Tjäder Tetrao urogallus Linné 1758

 

Utbredning

 

Tjädern häckar i skogsmark med inslag av myr. Den förekommer sparsamt till sällsynt i Skogslåglandet och i Bergslagen, men saknas i stort sett i Mälarområdet liksom i östra respektive södra Västmanlands slättbygder. Möjligen finns fortfarande en förekomst i Arboga söder om Arbogaån, men inga rapporter har inkommit därifrån sedan slutet av 1980-talet.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.4-30.6) 1976-2017.

 

Numerär

 

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat den västmanländska populationen till 1 800 par, vilket motsvarar en täthet av cirka 0,3 par/km² skog. Inom ett 98 km² stort område med skog och myr i Fläckebo och Västerfärnebo, den s.k. Hälleskogen, fann dock Stefan Björklund (1993) betydligt högre tätheter, 0,8-1,3 ♂♂/km², under perioden 1987-93.

 

De största (minst 10 ex.) rapporterade lekarna 1976-2017:

 

År

Område

Antal

1984

Hjulsjö

10 ex.

1986

Lindes

12 ♂♂

1987

Lindes

10 ♂♂

1988

Fläckebo

Fem lekar: 15+15+12+15+15 ♂♂

1988

Västerfärnebo

11 ♂♂

1988

Skultuna

15 ♂♂

1991

Skultuna

10 ♂♂

2004

Västra Skedvi

10 ex.

2010

Järnboås

11 ♂♂

 

 

Historik

 

Tjädern har sedan mycket länge varit av stort intresse som jaktbyte och uppgifter i litteraturen förekommer därför relativt ofta. Den allra tidigaste uppgiften härrör från Tidö i Rytterne: ”Tjädern och hjerpen förekomma i jagträkenskaper från 1600-talet, men äro numera ytterst sällsynta.” (F. U. Wrangel 1886).

 

Från 1700-talet skriver Olof Grau (1754, s. 41) i sin beskrivning av Västmanlands län att ”Willebråd och Skogs-foglar fångas til myckenhet på somlige orter: Sådane äro Käder... ...m. m.”. Från 1600-talets senare del berättar han också att ”Eljest kröker denne sjö [Hallaren i Möklinta/Sala] sig i många wikar och uddar, och orten häromkring är förträffeligen behagelig: Konung Carl den XI. [1655-97] skal esomoftast haft sit nöje at wistas häruppe, i synnerhet wid Käder- och Orre-lekarne...” (Olof Grau 1754, s. 45). I sin beskrivning av Mälaren räknar Johan Fischerström (1785) upp tjädern, men utan att lämna några preciserade förekomstuppgifter: ”Kiädern (Tetrao Urogallus) som lefver af enbär, blåbär, björk- och furu-knopp, och förnöjer med sit spel redan i April, men blir årligen sällsyntare, ty han ofredas både före, efter och under häckningstiden”.

 

En god förekomst av tjäder i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet indikeras av en jaktjournal, förd av brukspatron Wilhelm Hisinger vid Skinnskattebergs och Baggå bruk i Skinnskatteberg åren 1794-1823. Där nedlades tjädrar samtliga år under perioden, som mest 52 ex. år 1807 (Anonym 1908). Se histogram nedan.

 

 

Från Kumla nämner L. F. Kihlman (1828) tjädern som en av de allmännast förekommande fågelarterna: ”...får nämna de allmännaste... ...tjedrar...”. Där tycks tjädern inte alls förekomma idag.

 

Johan Ludvig Bogislaus von Greiff (1828) berättar följande från någon av sina ägor, antingen Gillberga i Dingtuna eller Åbylund i Romfartuna: ”Ett bewis på hwad nytta och nöje en riktig hushållning med fågelskytte medför, är den wård jag hade om en liten tjäderlek, som fans på mina ägor, då jag bodde i Westmanland. Sällan hördes eller fans der till en början mer än en à två tjädrar, men jag föresatte mig att akta leken wäl, och sköt der intet skott förr än asplöfwet war utsprucket, då jag sjelf sköt 3 på afton och morgon, och dagen derpå sköt min Jägare 3, och ändå woro flere qwar, och leken fullkomlig året derpå”. Varken i Dingtuna eller Romfartuna förekommer tjädern längre.

 

Under 1800-talet rapporterades förekomsten rätt flitigt, åtminstone från vissa håll i landskapet. Från Ramnäs rapporterade t.ex. ”Skogsförvaltaren C. A. Thorssén” att tjäder ”finnas i denna trakt temligen talrikt och kullarne ha i år [1864] varit fullt medelmåttige, men i allmänhet ganska sene” (SJNT 3:95). Året därpå rapporterade samme Thorssén att ”Skogshönsen, tjäder, orre och hjerpe, ha haft ett  godt år: kullarne voro i allmänhet fulltaliga och dertill särdeles tidiga.” (C. A. Thorssén 1866).

 

Från ”Norbergs bergslag” rapporterade P. A. Timm (1866) att tjädern hade minskat kraftigt i antal: ”Den verkliga rikedom på tjäder och orre, som för en tjugo år sedan fans i denna trakt, eger numera icke rum, dock finnes ännu någorlunda hjelplig tillgång, åtminstone jemförd med andra orters. Det är i synnerhet tjädrarnes antal, som minskats i följd af skjutning på lek, tidigt skjutande på lock och mest i följd af den grofva skogens borthuggande. I förhållande till några föregående år har likväl 1865 haft bättre tillgång på tjäderkullar och ha kullarne varit mera fulltaliga, troligen med anledning deraf att våren var blid under värpnings- och rufningstiden. Tjäderkullarne voro ock tidigare än vanligt, så att de den 11 augusti voro fullvuxna, hvadan få ungar kunde skjutas på lock. Man har derför förhoppning att nästa år skall blifva ännu rikare på tjäder.”. Bruksförvaltaren P. A. Timm följde upp detta med årliga rapporter de närmast följande åren och som bekräftade den klena förekomsten:

 

1866      ”Tjäder och orre: stammen af samma storlek som förra årets: kullarne små, 3 till 4 ungar, ej sällan blott 1 eller 2.” (P. A. Timm 1867).

1867      ”Tjäder, Orre, Hjerpe: dålig årgång; i tjäderkullarne endast 1 eller 2…; en följd af den oblida väderleken under dessa foglars fortplantningstid.” (P. A. Timm 1868b).

1868      ”Norbergs bergslag. [---] Tjäder och Orre: Ovanligt betydlig tillgång; kullarne stora och tidiga, 6 till 8 ungar.” (P. A. Timm 1869).

1869      ”Tjäder, orre och hjerpe: så godt som ingen årsafvel, emedan kyla och ogynsam väderlek förstörde både ägg och ungar.” (P. A. Timm 1870).

1870      ”Tjäder, ringa tillgång...” (P. A. Timm 1871).

 

Även för Örebro län rapporterade Carl Rudolf Sundström (1868) att tjädern minskat och räknade upp en rad orsaker därtill: ”I de större skogarne är denna fogel ej så sällsynt, dock betydligt fåtaligare än för två eller tre årtionden sedan. Hans spelställen äro på många, hufvudsakligast bruks- och kronoskogar, temligen besökta af både tuppar och hönor; det oaktadt är tillgången på ungfogel ej stor, hvilket torde kunna tillskrifvas hufvudsakligen följande orsaker (att icke nämna missgynnande väderleksförhållanden, hvilka kunna åstadkomma en betydlig skilnad under olika år, men som det icke står i mensklig makt att ändra): Skjutandet på spel. [---] Lockning. [---] ...snaror och stockfällor... [---] Hundar,... [---] Kattor. [---] Skogarnes uthuggning. [---]”.

 

Att det inte bara var ogynnsamma väderförhållanden som bidrog till tjäderns minskning, utan också jaktens utövande, i synnerhet tjuvjakten, bekräftades från Ljusnarsberg: ”Tjäderfogeln **) [”**) Meddeladt af Brukspatron Leo Wallmo.”] har här i Nya Kopparbergs socken (nordligaste delen af Örebro län) säkerligen tredubblats sedan 1865, eller den tid då nya jagtstadgan började tillämpas, och fortfarande tillökning af denna fogelart är att hoppas, emedan stadgans tillämpning med åren blir noggrannare.” (Leo Wallmo 1868).

 

Därtill nämndes att även rovfåglar ansågs orsaka skada på tjäderstammen: ”Dufhöken gör betydlig skada på tjäderfogeln… [---] Ormvråken, åtminstone den gamla fogeln, tager här i storskogen mycket ofta hönor och ungar af tjäder, orre, jerpe och and…” (Adr. Giöbel 1877).

 

Under återstoden av 1800-talet lämnades en del rapporter om tjäderförekomsten och i nedanstående tabell sammanfattas de.

 

1871-75

Västmanlands län

skogsfogel deremot i betänklig grad minskats, detta senare både i följd af ogynsamma vårar och genom rofdjurs härjningar.” (SJNT 16:241).

1877

Västmanlands län

Från skilda håll i Stockholms, Upsala, Nyköpings och Vesterås län ha vi mottagit sådana uppgifter som dessa: ’godt om fogel på lekarne’... ...’mer orrar än på många år’, ’rik tillgång på fogel, i synnerhet på tjäder’, och så vidare...” (SJNT 16:105).

1878

Ljusnarsberg

”…glest var det i sanning både med orr- och tjäderkullar, och de som funnos voro svaga: 1-2-3 ungar, aldrig deröfver [---] Så inbragte två dagars jagt i de nordligaste markerna endast lika många tiotal foglar, mestadels ripor, och tre andra jagtdagar i de östliga markerna skaffade mig obetydligt flere skott, äfven då mest ripor och deribland ett jemförelsevis större antal gamla tuppar. Specifikationen har följande utseende: 3 harar, 1 gammal och 1 ung tjädertupp, 11 orrar och 28 ripor” (SJNT 16:171).

1878

Arboga

Tjädern, som på senare tid varit i tilltagande, så att förra årets stam till och med kunde anses vara ovanligt god, har i år visserligen anträffats på ställen, der han förr icke varit att finna, men deremot förminskats på sina vanliga tillhåll. Syn­nerligen anmärkningsvärdt synes mig tupparnes nästan totala försvinnande från vissa trakter.” (SJNT 16:218).

1879

Lindes

Särskildt från Lindestrakten... ...omtalas en ovanligt god årgång...” (SJNT 17:188).

1880

Arboga

”…på Arboga gjuteribolags skog… …under en vacker morgon i nästlidne april månad varit i tillfälle bevittna, på ett ganska ringa område, utgörande en höjdsträckning om några tunnlands vidd, beväxt med resliga träd af tall med iblandad småskog af gran och en samt för öfrigt omgifvet af små kärrdrag, förefans en lek af säkerligen 30 à 40 tjädrar…” (Anonym 1880b).

1880

Nora

Från Nora bergslag:… Tjäder- och orrfogel, som ansenligt ökades år 1879, hafva i år illa medfarits af köld på försommaren och torka samt brist på bär under högsommaren, hvadan kullarne i allmänhet varit små.” (Anonym 1880c).

1888

Hällefors

Hellefors (A. Giöbel). Die Scharrvögel streichen (ebenso wie die Feldhühner) im Winter bedeutend unher. Das Birk­huhn [orre] und das Auerhuhn [tjäder] treten eine Zeit lang scharenweise auf und sind dann eine Zeit lang wie weg­geblasen aus der Gegend. (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 155).

1890

Västmanlands län

Afdelningen i Östra Västmanland: [---] Tjäder: förekommer temligen allmänt, i vissa orter talrikt. Årgången god och utsigterna för innevarande år äfven goda..” (SJNT 28:128-129).

1891

Västmanlands län

Från Afdelningen i Östra Vestmanland: [---] Tjäder: synes hafva lidit mindre af pingstvädret än orren. Kullarne fulltaliga och rätt försigkomna, ehuru äfven sena kullar anträffades. Stammen åtminstone icke förminskad.” (SJNT 29:133-134).

1892

Västmanlands län

Svenska Jägarförbundets Afdelning i Östra Västmanland: [---] Tjäder, Orre och Jerpe: årgången temligen god och stammen något ökad.” (SJNT 30:128-129).

1893

Västmanlands län

Afdelningen i Östra Vestmanland: [---] Tjäder: rätt god tillgång.” (SJNT 31:215-216).

1894

Västmanlands län

Styrelsen [Sv. Jägarförbundets afdel­ning i Ö. Västmanland] får med afseende å vildbrådstillgången under året [1894] inom afdelningens område afgifva följande redogörelse: [---] Tjäder och orre: årgången mycket svag med få och mycket små kullar.” (SJNT 33:216).

1896

Västmanlands län

Svenska Jägarförbundets Afdelning i Östra Westmanland: [---] Tjäder och Orre bättre än under föregående år.” (SJNT 34:213-214).

 

Enligt en jaktjournal förd av inspektor Axel E. Björkman på Tunadal i Köping åren 1863-1923, nedlade han sammanlagt 125 tjädrar, varav 17 st. enbart år 1885 (Oscar von Mentzer 1925).

 

I övrigt från 1800-talets senare del finns en del uppgifter av mer karaktär av kuriosa. Exempelvis spekulerade Adr. Giöbel (1876) i en eventuell sned könsfördelning hos tjädern, men kom inte fram till någon säker slutsats. Från Arboga berättas om en ”egendomlig fogelfångst”: ”I måndags (den 25 september) aftons fingo ett par pigor, som voro sysselsatta i ett brygghus vid mekaniska verkstaden härstädes, se en stor svart fogel komma springande och krypa in i en nässelhög utanför fönstret. Den ena pigan stälde sig att vakta fogeln, den andra gick in till husbonden för att omtala händelsen. Denne tog en bössa och följde med till stället. Pigan utbrast då: »låt mig komma in först, för jag vill inte stå här, när herrn skjuter». »Det behöfs icke», svarade denne, i det han gick fram till nässelhögen – och tog fogeln med handen. Det var en ungtjäder för året, fullkomligt oskadad; hålles nu i bur och tyckes befinna sig väl i fångenskap.” (Anonym 1882). En konkret häckningsuppgift förmedlades från Bredsjö i Hjulsjö: ”Den 27 april kom jag af en händelse att stöta upp en tjäderhöna ur hennes bo. Hon hade då ej värpt mer än 4 ägg, och som jag var nyfiken att se huru snart hon skulle få kullen full gick jag dit fjorton dagar senare eller den 11 maj. Då var hönan borta... ...äggen, ty de lågo qvar och hönan hade värpt ännu ett ägg, så att der lågo 5 stycken.” (G. Nordström 1884). I Nora uppmärksammades en tjäderhöna som i november 1889 flög genom ett fönster till ett magasin (Anonym 1889). Carl Kjellin (1902) skildrar bl. a. följande från området mellan Långtjärnen, Bjurtjärnen och Hökberget i Karbenning år 1890: ”...skogsfågel och hare förekom ganska talrikt...” ”...i talltopparna ute på fallen syntes en och annan tjäder.”

 

Under 1900-talet till och med 1960 rapporterades följande förekomstuppgifter:

 

1901

Västmanland

Öfverjägmästaren Th. Hahr skrifver: ’Af skogsfågel fanns så godt som ingen tillgång å betydande vidder i Vestmanlands och Örebro län, som jag i början af jagttiden genomströfvade.’” (SJNT 40:143).

1903

Fellingsbro

Emellertid finnes ännu så pass stora och sammanhängande skogskomplexer härnere i Fellingsbro socken, på gränsen mellan Västmanland och Närike, att de väl hysa, icke blott räf och rätt mycket hare, utan äfven orre i ganska afsevärd mängd, ja till och med tjädrar och en och annan af de skygga järparne. Detta i fråga om de södra delarne af socknen. Hvad de norra beträffa, så utgöras de åter af öfvervägande skogsmarker, där skogsfågel, hare och älg är hufvudviltet.” (Carl Kjellin 1903).

1908

Gunnilbo

På Långmossen midt emellan Skinnskatteberg och Färna… …en augustimorgon i år… [---] Flera tjädertuppar och tjäderhönor kommo strax därpå flygande…” (SJT 46:293).

1911

Västmanlands län

I täta fuktiga, med löfträd uppblandade barrskogar uppehåller sig tjädern...” (A. Kempe 1911).

1921

Hällefors

Örebro läns jaktvårdsförenings årsskrift 1921 har utkommit… [---] I en särskild tabell angifves afjagningen vid Hällefors bruks A.-B. Under 1921. Där upptages bl.a… …22 tjädrar...” (SJT 60:253).

1925

Västmanlands län

Tjäder 400 fällda (Rapport från Västmanlands län av länets jaktvårdsförening för år 1925).

1925

Västmanlands län

4+” (mindre god förekomst, ökning från 1924) (SJT 64: 142-143).

1925

Örebro län

5+” (medelgod förekomst, ökning från 1924) (SJT 64: 142-143).

1933

Västmanlands län

Tjäder synes på de flesta håll visat medelgod årgång… …men någon nedgång i… …Västmanlands…” (SJT 72:165).

1934

Kolbäck

Den 1 december i fjol befann sig undertecknad i sällskap med ryttmästare och fru Sandström under stövarejakt på de s. k. Broholmarna i Mälaren tillhörande Strömsholms kronopark. [---] Märken av en tagen tjädertupp vittnade också om att det vilda antagligen blir hårt beskattat av den stora rovfågeln [kungsörn].” (C. V. Sandberg 1935).

1940-tal

Fläckebo

Västerfärnebo

Ännu till början av 1940-talet var Hälleskogen ett område, över vilket bruset av ’den digre tjäderns flykt’ när som helst kunde höras och den mäktiga fågeln ofta lät sig beskådas. Att en vinterdag räkna tillsammans 25-30 tuppar, som man sett i topp, var intill denna tid intet ovanligt. Spel, där 10-15 tuppar knäppte och slog klunken, och där hönornas, ’röjornas’, jamande läten hördes runt om en gömställe, var då en märklig upplevelse för den, som tidigare ej varit med om något liknande. Och ändå var, berättades det, tjäderns förekomst ringa mot vad den varit ett flertal år tidigare, då flockar på 50-60 tuppar kunde ses i topparna om vintern och samma antal samlades på spelplatserna.” (Gustaf Adolf Olsson 1958).

1945

Västmanlands län

Svenska Jägareförbundet omtalar dessutom minskning i Västmanlands län.” (Kai Curry-Lindahl 1945).

1945

Hällefors

”Av skogarnas bevingade släkten må på första platsen nämnas tjädern, högviltet bland skogsfåglar, en prydnad för våra skogar. Det finns en numera ganska god stam av tjädrar.” (Nils Helger 1945).

1946

Västmanlands län

Tjädern är fortfarande påfallande svag i sin förekomst [jaktåret 1946-47].” (Anonym 1947).

1949

Västmanland

övervägande ökning” (Kai Curry-Lindahl 1949).

1949

Sura

Den 26 maj upptäcktes vid Olgotsberget... [---] ...ruvade en tjäderhöna...” (Harald Wedérus 1951).

1950

Västmanland

”...förete tillväxt av tjädern, vilket alla brev från dessa provinser rörande tjädern entydigt framhålla samtidigt som det påpekas, att stammarna dock ännu äro mycket svaga.” (Kai Curry-Lindahl 1951).

1951

Västerfärnebo

”...betydligt sämre med skogsfågel. Tjädern är det sämst beställt med... [---] Liksom i övriga delar av vårt land är skogsfågeln sorgebarnet även inom färneboskogarna. Framför allt gäller detta tjädern... Ännu är dock inte situationen hopplös. ...men antalet har reducerats oroväckande. [---] ...och det kan antagas, att även järpen infekterats av den blodsjukdom, som man numera anser vara orsaken till tjäderns och orrens djupa nedgångskurva” (Olof Knöppel 1951).

1952

Västmanland

Tjäder och orre - svag men jämnt fördelad förekomst. Någon ökning kan med säkerhet iakttagas. Dock ingen anledning att slopa nuvarande fridlysning (E. Rådberg, Hällefors). I stort sett oförändrad tillgång (O. Knöppel).” (Birgitta Öhlin & Stig Hellgren 1953).

1945-53

Västerås

”...tillfälligt häckande [Lundby socken].” (Sven-Olof Andersson 1954).

1955

Västerås kommun

Fortfarande behöver man inte ge sig så värst långt norr om Västerås för att få höra orrar spela och inte så mycket längre för att få uppleva ansatser till tjäderspel... [---] Årsviss vid Asköviken ” (Bertil Walldén 1955, s. 244-245).

1957

Fläckebo

Västerfärnebo

1957 ser man sällan en tjäder på Hälleskogen, fast fågeln givetvis finnes kvar men i ytterligt minskat antal.” (Gustaf Adolf Olsson 1958).

1958

Västmanland

Skogshönsen, tjäder, orre och järpe, visa allt fortfarande svaga stammar. Järpen har hållit sig bäst, därnäst orren och tjädern sämst. En bidragande orsak till den beklämmande svaga förekomsten torde vara de kalla och våta försomrarna, som hårt decimera ungkullarna.” (Olof Knöppel 1958).

1958

Norberg

Det är välbekant, att tjäder och orre under senare år visat påtaglig nedgång” (Bengt H. Girell 1958).

1958

Himmeta

Kolsva

Tjäderns alltid så fascinerande spel kan också avlyssnas [”...skogarna inom Malma, Bro och Himmeta...”].” (Erik Strandell 1958).

1958

Näsby

Nästan försvunnen är den stora tjädern.” (Erik Sjöstedt 1958).

1958

Hällefors

Skall något nämnas om hönsfåglarna, så är endast att konstatera att någon märkbar återhämtning från den på 1930-talet inträffade nedgången bland tjäder och orre ännu icke förmärkts. I det fåtal fullvärpta reden som förekomma kläckas äggen, men endast kort tid därefter äro i allmänhet kycklingarna borta och hönan ensam.” (Axel Forsberg 1958).

1960

Grythyttan

Tjäderspelet hörde ej till de offentliga uppvisningarna, vad jag kan minnas…” (Greta Carlstedt-Pihl 1960).

 

G. E. Beermann (1903) redogör för försök vid Ställdalen i Ljusnarsberg med tjäder häckande i bur. Gösta Björkegren (1903) skildrar en episod från Gammelbo i Ramsberg den 21 april 1903 med två stridande tjädertuppar, som infångades och efter en tids vård åter släpptes vid ”Björklundshagen” den 16 maj. Att tjäderbon kan prederas av mård Martes martes (Linné 1758) omvittnades av Seth Hultin (1905): ”Den 9 juli i år gick jag… [---] Den ena [mården] befanns i magsäcken hafva 6 – sex – mycket ofullständigt tuggade, halfvuxna ungar af gulsparf, lärka och trast, delar af en ekorre samt skalbitar af tjäderägg.”.

 

I Zoologiska museet, Uppsala universitet, finns en tjäder från Gisslarbo i Kolsva, daterad augusti 1908 och etiketterad med ”Gul varietet” (Lars Wallin, in litt.).

 

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns sju tjädrar, sex av dessa (4 ♂♂, 2 ♀♀) från Grythyttan och Hällefors, 29-31 december 1928 resp. 9-15 september 1929. Dessutom finns ett ägg från Norberg, tyvärr odaterat (Göran Frisk, in litt.).

 

Flyttning och övervintring

 

Tjädern är en utpräglad stannfågel. Några ringmärkningsåterfynd med anknytning till Västmanland är inte kända.

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen T. u. urogallus.

 

Kommentar

 

Fynd av rackelhane (orre ♂ x tjäder ♀):

 

1868         ”Rackelhanen (Tetrao urogallides Nilss.) är mycket sällsynt. Mig veterligt hafva endast fyra exemplar blifvit anträffade på trakten: ett i Kumla [Närke] för längre tid tillbaka, två i norra och ett i södra delen af länet.” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 18-20).

1911         ”(Till Riksmuseum har benäget öfverlämnats en vacker ung rackelhane jämte följande intressanta meddelande.) ’Öfversänder samtidigt härmed en ung rackelhane, som i dag skjutits å Bjurfors kronopark i Västmanlands län, hvilken såsom varande i ungfågelsdräkt möjligen kan vara af intresse. Ur samma kull, i hvilken rackelhanen fanns, befann sig dessutom tvenne vanliga tjäderhönor och en vanlig tjädertupp, hvilken senare för öfrigt sköts samtidigt, i samma uppflog. Att rackelhanen tillhörde den kull af vanliga tjädrar, i hvilken han för tillfället befann sig, är alldeles påtagligt dels på grund af lokalen och dels äfven att döma af fåglarnas utveckling i öfrigt. I detta sammanhang vill jag äfven omnämna, att under gångna vintern å ungefär samma trakt sköts en vacker äldre rackelhane – som befinner sig uppstoppad i Bjurfors skogsskolas samling för närvarande – hvarför förbindelser af ifrågavarande art ej synas vara så sällsynta här i trakten. Modern till den nu skjutna ungrackelhanen var, såsom ju för öfrigt framgår af ofvannämnda – tjäderhöna. Bjurfors, Avesta den 22/8 1911. Gustaf Lundberg, e. jägmästare, lärare vid K. Skogsinstitutet.’” (Gustaf Lundberg 1911).

1860-tal   I Arboga skolors fågelsamling finns en rackelhane: ”Rackelhane köpt på Arboga torg och skänkt af Hr. Källarmäs­taren B. Bodin” (Ulf Eriksson 1985).

1963         I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en hanne från Frändesta i Romfartuna den 14 november 1963 (”v. 46, d. 4”) (Göran Frisk, in litt.).

1964         I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en hanne från Västerås i slutet av juni 1964 (”v. 26”) (Göran Frisk, in litt.).

1981         1 ♂ sp. Arboga 10.4 (Tommy Berglund 1984).

1992         1 ♂ sp. Svarttjärnsmossen i Ramsberg 11.4 (Thomas Strid m.fl., opubl.).

1993         1 ♂ sp. Svarttjärnsmossen i Ramsberg 29.8 (Claes Urban Eliasson, opubl.).

2001         1 ♂ Glåpen i Sura 10-11.3 (Sören Larsson, opubl.).

2003         1 ♂ Lilla Värhult i Ramsberg 8.2 (Mikael Hake, opubl.).

 

 

Senast uppdaterad 2018-08-11