samt brist på bär under högsommaren, hvadan kullarne i allmänhet varit små.” (Anonym 1880c).
1886	Rytterne	”Orren deremot finnes talrikt och har på senare år betydligt förökat sig.” (F. U. Wrangel 1886).
1888	Hällefors	”Hellefors (A. Giöbel). Die Scharrvögel streichen (ebenso wie die Feldhühner) im Winter bedeutend unher. Das Birkhuhn [orre] und das Auerhuhn [tjäder] treten eine Zeit lang scharenweise auf und sind dann eine Zeit lang wie weggeblasen aus der Gegend.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 155).
1890	Västmanlands län	”Afdelningen i Östra Västmanland: [---] Orre: förekommer talrikt. Årgången god och utsigterna äfven goda, ehuru en hel del hönor fått släppa lifvet till under vinterns bulvanskytte.” (SJNT 28:128-129).
1891	Västmanlands län	”Från Afdelningen i Östra Vestmanland: [---] Orre: synes hafva lidit mycket af pingstvädret. Kullarne voro små och sena, hvadan tillgången på ungfogel var dålig.” (SJNT 29:133-134).
1892	Västmanlands län	”Svenska Jägarförbundets Afdelning i Östra Västmanland: [---] Tjäder, Orre och Jerpe: årgången temligen god och stammen något ökad.” (SJNT 30:128-129).
1893	Västmanlands län	”Afdelningen i Östra Vestmanland: [---] Orre: kullarne voro små, men rätt väl utväxta, så att de ej gingo att locka, hvadan stammen möjligen något ökats.” (SJNT 31:215-216).
1894	Västmanlands län	”Styrelsen [Sv. Jägarförbundets afdelning i Ö. Västmanland] får med afseende å vildbrådstillgången under året inom afdelningens område afgifva följande redogörelse: [---] Tjäder och orre: årgången mycket svag med få och mycket små kullar.” (SJNT 33:216).
1894	Västerås-Barkarö	”Tillgången å hare och orre klen [Fullerö; F. V. Cronstedt].” (SJNT 33:202).
1896	Västmanlands län	”Svenska Jägarförbundets Afdelning i Östra Westmanland: [---] Tjäder och Orre bättre än under föregående år.” (SJNT 34:213-214).

Enligt en jaktjournal förd av inspektor Axel E. Björkman på Tunadal i Köping åren 1863-1923, nedlade han sammanlagt 548 orrar, varav 41 st. enbart år 1869 (Oscar von Mentzer 1925).

I övrigt från 1800-talets senare del finns en del uppgifter av mer karaktär av kuriosa. Exempelvis redogör G. E. Beermann (1901) för försök i Ställdalen i Ljusnarsberg med orre häckande i bur. Carl Kjellin (1902) skildrar bl. a. följande från området mellan Långtjärnen, Bjurtjärnen och Hökberget i Karbenning år 1890: ”...skogsfågel och hare förekom ganska talrikt...”.

Under 1900-talet till och med 1960 rapporterades följande förekomstuppgifter:

1901	Västmanland	”Öfverjägmästaren Th. Hahr skrifver: ’Af skogsfågel fanns så godt som ingen tillgång å betydande vidder i Vestmanlands och Örebro län, som jag i början af jagttiden genomströfvade.’” (SJNT 40:143).
1903	Fellingsbro	”Emellertid finnes ännu så pass stora och sammanhängande skogskomplexer härnere i Fellingsbro socken, på gränsen mellan Västmanland och Närike, att de väl hysa, icke blott räf och rätt mycket hare, utan äfven orre i ganska afsevärd mängd, ja till och med tjädrar och en och annan af de skygga järparne. Detta i fråga om de södra delarne af socknen. Hvad de norra beträffa, så utgöras de åter af öfvervägande skogsmarker, där skogsfågel, hare och älg är hufvudviltet.” (Carl Kjellin 1903).
1904	Ervalla	”Orren håller ännu till i vissa buskbeväxta laggar, helst på mossens [Järlemossen] östra sida, som genom intilliggande ängars odling »satt sig» så, att den stupar tämligen brant ned mot åkermarken.” (Adrian Giöbel 1904).
1910	Västerås	”Märket H. B. berättar i VLT, hur man kring 1910 från Blåsbo, nu inne i staden, kunde få höra orren spela upp i skogen bortom ’Fågelsången’.” (Bertil Walldén 1955, s. 244-245).
1911	Västmanlands län	”I täta fuktiga, med löfträd uppblandade barrskogar uppehåller sig tjädern, och, ehuru sparsammare, järpen, medan orren föredrar glesare buskmark.” (A. Kempe 1911).
1921	Hällefors	”Örebro läns jaktvårdsförenings årsskrift 1921 har utkommit… [---] I en särskild tabell angifves afjagningen vid Hällefors bruks A.-B. Under 1921. Där upptages bl.a. 293 harar, 22 tjädrar, 20 orrar, 24 gräsänder och 68 morkullor.” (SJT 60:253).
1925	Västmanlands län	”5+” (medelgod förekomst, ökning från 1924) (SJT 64:142-143).
1925	Örebro län	”5+” (medelgod förekomst, ökning från 1924) (SJT 64:142-143).
1925	Västmanlands län	Orre 939 fällda (Rapport från Västmanlands län av länets jaktvårdsförening för år 1925).
1945	Västmanlands län	”Minskning uppges dessutom för Västmanlands län.” (Kai Curry-Lindahl 1945).
1945	Hällefors	”Det finns en numera ganska god stam av tjädrar. Nära i rang därefter kommer orren med den enklare 'klädde' men trevliga järpen på tredje plats.” (Nils Helger 1945).
1946/47	Västmanlands län	”Orren är i likhet med tjädern mycket svag till sin förekomst.” (Anonym 1947).
1947	Västerås	”...iakttagen hösten 1947 [Lundby socken 1945-53].” (Sven-Olof Andersson 1954).
1950	Västmanland	”...omtalas blott frammarsch i... ...Västmanland...” (Kai Curry-Lindahl 1951).
1951	Västerfärnebo	”...orren förekommer ännu så länge inte allt för sällsynt. [---] Med orren är det bättre beställt. [---] Men de stora orrlekarnas tid, då man kunde räkna 70 till 80 spelande tuppar på en enda spelplats, är förbi.” (Olof Knöppel 1951).
1952	Västmanland	”Tjäder och orre - svag men jämnt fördelad förekomst. Någon ökning kan med säkerhet iakttagas. Dock ingen anledning att slopa nuvarande fridlysning (E. Rådberg, Hällefors). I stort sett oförändrad tillgång (O. Knöppel).” (Birgitta Öhlin & Stig Hellgren 1953).
1955	Västerås	”Fortfarande behöver man inte ge sig så värst långt norr om Västerås för att få höra orrar spela...[---] Årsviss vid Asköviken.” (Bertil Walldén 1955).
1958	Västmanland	”Skogshönsen, tjäder, orre och järpe, visa allt fortfarande svaga stammar. Järpen har hållit sig bäst, därnäst orren och tjädern sämst. En bidragande orsak till den beklämmande svaga förekomsten torde vara de kalla och våta försomrarna, som hårt decimera ungkullarna.” (Olof Knöppel 1958).
1958	Norberg	”Det är välbekant, att tjäder och orre under senare år visat påtaglig nedgång. Emellertid vill det synas som om orren rätt väl hållit sin stam i trakten. En skogshuggare har uppgivit att man vid Gäsjö under 1954 och 1955 kunde finna spelplatser med 30 à 35 orrar.” (Bengt H. Girell 1958).
1958	Köpings kommun	”Orrens rullande toner uppfylla vårrymden över slätten och skogsbackarna. Det synes för övrigt som om denna fågel mer börjat välja den öppna åkern som plats för sitt spel.” (Erik Strandell 1958).
1958	Arboga Kungsör	”Trots de stora rovdjurens talrikhet tycks det ha varit god tillgång också på räv och grävling och på jaktbart vilt som tjäder och orre...” (A. Hamrin & Bertil Walldén 1958).
1958	Näsby	”Orrarna sitter allt glesare.” (Erik Sjöstedt 1958).
1958	Fläckebo Västerfärnebo	”I våra dagar är orren den vanligaste vilda hönsfågeln och synes ej ha nämnvärt minskat i antal.” (Gustaf Adolf Olsson 1958).
1958	Hällefors	”Skall något nämnas om hönsfåglarna, så är endast att konstatera att någon märkbar återhämtning från den på 1930-talet inträffade nedgången bland tjäder och orre ännu icke förmärkts. I det fåtal fullvärpta reden som förekomma kläckas äggen, men endast kort tid därefter äro i allmänhet kycklingarna borta och hönan ensam.” (Axel Forsberg 1958).
1960	Grythyttan	”Före soluppgången kurrade orren från frostblåa skogsåsar; tvärs över Torrvarpens våris kunde den klara morgonluften vibrera av orrspel från Lövnäsudden och Mörttjärnsbackarna.” (Greta Carlstedt-Pihl 1960).

En bild som visar text

Automatiskt genererad beskrivning

Rutor (5x5 km) med fynd av orre under häckningstid 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Större (minst 50 ex.) ansamlingar före år 2000:

1980 55 ex. Sikfors i Hällefors 13.11 (Västmanlands rapportkommitté).

1980 66 ex. Gränsjön i Hjulsjö 27.12 (Västmanlands rapportkommitté).

1981 60 sp. ♂♂ Römyren i Hjulsjö 15.4 (Västmanlands rapportkommitté).

1984 63 ex. Dammossen i Nora 18.2 (Roland Thuvander, opubl.).

1987/88 Rålken i Haraker 27.12-5.2, som mest 71 ex. 27.12 (Västmanlands rapportkommitté).

1996 50 ex. Gunnilbo 25.11 (Västmanlands rapportkommitté).

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns 19 skinnlagda eller monterade orrar från Västmanland. Den äldsta av dessa utgörs av en juvenil hanne från ”noratrakten” den 14 december 1905. Dessutom finns 7 ♂♂ från Grythyttan och Hällefors 28-30 december 1928, 6 ♂♂ och 4 ♀♀ från samma områden 8 september – 27 november 1929, samt en hona från okänd lokal 1945 (Göran Frisk, in litt.).

Flyttning och övervintring

Orren är stannfågel.

En adult hanne som ringmärktes vid Korsmossen i Ramsberg den 3 maj 1981, hittades endast ringen av vid Morskoga i Ramsberg i början av augusti 1982, dvs. ett par kilometer från märkplatsen (RC/Å 1982:3:36).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen L. t. tetrix.

Kommentar

Fynd av rackelhane (orre ♂ x tjäder ♀):

1868 ”Rackelhanen (Tetrao urogallides Nilss.) är mycket sällsynt. Mig veterligt hafva endast fyra exemplar blifvit anträffade på trakten: ett i Kumla [Närke] för längre tid tillbaka, två i norra och ett i södra delen af länet.” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 18-20).

1911 ”(Till Riksmuseum har benäget öfverlämnats en vacker ung rackelhane jämte följande intressanta meddelande.) ’Öfversänder samtidigt härmed en ung rackelhane, som i dag skjutits å Bjurfors kronopark i Västmanlands län, hvilken såsom varande i ungfågelsdräkt möjligen kan vara af intresse. Ur samma kull, i hvilken rackelhanen fanns, befann sig dessutom tvenne vanliga tjäderhönor och en vanlig tjädertupp, hvilken senare för öfrigt sköts samtidigt, i samma uppflog. Att rackelhanen tillhörde den kull af vanliga tjädrar, i hvilken han för tillfället befann sig, är alldeles påtagligt dels på grund af lokalen och dels äfven att döma af fåglarnas utveckling i öfrigt. I detta sammanhang vill jag äfven omnämna, att under gångna vintern å ungefär samma trakt sköts en vacker äldre rackelhane – som befinner sig uppstoppad i Bjurfors skogsskolas samling för närvarande – hvarför förbindelser af ifrågavarande art ej synas vara så sällsynta här i trakten. Modern till den nu skjutna ungrackelhanen var, såsom ju för öfrigt framgår af ofvannämnda – tjäderhöna. Bjurfors, Avesta den 22/8 1911. Gustaf Lundberg, e. jägmästare, lärare vid K. Skogsinstitutet.’” (Gustaf Lundberg 1911).

1860-tal I Arboga skolors fågelsamling finns en rackelhane: ”Rackelhane köpt på Arboga torg och skänkt af Hr. Källarmästaren B. Bodin” (Ulf Eriksson 1985).

1963 I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en hanne från Frändesta i Romfartuna den 14 november 1963 (”v. 46, d. 4”) (Göran Frisk, in litt.).

1964 I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en hanne från Västerås i slutet av juni 1964 (”v. 26”) (Göran Frisk, in litt.).

1981 1 ♂ sp. Arboga 10.4 (Tommy Berglund 1984).

1992 1 ♂ sp. Svarttjärnsmossen i Ramsberg 11.4 (Thomas Strid m.fl., opubl.).

1993 1 ♂ sp. Svarttjärnsmossen i Ramsberg 29.8 (Claes Urban Eliasson, opubl.).

2001 1 ♂ Glåpen i Sura 10-11.3 (Sören Larsson, opubl.).

2003 1 ♂ Lilla Värhult i Ramsberg 8.2 (Mikael Hake, opubl.).

Senast uppdaterad 2024-03-15