Trädpiplärka Anthus trivialis (Linné 1758)

Utbredning

Trädpiplärkan häckar allmänt i öppen skogsmark, även på hyggen och trädklädda myrar, i hela landskapet.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.6-31.7) 2012-2022.

Numerär

Baserat på resultat från inventeringar i Mälarområdet under 1980-talet ger en genomsnittlig täthet av 10 par/km² skog cirka 55 000 par. Betydligt högre tätheter har registrerats vid Asköviken 1985-1991, som mest 25 par/km² skog, men i genomsnitt 14 par/km² skog (Thomas Pettersson, opubl.). Detta motiverar en höjning till det dubbla. Därtill kommer en sannolikt icke obetydlig förekomst i odlingslandskapet, såsom ekhagar, björkhagar, etc., samt inte minst trädklädda myrar. Förslagsvis 125 000 par i landskapet. Ulf Ottosson m.fl. (2012) beräknade beståndet till 75 000 par. Figuren nedan indikerar inte någon större förändring av beståndets storlek under det senaste decenniet, möjligen en svag ökning.

Historik

Carl Rudolf Sundström (1868, s. 12) skrev beträffande Örebro län, att ängspiplärkan A. pratensis och trädpiplärkan ”äro båda allmänna”. I Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar finns två trädpiplärkor: ”♂ Tillberga 12.5.1874. S. Lampa.” (nr. C 169); ”♂ Vallby. 24.6.1924 V.N.F. Sk. av G. Nilsson” (nr. C 168). I Hällefors var trädpiplärkan allmän: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 70). Av anonyma anteckningar i Västerås stadsarkiv, sannolikt förda av O. M. Floderus på 1920-talet, framgår att arten i trakten av Västerås ”häckar ej sällsynt enl. G. Nilsson” , sannolikt samma uppgift som följande: ”Ej sällsynt att denna häckar omkr. W^ås.” (Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9).

I Lundby socken ansågs trädpiplärkan vara ”mindre allmän” under perioden 1945-1953 (Sven-Olof Andersson 1954). Däremot var den ”allmänt häckande” vid Norsa i Munktorp (Arne Eklöw 1970). Erik Strandell (1958) skildrar från ”Römosse” i Köping, att ”trädpiplärkans sång och egenartade spelflykt gladde den tidige morgonvandraren”. Vid inventeringar av Gälsmossen och Spelmossen år 1973 samt Stormossen 1975, samtliga belägna i Ramsberg, hittades 2 par på Spelmossen (24 hektar) och 3 revir på Stormossen (63 hektar) medan arten saknades på Gälsmossen (Sören Svensson 1978). Detta motsvarar en genomsnittlig täthet av 4,5 par/km² myr.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

I Västanfors och Västervåla var trädpiplärkan en ”allmän häckfågel”, enligt Leif Lejdelin (1984), och på ”magra tallhedar som följer Svartälven” i Hällefors var arten en av karaktärsarterna (Tomas Carlsson 1984).

Vid en inventering av öar med naturskog i bland annat Mälaren 1979-1981, inklusive åtskilliga öar i Västmanland, framkom, till viss förvåning, att trädpiplärkan förekom regelbundet endast på öar över 12 hektar (Ingemar Ahlén & Sven G. Nilsson 1982). Bland annat saknades arten på den drygt 90 hektar stora Fagerön i Ängsö. Betydligt högre tätheter har registrerats vid Asköviken 1985-1991, som mest 25 par/km² skog, men i genomsnitt 14 par/km² skog (Thomas Pettersson, opubl.).

Inventeringar vid Asköviken 1992-2000 visade en ökning, men arten har sannolikt gynnats i detta område genom restaureringar av tidigare igenväxta betesmarker (Thomas Pettersson, opubl.).

Hösten 1975 inräknades sammanlagt 341 sträckande trädpiplärkor vid Gnien i Ramnäs (Sören Larsson 1975b). I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en skinnlagd hona från Norberg den 22 augusti 1958 (Göran Frisk, in litt.).

Sena fynd före år 2000 är dels 1 ex. vid Säter i Ramnäs den 26 oktober 1996 (FiV 28:155), dels 1 ex. vid Munkängen i Västerås 9-11 november 1998 (FiV 30[2]:48).

Flyttning och övervintring

Trädpiplärkan flyttar i augusti-september. Mediandatum för sista observation under perioden 1976-2023 är den 30 september. Ett sent fynd var 1 ex. vid Råmarbo i Irsta den 13 november 2013 (FiV 45[2-3]:48). Arten återvänder i mitten eller slutet av april. Mediandatum för första observation under perioden 1976-2023 är den 23 april.

Veckovis fördelning av trädpiplärkor som har rapporterats som sträckande under perioden 2000-2023.

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen A. t. trivialis.

Senast uppdaterad 2024-02-01