Tornseglare Apus apus (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Tornseglaren häckar allmänt till tämligen allmänt i anslutning till bebyggelse. Den vanligaste boplatsen är under tegelpannor, men även häckning i holkar, såväl s.k. starholkar som holkar särskilt utformade för arten, förekommer.

 

Lokaler med fynd under häckningstid (1.6-31.7), 1976-2017. 

 

Numerär

 

Inga inventeringsdata föreligger. Med användande av tätheten i Uppland (Martin Tjernberg 1996, s. 409) erhålls ca 72 000 par. Möjligen finns en högre andel ”obebyggda” marker i Västmanland, vilket i så fall skulle motivera en liten nedjustering till 70 000 par. Enligt Daniel Green (1999) kan ”en större lada med intakt tegeltak”, ”med lätthet” hysa 20-50 boplatser. Hur många sådana lador som för närvarande finns i landskapet är inte känt, men de blir allt färre. Ulf Ottosson m.fl. (2012) beräknar dock beståndet till blott 15 000 par.

 

Historik

 

Tornseglaren nämns först av Johan Fischerström (1785): ”Ringsvalan eller Kyrkosvalan (Hir. Apus) som vid Kyrkor och torn har sit tilhåll och försvinner i augusti”.

 

I Örebro län häckade arten allmänt i mitten av 1800-talet, ”till och med midt in i vilda skogen, der ihåliga aspar finnas” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 14). Detsamma gällde även för Hällefors på 1880-talet, varifrån A. Giöbel berättar dels att arten häckade i trädhål i skogen, dels att den också häckade i holkar uppsatta på hus. Han berättade även att tornseglaren övertog holkar, där stare Sturnus vulgaris tidigare samma år häckat och var dessa häckningar sena, så blev äggen ofta utkastade när tornseglarna anlände. Så här lyder notisen i original: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein. Brütet in hohlen Bäumen tief im Walde. Nach dem der Beobachter an seinem Hause Brütekästchen angebracht, brüten jährlich mehrere Paare Mauersegler in denselben, wenn die jungen Stare flügge geworden sind. Wenn der Star Eier hat bei der Ankunft der Mauersegler, so wird der erstere oft vertrieben und die Eier werden herausgeworfen. Kam 1885 den 23. Mai an.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 121). Angående tornseglarens ankomst på våren, anlände den till Hällefors år 1885 den 23 maj, se ovan, och år 1887 den 31 maj (Carl Rudolf Sundström 1892, s. 12). Adr. Giöbel (1888) skriver också, att arten ”kommer hit ungefär samtidigt med starens äggkläckningstid eller först i juni månad”. I Arboga skolors fågelsamling finns en tornseglare: ”Arboga 1867 Hr. G. Örström” (Ulf Eriksson 1985). I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns fyra insamlade ägg av tornseglare från Västmanland. Dessa härrör från Fellingsbro den 11 juni 1868, Kolbäck den 15 juni 1895, Guldsmedshyttan i Lindes den 6 juni 1903 respektive Strömsholm i Kolbäck den 9 juni 1906 (Göran Frisk, in litt.). Det finns skäl att tro att dessa datum representerar dagen för värpning. Paul Rosenius (1929, s. 321) ansåg att åtminstone den 3 juni var ett ”tidigt datum” för äggläggning.

 

I Järnboås var tornseglaren ”vanlig” kring år 1920, enligt brev den 10 april 1922 från lektor J. E. Ljungqvist, Örebro, till lektor O. M. Floderus. Även i Sala stad förekom tornseglaren vid denna tid, ”där hon med förkärlek bor under husens tegelpannor” (Henrik Hasselgren 1923). Från det tidiga 1900-talet föreligger slutligen detta korta omnämnande av arten från Västersjön i Sura den 21 juli 1911: ”tornsvalorna hvina redan i full ifver fram och tillbaka öfver de sanka strandängarna” (Carl Kjellin 1911).

 

Tornseglaren häckade allmänt i Lundby socken 1945-53 (Sven-Olof Andersson 1954) och från Grythyttan berättar Greta Carlstedt-Pihl (1960), att ”bakom tornuret på Grythytte herrgård har tornsvalan haft en av sina ständiga häckningsplatser”. Från Västerås skriver Bertil Walldén (1955, s. 244) så här: ”Den fågel, som under sommarmånaderna är talrikast över vår stad är tornsvalan... Dess första representanter kommer kring den 10-15 maj... I början av augusti anträder förtruppen den långa resan till södern”. Arten nämns även från Väringen i Ervalla/Näsby (Erik Sjöstedt 1958).

 

Från 1960- och 1970-talen föreligger inga särskilda häckningsuppgifter, vilket torde tyda på en allmän förekomst i landskapet. En uppgift om en sen häckning bör dock nämnas: ”Ej utflugen kull påträffades den 30.8.1962. Ekholmen, Barkarö sn, Västerås” (VF 25:63).

 

Ulf Tannlund (1924) redogör för en mycket sen iakttagelse av tornseglare nära Sala år 1923: ”Fredagen den 2 nov. detta år iakttog undertecknad en tornsvala (Cypselus apus) strax utanför staden. Fågeln betedde sig som vanligt under jakt efter insekter. Svalan iakttogs på några få meters avstånd, varför misstag är fullkomligt uteslutet. Av vad anledning hade fågeln dröjt sig kvar så länge? Var det den osedvanligt milda hösten. Jag kan ej påminna mig ha sett svalor förut så sent på året. Hur jag än ansträngde mig, kunde jag blott iakttaga denna enda svala. Omkring den 15 september bruka svalorna i allmänhet ha flyttat från dessa trakter.”.

 

Vid Gnien i Ramnäs summerades 366 sträckande tornseglare hösten 1975 (Sören Larsson 1975b).

 

Ringmärkning av såväl gamla som unga tornseglare vid Fullerö i Västerås-Barkarö åren 1927-30 gav åtminstone 14 kontroller åren efter märkningen på samma plats. Längsta tid mellan märkår och senaste kontroll var sex år (L. A. Jägerskiöld 1930; GNM/Å 1930, 1931, 1932, 1933, 1937). Dessa märkningar genererade veterligen endast ett återfynd på annan plats. Det var en fågel som märktes den 20 juli 1933 och som kontrollerades vid Fiholm i Rytterne den 15 augusti 1936 (GNM/Å 1937:126). Ytterligare exempel på ortstrogna tornseglare finns från Aggarö i Kärrbo 1932-33 (GNM/Å 1934:18), Halvarsbenning i Norberg 1937-39 (GNM/Å 1940:100) samt Rosendal i Norberg 1939-42 (GNM/Å 1943:79). Dessutom föreligger ett återfynd av en bounge, ringmärkt vid Gyva i Norberg den 30 juli 1959, kontrollerad vid Lingbo i Hälsingland den 24 juni 1962 (VF Suppl. 5:109). Det mest långväga återfyndet utgörs av en bounge som märktes vid Tidö i Rytterne den 25 juli 1948 och som återfanns död vid Łódź i centrala Polen den 16 augusti samma år (RC, in litt.). Därutöver bör nämnas en fågel som märktes vid Hagfors i Värmland den 27 juli 1950, och som återfanns vid Hörken i Ljusnarsberg fjorton år senare, i slutet av juni 1964 (RC/Å 1965:92).

 

Flyttning och övervintring

 

Tornseglaren flyttar i juli-augusti. Då kan ibland stora ansamlingar ses, särskilt över sjöar. Följande ansamlingar på minst 1 000 individer är kända under perioden 1976-2017, samtliga faller inom tidsperioden 11 juli – 14 augusti:

 

1976      10 000 ex. Asköviken 11.8 (MVOF 8:79).

1996      >1 000 ex. Hedensberg i Tillberga 29.7 (FiV 28:152).

1997      >1 000 ex. Fläcksjön i Fläckebo 16.7 (FiV 29:152).

1998      >1 000 ex. Gnien i Ramnäs 8.8 (FiV 30[2]:45).

2001      >1 000 ex. Södra Ås i Nora 29.7 (FiV 33:89).

2001      1 000 ex. Gnien 12.8 (FiV 33:89).

2002      3 000 ex. Gnien 27.7 (FiV 34:110).

2002      2 300 str. (S) Gnien 7.8 (FiV 34:110).

2003      1 000 ex. Talltorp i Västerås 30.7 (FiV 35:121).

2003      1 890 str. (S) Gnien 14.8 (FiV 35:121).

2004      1 000 ex. Västerås 8.8 (FiV 36:140).

2005      1 000 ex. Skarvsta i Skultuna 17.7 (FiV 37:128).

2005      1 000 ex. Frösvi i Romfartuna 17.7 (FiV 37:128).

2005      1 000 ex. Myrby i Romfartuna 23.7 (FiV 37:128).

2005      1 000 ex. Lycksta i Romfartuna 31.7 (FiV 37:128).

2005      1 000 ex. Asköviken 1.8 (FiV 37:128).

2005      1 000 ex. Västersjön i Sura 8.8 (FiV 37:128).

2006      3 100 str. (S) Kvicksund i Rytterne 21.7 (FiV 38:135).

2009      1 000 ex. Kvicksund 11.7 (FiV 41:97).

2010      1 000 ex. Näs i Fläckebo 28.7 (FiV 42[2-3]:42-43).

2010      1 000 ex. Rallsta i Berg 1.8 (FiV 42[2-3]:42-43).

2015      1 500 ex. Frövisjön i Skultuna 27.7 (Torbjörn Hegedüs m.fl., opubl.).

2016      1 000 ex. Gnien i Ramnäs 26.7 (FiV 48[2-3]:51).

2016      1 000 ex. Lagårdssjön i Kolbäck 3.8 (Claus Rüffler & Magne Friberg, opubl.).

2017      1 000 ex. Lagårdssjön 17.7 (FiV 49[2-3]:51).

 

Sällsynt men regelbundet ses enstaka individer någon vecka in i september. Mediandatum för sista fynd under perioden 1976-2017 är den 9 september. Därutöver föreligger ett par extremt sena fynd:

 

1983      1 ex. Finnslätten i Västerås 4.11 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1983      1 ex. Björnövägen i Västerås 5.11 (Anders Åberg, opubl.).

 

Period

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

12 september

1986-1995

6 september

1996-2005

3 september

2006-2015

9 september

2016-2017

6 september

 

Arten återvänder i maj, merparten oftast i mitten av månaden. Mediandatum för första fynd under perioden 1976-2017 är den 11 maj. Det allra tidigaste fyndet gjordes vid Sjömosjön i Fellingsbro den 28 april 2012 (FiV 44[2-3]:44). Även under vårflyttningen kan stora ansamlingar ses och de största kända är följande:

 

1995      1 000 ex. Gnien i Ramnäs 18.6 (Ralf Lundmark, opubl.).

1996      >3 000 str. (N) Asköviken 20.5 (FiV 28:152).

2004      1 000 r. Glåpen i Sura 25.5 (FiV 36:140).

2004      2 000 ex. Notudden i Fläckebo 26.5 (FiV 36:140).

2006      2 000 ex. Näs i Fläckebo 17.5 (FiV 38:135).

2007      1 000 ex. Fläcksjön i Fläckebo 17.5 (Berndt Söderlund, opubl.).

2007      1 500 ex. Seglingsberg i Ramnäs 22.5 (Ralf Lundmark, opubl.).

2007      1 000 ex. Norsa i Munktorp 22.5 (Bernt Bergsten, opubl.).

2007      3 000 ex. Västeråsfjärden i Västerås 22.5 (FiV 39:84).

 

Period

Mediandatum för

första observation

1976-1985

14 maj

1986-1995

14 maj

1996-2005

11 maj

2006-2015

5 maj

2016-2017

6 maj

 

Veckvis fördelning av fynd av minst 1 000 tornseglare, 1976-2017.

 

Två boungar, båda ringmärkta i Södermanland, har återfunnits i Västmanland.

 

Övrigt

 

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns skelettet av en hona från Norberg, insamlad den 28 maj 1985 (Göran Frisk, in litt.).

 

Epimeletiskt beteende hos flygande tornseglare har studerats vid Frösåker i Kärrbo (Olle Tenow m.fl. 2008; Olle Tenow m.fl. 2009).

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen A. a. apus.

 

Senast uppdaterad 2018-08-17