Trädlärka Lullula arborea (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Trädlärkan häckar sparsamt till sällsynt över större delen av landskapet. Utbredningen är dock ojämn och synes i hög grad koncentrerad till Skogslåglandet. Konstaterade häckningar föreligger från samtliga naturgeografiska regioner. Den förekommer i magra, öppna skogar, särskilt i magra hedtallskogar, ofta på rullstensåsar, samt på hyggen med fröträdsställning av tall och vid grustäkter.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-84. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

 

Numerär

 

Några kvantitativa inventeringar över större områden föreligger inte. Under perioden 1976-98 påträffades trädlärkan under häckningstid i 127 s.k. ”atlasrutor” (25 km²) och som mest ett enskilt år rapporterades motsvarande 57 häckningar i Västmanland. I Ramnäs och Sura rapporterades som mest 17 sjungande fåglar 1984 (Ingrid Åkerberg 1993), vilket motsvarar knappt 0,1 par/km² landarea. Utslaget på landskapets hela yta erhålles ca 530 par. Troligen uppvisade dessa socknar högre tätheter än genomsnittligt, men samtidigt förelåg sannolikt en del oupptäckta häckningar. I mitten av 1980-talet kan alltså antalet häckande trädlärkepar i Västmanland ha uppgått till 500 par. Därefter har sannolikt en betydande minskning ägt rum, men tyvärr föreligger få data från perioden 1986-92. Vid en inventering 9-12 april 1993 i Ramnäs och Sura socknar, påträffades endast två sjungande trädlärkor (Ingrid Åkerberg 1993), vilket antyder en mycket kraftig minskning. Av inkomna rapporter att döma, tycks emellertid en återhämtning ha ägt rum under senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet. Om man utgår från att 500 par trädlärkor häckade i landskapet i början av 1980-talet och att i genomsnitt en tjugondel av dessa rapporterades årligen och sedan applicerar motsvarande värden på 1990-talets uppgifter, erhålles närmare 300 par under sistnämnda årtionde. Expansionen under 2000-talets inledning motiverar en uppjustering till åtminstone 500 par. Ulf Ottosson m.fl. (2012) beräknade beståndet till 450 par. Den stora skogsbrand som sommaren 2014 drabbade gränstrakterna mellan Sala, Surahammar, Fagersta och Norberg har gynnat trädlärkan, vilket återspeglas av en tydlig topp 2017 i figuren nedan.

 

 

 

Historik

 

Den förste som nämnde trädlärkan var Johan Fischerström (1785) i sin beskrivning av Mälaren: ”Skogslärkan (Al. arborea) som flyger flockvis, och äfven som de nyssnämnde skyndar med sin återkomst om våren.”. Carl Rudolf Sundströms (1868, s. 13) uppgift från Örebro län, ”träffas icke sällan”, ger föga upplysning om trädlärkans förekomst. En antydan om att den i slutet av 1800-talet inte förekom särskilt allmänt, i vart fall inte i västra Västmanland, lämnas av Carl Rudolf Sundströms (1888, s. 111) meddelare i Hällefors, A. Giöbel, som hört den under flyttningstid, men som samtidigt tror att den sannolikt häckar i närheten: ”Hellefors (A. Giöbel). Von dem Korrespondenten während der Zugzeit gehört; brütet wahrscheinlich in der Gegend.”. Trädlärka nämns av Adrian Giöbel (1902) även från Järle i Ervalla, även om man kanske inte helt kan utesluta att det är någon annan art som avses: ”Så komma trastar, finkar och sångare samt träd- och piplärkor ”. Lektor J. E. Ljungqvist, Örebro, berättade i brev av den 10 april 1922 till lektorskollegan O. M. Floderus, Västerås, att trädlärkan uppgivits från Järnboås; ”Trädlärkan sommaren 1921 ’i en barrskog nära Björkborn’”. I Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar finns en trädlärka från Kolsva: ”♂ juv. Bro: Dömsta. 7.10.1923. R. Tenow.” (nr. C 166). Detta var en i flock på fyra individer, enligt en anteckning i O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv: ”Bro skn Dömsta egendom 1 ungfågel (uppst. ex i Wås h. allm. lvks museum) i en flock på 4 foglar under flyttning skjutning af Ombudsman R. Tenow”. Samma källa uppger också: Hubbo skn: Hökåsen häckande enl. Gustaf Nilsson”. I början av 1900-talet, tidpunkten ej närmare angiven, gjordes det nordligaste kända häckningsfyndet i landet vid Bjurfors i Norberg: ”Här, å den nordligaste kända häckplatsen, påträffades ett bo å ett kalhygge, inne i barrskog, bevuxet med små gran- och tallbuskar, men mest bestående av öppna platser, som buro endast litet gräs.” (Paul Rosenius 1926, s. 257). Paul Rosenius (1926, s. 261) anger också, att fyndet ”gjordes en av de första dagarna i juni, då boet innehöll ungar. Äggen voro här antagligen lagda vid mitten av maj.”. I Lundby socken var trädlärkan allmänt häckande åren 1945-53 (Sven-Olof Andersson 1954) och den förekom även vid Gryta i Skerike: ”På liknande lokaler ger trädlärkan konsert…” (Bertil Walldén 1955, s. 245). Den betecknades dessutom som ”årsviss” vid Asköviken (Bertil Walldén 1955, s. 255).

 

Trädlärkan tillhörde de arter som drabbades av användandet av kemiska bekämpningsmedel, t.ex. kvicksilverbetat utsäde, inom jordbruket: ”För trädlärkan gäller att en allmän tillbakagång av beståndet skett, särskilt under 1950-talet, mot norr åtminstone upp till Västerås-trakten (H. Avelin)” (Gunnar Otterlind & Ingvar Lennerstedt 1964). Från 1960-talet och till och med 1975 föreligger endast ett fåtal uppgifter, flest från flyttningstid, och enligt Leif Lejdelin (1984) var trädlärkan ”utgången” från Fagersta kommun på 1960-talet. Några uppgifter, som tyder på häckning, bör dock nämnas. Exempelvis iakttogs den vid Bredmossen i Norberg 1970-72 (Kjell Bylin 1975, s. 381) och år 1972 ansågs trädlärkan ”årsviss på två lokaler i surahammarstrakten” (VF 32:228). Dessutom rapporterades en trolig häckning 1973 från Östra Vålen i Ramnäs/Sura (Sören Larsson, opubl.). Från Grimsö forskningsområde, huvudsakligen beläget i Ramsberg, rapporterades 3 par 1975, jämfört med inget par alls året innan (MVOF 6:25).

 

De på året tidigaste kända fynden före 1976, gjordes den 8 mars 1971 vid Asköviken i Västerås-Barkarö (Mats Logander, opubl.) respektive den 12 mars 1973 vid Hallaren i Möklinta/Sala (Sören Larsson, opubl.). Den största kända ansamlingen före 1976, utgjordes av 15 ex. vid Eriksbo i Västerås-Barkarö den 30 mars 1959 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.). En hög sträcksiffra var 32 sträckande vid Asköviken i Västerås-Barkarö den 28 mars 1957 (Bo Kumlin, opubl.).

 

En bounge som ringmärktes i Kärrbo den 13 juli 1939, rapporterades från trakten av Liége i Belgien den 24 oktober samma år (GNM/Å 1940:100; Kai Curry-Lindahl 1959-63, s. 1493).

 

Flyttning och övervintring

 

Trädlärkan flyttar i september – mitten av oktober och återkommer i slutet av mars eller början av april. Det senaste kända fyndet gjordes den 5 november 1994 vid Gyttorp i Nora (Anders Carlberg, opubl.). Mediandatum för första observation åren 1976-85 och 1993-97 är den 28 mars. De tidigaste kända fynden gjordes den 4 mars, dels 2012 vid Kölstaån i Sura (FiV 44[2-3]:45), dels 2014 vid Mölntorp i Säby (FiV 46[2-3]:50). Höststräcket synes ha ökat i omfattning vid en jämförelse mellan perioderna 1976-85 resp. 1993-2016.

 

 

 

 

 

 

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen L. a. arborea.

 

Senast uppdaterad 2018-08-19