Bofink Fringilla coelebs Linné 1758

Utbredning

Bofinken häckar i skogsmark och i tätorternas parker. Den förekommer allmänt i hela Västmanland.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.5-31.7) 2012-2022.

Numerär

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 330 000 par, motsvarande en genomsnittlig täthet av 60 par/km² skogsmark. Med ledning av inventeringsresultat från 1980-talet, se nedan under Historik, kan detta vara en underskattning, varför jag väljer att justera upp siffran till 400 000 par.

Historik

Johan Fischerström (1785) nämner bofinken i sin beskrivning av Mälaren: ”Bofinken (Fr. Cœlebs) som värderas för sin angenäma sång (1) [”(1) Detta gäller endast om Hanen, som skiljer sig från Honan genom sit röda bröst. I bur bör Lin-frö eller Rof-frö vara hans vanligaste föda, se Econom. Diction. 2. D. s. 263.”], som infinner sig vid kiäldraget, bygger sit bo up i trän af späd mossa och de finaste quistar, bortreser vid löf-fällningen”.

I Örebro län var bofinken i mitten av 1800-talet ”mycket allmän.” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 12). I Hällefors var den också allmän, dit den tydligen brukade anlända i första veckan i april: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein. Kam 1885 am 1. April.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 79); ”Hellefors (A. Giöbel). Kam den 6. April [1887].” (Carl Rudolf Sundström 1892, s. 30). I övrigt från slutet av 1800-talet föreligger följande notiser:

1888      ”Bofinken kommer nog af sig sjelf, der träd ej alldeles saknas...” (Adr. Giöbel 1888).

1890      ”…och bofinken voro i full fart… [Alten i Kila, våren 1890].” (Carl Kjellin 1906).

1894      ”Rätt som det är skriker också en bofink till uppifrån en gran, och vid hans gälla och upprepade tvint-tvint... [Fänsbosjön i Fellingsbro, ”en majmorgon 1894”]” (Carl Kjellin 1904).

Från 1900-talets första decennier finns några notiser som inte tyder på annat än att bofinken förekom allmänt:

1902      ”Bland fåglar som tydligt visa sitt tycke för mot dem vänliga människor, är bofinken en af de mest framstående [Järle i Ervalla].” (Adrian Giöbel 1902).

1914      ”Tre bofinkbon, som voro fästade inne i mycket täta, cypressliknande enbuskar på Östra holmen [Västerås], 1,5-2 m. öfver marken... [---] Ett par dylika bon från Elba... [Västerås]” (August Heintze 1915).

1920      ”Enl. J. Maule ankomst tidigast 12/3-20. Samma år har jag [Gustaf Nilsson] den antecknad som iakttagen den 7/3” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9]. ”Tidigaste ankomsttid den 7/3 1920 Wästerås enl. Gust.Nilsson” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

1921      ”I en af lyktorna i kandelabern å Fiskartorget i Västerås byggdes i våras af en bofinkhona bo...” (Anonym 1921b).

I Lundby socken var bofinken ”...häckande, allmän, medelankomst 28.3” under perioden 1945-1953 (Sven-Olof Andersson 1954) liksom den var vid Norsa i Munktorp: ”Allmänt häckande.” (Arne Eklöw 1970).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

Enligt Tomas Carlsson (1984) var bofinken en av karaktärsarterna ”På de magra tallhedar som följer Svartälven [Sävsjöområdet i Hällefors]...”. Beträffande Västanfors och Västervåla skrev Leif Lejdelin (1984) att bofinken var en ”allmän häckfågel, enstaka kan övervintra”.

Resultat från inventeringar av öar med naturskog i Mälaren 1979-1981 visade att ett par bofink klarar sig med mindre än ett (1) hektar skogsmark (Ingemar Ahlén & Sven G. Nilsson 1982). En heltäckande inventering av Ängsö socken 1983-1984 visade att bofinken fanns på praktiskt taget samtliga öar och holmar, även de allra minsta, mindre än ett (1) hektar skogsmark (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985). Dessa resultat motsvarar således en täthet av minst 100 par/km² skogsmark, vilket utslaget på Västmanlands sammanlagda skogsmarksareal skulle ge minst 550 000 par. En noggrann inventering år 1981 av öarna Gräggen och Stora Jungfrun i mälarfjärden Blacken i Rytterne, visade dock avsevärt högre tätheter, 322-342 par/km² skogsmark (Thomas Skoglund 1981).

Punkttaxeringar vid Asköviken 1992-2000 visade en negativ tendens som är statistiskt nästan säkerställd (r_s=˗0,723, P<0,10; Thomas Pettersson, opubl.).

Vid simultana sträckobservationer på tjugo lokaler i östra Västmanland den 18 april 1971, inräknades sammanlagt 5 290 ex. i blandflockar med bergfink (Sören Larsson 1971).

De största (minst 3 000 ex.) ansamlingarna av rastande bofinkar eller högsta dagssummorna av sträckande bofinkar, ofta med visst eller stort inslag av bergfink, före 1976:

1975      15 000 str. Asköviken i Västerås-Barkarö 27.9 (Kjell-Olof Hedlund, opubl.).

1975      36 007 str. (S) Notudden i Fläckebo 29.9 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      5 145 str. (S) Notudden 7.10 (Kalle Källebrink, opubl.).

Större (minst 3 000 ex.) ansamlingar av rastande bofinkar under perioden 1976-1999:

1995      3 000 r. Södra Husby i Nora 27.4 (Anders Carlberg, opubl.).

Höga (minst 10 000 ex.) dagssummor av sträckande bofinkar under perioden 1976-1999:

1979      13 681 str. Gnien i Ramnäs 28.9 (FiV 11:83).

1998      20 000 str. Södra Ås i Nora 15.4 (Anders Carlberg, opubl.).

Övervintring av bofink är känt åtminstone sedan 1900-talets början, men tycks ha blivit mer regelbundet först på 1950-talet. Kända uppgifter i litteraturen om vinterfynd av bofink före 1976:

1913/14    ”Fors, Väster Fernebo, Vst: Öfv. (1914) litet hvarstäd s 10-20 st. Förr iakttaget.” (Hialmar Rendahl 1916)

1923/24    ”Wästerås: ♀ obs iakttagen den 27/1 1924 vid Stensborg d.s. det händer ju även att enstaka exempl. övervintrar” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

1953/54    ”Regelbundet övervintrande vid silosmagasin vid Askö gård N Asköviken [Västerås-Barkarö], i 5-10 ex. ♂ och även enstaka ♀. Även på andra lokaler i trakten visar sig stundom hannar vintertid.” (Jens Wahlstedt 1955b); ”Därför [den milda vintern 1953/54] stannade bofinkarna kvar vid Askö gård, där de f. ö. uppehöll sig tillsamman med bergfinkar...” (Bertil Walldén 1955, s. 231).

1965/66    ”Sekr. ansåg att det trots den stränga vintern var ovanligt gott om bofink och bergfink.” (V.N.F. 1966-01-31, § 9).

1969/70    ”Enstaka bofinkar och bergfinkar har övervintrat som vanligt.” (Anonym 1970d).

Flyttning och övervintring

Bofinken flyttar i början av september till början av oktober. Den återvänder i mitten eller slutet av mars. Vårflyttningen kulminerar i första halvan av april.

Mediandatum för första vårobservation av minst 10 ex., fynd före 1 mars exkluderade, under perioden 1976-2023 är den 24 mars. Mediandatum för sista höstfynd av minst 10 ex. under samma period är den 28 oktober.

Veckovis fördelning av bofinkar som har rapporterats som sträckande under perioden 2000-2023.

Sträcket kan ibland vara mycket omfattande, särskilt på hösten men också på våren, och fyrsiffriga dagssummor är inte ovanliga. Under sträckperioderna kan också stora ansamlingar ses rasta, särskilt vid bakslag i vädret. De högsta (minst 10 000 ex.) dagssummorna av sträckande bofinkar, ofta med visst eller stort inslag av bergfink, 2000-2023:

2005      32 000 str. (S) Snickarberget i Sura 1.10 (Ralf Lundmark, opubl.).

2007      10 000 str. Backgården i Västanfors 14.9 (FiV 39:107).

2011      14 500 str. (SV) Gnien i Ramnäs 23.9 (FiV 43[2-3]:55).

2012      10 490 str. (S) Kvicksund i Rytterne 29.9 (FiV 44[2-3]:56).

Större (minst 3 000 ex.) ansamlingar av rastande bofinkar, ofta med visst eller stort inslag av bergfink, under perioden 2000-2023:

2008      5 000 r. Stormossen i Ramnäs 12.4 (FiV 40:109).

2011      4 000 r. Sjömosjön i Fellingsbro 1.10 (FiV 43[2-3]:55).

2021      3 000 r. Berga i Skultuna 2.4 (Västmanlands rapportkommitté).

Vinterfynd av bofink har gjorts praktiskt taget varje vinter sedan början av 1970-talet. Antalet individer en enskild vinter kan dock variera rätt stort, men en tendens till ökad frekvens efter millennieskiftet är tydlig. Vintern 2012/13 var uppenbarligen särskilt gynnsam för övervintrande bofinkar och sammanlagt 1 031 ex. bokfördes. Den vintern sågs också ett par exceptionellt stora ansamlingar för att vara vintertid:

2012      500 ex. Snar-Sörby i Hubbo 4-28.12 (FiV 44[2-3]:55-56).

2012      200 ex. Lyckmans i Haraker 9-28.12 (Håkan Johansson m.fl., opubl.).

Ringmärkta bofinkar i Västmanland har givit upphov till fem (5) återfynd, se tabell nedan med geografisk och månadsvis fördelning.

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen F. c. coelebs.

Senast uppdaterad 2024-03-19